Jo jag förstod det, men det är en studie, den samlade forskningen talar inte för att det finns någon reell hälsovinst av ett tillskott om man inte har en brist.
Det finns ju också en rekommenderad övre dos, alltså ett tak, som man inte bör överstiga under långa perioder. Det är då 100mg per dag för vuxna, äter man redan en bra kost så finns ju faktiskt en risk att man överstiger taket med tillskott särskilt i höga doser som 50mg.
Sen är det antagligen inte direkt farligt, men på samma sätt inte heller antagligen någon vinst.
Use it or lose it ligger det så mycket i både för kropp och huvud. Så många som fortfarande med dagens mått är unga som använder åldrande som ursäkt för att inte försöka vare sig det är kroppsligt eller kognitivt.
Det finns de i sina 40 som inte har rörligheten för en djup squat, inte kan hoppa ordentligt, ta ett vettigt löpsteg etc. Jag tränar med personer 60 plus som göra volter , inverteringar, gå ner i spagat och är starkare än den genomsnittliga 40 åringen. Håller vi det uppe kommer kan kunna ha väldigt god funktion i väldigt hög ålder . Jösses jag är 43 idag . Skulle skämmas om jag stötte på någon 30-40 år äldre i bättte skick än mig oavsett hur bra form de är.
Det finns 100 åringar som springer maraton, det går att ha tydlig muskeldefinition och sexpack när man är 80. Man kan lära sig språk , ny teknik, ny färdighet, läsa nya böcker och se nya platser hur gammal man än är. Så länge man väljer att göra de valen är oddsen också goda för att man tillåts klara av att göra de valen.
Jag har löst dilemmat såhär: Ett sparande som är strikt pension. Får ej användas före typ 61. (Är 37). Detta ligger på en nivå som ger typ medelklass liv.
Det andra sparande är döpt till livsmöjlighet-kontot. Det får användas när man vill men till livsförändrande beslut. Tex Säga upp sig, starta företag, köpa företag, köpa hus, ta sabbatsår mm.
Används de inte före pension så kommer de gå in i de vanliga pensionspengarna.
På så sätt har jag bestämt vilka pengar som inte får göras förräns pensionen och vilka jag får använd som stora behov/önskemål uppstår just nu.
Det är visserligen sant att detta bara är en studie, dock en ganska bra sådan. Sedan kan ju något vara sant även om det inte finns en studie som bevisar det. Ofta går vetenskapsmän i denna fälla, att om det inte finns en (eller flera, dubbelblinda…) studie, så finns det ingen sanning i det. Vilket givetvis är helt befängt.
Så egentligen är det väl om man själv tror på att detta kan gynna en i det långa loppet. Men för att vara helt säker hade man ju behövt köra en sådan studie en hel livslängd för att verkligen se alla effekter av det. Och det är inte realistiskt. Alltså återstår att själv bedöma om man tycker det finns tillräckligt mycket som pekar på fördelar över nackdelar. Som med det mesta i livet.
Däremot är dosen i sig troligtvis inget som helst problem. Men man ska nog hålla sig på μg-nivå.
Ja ingen stor evidens för D-vitaminet det erkänner jag gärna men vad jag förstått är att det är rätt harmlöst att ta 2000 enheter per dag, så jag tänker att det skadar inte.
Rosuvastatinet däremot tror jag ännu mer på. Kanske ingen jätteevidens där heller men varje studie man läser om statiner så minskar det dödlighet, minskar risk för demens osv (även om en del brukade hävda motsatsen, dvs att de ökade risken). Där tänker jag med lite bondförnuft - vill man ha upproppade kärl runt om i kroppen när man är nittio år eller vill man ha rena fina kärl där blodet flödar som hos en 35-åring? Och sedan minns jag en lipidforskare jag lyssnade på för 25 år sedan som sade “there is no such thing as a too low LDL cholesterol”. Han tyckte man borde ha statiner i kranvattnet.
Hursomhelst, kanske lite OT. Och dessutom ingen riktig evidens än. Men samtidigt, vill man vänta på bergsäkra resultat i studier om långlevnad så lär man ju vara pensionär redan när man får höra att man borde gjort det ena och det andra.
Alla de där sakerna bidrar säkert till längre och friskare liv, även om inga garantier finns.
Frågan blir då hur mycket det bidrar och om man måste göra uppoffringar som gör livet nu mycket sämre för att man ska leva längre?
Om en ängel skulle komma till mig nu och säga att om jag slutar dricka alkohol helt idag kommer jag att leva och vara frisk tills jag fyller 100 och annars dör jag vid 80 så skulle det inte vara värt den uppoffringen, för mig. Det är väldigt enkelt, för mig, att inte röka men att aldrig mer få dricka Champagne eller riktig öl en varm sommardag skulle vara en för stor uppoffring, för mig.
Träning är också en sån sak som kan vara en för stor uppoffring för många. Jag är i betydligt bättre fysisk form nu som 55-åring än jag var som 20-åring så för mig är träning okej men om man verkligen hatar det, är det värt det? Jag vet inte.
Otroligt sant, såklart väldigt individuellt vad man kan stå ut med och vara utan, och inte.
Själv hade jag nog relativt enkelt kunnat vara utan alkohol helt och hållet och hade nog garanterat tagit en sån deal. Men det har kommit senare åren, har du frågat mig för några år sedan hade svaret kanske varit annorlunda. Även om jag såklart också uppskattar det idag så kommer det nästan alltid till en kostnad som betalas dagen efter. Sedan är alkohol inte så fantastiskt, speciellt inte i relation till andra rusmedel, men allt som smakar kostar tyvärr.
Och gällande träningen så är det nog snarare någonting jag inte vill vara utan. Det är märkligt det där, hade du frågat mig för tio år sen så hade du nog fått helt andra svar även här. Jag har alltså gått från att dricka och lite allt möjligt annat och inte träna, till att nu nästan inte berusa mig alls och träna dagligen. Det är en resa jag gjort som alla kanske inte gör någonsin och inte något jag kunde förutse utan bara hänt mig. Livet förändras och det är bara att flyta med.
Men det belyser såklart att det är otroligt individuellt och man själv måste göra bedömningen av vad som är värt det och inte här i livet.
Jag tränar för att jag känner att jag måste och det är okej för mig. Andra kan tycka att uppoffringen att göra det är för stor och får då ta konsekvenserna av det.
Kunde förvisso skrivit lite tydligare men tror nog du även kunde ha läst lite tydligare! Om jag stötte på någon som var 30-40 år äldre än mig!
Det är ändå något som alltför många som är mellan 20-40 idag kan göra!
Jag är 43 idag och tävlar i kampsport på nivån precis under yttersta eliten. Jag tycker det är skrämmande att jag ofta fysiskt ör dominant över vuxna män som ändå befinner sig där på den nivån som jag rimligtvis skulle kunna vara far till. Trots att jag inte tar det så allvarligt och ser det som en hobby. Många av de jag möter satsar ju fortfarande med förhoppningar om att bli så bra som möjligt.
Tanken på hur fysiskt veka och svaga den genomsnittliga vuxna mannen är deprimerande.
Du har naturligtvis helt rätt, men den inställningen är ju också betydligt lättare att ha när man fortfarande är frisk! Det argumentet går ju också precis lika bra att använda om sunda vanor när det gäller karriär, sund ekonomi och relationsbyggande etc.
Någonstans behöver man visa lite karaktär och styrka och inse att man inte kan hänge sig till allt man tycker är kul!
Sen får man självklart göra de val man vill har inga problem med det i sig. Det jag har problem är bristen ansvar när det väl ska tas konsekvenser av de val man gjort !
Hur ofta hör du någon stå upp rakryggad och äga sina val och säga jag får skylla mig själv? Jag gjorde valen jag gjorde? Väldigt ofta hör jag dock gnäll över bristen i den hjälp man tycker sig ska ha för sina problem dock!
Jag säger inte att kritiken i andra delen nödvändigtvis är fel eller inte ska kunna ges, men den ska vara sekundär till sig sitt eget agerande.
Igenkänning! Jag är i din ålder, lite äldre t o m. Mina söner är elitidrottare och springer ifrån mig i löparspåret. Men det är få i deras ålder som gör. Och på gymmet är det intressant att se hur många unga vuxna som tror att det räcker att dyka upp med en Nocco i näven och peta lite förstrött i vikterna. Sällan man ser tjugoåringar fokusera på vettiga övningar som marklyft/knäböj etc utan det är en himla massa bicepscurl vart man än tittar.
Om mina extra pensionspengar inte räcker livet ut så lever jag på den allmänna pensionen. Jag planerar för att de ska räcka till 80.
Med i riskjusteringen finns också en hög sannolikhet att min inkomst kommer öka fram till pensionen och hela räkneexempelet är ett icke problem då jag troligtvis kommer ha mer pengar än jag behöver eller har glädje av.
Jag håller absolut med dig men det är stor skillnad på att bara ägna sig åt saker som är kul och att göra saker man tycker är det tråkigaste som finns!
Om man tycker att träning är kul är det förstås ingen uppoffring alls att ägna sig åt det. Att göra det fast man inte tycker att det är kul, den kategorin är jag i, är okej och ändå värt det. Att göra det fast man tycker att det är supertråkigt är en helt annan sak och då är kanske hälsofördelarna med det inte värt det eftersom livet just nu blir så mycket sämre!
Så är det verkligen. Det kan ju också gå i perioder, jag tränade som sagt inte särskilt mycket innan men nu är det en naturlig del av dagen att åtminstone träna i 30 minuter. Vilodagar åtminstone hundpromenader. Märker otrolig skillnad på mående både fysiskt och mentalt, inaktiva dagar känner jag en dålig känsla komma krypande. Vi är ju också skapta för att vara i rörelse och använda våra kroppar.
Jag ser stora likheter med att spara och investera. Har man väl förstått styrkan som finns i långsiktighet, att göra lite här och bu för mycket sen, så är det snarare svårt att låta bli. What has been seen…
Vid 43 har man ju knappt passerat fysiskt bäst före-datum. Cristiano Ronaldo är 41… han dominerar i princip alla 20-åringar i fotboll och det är inget skrämmande med det. Han har över 20 års erfarenhet på högsta nivå som kan kompensera för mycket av den måttliga fysiska nedgången som har börjat. På Ironman och liknande som kräver mycket pannben ser man betydligt fler som är 35-45 än 15-25. I slutändan är det väl ganska få sporter där de unga dominerar på riktigt, typ simning.
Att det är relativt ovanligt med aktiva 40+are som presterar på hög nivå i många sportklubbar har nog mer att göra med att a) familj och karriär (och barnens sportande) prioriteras över 5+ egna pass i veckan, och b) drömmen att någon gång nå världselit eller liknande är trots allt död.
Nej, men det är en jäkla skillnad på hur kroppen svarar på kost och träning jämfört med en 22-åring t ex. Det vet varenda medelålders man och kvinna.
Nu är ju Ronaldo varken särskilt representativ för en vanlig medelålders fysik, eller särskilt dominant längre. Även om han lyckats hålla sig kvar i den yttersta eliten (nätt och jämnt, eller knappt, beroende på vem man frågar), så är det väldigt få elitidrottare som får en så lång karriär.
Det är klart att det finns en del edge cases där det krävs åratal av träning för att klara belastningen. Å andra sidan hålls världsrekordet på just Iron Man av en dansk som var 26 år gammal när han åstadkom denna prestation. Sannolikheten att samme dansk kommer vara ännu bättre om 20 år är nog rätt låg.
Man har definitivt passerat bäst före datum vid 43, har man rört sig i närheten av sitt biologiska max så ser man en tydlig nedgång från 30 någonstans. Nej Ronaldo dominerar inte längre i fysisk prestation på fotbollsplanen trots jobbet han uppenbarligen lägger ner och hur vältränad han är ser ut.
Jämför man Ronaldo med sig själv så lovar jag att han är långt från sin topp i vare sig pratar explosivitet, snabbhet, otålighet. Ren styrka kan han säkert ha hållt uppe dock.
Men visst har man varit lite av en soffpotatis hela livet kan absolut ha sin bästa form och prestera bäst i livet efter 40.
