Gemensamt. Jag är antingen i ett lag till 100% eller så är jag inte i ett lag. 
Min partner får hälften av mina slantar, här och framtida.
2 gillningar
Svårt att säga hur ni ska göra för det är en smaksak men vi har valt att göra som följer.
In med alla gemensamma kostnader i Excel månadsvis. I slutet av månaden jämkar vi ihop så att man betalar samma procent av gemensamma utgifterna som man haft inkomst den månader. T.ex. p.g.a. föräldraledighet för min fru tjänar jag i dagsläget ca 80 % av totala inkomsterna och betalar därför även ca 80 % av totala gemensamma utgifterna.
Gjorde så här redan innan barn och tycker dels det blir rättvist, dels anpassas löpande utifrån vilka inkomster man haft den månaden, dels bonus att vi får bra framtvingad överblick över gemensamma kostnader.
-
Viktigast är väl att man löser det så båda är bekväma.
-
Jag skulle ha svårt att diskutera eventuella arv som en del av att fördela löpande kostnader. Det blir både ganska hypotetiskt, tidsmässigt svårbehandlat, och rör mest till det imo.
Är det så att man är i husköparsvängen och den ena redan ärvt 5 mille som ligger tillhands, OK då har man en annan diskussion som man tar specifikt då, om tex olika ägarandel i bostaden eller något sånt.
-
Endera modell av uppdelning, proportionellt eller 50/50 har väl sina meriter, bara båda köper det. Det som skulle kunna kruxa till det en del är väl om man i lönebilden som framgår av exemplet har en part som kan löneväxla in ett stort belopp till pensionen och hur man ska räkna med eller bort det.
1 gillning
Bestäm er till en början för en ekonomisk modell för utgiftsfördelning som ni båda är bekväma med. Håll er till den. Vi har delat lika i 25 år då vi tjänar ungefär lika mycket. Annars hade vi fördelat efter % av lön vilket kanske skulle funka för er. På RT möter du många som förespråkar giftemål och 100% gemensam ekonomi vilket inte skulle fungera för oss.
För det andra kan ni såklart inte räkna in arv. Det är inte pengar ni har än, ni vet inte om ev. arvstvister som kan uppstå, problem att laglotten försöker kringgås, när personen eller personerna lämnar jordelivet, etc. Dessutom är det makabert.
Det betyder ju inte att 500 000 kr för ena parten och 5 000 000 kr för andra parten inte kommer förändra er ekonomiska balans. Det är ju klart det kommer att göra. Men ni har ju ingen claim till den andres arv om ni inte faktiskt går samman 100% ekonomiskt.
Vad gäller sparande blir det samma princip vad gäller sammangående men det är ju enklare att bestämma en princip som gör att den ena sparmässigt kan komma ikapp den andre. Om målet är ex. pensionsspar och ni har ett intresse av att spendera ålderdomen tillsammans på någorlunda jämlik fot verkar ju partner 1 ha utrymme till extra sparande under X tiotals år. Ni kan ex. minska % av räkningar som betalas av partner 1 mot löfte att denna helt enkelt får specifikt pensionsspara mer. Det blir lite formellt men å andra sidan får ni förhandla om livsavgörande saker om ni inte har delad ekonomi.
Beklagar mitt tidigare syrliga svar men börja med utgifternas fördelning först och se till att er vardag fungerar tillsammans med ert barn. Resten löser sig.
2 gillningar
Tycker generellt och av flera skäl att det är tråkigt att blanda in arv i den dagliga ekonomin.
För det första finns ett emotionellt värde som kan väga väl så högt som det ekonomiska vad gäller ärvda tillgångar. Det ser jag själv på de tillgångar jag har kvar och inte avyttrat. Dessutom är ofta fastigheter en del av detta.
För det andra, vid större arv vill jag hoppas att detta ändå styrs av testamente som pekar ut att arv skall utgöra enskild egendom. Detta kan ni inte avtala bort hur gärna ni än vill, åtminstone inte i förväg. Så har såväl den av mina föräldrar jag har kvar som jag själv skrivit åtminstone, även täckt in min frus sida genom att skriva in detta i äktenskapsförord så hennes skall hanteras på samma sätt OM svärföräldrarna inte har testamente.
Många här förordar gemensam ekonomi, själva betalar vi efter förmåga och som den mer kapitalstarka ser jag till att min partner har möjlighet att spara (eller konsumera, det får hon bestämma så länge inte familjens ekonomi riskeras).
2 gillningar
Resonemanget kring arv, som många fastnar på, är följande:
En gemensam uppdelning av samtliga inkomster, oavsett ursprung eller storlek. Oavsett om arvet är 10 000 eller 1 000 000 så skulle t.ex. 60 eller 70%(eller vad man nu landar på för %) behållas av den partnern som får arvet medan resterande del går in i en gemensam ekonomi, för att t.ex. finansiera köp av fritidshus eller minska lånet på befintligt hus. På så vis får båda ta del av en höjd levnadsstandard.
Planen är inte att använda arvet för att fördela löpande kostnader utan snarare att träffa en principiell överenskommelse som gäller oavsett pengarnas ursprung.
Jag tror inte de flesta studsar på just er tänkte mekanism för fördelning av arv, utan det faktum att ni överhuvudtaget börjar skissa på hur ni ska hantera pengar som bara kommer bli era under förutsättning att nån släkting trillar av pinn.
5 gillningar
Varför skulle en principiell överenskommelse inte hantera alla tänkbara scenarion?
Med det sagt har du nu för andra gången gjort det klart att du tycker det är märkligt eller ”förmätet”. Vill du bidra med konkreta förslag on topic får du gärna göra det, andra åsikter får du gärna behålla för dig själv.
1 gillning
Ber om ursäkt om jag missförstod topic. Lätt hänt eftersom trådstarten innehöll frågan:
…men om vi lämnar det därhän - om jag befann mig i en situation likt er så hade jag HELT bortsett från framtida arv, arbetslöshet, jobbyten och lotterivinster och istället fokuserat på vad som är en bra balans här och nu med den ekonomi som finns. Att parten med hög lön föredrar att inte ha helt gemensam ekonomi är ju inte helt oväntat, men i min värld gick det tåget när första gemensamma barnet kom till världen.
Vad skulle egentligen syftet med en uppdelning och procentuell fördelning av kostnader vara? Att en förälder bygger rikedom snabbare än den andra?
2 gillningar
Vi har en liknande situation som ni. Där den ena partnern har högre inkomst men den andre har både större kapital och klart större framtida arv. Två gemensamma barn.
Det här med arv är inte eventuellt, om många år, utan kommer ske inom några få år. Men så var det inte riktigt när vi gjorde överenskommelsen förstås.
Vi hade en ganska lång process för att komma fram till vad som vi båda tyckte var bra och rättvist. Men landade till slut i en överenskommelse där den med högre lön får sätta av en summa till sparande och resten går in på gemensamt konto. Det ger en viss kompensation för tidigare och framtida kapital men samtidigt att det det fungerar i vardagen som då känns rättvis.
Det viktigaste är ju att hitta något som känns “fair” för båda. Det kommer vara olika för olika människor.
2 gillningar
Även om du betalar 80% av de gemensamma utgifterna så betyder det ju ändå att din fru har betydligt mindre egna pengar eller möjlighet att spara för framtiden än om det var du som var föräldraledig…
Det var precis det här som gjorde att vi bytte till helt gemensam ekonomi. För det är ju inte bara så att föräldraledighet leder till ett omedelbart inkomstbortfall, det finns ju massor med studier som visar att det även leder till att man halkar efter långsiktigt pga sämre löneutveckling, missade möjligheter till avancemang osv. Istället för att försöka kvantifiera detta eller att någon ska känna sig som att de får offra sig för familjen valde vi att se det som att både föräldraledighet och vanligt jobb är att “jobba för familjen” och att det inte längre är vettigt att tänka på pengar som mina eller dina utan familjens.
3 gillningar
Hej,
Vet inte vilken ålder ni har eller om ni har jobbat likvärdigt många år, samt hur mycket kapital ni pratar om. Är man relativt ung, och en har sparat/gnetat och den andre har lagt pengar på upplevelser så kan deg finnas en poäng att man tar hänsyn till det.
Har ni räknat in pengar som.är sparade i pension. Den som tjänat mer borde ha en bättre summa där. (den summan där kanske är betydande jämfört med det sparade kapitalet.
Om ni är unga så se över om den som har minst nu har förutsättningar på lång sikt att komma närmare (inkl pension vilket kanske indikerar vad jag menar på lång sikt).
Om arvet inte är på närtid så kanske man vill räkna bort det i tänket (det som ses som mycket i arv idag kanske inte spelar så stor roll om 20 år).
Ni vill skapa ett liv tillsammans och låt inte ett framtida arv skapa en fundering om partnern vill stanna pga arvet ett kärleken (tror den tanken nästan alltid ät felaktigt så lev nu.).
Jag har ofta svårt att förstå vad folk menar med gemensam ekonomi, märker jag.
Vad betyder ens gemensam ekonomi inklusive framtida arv. För det första bör man inte planera arv innan de inträffar. Men efter de inträffar låter det för mig helt befängt att de skulle bli gemensamma, som många här verkar tycka. Skulle man föra över de till ett gemensamt fondkonto? Vuxna människor kan väl ta hand om sina egna konton? Två kockar gör en bättre soppa.
När man är gifta tar man hand om varandra. Jag har mina pengar och min fru vet att de finns för henne om hon skulle behöva. Hon har sina pengar (och hon har de factor hjälpt mig när jag var fattig).
Jag vet att många inte tänker om vi. Det finns ju t.o.m. par som kan laga mat tillsammans! Kan man vara i köket tillsammans och laga en soppa eller en Wallenbergare tillsammans, då kanske man också kan ha konton tillsammans. För oss vore allt det där befängt (inklusive att laga mat ihop).
1 gillning
Ja absolut är det så just nu. Samtidigt har jag betydligt mindre tid med barnen som för mig är ovärderligt och kommer aldrig kunna ersättas. Likaså är vi båda eniga om att jobbet dränerar mer än att vara med barnen. Båda akademiker som arbetar för att leva och lever inte för att arbeta = eventuellt avancemang är irrelevant mer än lönemässigt vilket dock kan lösas genom att enbart byta arbeten. Så hon ligger just nu minus på pengar och jag ligger minus på tid och energi.
Båda tycker det dock är ett icke-problem då vi delar föräldraledigheten rätt så 50/50 totalt sett. Med förra barnet hade jag även en period där vi ville vara hemma längre vilket medförde att jag fick plugga på distans deltid samt dra på mig CSN-lån medan hon arbetade. Lån som jag fortfarande betalar av. Men vad gör det? Jag fick ju tid med barnet och energi i utbyte!
Tycker det är tämligen enkelspårigt att enbart se pengarna vid föräldraledighet. Tycker även att det är aningen skevt att man ser tid med barnen som att “offra” sig. Jag ser det som en oerhörd gåva att få tid med barnen och inte behöva arbeta. Men vi är alla olika, en del tycker arbetet är viktigast och en del tycker att barnen/familjen är viktigast.
1 gillning