Bestäm er till en början för en ekonomisk modell för utgiftsfördelning som ni båda är bekväma med. Håll er till den. Vi har delat lika i 25 år då vi tjänar ungefär lika mycket. Annars hade vi fördelat efter % av lön vilket kanske skulle funka för er. På RT möter du många som förespråkar giftemål och 100% gemensam ekonomi vilket inte skulle fungera för oss.
För det andra kan ni såklart inte räkna in arv. Det är inte pengar ni har än, ni vet inte om ev. arvstvister som kan uppstå, problem att laglotten försöker kringgås, när personen eller personerna lämnar jordelivet, etc. Dessutom är det makabert.
Det betyder ju inte att 500 000 kr för ena parten och 5 000 000 kr för andra parten inte kommer förändra er ekonomiska balans. Det är ju klart det kommer att göra. Men ni har ju ingen claim till den andres arv om ni inte faktiskt går samman 100% ekonomiskt.
Vad gäller sparande blir det samma princip vad gäller sammangående men det är ju enklare att bestämma en princip som gör att den ena sparmässigt kan komma ikapp den andre. Om målet är ex. pensionsspar och ni har ett intresse av att spendera ålderdomen tillsammans på någorlunda jämlik fot verkar ju partner 1 ha utrymme till extra sparande under X tiotals år. Ni kan ex. minska % av räkningar som betalas av partner 1 mot löfte att denna helt enkelt får specifikt pensionsspara mer. Det blir lite formellt men å andra sidan får ni förhandla om livsavgörande saker om ni inte har delad ekonomi.
Beklagar mitt tidigare syrliga svar men börja med utgifternas fördelning först och se till att er vardag fungerar tillsammans med ert barn. Resten löser sig.