Jakten på den "ultimata" allvädersportföljen

Jag tror jag slog knut på mig själv lite där när jag resonerade. Jag ser ingen anledning att hålla ombalanseringen separat längre. Jag är inte helt klar ännu med min sheets-modell men den ska kunna hantera alla 3 typer av åtgärder (proxy- till måltillgång, utökning av kredit för att återställa hävstång, samt ombalansering) samtidigt och sedan räkna ut optimala affärerna att utföra mht minimering av transaktionskostnader.

Okej, då förstår jag bättre. Känn ingen stress från min sida, blir intressant att läsa när det än kommer! Förstår att det är tidskrävande då det är enormt hög kvalitet på det du skriver.

1 gillning

@Zino en fråga gällande ombalansering.

Vid spannbaserad ombalansering: om tillgång A når övre triggern och ska säljas ned till sitt övre toleransband, och tillgång B ligger närmast sin nedre trigger – ska hela försäljningsbeloppet gå till tillgång B även om B då passerar sin målvikt, så länge B fortfarande hamnar inom sitt övre toleransband? Eller ska man stoppa B vid målvikt och fördela resterande belopp till nästa mest underviktade tillgång?

1 gillning

Jag tror jag ställt liknande fråga tidigare och som jag fattat att det mest används av @zino mfl, dvs så som jag också jobbar med det, är att det inte är helt fixa regler utan man får använda sitt goda omdöme

  1. Sälja hela beloppet av A och lägga in hela i B även om det blir lite för mycket
  2. Sälja hela beloppet av A och lägga in det som ska vara i B och resten toppas upp i C och ev D.
  3. Sälja del av beloppet av A precis så mycket som ska in i B.

Jag brukar ta hänsyn till hur mycket som skiljer. Är det lite så kör jag på 1 eller 3. 3 om jag tycker det finns mer runway för A. 1 om jag tycker att A rusat lite väl mycket.

2 hänger mest på beloppen så det inte blir för mycket kostnader för handeln. Om minsta köpet är typ över 4-5 tusen kr så låter jag det genomföras.

Typ så använder jag det

2 gillningar

Jag har försökt ta en pragmatisk approach till ombalanseringen och tänker ungefär i de banor du tänker. Däremot har jag märkt att det blir ganska mycket räknande innan jag kommer fram till vilket alternativ jag ska välja. Det har lett till att jag nu vill försöka formalisera det hela med några fasta regler, som dock verkar bli rätt komplexa. Detta för att kunna automatisera mer av räknandet och ha ett program som bara spottar ur sig ett färdigt ombalanseringsförslag, som ska funka enligt de kriterier jag sätter upp. Återstår att se vad det utmynnar i.

2 gillningar

Jag tror att det teoretiskt optimala är om du tar hela beloppet som återstår efter försäljning och fördelar det proportionerligt över en eller flera värdepapper så att de inte passerar sina toleranspunkter. Lite på samma sätt som du skulle göra vid en insättning.

1 gillning

Exakt här är jag också, börjar ta form. Kan visa hur det funkar när jag är klar om någon vecka eller så.

När du säger proportionerligt, menar du då proportionellt efter målvikterna (som vid nysparande/insättning/utökning av kredit), eller efter hur underviktade tillgångarna är?

Och menar du upp till max sin övre toleranspunkt för varje tillgång som köps i detta exempel? Varför stannar man inte istället vid målvikt innan omfördelningen fortsätter i nästa tillgång?

Jag tycker det går emot vad @Zino skriver i artikeln Grundportfölj - detaljer om förvaltning där det står (hoppas ok med kort citat):
“justera den och fonden närmast trigger åt andra hållet till inom sina toleransband (dvs. ungefär hälften av ombalanseringsspannet).”

Sedan ges ett exempel:
“…*Fonden säljs då av till toleransbandet, dvs. till 30,5% (halvvägs till målvikt), samtidigt som vi köper motsvarande summa i den fond som ligger närmast sitt nedre ombalanseringsspann.”
*

Ursäkta många frågor, högvarv på hjärnkontoret här med hög risk för att slå knut på sig själv..

2 gillningar

@robertk Funderat vidare lite på min kammare (oklart hur bra idé), och jag tänker att den mest logiska metoden borde vara att när en tillgång triggar så förs den tillbaka till sin toleranspunkt, och det frigjorda kapitalet fördelas proportionerligt efter övriga tillgångars gap till målvikt.

Exempel: Om räntor ligger 50 000 kr under mål och råvaror 10 000 kr under mål, och en försäljning frigör 30 000 kr, får räntor 25 000 kr och råvaror 5 000 kr. Båda stänger då 50 % av sitt gap till mål.

Är det ungefär så du menar med proportionerligt?

Jag blev också lite fundersam över jämförelsen med en insättning. Som jag förstått Zinos regler ska en insättning fördelas enligt målvikterna, vilket inte blir samma sak som att fördela proportionerligt efter gapet till mål. Hur tänker du där?

Och gällande ombalansering, varför ska den gå till den mest underviktade tillgången enbart, vi har ju inte haft någon trigger där?

Och av ren nyfikenhet: hur fungerar själva ombalanseringslogiken i backtestappen som använts för Zinos backtester?

Många tankar och funderingar :smiley:

Så som jag kör nu så fördelar jag det proportionerligt enligt de aktuella vikterna för de tillgångar som ska ökas. Men där kommer jag till problemet att det kan vara några av de “mottagande” tillgångarna som då går över sitt toleransband och då borde jag kanske sälja av en del av den tillgången istället för att köpa mer.

I slutändan antar jag att jag behöver komma fram till någon regel där det finns en mängd med ett antal tillgångar som ska säljas av och en mängd med ett antal tillgångar som ska köpas. Sen måste jag fundera på vilka tillgångar jag inte vill röra pga. att transaktionen blir för liten för att det ska vara lönt (pga. courtage, pris per enhet mm).

Och jag behöver veta hur mycket jag ska sälja av var och en av de olika tillgångar som ska viktas ned, samt hur mycket jag ska köpa av var och en av de olika tillgångar som ska viktas upp osv. Helst ska även beloppet från köpet stämma med beloppet från försäljningen.

Jag har hållit på och experimenterat manuellt under många månader med olika angreppssätt, men ännu inte riktigt landat i hur jag vill ha det. I min portfölj blir det dessutom lite extra komplext pga att jag har olika hävstång på olika tillgångar.

1 gillning

Jag menar proportionellt i förhållande till aktuella vikter.

Min app/kalkylblad gör ungefär så här:

  • När en tillgång har passerat övre spann så säljs den av ner till övre toleransband.
  • Därefter behandlas pengarna som ska återinvesteras enligt principerna för en insättning (med undantaget att den tillgång som precis har sålts ej är med i urvalet).
  • Jag kan ställa in hur många tillgångar som insättningen ska spridas över, där det blir teoretiskt bättre (mindre rubbning av aktuella vikter) ju fler man tar med, men jag gör en manuell avvägning baserat på storlek på varje affär kontra ev. courtage. Samt koll så att en tillgång ej knuffas över sitt övre band osv..

Så det mesta av logiken rör eg. hur man gör en insättning/uttag ur portföljen.

3 gillningar

Tack, nu tror jag att jag hänger med. Det låter också väldigt rimligt när jag tänker efter, att inte rucka på den inbördes relativa allokeringen på tillgångarna som inte triggats.

Vet du om det är denna ombalanseringsmetod som använts i backtesten? Jag tänker främst på det jag refererade till tidigare att “justera den och fonden närmast trigger åt andra hållet till inom sina toleransband (dvs. ungefär hälften av ombalanseringsspannet).” vilket ju inte är samma sak dom metoden du beskriver.

2 gillningar

Ja det blir relativt komplext att göra det utan något kodstöd. Jag själv bygger i script, verkar få till det ganska bra, lovar att återkomma när den är funktionsduglig och lovar ingenting :smiley:

1 gillning

Ja, jag har en XLS snurra som räknar om diffen just nu mot målvikt, toleransband och mot ombalanserings triggers.

Då är det lätt att se om något triggats och var man kan plocka/stoppa in pengarna för innehav som inte triggats. Jag behöver bara avgöra om beloppen per innehav är rimliga i de fall handel skapar kostnader

Sen har ju @Zino en ombalanserings snurra på Patreon som man kan köpa om man är medlem där. Kan ju lätt vara värt det istället för att lägga timmar på att knåpa ihop det själv

3 gillningar

Jag fördelar proportionellt mot underskottet, så de mest underviktade får mer.

Jag gjorde en app för att jag hade min portfölj över fler konton hos olika mäklare. Det blev lite komplicerat att konsolidera. Nu har jag flyttat allting till Nordnet.
Förslaget tar hänsyn till courtage, hela-andelar för ETF:er, mäklarlåsta fonder (BH Macro bara på Nordnet), och cash-routing över flera konton (om exvis försäljning/insättning sker på endera konto).

Exempel om jag skulle sätta in 20 000 kr
(“Börja om”, är om jag vill omfördela hela portföljen till målvikterna)

Påbörjar jag ombalansering så följer appen aktiviteten hos mina mäklare tills de är klara, alternativt så kan jag klicka i vad jag har gjort manuellt.

2 gillningar

Lite glädjande nyheter från Nordnet angående belåningsvärde på några intressanta etf:er som är relativt nylanserade.
Jag fick meddelande från Nordnets kundtjänst idag om att de har beslutat följande
Vanguard FTSE Global All-Cap UCITS ETF (VGLA) får en belåningsgrad på 80%

BNP Paribas Easy Managed Futures UCITS ETF Capitalisation (EEAU), här har de beslutat att höja belåningsvärdet från nuvarande 60% upp till 70%
Det gör att det nu blir ett alternativ för oss som använder portföljbelåning hos Nordnet. Min tanke är att dela upp managed futures mellan MFEH och EEAU

Jag ser inte att det höjts nu direkt, men det krävs antagligen en nattkörning eller liknande för att uppdatera deras system.

4 gillningar

Efter jag hade skrivit detta var jag tvungen att skumma igenom ombalanserings-posterna igen för att se om detta har diskuterats tidigare.

När ett tillgångsslag passerar sin ombalanseringsgräns och behöver säljas av, och vi köper “fonden närmast trigger åt andra hållet”, gör vi det

  • mest för att hålla nere transaktionskostnader genom att undvika ev. ombalansering på nersidan (men samtidigt hoppas tajma in sälj högt/köp lågt)?
    Slutsats: om vi vill dela upp köpet på flera komponenter, så är det rimligt att följa insättningsprincipen (köp både högt och lågt).

  • Eller är det också en signal om att ev. flera komponenter kan vara på väg att växla mot trendande?
    Slutsats: om vi delar upp köp på flera komponenter, bör vi välja såna där alla ligger nära den nedre ombalanseringsgränsen.

Jag har omedvetet (?) landat i alternativ 1 (dock med att den sålda komponenten är låst för köp) när jag har implementerat mitt hjälpmedel för detta.

Tankeexperiment:
En komponent i din portfölj blir överviktad och en vän säljer av (du vet inte vilken komponent det var). Du får likviderna i handen och ska återinvestera dom, säg att det rör sig om 50.000 kr (dvs det kan vara fullt rimligt att köpa flera olika komponenter). Hanterar du detta annorlunda jämfört med en vanlig insättning? Höjer du din förväntade avkastning om du vet vilken komponent det var?

2 gillningar

Ja, det är den enkla varianten som används i backtesterna. Dvs att endast en motkomponent används. Bifogar exempel från verktyget, vid band-baserad årlig ombalansering:

Kuriosa

Equal Risk Contribution + Markowitz portfölj ut baserad på 10 års rullande volatilitet

2 gillningar

Det låter för mig som ett rimligt teoretiskt resonemang, men om just den varianten inte ligger bakom backtesterna vet vi väl egentligen inte om den är bättre?

Skulle det vara möjligt att köra ett backtest i ditt verktyg där insättningar fördelas proportionellt efter aktuella vikter och jämföra med den metod som redan testats?

Om ett sådant backtest faktiskt skulle visa att fördelning efter aktuella vikter fungerar bättre, eller åtminstone lika bra, finns det då egentligen någon annan anledning än enkelhet att fortsätta rekommendera metoderna som står i Zinos artikel idag?

Jag tänker dels på vanliga insättningar enligt målvikt, dels på ombalansering där rekommendationen idag är att sälja den tillgång som träffat övre triggern och köpa den motstående tillgången/närmast trigger åt andra hållet, och vice versa. Ditt resonemang pekar ju snarare mot att behandla likviden som en vanlig insättning och fördela den proportionellt efter aktuella vikter, med den precis sålda tillgången exkluderad.

Är dagens rekommendationer alltså framför allt medvetna förenklingar för att göra strategin lätt att följa och hålla nere antalet affärer, eller finns det någon ytterligare teoretisk eller empirisk fördel med dem som jag missar? Om den proportionella metoden faktiskt visar sig bättre i backtest känns det annars som att även själva rekommendationen skulle kunna vara värd att uppdatera eller åtminstone komplettera med den mer avancerade varianten.

Min egen plan just nu är en liten hybrid som känns tillräckligt enkel och balanserad:

Månadssparande: enligt målvikt, främst för att det blir väldigt enkelt att automatisera månad efter månad. Sparandet är dessutom litet relativt hela portföljen, så påverkan på vikterna blir begränsad. För guld, råvaror och globala aktier använder jag proxy-fonder som växlas över till måltillgångarna (ETF/ETC) när de vuxit sig tillräckligt stora, eller kan bakas in i återställande av hävstång / ombalansering.

Ny kredit: proportionellt efter aktuella vikter, eftersom syftet är att justera hävstången utan att samtidigt dra allokeringen tillbaka mot mål.

Ombalansering: proportionellt efter aktuella vikter enligt din metod. Vid övre trigger säljs den triggade tillgången till toleransbandet och exkluderas sedan från återinvesteringen; vid nedre trigger blir principen omvänd, dvs. den triggade tillgången köps och finansieringen tas proportionellt från övriga tillgångar.

1 gillning

Jag håller på att utöka backtestmotorn med nya varianter, och preliminärt verkar det finnas en liten men konsekvent fördel av metoden där man köper både högt och lågt, men främst för enklare portföljer med bredare spann och där ombalansering sker sällan (årligen). Det beror troligtvis på att den samlade obalansen har hunnit bli så pass stor att en mer avancerad omfördelning gör någon nytta.

De rekommendationer som finns i den här tråden rör ju numera främst grundportföljen, där ex årlig ombalansering till målvikt rekommenderas. Och för alternativet tät utvärdering mot band, där stämmer i stort varianten nedan:

3 gillningar

Ett tips för er som använder realobligationer i allvädersportföljen är att nu finns iShares Global Inflation Linked Bond Index Fund (IE) D SEK Hedged Acc f tillgänglig hos Avanza.

Det är en global indexfond med realobligationer valutasäkrad i SEK.

  • Minsta initiala investering är 1 MSEK
  • Efter första köpet är minsta tilläggsköp 50 KSEK
  • Avanza tar köpcourtage vid handel i fonden

Fondens ISIN är IE000T2H0069.

2 gillningar

En sak jag fortfarande försöker förstå teoretiskt: om fördelen du preliminärt ser med att köpa både högt och lågt beror på att man bevarar den samlade obalansen/trenden, borde inte samma fördel i princip finnas även vid tät bandutvärdering, bara vara mindre eftersom obalansen normalt är mindre?

Eller finns det något med tät bandutvärdering som gör att metoden ”triggad fond + fonden närmast trigger åt andra hållet” faktiskt blir bättre? Exempelvis att man förebygger nästa bandbrott och minskar antalet transaktioner.

Om du har möjlighet att testa Grundportföljen med ±2,5σ och tät bandutvärdering vore jag väldigt intresserad av:

A) triggad fond tillbaka till tolerans + resterande mot fonden närmast trigger åt andra hållet
B) triggad fond tillbaka till tolerans + proportionell fördelning över övriga komponenter efter deras aktuella vikter

1 gillning