Så bra förhållningssätt. Det viktiga kanske inte är att arbeta bort oron utan stärka tilltron till sin förmåga att hantera svårigheter. Ibland pratas det om att svenskar är fredsskadade, kanske är vi även trygghetsskadade? Det är bra för den mentala träningen att livet inte är 100% bekvämt hela tiden utan att man övar på att klara att ta sig igenom utmaningar.
6 gillningar
Så kan man kan se det. Att möta faktiska motgångar ändrar vår syn på dem och oss själva.
Jag tänkte på att med våra stenåldershjärnor är det svårt att optimera bort all ångest. Den finns där ändå till varierande grad. Många går runt med tankar på vad som kan gå fel och optimeringsfokuserar hela tiden. Då är det bra att lära sig avbryta grubblandet med en enkel fras när det börjar bli besvärligt. Vi har redan skaffat försäkringen, diversifierat portföljen, tagit vaccinen och dragit åt hjulmuttrarna. Går det fel därefter, ja då går det.
Nu talar jag inte om påträngande katastroftankar som förstör livskvalitén över tid. De hanteras bäst tillsammans med en KBT-terapeut.
3 gillningar
Pratade med en vän till familjen som är finansiell rådgivare för ett tag sen och han sa att ”De personer som behöver oroa sig minst över pengar är de som oroar sig mest”, det fastnade verkligen hos mig, för det stämmer verkligen in på mig.
Ju mer portföljen ökat desto mer nojig blir jag att förlora allt. Troligtvis är det för att portföljen ger en trygghet som då skulle försvinna. Nu vet jag ju att om skiten träffar fläkten (man förlorar jobbet, räntan går upp, bilen går sönder) så klarar mig ett ganska bra tag på pengarna 
Men i grund och botten är jag också en orolig själ som gärna övertänker och alltid räknar med det värsta scenariot 
Tror vissa bara är lagda så
5 gillningar
Detta är ju en av anledningarna till att många betalar av sitt boende med sina pengar, och sedan avstår lån. Det omvandlar nått abstrakt till något konkret och skapar trygghet.
10 gillningar
Det är definitivt lättare att stärka sig inför världens prövningar än att försöka ändra på världen. Självklart kan man använda de medel som erbjuds: sin demokratiska röst, sin autonomi för att motverka slöseri, etc. Jag upplever ofta att folk idag tyngs oproportionerligt emotionellt utav händelser långt bortom sin egen kontroll. Politiken, miljön, krigen, och mest av allt på rt kanske: världsekonomin.
Det är såklart moraliskt önskvärt att göra det i sin makt för att ha påverkan på världen: rösta på förbättrande, undvika att starta en fabrik med enbart syfte att bränna hårsprej dygnet runt, osv; men det är minst lika viktigt att förbereda sig på att problem alltid kommer finnas, eller snarare mycket viktigare.
Jag tror man får optimera bort de största trygghetsriskerna genom att bo i ett tryggt område och ha ett lås på dörren. Likadant tänker jag om förmögenheten. Fördela mellan högrisk och lägre risk i den grad som gör att man inte oroar sig för antingen att tappa allt i en aktiekrasch, eller ligga sömnlös över att ens sparkonto slaktas utav inflationen. Som @ERM säger börjar många grubbla över världens besvär, eller det som skulle kunna hända ens portfölj. Så fort man börjar repetera de tankarna blir det ju bara meningslöst idisslande. Man får då skaffa sig ett rikt liv på alla sätt som inte har med pengar att göra, som @angaudlinn har föreslagit. Då kan man rikta sin tankekraft och sitt grubblande på det istället.
Jag står fast vid att man alltid ska vara tillräckligt orolig. Tricket är att börja känna igen när det går till onödig överdrift, och styra om tankar och känslor.
5 gillningar
Tycker det är lustigt att vi är så instinktivt snabba med att skilja på signaler från hjärnan (psykiskt) och signaler från kroppen (fysiskt).
Allt kommer från hjärnan.
Vi får ont för att något är fel, det gäller psykisk och fysisk smärta - det gör ont för att vi vill undvika att ha ont, smärtan är till för att ändra beteendet.
Precis som att sätta handen i elden, det gör ont, så vi drar undan handen.
Men när det är psykiskt då bara är man så.
Antingen varnar hjärna för något som inte (längre) är farligt - då behöver man lära om, inte tänka om eftersom det inte är en tanke utan ett automatiskt nervsystem.
Eller så är det en reell fara och då behöver man agera så att faran försvinner.
4 gillningar
Exakt. Att idissla negativa tankar blir ju lite som en autoimmun sjukdom.
Ett tidlöst problem…
Som när Diogenes, som saknade alla former av materiella tillgångar fick frågan från Alexander den Store om det fanns något han önskade sig;
Skulle du vilja flytta dig, du skymmer solen 
5 gillningar
Lite som min fru: JU mer hon har på kontot, desto snålare blir hon.
Önskar jag fattat detta tidigare, (för 5 dyra väskor sedan), så hade jag skickat över lite av de pengar jag har lagt undan i gemensam buffert 
4 gillningar
För mig hjälper det att lean into oron. Att allt kan försvinna imorgon är den del av livet som bara finns där. Ungefär som gravitationen. Det går inte att göra något åt. Går inte att skydda sig emot.
Du kan inte ta bort det faktum att vem som helst kan dö när som helst. Eller att siffrorna på kontot kan vara noll när som helst. Imorgon kan alla faktorer i ditt liv vara annorlunda än idag.
Mina får välja på att lean into it eller välja att bli religiös. Då kan man tro att en Gud tar hand om en och ser till att allting blir bra.
2 gillningar
Det låter lite väl mycket “YOLO” för mig, men visst finns det poänger även här. Det där att inse att man lika väl kan dö imorgon är förstås bra att påminna sig om ibland, men för många innebär det att man då sätter sprätt på hela sparkontot för att man tror att njutning kommer ifrån att spendera så mycket som möjligt, det är så vi lärt oss att man blir lycklig.
Men givetvis är det bra att kunna fortsätta leva som vanligt även om man förlorar allt man äger idag, det kommer komma in nya pengar och på det sätt jag lärt mig leva det senaste decenniet så går det att leva på relativt låg inkomst, bara det är en viktig lärdom som många inte har. Jag behöver inte oroa mig för om bilen rasar, då får den lagas helt enkelt och jag behöver inte oroa mig över att inte ha råd.
1 gillning
Försök koppla bort din identitet från pengarna så om pengarna är borta du vet att du är fortfarande digsjälv och kan tjäna pengarna igen. Antar att du tjänade dem och inte fick dem.
Det kan vara hjälpsam synsätt om man oroar sig mycket. Att underkasta sig det man inte kan kontrollera.
Med det är som du säger inte lika hjälpsamt för alla. Vissa behöver styra till vänster och andra till höger beroende på vilket sida av vägen man håller på att köra av. Jag är själv den oroande typen. Så pass mycket att det är patologiskt och jag har fått diagnos.
Att påminna mig om att jag inte kan kontrollera något hjälper mig i att inse att det inte hjälper särskilt mycket att oroa mig.
3 gillningar
Tycker att det låter som att du skulle må bättre av att ta tag i din nivå av oro generellt i ditt liv, sen kommer säkert inte försvinna helt om du är oroligt lagd, men bra om du kan acceptera och dämpa den något så den inte påverkar ditt liv i för hög grad (tex val av boende eller ekonomi).
Motionerar du regelbundet? Konditionsträning dämpar ångest och oro och kan på sikt minska den, läst detta i någon av Andreas Hansens böcker och tycker att det hjälpt mig.
1 gillning
Ja herregud, värsta man kan göra mot mig är att säga att jag inte kan kontrollera X. Då kommer jag kontrollera varje annan bokstav i alfabetet för att känna att jag visst kontrollerat X på något sätt 
1 gillning
Jag känner igen det där. Det är därför jag försöker säga till mig själv att jag inte kan kontrollera en enda jävla bokstav. Jag kan inte kontrollera att alfabetet finns överhuvudtaget.
1 gillning
Beror ju på hur man definierar och vad man lägger för värdering i ordet kontrollera, och om det påverkar mig negativt eller positivt.
Alfabetet finns likväl, och jobbigt hade det varit om alla hittade på sitt egna. På något vis måste jag ju förhålla mig till bokstäverna, ju bättre jag kan hantera övriga bokstäver desto mindre behöver jag då just X.
Ja se pengar, ja se pengar,
är till bekymmer för fattig och för rik. Sjöng någon för länge sedan. På Snoddas tid.
Maria
3 gillningar
Trådskaparen är inne på rätt spår och har gjort sig av med villa och bil. Märker samma tendens hos mig själv, ju större portfölj desto mindre vill jag äga.
