OK, vi backar lite och struntar en liten stund i hur alla andra tänker och tror och kan tolka tioårsregeln. Utgångspunkten till mitt uttalande var rotat i hur det såg ut för mig själv, och vad som fick mig att komma igång med att investera.
Så låt mig förklara hur jag upplevde det.
Jag var i det läget att jag hade sparat i många år, och hade en massa pengar skvalpande på ett konto med obefintlig ränta. Det skavde rätt mycket för mig, men samtidigt var min devis “Jag spelar inte på Lotto, och jag spelar inte på börsen.” För mig var börsen ett kasino – jag hade absolut ingen aning vad jag rimligt kunde förvänta mig av en investering på börsen, och jag visste inte hur jag skulle investera för att få någonsomhelst förutsägbarhet i min investering.
Så det jag månadssparade satt på ett konto utan ränta år ut och år in. I mer än tio år.
Sedan plötsligt kom kom någonstans ifrån kunskapen att börsen faktiskt historiskt har avkastat ungefär 8% i genomsnitt. Jag tittade runt lite och såg att detta faktiskt verkar stämma. Det kan variera lite beroende på olika nationella börser, globalt osv. Men här finns uppenbarligen något. Vad betyder det?
Jag började räkna på de där 8% och för att se vad det egentligen skulle betyda i praktiken, i genomsnitt. Vad var rimligt att förvänta sig i avkastning om jag började investera på ett stabilt sätt? Jag vände och vred lite på detta, skapade olika scenarios:
- Det är rimligt att förvänta sig att pengar jag investerar idag ungefär dubblas på tio år.
- Om jag investerar en summa nästa månad så är det rimligt att den ungefär också dubblas om tio år och en månad.
- Om jag investerar 1000 kr varje månad de kommande tio åren så är det rimligt att förvänta mig att jag får avkastning på ungefär 1000 kr/mån om tio år.
- Men vänta nu, om jag månadssparar så mycket jag klarar av nu, så är det rimligt att förvänta mig att om lite över tio år kommer jag få mer i avkastning än jag klarar av att månadsspara!
- Vid någon punkt kommer det kännas onödigt att månadsspara, för avkastningen från mina investeringar kommer vara så stora att mitt eget månadssparande är en droppe i havet. Och det är rimligt att detta är inom 20-30 år!
- Damn it! Om jag hade investerat mitt månadssparande när jag började spara för mer än tio år sedan så hade mitt månadssparande varit självgående nu! Jag kunde slutat spara nu och i stället använda pengarna jag månadssparar nu!
Här finns det nåt! Det här måste jag räkna mer på!
Och det gjorde jag. Jag blandade in inflation, volatilitet, tillgångsklasser, uttagsstrategier, MonteCarlo-simuleringar och allt möjligt, för att nyansera och komplexifiera ovanstående resonemang och förstå hur stor chans det är att faktiskt uppfylla det.
Jag kan så oerhört mycket mer om de här sakerna nu än jag kunde då, jag ser svagheterna och risken i resonemanget. Men jag ser också fortfarande möjligheten, trots utökad kunskap. Resonemanget håller.
Ett förenklat resonemang fick mig att se möjligheterna, och fick mig motiverad att lära mig mer.
Mission accomplished.
Så… Jag håller med er ovan när ni protesterar och ser svagheter i tioårsregeln, men det handlar liksom inte om det. Det handlar om att måla en enkel bild som någon kan förstå och som gör att de tar sig ur det där stängda rummet som jag var i att ekonomi och investeringar är skittråkigt. Jag stängde bara av öronen när min far pratade fonder, tjänstepensioner och ppm med mig, och tänkte “det där verkar skittråkigt, men jag måste väl kolla på det någon gång i framtiden.” Det handlar om att få någon att vilja börja lyssna.
Trots att resonemanget i min aha-upplevelse är förenklat så är jag glad att jag tänkte så.
Man kan börja med något enkelt för att bryta ner någons mentala spärrar, och sedan addera mer kunskap när de sedan är redo att ta emot det.
Man måste inte börja med att gå igenom alla problem. Man kan börja med att visa på möjligheter.
Man måste inte börja med worst case (4%-regeln). Man kan börja med genomsnitts-caset och gå vidare därifrån.