Tyvärr går mycket till löner och korruptionen i alla led. Det som kommer fram är naturligtvis bra.
Även insamlingar har det visat sig försvinna till ohederligt begåvade individer.
Lite blandat faktiskt.
Ibland har jag gjort mycket research och ibland får man en fråga på stan och “eh, varför inte?”.
Både och.
Svår fråga. Jag skulle antagligen kunna (och borde) ge lite mer. Rimligt är ju högst individuellt så omöjligt att svara på.
Andra saker är ju också jättebra. Vi har t.ex. bjudit in familjer på middag eller hjälpt till att hämta från flygplatsen och liknande.
1 gillning
Jag blev månadsgivare direkt när jag fyllde 18 år. Då blev jag ”ung fadder” i Erikshjälpen. Det var för unga vuxna och man skänkte en mindre summa.
Sen dess har jag alltid varit månadsgivare någonstans, men har bytt organisation lite då och då. Var också med i naturskyddsföreningen under många år, med en struntsumma, mest för att de ska få fler medlemmar. Men de ringde och tjatade så många gånger om att höja avgiften så tillslut tröttna jag. Men kanske går med igen framöver 
Idag har jag gjort så att jag skänker till Räddningsmissionen som verkar i staden där jag bor plus UNICEF som mitt bidrag till världen. Skänker 200/månad till båda, eftersom man då får tillbaka på skatten sen. Jag planerar att ge till 1-2 organisationer till när jag börjar jobba igen (är föräldraledig).
Har också som ”regel” att alltid avrunda uppåt till organisationer när jag handlar och får frågan i affären eller online. Samt skänka all pant (ibland på knappen och ibland ger jag pengakvittot till tiggaren utanför). Då ger jag ju lite till allt möjligt vilket känns bra då jag ju inte kan vara månadsgivare överallt.
Jag går på känsla när jag väljer organisation. Det kan förekomma problem i alla organisationer tror jag, och det är inget jag kan hjälpa. Jag får hoppas att granskningar gör att detta så småningom uppdagas och korrigeras. Jag ser det inte som en anledning att inte ge. Däremot är det lite därför jag ibland byter organisation och ”mikroger” till olika.
Under flyktingkrisen var jag volontär på ett flyktingboende och lekte med barnen ett par timmar varannan vecka. Att göra volontärarbete är minst lika mycket värt tycker jag och är något jag vill göra mer framöver. Men då jag knappt hinner bajsa ifred, fungerar inte det just nu. Men vill gärna bidra till lokalsamhället när jag får tid. Jag tänker nog nattvandring kan vara något bra. Andra tankar är att vara fikavärd för äldre eller chattkompis för unga för att motverka ensamhet.
Just det, varje gång jag blir extra förbannad på Ryssland skänker jag en liten summa till Blågula Bilen. Blir som ett litet ”fuck u”. Det hinner bli några sånna varje år, så hade nästan kunnat vara månadsgivare istället. Men det är inte samma känsla som att skicka det där fuckfingret just när man är som argast 
.
5 gillningar