Låt mig börja med att understryka att jag INTE är spelmissbrukare så vi har den saken avklarad.
Detta är inget rop på hjälp.
Till vardags ser jag mig själv som ekonomisk och rationellt tänkande men när det kommer till utländska valutor, främst US-dollar, så är det mer som monopolpengar.
Det finns helt enkelt ingen koppling till min vanliga ekonomi och leverne.
Jag vaknar idag på mitt hotellrum i en känd casinostad i Nevadaöknen och blir förvånad över min reaktion igår kväll.
Jag förlorade drygt 3.000$ på 5 timmar (Vet inte vad dollarkursen står i men vi säger 30.000kr) och jag ryckte mest på axlarna åt det.
Jag har vunnit och förlorat betydligt större summor än så.
Men…. på väg ut från casinot glömmer jag bort att jag har beställt och betalat för en pizza för att ta med mig till hotellet.
Väl på hotellrummet inser jag mitt misstag och får spel på mig själv.
I ena vågskålen ligger alltså 3.000$ och i den andra en pizza för 18$ och jag är mest ledsen och upprörd för pizzan.
Dock vet vi inte vad det var för pizza ännu. Med tanke på vad den kostade har jag på känn att det var en riktigt fin pizza. Kanske med ibericoskinka, någon fräsch fromage och handplockade champinjoner.
Tack för alla oneliners ovan - ska försöka komma ihåg att skriva in dem i min dagbok.
Jag var mest intresserad av den psykologiska effekten och hur jag bokförde dessa 2 förluster på 3000$ respektive 18$ mentalt.
Om vi bortser från summorna för en kort stund så när det gällde spelförlusten så är det en del av spelets idé att man ena dagen står på vinnarsidan för att i nästa dag stå på den andra sidan.
Är man inte införstådd med dessa enkla grunder har man givetvis inte vid ett spelbord att göra.
Jag skrev inledningsvis att jag inte betraktar mig som spelmissbrukare och det bottnar i att jag spelar väldigt sällan hemma i Sverige, känner varken sug eller behov av att spela.
Spelar inte på trav, tips, odds, bingo eller lotterier.
Det enda som kan likna spel är lite poker 4-5 ggr/år med gamla kompisar och då om relativt små summor och egentligen mest för det sociala.
Det är väl inte ovanligt att man åker på en Tema-resa som kan vara i skepnad av exempelvis golf-, vin- eller skidresor och ägnar 1 vecka eller så till en hobby/intresse.
Dessa typer av resor är givetvis förknippade med kostnader.
Detsamma gäller mig och spel - jag bokar en resa till Las Vegas eller Los Angeles, stoppar 10.000$ i fickan som är öronmärkta för spel under resan och som är mindre än 10% av min totala spelkassa (eller Bankrulle som det kallas i spelkretsar)
Kostnaden för det jag äter, dricker och handlar till mina familjemedlemmar i form av kläder och skor landar på min vanliga privatekonomi.
Och det är väl här det blev kortslutning i och med att denna pizza bokfördes på vardagsekonomi och 18$ kändes bortkastade.
Hade jag istället bakat in dessa 18$ i kvällens förlust på 3000$ så hade känslan inte uppkommit.
Under 5-10 timmars spel dricksar man dealers minst 50$ samt att casinot har en ”drop” på gissningsvis på >200$ så 18$ är ju ingenting i sammanhanget.
Mina barn har fått förskott på arv i värden motsvarande 8-siffriga belopp (SEK) så de stålar jag och hustrun har kvar känner vi oss fria att lägga på det vi känner för utan att tänka på morgondagen.
Jag skulle dock fortfarande böja mig ner och plocka upp en svensk enkrona om jag hittade en på gatan.
Pizzan i fråga var en helt vanlig Pepperoni-pizza jag ibland beställer in till bordet när jag spelar.
Denna gång bad jag få den i kartong.
Bifogar bild på hur pizzan brukar se ut, obs detta är inte den aktuella pizzan.
Håller med dig, att förlora 100k en dag på börsen reagerar man lite på men slarva bort en 100 lapp stör man sig på som bara den
Förövrigt blev jag sjukt sugen på pizza nu
Tveksam till om det har så mycket med valutan att göra – verkar mer vara en effekt av sammanhanget (casino vs pizza). Har märkt något liknande när jag köpt/sålt bostad, att SEK 50k hit eller dit känns som att det inte spelar så stor roll, medan man vanligtvis studsar till om ett glas på krogen kostar SEK 150.
Jag kan se samma agerande hos bekanta som kollar på prislapparna i mataffären när de har en god ekonomi. Jag tror att många “prisoptimeringar” är djupt inpräntade i vårt medvetande, t.ex. att man inte ska betala mer än nödvändigt för vissa varor/tjänster medan vi kanske inte är lika vana att hantera stora summor (gambling, husköp etc) eftersom det sker så sällan i våra liv. Och då har vi i de situationerna en tendens att tänka i procent istället för reella belopp.
Jag kan relatera lite till det du skriver - jag är väldigt sparsam i vissa avseenden men slösaktig i andra.
I mitt fall är jag extremt snål med vissa grejer. Klipper felutskrivna papper till mindre delar och använder att skriva matlista på. Sorterar spik och skruv som blivit liggande i fickorna på jobbarbrallorna, återanvänder pappkassar och sparar tomkartonger för framtida bruk. Vänner och bekanta skakar på huvudet för att jag sparar på typ allt.
Samtidigt blåser jag en massa stålar på mat och dricka, trädgårdsmaskiner och resor.
Helt klart något psykologiskt som någon lärd säkert klarar av att analysera.
