Jag är 29 år och går i tankar om att skaffa bil. Den kommer användas mest till korta resor som till affärer, mat, träning, familj etc. Just nu tänker jag försöka hitta någon bil i 100-150k rangen, men det skulle däremot innebära att jag får utöka mitt lån på min lägenhet. Jag har funderat på leasing också mer för enkelhetens skull men känns lite konstigt att betala massa pengar och ändå inte ha en bil.
Hur ska man tänka när man köper bil? Hur gammal får bilen vara? Är 150k för lite, alltså riskerar den att gå sönder och därmed bli dyrare ändå? etc
Oki, så under 1000 mil per år och inget behov för att ta dig till jobbet med den?
Med det du specat ovan skulle jag säga att du gott kan gå ner mycket i pris om bilen ändå inte är livsnödvändig. Köp en billig och välskött som gått +20k mil och spara 100k. Då kanske du kan betala den kontant dessutom.
p.s. Att ta bilen till träningen känns så j-la bakvänt om det inte är en specifik träningsform som kräver att du tar dig en rejäl sträcka utanför bostadsorten.
Ja precis. Bor i utkanten av Göteborg, det hade underlättat att ta bil till jobbet men hade kostat 200kr+ i parkering varje dag så är inte riktigt värt det.
Kan tydliggöra att jag klättrar och spelar golf. Även om det självklart går att ta sig med buss och spårvagn så underlättar det mycket i vardagen.
Då understryker jag det jag skrev. Om bilen inte skulle starta en dag som du ska till golfbanan under t ex en tvåårsperiod, då är det inte hela världen. Med den tanken i skallen levde jag mitt billiv i 28 år. Det sparade mig bisarra mängder slantar.
Visst, med en billigare bil är risken för fel lite större, men inte så stor som folk tror och speciellt inte om den ändå inte ska tjäna som tjänstebil.
Störst värdeminskning sparar du genom att köpa bilar efter cirka 3 år + 3000 mil på mätaren eller så, oavsett märke. När de säljs ut efter en leasingperiod.
Du vill ha maskinskadegaranti, rostgarantier med mera under de år du äger bilen. De garantilängderna varierar. Ibland upp till 8 år.
En Toyota Aygo från 2023 för 150K lär vara pålitligare än en Mercedes för 500K. Priset är inte (enbart) skillnaden
Generellt sett oaktat miltal och skick så är Toyota, Honda, Kia, Hyundai, Lexus m.m de mest pålitliga bilarna om det är din prioritet. Enligt diverse statistik från besiktningar och anekdoter runtom i i världen. Alltså koreanska/japanska kärror över lag.
Alltså, jag kan hålla med om att en röd V70 som är äldre än både TS och mig hade varit fullt rimligt egentligen. Men vi måste vara lite realistiska.
TS ger inte uttryck för att meka själv och vill bara ha något som fungerar, oavsett om det blir 200 mil eller 2000 mil om året. Om man nu köper en bil tycker jag ändå som Erik Naessén också brukar trycka på att man inte ska gå under vissa prisnivåer.
Om man köper en bil för säg 50-80K utan maskinskadegaranti kan det snabbt bli dyrare och jobbigare än att bara punga ut för en 3 år gammal bil i rätt prisklass med relevanta garantier. TCO kan bli ungefär lika dyrt i slutändan. Åtminstone om man räknar in krångel som dyrt också
Med de behoven du beskriver hade jag tittat på en V70. Gärna med dragkrok.
Det stämmer att Toyota mfl har bäst stats men särskilt runt Göteborg kan varenda lite småverkstad fixa en V70. Delar finns överallt.
Det låter som att du mest skall ha bilen för fraktbehov och då är ett fyrkantigt bagageutrymme mumma.
Gärna med manuell låda. Automaten har haft en förmåga att agera som en aktivt förvaltad teknologifond. Går skitbra i ett par år och man talar om för alla vänner hur bra den går, sen plötsligt en dag totalras och allt innehåll i automatlådan är borta. Köp en manuell låda istället på en äldre bil.
(Det kommer garanterat komma någon här snart som 3D-scannat bagaget i alla bilar och via någon formel kommit fram till att Hyundai har störst utrymme, sen följer en debatt på 300 inlägg om det stämmer)
Helt rätt, har inget problem att köra bilen till verkstaden men att mecka själv är lite utanför mitt område. Sparar hellre ett tag till och köper en bil som man kan ha länge. Har absolut funderat på att hitta en billig liten leasing bil men å andra sidan är man då bunden i 3 år
Låter mycket! Gav 5000kr för min första bil, Volvo 850. Detta var 2012 och bilen var då 17 år gammal. Hade gått 28 000 mil. Jag körde den till 40 000 mil och sålde för 10 000kr. Hade inga större problem förutom lite slitdelar som är enkelt att byta själv. Men mot slutet så gav ACn upp helt och den blev olidlig att köra.
Instämmer, jag har en ny(are) Kia Ceed -22, den tuffar och går, pendling 5 mil enkelväg, så 50 mil i veckan.
Har inget garage så meckandet blir extra krångligt och kallt och blött stora delar av året.
Det sagt, hade jag varit singel och inte behövt se till att familj kommer hem torra och varma så hade jag mycket hellre haft en äldre Mercedes W123/124, Saab 900 eller annan härlig relik.
Exakt så - bil efter behov är något ovant för många idag. En tidigare kollega pendlade 15 mil om dagen (i Skåne!) och då kan man ju inte köra ett vrak. Men jag som hade under milen och äger en fungerande cykel var det inget problem för.
F ö är min senaste bil fortfarande i trafik. Håll utkik efter en röd V70 om ni besöker Sälen!
3km till mataffär, 2km till gymmet, 9km till golfbanan, 12km till klättringen. Sen har jag en brorsa och brorsdotter som bor 10km ifrån mig men hade tagit närmare en timma för att ta sig dit kollektivt.
Okej, jag kan inte så mycket om bilar men säg att jag köper en gammal v70 eller liknande för 50-80k, hur mycket strul kan man förvänta sig? Jag har inte heller något riktigt bra ställe att fixa med bilen
Lite raljant kan jag tycka att allt under 100 är en lott.
Det kan mycket väl gå bra men det är en chansing.
En V70 kan du lämna in på alla verkstäder (utom märkes för andra märken) och de fixar fram delar på någon dag.
Hyfsad lättmekad vilket gör att timkostnaden när du lämnar in hålls normal.
Alla konsumtionsbehov är mycket dåliga för avkastningen.
Främmande för många här inne, jag vet.
