Kunde man tänka sig. Visserligen ingen som far illa eller ens ekonomisk skada, men det är nog inte denna moral som ska vara vägledande för samhället.
1 gillning
Här kommer en liten uppdatering ett halvår senare. Jag har läst mycket här och får regelbundet nya insikter så tack till alla kloka människor som skriver och kommenterar de olika trådarna. Mina favorittrådar är de där man läser om en situation och sedan kan läsa hur det blev så jag ska försöka uppdatera här ca halvårsvis.
Ekonomi:
Den första och största delen är att det börjar bli alltmer uppenbart att det planerade sabbatsåret ligger väldigt nära ett läge där vi skulle kunna göra våra sista arbetsdagar. Antalet årsutgifter ligger nu över 23 med nuvarande utgifter och då har vi fortfarande ett hemmaboende barn och två på universitetet som fortfarande behöver lite stöttning. Räknar man bort kostnaden för att arbeta och att ha barn hemma så ligger vi snarare på 27-28 årsutgifter i nuläget. Då har vi ju dessutom 1,3-1,4 årsutgifter som ligger på räntekonton och inväntar sabbatsåret. Beroende på läget om 2 år så blir det alltså antingen ett sabbatsår eller gemensam RE med en riktigt rejäl resebudget. I nuläget så känns det senare alternativet väldigt lockande för mig men vi får se hur det utvecklar sig och vilka möjligheter som finns.
Jag gjorde en enkel excelkalkyl med sista arbetsdag om 2 år (när vi tänkte ta sabbatsåret). Vi simulerade på min pension, i övrigt har jag bara räknat med att ISK kapitalet ökar i takt med inflationen (dvs bevarar värdet). Kalkylen håller till 100 års ålder där vi har samma livsstil som idag minus barn och arbetskostnader och vi behöver inte sälja huset. Jag får ta ut lite tjänstepension i förväg för att inte alla lSK medel ska försvinna men sammantaget så ser det väldigt stabilt ut. Övriga pensioner tas livsvarigt från riktåldern 68 år. Pengarna till sabbatsåret är inte medräknade utan bara en bonus som vi i det läget kommer att resa upp.
Psykologi:
Jag har det senaste halvåret försökt sälja in tanken på att vi relativt snart kan sluta arbeta till min fru. Det är betydligt tuffare att sälja in detta än ett sabbatsår men jag har verkligen ingen lust att gå hemma medans hon arbetar, det roliga är ju vad vi tillsammans kan hitta på. Till viss del handlar hennes tveksamhet om att det är jobbigt att bryta mot normer, till viss del handlar det om hur man hanterar osäkerheten som det alltid finns i den här typen av beräkningar. Det hon också tar upp är att vi kanske behöver lite extra pengar eftersom vi kommer ha mycket tid till att dra igång nya projekt och här kan jag nog hålla med. Vet inte riktigt hur jag ska tänka runt detta ännu och hur mycket extra som behövs. Hur som helst har jag ju 2 år på mig att verkligen skapa ett vi-projekt av detta så jag tror det blir bra.
Ett annat område som har varit lite knivigt är att framför allt de äldre barnen initialt var ganska negativa till tankar på att vi skulle gå i pension. Jag har identifierat två områden som de var lite oroliga för. Det första området var vår roll som trygghet och ”basecamp”. När de väl fattade att vi inte i nuläget räknar med att sälja huset eller bilen och att allting ser ut som i vanligt så lugnade sig den oron. Jag lär mig alltmer att föräldraskapet fortsätter långt upp i åldern men mer i rollen av en trygg punkt, lite bollplank och ett ställe att ladda batterierna på. Praktiskt dessutom som logistikservice med lagringsmöjlighet under perioder.
Det andra området är lite knivigare, de oroar sig helt enkelt för att vi ska bli för passiva. Här kan jag till viss del förstå oron när jag ser på äldre släktingar som tyvärr har hamnat i för lite socialt umgänge och därmed lite för ensamma liv. Detta är ju något vi alla måste arbeta med och jag har svårt att se att det blir sämre för att man börjar söka nya sociala sammanhang utanför jobbet när man är 58 istället för 68. Samtidigt så tror jag inte att de riktigt förstår hur många saker och sammanhang man helt enkelt inte hinner/orkar med på grund av pendling och heltidsarbete.
1 gillning