Kort svar: Både ja och nej. 
Långt svar: i grunden handlar det om att inte investera pengar man inte har råd att förlora eller man behöver. Så till syvende och sist hamnar det i huruvida man behöver de där pengarna.
@axr har skrivit mycket i forumet kring vikten av flexibilitet. Om man kan tänka sig att t.ex. vänta ett antal år på att köpa boendet, för att börsen går som @Pelle85 visade. Då är det okej. Att investera innebär ju en möjlighet / risk som kan gå åt endera håll.
Det enskilda året är det ju ca 70/30 att gå upp. Men, ju längre man sparar, desto större är sannoliketen att man totalt slutar på plus. Därav rekommendationen kring sparhorisont.
När man kommer längre upp rikedomstrappan blir bankkontot mindre viktigt, eftersom man ofta kan lösa “pengaproblem” på andra sätt, t.ex. genom kredit. Då är värdet av pengar på kontot i form av buffert, semesterspar och sådant väldigt begränsat.
Så t.ex. idag har jag och Caroline sällan särskilt mycket pengar på bankkontot. Tvärtom händer det ibland att vi får “betalning avvisad” 
För att pengarna är temporärt på fel ställe.
Däremot har jag en del på räntor i min Lysa-portfölj för att inte behöva ta ut om börsen faller. Vilket är idiotiskt eftersom jag har låneutrymme på boendet. Så det borde jag inte ha (=jag lever inte som jag lär ) men jag upplevet att det syndandet är emotionellt motiverat.
Läs gärna vidare: