Hela Foodie-konceptet. Gott, absolut, men att få proveniens på varenda råvara känns till slut bara pretentiöst och omständligt.
Efter att ha fått chips serverade som löv på ett träd, samt glass serverad ur en manuell glassmaskin på servitörens kropp kände jag bara Nej. Nej.
Ge mig en tre-rätters och en pava bara.
Alkohol. Varit nykterist i 7 år nu.
Det var länge sedan men JA på Krogen över huvud taget, sjukt dyrt och ovärt (för mig)
+1 (minns inte men 10 år tror jag)
Gick ett tag på ett riktigt lyxigt yoga-gym med spa som kostade väldigt mycket per månad. Återgick så småningom till mina skogspromenader istället 
Nya bilar. Duger med en lätt begagnad med nödvändig utrustning. Iofs trevligt att välja tillbehör och allt sånt men nu kan vi det.
Alkohol
Entré till nattklubbar
Dyra kalsonger
Dyra inredningsprylar
Dyra kostymer
Generellt sett försöker jag leva mycket mer minimalistiskt, så prylar överlag försöker jag backa från att införskaffa mig. Tar bara plats mot vad det ger i lycka
Premium-varumärken på mat, särskilt när råvaran är homogen - tänk pasta, ris, vetemjöl, socker osv.
Inte ens om jag anstränger mig märker jag någon skillnad på den billigaste varianten vs. barilla, uncle bens, kungsörnen osv.
Jag märker i och för sig ingen skillnad på coca cola och freeway cola heller, men där säger min fru att jag har fel.
fick just upp ett klipp i min youtube flöde (kollade ej) där en kvinna lurar sin man att hon fyllde på däcken med “Premium Air” och betalade jättedyrt för det…
Nu är det ju förvisso djvligt stor skillnad på pasta och pasta…Där riktig pasta är värt varenda krona. 
Du är diskvalificerad från att recensera saker med smak. 
Haha. Så min fru hade rätt. Fan också.
Tur att du inte nämnde salt!
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/tandstallningen-blev-44-000-kronor-dyrare
Om jag minns rätt så kunde billigt salt ha mindre korn och då blev det väldigt intensivt om man saltar lika mycket som med lyxigare salt.
Pasta är det stooor skillnad på! Köper inget annat än dyrare bronsvalsad pasta idag.
Snordyra datorer. Har testat i princip alla märken och prisklasser, och de dyraste höll inte längre än mellansegmentet ändå.
Jag har insett att det är dyrt att ha smak. Det finns bra viner oavsett prisklass (billigaste jag testat utomlands var 40 kr flaskan och det dög egentligen bara som matvin, men flaskor för 60 kr funkade). Samma sak med mat: jag känner inte så mycket smak längre, så det är billigare för mig än för min partner.
Klockor och bilar kan jag tala mig själv ur. Samtidigt så lägger jag gärna några slantar på prosumerverktyg som håller andrahandsvärdet och är enkla att serva. Men jag tror att mina Festool-dagar är över. En kompis har filosofin att man köper den billigaste borrsatsen och de borr som slits ut är de som används och de köper man Bosch-ersättare för. Jag tog till mig den.
Lyxsemestrar är lite av och till. Femstjärniga hotell säljer sig mest på antal anställda och eftersom jag inte gillar att bli uppassad, är det inte så värdefullt. Men vi gillar arkitektur, så vi växlar lite lyx och lägre för variationen. Hellre ett topprum på ett billigt hotell än billigaste rummet på ett dyrt hotell, dock. Dyraste hotellrummet var 16 000 kr per natt. Fantastisk inredningsdesign, men inte på något sätt värt att göra om.
Kul tråd. Det mest uppenbara för mig och Caroline är nog att vi gick från Teslan, som kostade oss 13 000 kronor i månaden, till vår Peugeot som ligger på runt fyra–fem tusen i månaden.
Andra saker är fine dining, restaurangbesök och dyra märkeskläder, framför allt friluftskläder. Vi handlade mycket på Naturkompaniet tidigare. Nu blir det mest Revolution Race eller liknande.
En sak jag däremot har lagt mycket pengar på historiskt, och fortfarande gör, är teknikprylar. Jag Kul tråd. Det mest uppenbara för mig och Caroline är nog att vi gick från Teslan, som kostade oss 13 000 kronor i månaden, till vår Peugeot som ligger på runt fyra–fem tusen i månaden.
Andra saker är fine dining, restaurangbesök och dyra märkeskläder, framför allt friluftskläder. Vi handlade mycket på Naturkompaniet tidigare. Nu blir det mest Revolution Race eller liknande.
En sak jag däremot har lagt mycket pengar på historiskt, och fortfarande gör, är teknikprylar. Jag upplever till exempel att Apple-prylar håller högre kvalitet – min MacBook Pro är bättre än de PC-datorer jag har haft. Det är väl ungefär det.
Viner och champagne måste jag också lägga till. Förr kunde jag köpa en flaska champagne för över 2 000 kronor eller riktigt dyra vinflaskor. Nu upplever jag i stället att en av de bättre champagnerna vi gillar kostar runt 400 kronor. Samma sak med dyra viner – jag tycker inte längre att det är värt pengarna.
Och så får jag väl också säga att jag försöker sluta köpa dyra aktier. Det gjorde jag ofta förr i tiden. 
Allt är ju relativt. Själv upplever jag en oerhört avtagande marginalnytta över ca 250-300 kr flaskan. Har tyvärr finsmakarsmaklökar och ett halvtrist rödtjut är för mig ganska meningslöst. Har därför valt att dricka vin relativt sällan, kanske en gång i månaden, men då blir det sådant som vi valt ut med omsorg till den mat vi ska äta. Prislappen ofta 200-350.
Öl, boxvin och sprit dricks inte alls.
Kreativ bokföring, det kostar otroligt mycket mer tid att gå dit man ska