Tanke bara. Om man lyckas med ”målet” att ”alla” månadssparar i fonder/aktier så på lång sikt har ”alla” nån mille på fonder, blir det en slags inflation? Den där miljonen har till slut alla.
Fast används kanske inte i ”shopping-handeln” samtidigt
Tanke bara. Om man lyckas med ”målet” att ”alla” månadssparar i fonder/aktier så på lång sikt har ”alla” nån mille på fonder, blir det en slags inflation? Den där miljonen har till slut alla.
Fast används kanske inte i ”shopping-handeln” samtidigt
Precis, om alla har någonting blir rimligen det där någonting mindre värt än om det var få som hade det där någonting tänker jag.
Det spelar väl egentligen inte så stor roll var ifrån inkomsten kommer ifrån?
Dvs om den kommer från lön eller från avkastning?
Så länge man har större inkomster än snittet så kommer man vara rikare än snittet.
Om snittsvenskens inkomster ökar snabbare än ens egna så kommer man bli relativt fattigare i förhållande till snittet. Eller?
Exempel:
”Postnords vd fick en lönehöjning på 19 procent och tjänar nu drygt 842 000 kronor i månaden.”
Vi låtsas att denna VD inte äger några aktier utan bränner hela sin lön varje månad men får 19% löneökningar varje år.
Sen har vi ”Pelle Jönsson” som är arbetslös men han har ärvt en aktieindexportfölj värd 144 342 857kr
Båda tjänar 10 104 000kr/år (i genomsnitt för Pelle) men Pelles inkomst ökar bara med 7% per år medan Postnords VDs inkomst ökar med 19% per år.
VD vinner även fast att hon här inte äger några aktier.
Kakan att dela är inte lika stor hela tiden. Vore det så skulle resonemanget stämma.
Normalt stiger Sveriges bruttonationalprodukt varje år. Detta innebär att kakan blir större och större. Alla kan därmed få det bättre.
Vanlig utbud/efterfrågan-logik dikterar väl att avkastningen på investeringar sjunker när mängden pengar folk vill investera ökar.
@havsekorre: Kul att se dig igen - välkommen tillbaka! 
Rimlig slutsats och min teori är att folk inte tar ut pengar, åtminstone inte än, men att de troligen drar åt svångremmen kring månadssparandet om tiderna hårdnar.
Ja, så här förstår jag det:
Om mer pengar rusar in i aktier, utan att företagens underliggande vinster stiger,
så stiger P/E-värdena på aktierna, vilket sänker den förväntade framtida avkastningen.
T.ex om P/E-värdet på en aktie är 20, och underliggande vinsterna förblir statiska,
så ger det en årsavkastning på 1/20 = 5%
Om P/E-värdet istället är 10, och underliggande vinsterna förblir statiska,
så ger det en årsavkastning på 1/10 = 10%
Mindre pengar i aktier = lägre värderingar = högre avkastning (givet en viss underliggande vinst)
Visst är det väl så men den som började spara tidigt har förmodligen då 2 eller till och med 3 miljoner.
Samtidigt stiger ju kurserna och detta är också en form av avkastning.
Någon form av inflation blir det ja, men inte negativt nödvändigtvis. Pengar i sig har ju noll egenvärde (om man inte simmar i dem eller liknande). Så frågan är ju vad alla kan göra med de pengarna. Norsken har ju något liknande via oljefonden vill jag minnas vilket ger noll glädje idag men för framtiden är det hjälpsamt.
Som Jan brukar säga är ju pengar bara förstärkare. Men resonemanget är solid ja. 
Även om kurserna stiger lika mycket så får aktierna med lägre P/E-värde högre avkastning,
eftersom utdelningen på dom blir högre.
Utdelningen är i kronor eller ören (eller vilken valuta det gäller), inte procent av aktiepriset.
Så om du har en aktie med ett pris på 100kr, utdelning på 8%. Stiger priset på aktien till 200kr blir utdelningen 4%, allt annat lika.
Ja, men om värderingen är lägre kan du väl köpa fler aktier?
Du har 1000 kr.
Om kursen på båda aktierna har samma utveckling, ger Bolag B högre avkastning
eftersom du köpte Bolag B på rabatt.
Så du syftar på att något som är billigare fortfarande är billigare än något dyrare om de båda stiger lika mycket i pris? Det är ju korrekt naturligtvis.
Poängen jag försöker få fram är att värderingen vid köptillfället är kopplat till ens framtida förväntade avkastning.
Egentligen sparar ”alla” i aktier redan genom pensionsfonderna (förutom illegala invandrare som inte är registrerade). Ju fler som sparar i aktier desto starkare blir Sveriges och företagens ekonomi, så det är bara av godo (förutsatt att man tror på det kapitalistiska systemet. Socialister kommer vilt protestera givetvis. Men som intressant benchmark kan man ta Kina
som under ett socialistiskt ekonomiskt system upplevde svält och fattigdom, och när de ”uppgraderade” till kapitalism utrotade fattigdom hos 300 miljoner medborgare på endast ett par decennier.) 
Enligt mig ett dåligt exempel då kapitalismen också bygger på mänsklig frihet, åtminstone för en vettig fortlevnad av systemet. Ingen gillar enpartistater som förföljer oliktänkande och utrotar (förlåt, ”omskolar”) minoriteter.
Men ja, en öppnare marknad har skapat fler jobb och möjligheter för ett flertal kineser. Men man kan med liknande resonemang förorda krigsindustri och segregation efter Weimarrepubliken, så jag köper inte detta som ett gott exempel.
Då är Japan eller Korea bättre exempel i den delen av världen.