Om jag blev ung igen

Tack vare att David Sinclair får fram ett ungdoms piller…

Vilket skulle ge mig chansen att börja på ny kula

Skulle jag då inte göra misstag och leva ett mer optimalt liv?

Det jag lärt mig av erfarenhet som är av värde är nog att: det enda man kan förutsätta är att inget går att förutsätta.

Alla som bara exempelvis spelat schack mot en duktig motståndare eller AI vet att det är i det närmaste en oändlig mängd möjliga motdrag du hela tiden måste ta ställning till.

Men det är ett stort värde i att vara medveten om detta och att livet inte är objektivt rättvist.

Troligen skulle jag även bli berusad av livet och hormoner igen så att min tankeförmåga blev nära noll i närheten av tjejer!
Eller bara genom att tänka på dem.

Men om jag skulle kunna tänka klart vid exempelvis bostads köp.
(Eller så får jag läsa det här igen).

Skulle jag:
Utvärdera om jag vill ha lägenhet eller mindre hus.

Hyres eller bostadsrätt(eller helst ägarlägenhet).

Vara medveten om att timing är svårt.

Inte låsa alla pengar i boende eller sparande.
Livet är inte bara ekonomi.

Med dagens prisnivå skulle jag försöka hitta hyreslägenhet.

Om jag skulle bli tvungen att köpa bostadsrätt skulle jag noga utvärdera läget och föreningen.
Köpa in sig i en högbelånad förening med redan höga lån på insatsen eller en förening med kommande stora renoveringar kan bli en dubbel eller trippelsmäll.

En välskött förening med låga avgifter kanske med cykelavstånd till arbete är ett bra alternativ.

Förutsatt att man trivs med område och lägenhet givetvis.

En mer central kan vara ett alternativ om det som sagt är en bra förening. Då borde man åtminstone inte behöva oroa sig för den delen.

Jag gjorde ju själv fel när jag extra amorterade när räntorna var låga och börsen stark.
Det här skulle jag ständigt utvärdera vid tillfällena lånen läggs om.
Om bostadsränta är klart högre än vad jag skulle få på sparkonto och jag redan har en buffert med kontanter skulle jag i nästa steg utvärdera om jag tror jag får bättre utväxling på börsen eller på extra amortering.

Det man amorterat vet man att man minskat skulden med och det blir ränta på ränta även där.

En del invänder nog och tycker att man skall låta inflationen äta upp lånet.

Sedan skulle jag nog månadspara en del på börsen.

Om jag skulle köpa hus:
Ett gammalt hus skulle jag hålla mig borta ifrån.
Gamla hus kan kosta lika mycket eller mer som nybyggda. Beroende på var du bor.
Gamla hus kan vara ekonomiska svarta hål och även förstöra relationer med ständiga oförutsedda reparationer och underhåll.
Och hur mycket man än renoverar ett gammalt hus så är det gammalt hus i grunden.
Ofta är det problem med höga energikostnader och att det är dålig komfort.
I längden blir det oftast mycket dyrare än att bygga nytt på en gång.
Charm i fråga om hus är ofta likställt med renoveringar.
Finns ordet charm i en mäklarannons då vet ni nästan säkert att det är renoveringsbehov.

Ett nytt litet passivhus skulle jag satsa på.
Amorteringsfritt 15 år. Mycket låga driftkostnader. Garanti 10 år.
Bra komfort. Inte så mycket oväntat strul.
En mindre solcellsanläggning så att man kan ladda bilen om man har en bil samt en batteribackup för elavbrott.

Trädgårdsland.

Nu skrev jag bara lite grann om boende givetvis vill jag inte flumma iväg för mycket över allt annat Jag skulle vilja göra.
Det skulle bli en lång text…

Men först på listan vore att kyssa vackra flickor igen!

Någon annan får gärna fylla på med annat de skulle göra annorlunda.

Trevlig helg!

6 gillningar

Bra insikter!
Kan du inte berätta mer om vad du lärt dig? Vad hade du gjort igen och vad hade du helst haft ogjort?
Jag hade förresten ingen aning om att passivhus har 15 års amorteringsfrihet! :smiley:

1 gillning

Tack för svar. Ber om ursäkt. Befriat från från fastighets avgift 15 år var det meningen att jag skulle ha skrivit. Vilket alla nybyggda hus har rätt till vad jag vet.
Jag hoppas någon annan kan dela med sig av sådant de kanske skulle göra/gjort annorlunda.

Ett exempel på hur knepigt det kan vara att göra även de ekonomiskt bästa Jämförelse besluten som ung (eller vuxen).

Jag skrev i en tidigare tråd att om jag investerat mina studielån jag tog. Ca 120 000 kronor på börsen.
Hade de pengarna nu vuxit till ca 1.8 miljoner med ränta på ränta (7%).

Vilket för mig personligen hade varit en bättre livs investering jämfört med mitt och många andras yrkesval.

Vad hade jag alternativt kunnat göra med de 120 000 kronorna?

En bostadsrätt kostade enligt vad jag hittat information mindre än 20 000 kronor i rikssnitt [1980-1982].

En Saab 900CC kostade
80: 50700??
81: 57500 kr
82: 56900 kr
En Saab 900 Turbo kostade
80: 76400 kr
82: 95700 kr

Det vill säga 120 000 kronor hade räckt till en bostadsrättslägenhet nya möbler och en ny Saab Turbo för genomsnitts medborgaren 1980-1982.

Det hade givetvis varit toppen för en 20 åring med en ny bil och lägenhet med nya möbler.

Den fiktiva rikssnitt lägenheten är nu värd ca 2 700 000 kronor.

Detta hade varit ett bättre alternativ än studier och ett klart bättre alternativ än att ha pengarna låsta.

Men då har man alltid faktorn med timing.
De som köpte 1980-1982 fick se en snabb uppgång under cirka 10 år både på lägenhetspriser och bilpriser.

Men om något hände så att de var tvungna att sälja under 90-tals krisen så fick de ju bara var de hade betalat för lägenheten 1980-82.

Som jag tidigare skrev så de som kunde behålla eller alternativt de som även köpt under 90-talet gjort en god affär.

Men det här är ju bara facit på historia.
Det var ju inget som var så lätt för någon 20-åring att förutsäga då det begav sig.

Att den “smartaste” av oss var han eller hon som köpte en ny Saab Turbo och lägenhet och och struntade fullständigt i högre utbildning!

Som jag skrev"inget går att förutsätta"!

Men du hade inte fått CSN lånet för att köpa bil och lägenhet utan utbildningen :sweat_smile:

Jag hade nog skippat bilen i början. Hade velat få ihop en bra slant på börsen först.

Kanske var man tvungen att prestera något för att få studielån på 80-talet.:grin::moneybag:
Mer ett par exempel på vad man hade kunnat göra med motsvarande pengar.

Orsaker till att många privatpersoner inte sparade i aktier under 80-talet var nog bland annat.
Att Det ansågs riskfyllt och komplicerat.
Inflationen under 80-talet var cirka 8 % i genomsnitt och ett sparkonto torde ha gett ca 6 % bedömer jag.
Kommer inte ihåg själv då Jag var mer upptagen av att slösa!

Det var med andra ord inte så attraktivt med aktier och fonder i och med att att den historiska avkastningen sägs vara 7 %.
Osäkra 7 % eller säkra 6 %?

Inflationen var I båda fallen högre.
Hur skulle ni reagera om det blev en liknande situation igen?

Att försöka spara ihop till exempelvis en ny bil kändes som en hägring för en normal inkomsttagare.

Saab Turbo bilen i exemplet som ökade ca 25 % på två år.

Tidsandan var också att man nästan ansågs som dum om man inte lånade pengar.

Så det blev för många naturligt att låna till bilarna.

Det som var insatta inom aktieaffärer verkade göra bra affärer även under 80-talet.

Jag antar att de jämnåriga som höll på med aktieaffärer hade fått rådgivning av exempelvis föräldrar eller andra släktingar.

Köp en lägenhet betala den fort köp bra aktier.

Då har ni låga omkostnader och inkomster från utdelningar.

Kan jag gissa att råden kanske var.

Och bilen var inte en Saab Turbo utan Porsche!
De behöll värdet så bra så de fick det de hade betalat för bilen efter några år.

Själv var jag inte insatt.

De som är affärsmän gör bra affärer oavsett marknadsläge.

Så om jag blev ung igen skulle jag även studera lite av 80-talets ekonomi.

Hur gjordes bland annat aktieaffärer, uppenbarligen var det lönsamt för de insatta.

Sjönk p/e så att direktavkastningen ökade?

Eller var det låga p/e och hög direktavkastning under hela 80-talet?

Alternativt var värdeökningen på aktierna mycket större en inflationen?

Jag har inte studerat siffror eller grafer från 80 och 90-tal.

Det finns säkert personer här på forumet som har gjort det eller själv gjorde affärer under 80 talet?

Kan nog vara en väldigt nyttig kunskap utifall vi går mot något liknande.