Sälj huset så ni har totalt 14 miljoner? Köp hus i nån håla för 1 miljon sen kan ni ha det ledigt ett bra tag med resterande pengar. 
6 gillningar
Väldigt intressant och spännande. Tror på idén rent spontant. Har också tre barn under 10år ochlockas av tanken. Får man fråga hur era löner ser ut?
Ni har ju en bra utgångsposition så känns inte som att det är ekonomin man behöver oroa sig för - snarare obalanser som uppstår i förhållandet… om ni skiljer er, finns det risk att det blir infekterat och den ena känner att man gått miste om ekonomisk framtid?
1 gillning
Vi ligger i nivån +60kkr och +130kkr, så bra nivå på oss båda, men så klart markant skillnad och går ju så klart att leva på min lön utan större problem.
Jag hade med mig ganska mycket mer in i förhållandet och skulle vi gå skilda vägar så delar vi ju ändå på en del kapital, som egentligen är mer än vad man kan spara ihop på en lön under några år.
Så den största ekonomiska skillnaden blir ju att vi som familj går miste om ca 40kkr netto varje månad som idag går till sparande för framtida större boende.
Hennes pension blir så klart lägre, men även här tänker jag att vi nog heldre jobbar när vi är äldre än yngre, så 2-3 år till när man är +65 känns kanske inte så betungande.
2 gillningar
Starten av denna tråd var lite att prata “öppet” om tanken för att våga ta steget. Vi kommer ta det på måndag är tanken efter långhelgen, vi har diskuterat frågan ganska mycket senaste tiden som sagt.
Nej, det är som du säger inte ett beslut för all framtid, men ett vägval, som man visserligen kan göra en 360 på om 6 månader, ett år eller när det passar. 
Alternativt är detta vår nya framtid.
Det du skriver om pensionsspara, antar ni gör det via ert bolag, då jag inte ser någon möjlighet att lösa det praktiskt privat. Viist spara i en egen ISK som enskild egendom, men även om vi sparar 10000 i månan i 3 år så blir det kanske 400000kr, och skulle vi gå skilda vägar så delar vi på ett betydligt större belopp och 400000 kanske inte är avgörande?
2 gillningar
Vad är det för jobb ni har? Är det möjligt att få tjänstledigt och komma tillbaka efter 3 år? Arbetsmarknaden verkar ju försämras drastiskt efter 40, lite konstigt kan jag tycka.
1 gillning
Mycket svårt att tro att någon av oss får tjänstledigt i tre år. Vi är inte jätteroliga att inte kunna hitta jobba om några år, men så klart efter kommer man ju, men det är ju också en definitionensfråga. Är vi före idag, är vi jämt om 3 år, eller efter vadå?
1 gillning
Ja, men kan ni inte göra en omfördelning av ägandet på boendet isf, det fungerar ju lika bra?
Tack vare ( …) ojämnt fördelad lön så kan ni ju gå ner 50% i tid med endast runt 30% i förlorad inkomst. Det är ju faktiskt en ok deal.
För oss är det ännu mer extremt. Vi kan gå ner 50% i arbetstid för en förlust på ca 10-13% av löneinkomsterna.
När jag tänker så känns iaf vår plan ganska självklar. Men psykologiskt är det ändå lite jobbigt. 
Man kan egentligen se det som en löneförhöjning på familjenivå. +37% för er. Vår familjelön per arbetad timma skulle öka med minst 72% under tiden då jag inte längre jobbar.
8 gillningar
- Påverkan på min frus karriär, även om jag är ganska övertygad att hon kommer kunna hitta något intressant om några år också, och få utmaningar i jobbet.
- Mindre sparande under dessa år, hur påverkar de oss på sikt. Även här har vi så klart det bra förspänt som det är
- kommer min fru inte trivas, då får hon börja jobba igen.
- mina skuldkänslor att hon gör det och inte jag.
- svårt att använda sparpengar att leva för (vilket vi har möjlighet att göra) och inte göra allt man vill och leva livet.
Jag tycker ni är kloka som letar en lösning på ekorrhjulet. Tror det är viktigt, som flera redan skrivit, att tänka igenom jämställdheten i det för att ingen av er ska känna sig bitter.
Som ytterligare förberedelse skulle jag ta hjälp av en jurist eller finansiell rådgivare som genomlyser situationen för den av er som kommer att lämna arbetslivet och gör en plan för hur den ska kompenseras. Och, med eller utan stöd av samtalsterapeut, tänka igenom vad den som stannar i arbetslivet går miste om t ex i relation till barnen.
Om det inte är ett alternativ att turas om, t ex göra två år var som hemarbetande partner, så skulle jag råda er att mycket tydligt prata igenom varför. Och skapa en överenskommelse om vad ni gör om någon av er inte längre mår bra av uppdelningen.
6 gillningar
Jag förstår inte varför ni då inte bara slutar jobba båda två.
Om sanningen är att ni inte vill sluta jobba egentligen är lösningen ni letar efter Au-pair
9 gillningar
Vi har haft motsvarande tankar (3 barn <8år), och kommit fram till att tiden när barnen är små är alltför värdefull för att stressa runt i ekorrhjulet när vi inte måste. Vi börjar med ett “sabbatsår” för en av oss medan den andrar har ett flexibelt distansjobb och därefter ska vi utvärdera. Från att ha känt en viss oro kring hela beslutet (och alla möjliga följdeffekter… ) så känns det numera helt rätt.
6 gillningar
Hur länge har ni kört?
Då har vi sagt upp en av våra anställningar i familjen!
Några månaders uppsägningstid, men även semester.
Så får se hur det blir, men nu känns det bra.
22 gillningar
Woho! Grattis!!! 
Hur ska ni fira?
1 gillning
Stort grattis! Va kul, rapportera gärna hur det går. 
Vi har sinsemellan kommit överens om att vi ska gå vidare med detta och i stora drag hur. Men jag har inte satt något datum och ej ännu sjösatt planen.
4 gillningar
Kul att se folk som sätter familjen först! Inte bara säger att familjen går först utan agerar som att den faktiskt är viktigast! Magiska år med barnen.
Vi har en liknande situation. Lång utb, bra jobb. Arbetsgivaren får alltid vika för familjen. Frun runt 50%, jag pendlar mellan 50-100%.
5 gillningar
Nu har vi haft en mer detaljerad planering för detta. Vi kommer ta ett år med en av oss utan jobb och sedan utvärdera. Planen är uppsägning, vi är inte oroliga för att inte få ett nytt jobb efter ett år. Om det är värt det så kan det bli på längre tid. Vi är båda öppna för alternativet att det blir permanent.
5 gillningar
Tycker det är sjukt när många pratar om att man går miste om pensionsinsättningar, ”karriär” mm. Hur kan man på allvar ens jämföra det mot tid med sina egna barn som är barn en gång i livet. Tid som ALDRIG mer går att återfå.
Man bör tänka efter vad man kommer ångra/uppskatta med sitt liv på sin dödsbädd. Svaret är enkelt för mig iaf.
Även detta med kvinnofälla? Alltså på riktigt 
Kvinnofälla att ta hand om sina barn?
Heder iaf till trådskaparen och ni andra som insett vad som är viktigt på riktigt och gör slag i saken 
12 gillningar
Kvinnofällan består ju inte i att få tid för barnen, utan att råka gå in i ett hemarbete utan att ha en sjyst ekonomisk uppgörelse i grunden, och att sedan efter skilsmässa hamna med dålig ekonomi, dålig pension och svårigheter att hitta nytt jobb.
20 gillningar