Privatekonomin i samboskap

Jag tror att många konflikter om pengar i relationer kommer ur att allt är “vårt” och inte ditt eller mitt.

Om man har delad ekonomi minskar risken för konflikter i förhållandet. Man behöver inte bråka om pengar, vilket många faktiskt gör, när man har sina egna pengar. Även om man har en egen " månadspeng" så kan det bli konflikter om hur de gemensamma pengarna ska användas. Vi har helt separat ekonomi trots att vi har varit tillsammans i snart 25 år och gifta i snart 10 år och vi har aldrig några diskussioner om pengar.

Jag tjänar betydligt mera än min hustru och vill gärna bidra mera till hushållets kostnader men min hustru är mera för att vi ska dela lika. Jag kompenserar henne så gott jag kan, t.ex. vid resor, men i stort sätt betalar vi ungefär lika mycket av de vardagliga utgifterna.

Jag tycker egentligen inte heller att det är helt självklart att den som tjänar mera ska bidra mera, men min hustru är värd det så jag försöker göra det ändå.

3 gillningar

Fast “konflikter” av den typen behöver ju inte bara vara negativa, jag menar vi delar ju våra liv på både gott och ont i det andra, så kompromisser får man ju göra på andra plan än de ekonomiska hursomhelst.
Har man så helt olika mål att det uppstår riktigt stora konflikter av hur de gemensamma tillgångarna skall användas, så kan jag kanske tycka att man har större problem än endast den ekonomiska biten.

Men, alla sätt är bra för utom de dåliga, det som passar bäst för den ena passar sämre för den andra.

Det beror väl lite på hur stora skillnaderna är kanske, skulle jag och min fru dela 50/50 skulle hon gå back varje månad, det skulle nog kännas hyfsat märkligt.

1 gillning

Det naturliga är att man delar vinst eller förlust i relation till sin ägarandel. Det vore extremt konstigt annars. Det är ju dessutom så man redovisar det skattemässigt.

2 gillningar

Jag tjänar 3-4 gånger mer än min fru och om vi skulle köra separata ekonomier skulle det förmodligen sluta med att hon gick back varje månad medan jag kunde spara mer än hela hennes nettolön. Det blir ju absurt när man varit gifta länge och har flera barn ihop, där dessutom ena parten kanske dragit ett tyngre oss i hemmet eller jobbat deltid för att få vardagen att flyta bra.

Jag tror att nyckeln till en fungerande hushållsekonomi är att man har någorlunda samsyn på vad pengar är för något, inte att det ska vara petimeterrättvisa hela tiden.
Blir lätt matt av bara tanken på vuxna människor som bor ihop men swishar varandra för veckohandlingen av mat till de gemensamma barnen.

11 gillningar

Ja, givetvis, i sådana fall är det vettigt att i princip betala en lön till partnern som jobbar mindre. Men det är inte tillämpbart för många där båda jobbar lika mycket.

[quote="Carlf, post:25, topic:36228"]
Blir lätt matt av bara tanken på vuxna människor som bor ihop men swishar varandra för veckohandlingen av mat till de gemensamma barnen.
[/quote]

Ja, men det är något helt annat än att bara ha lite egna pengar.
1 gillning

Det behöver inte bara vara negativt men om det leder till att man separerar trots att man egentligen älskar varann är det kanske inte något bra.

I vårt fall jobbar säkert min fru mer i tid sett än vad jag gör, men tjänar fortfarande en bråkdel.

Exakt, bidrag kan ske på olika sätt. Det kan t.om. vara ekonomisk vinst, även fast det inte sker i ren inkomst. T.ex. så är jag enormt dålig på att förhandla med banker, elbolag, takläggarföretag etc etc.
Min fru däremot är ruggigt bra på det, och har skött dessa saker som jag avskyr.
Det har sparat oss många sköna slantar genom åren.

Absolut stämmer det. Jag skrev att det inte är självklart att man ska bidra mer, inte att det är självklart att man inte ska göra det.

1 gillning

Håller med dig om det. Däremot så ser jag det som en del i att ha gemensam ekonomi, bara det att man inte gör uppdelningen direkt när lönen kommer.

Har men delad ekonomi så behöver man inte swisha, man kan istället betala varannan gång eller ibland.

Jo, men det var lite av min poäng, drar man åt helt olika håll oavsett hur man sköter den ekonomiska biten kan det nog bli mycket jobb att hålla ihop hur mycket man än älskar varandra.

Jag tror, alltså bara tror, att många drar åt samma håll men att bråk om pengar ändå leder till att man separerar.

Det kan ju också vara så att man är kvar i förhållandet men får ett sämre liv. Jag kan tycka att min hustru ibland kan vilja köpa helt onödiga saker eller saker som kostar onödigt mycket. Förut kunde jag säga saker om det som gjorde henne grinig eftersom jag tyckte att det var onödigt men ändå ville bidra om det skulle köpas. Nu har jag helt släppt att jag behöver bidra och säger inget och bidrar inte heller ekonomiskt om jag tycker att det är något onödigt. Det har gjort mitt liv bättre!

Om vi hade haft gemensam ekonomi hade det varit mycket sämre eftersom hon då hade velat köpa saker för våra pengar istället för för hennes pengar!

Jag kan tänka mig scenarier där ena parten till slut sitter med en hög bra-att-ha prylar, och noll på kontot, medan andra parten har besparingar men får be snällt om att låna bilen/kameran/grillen/släpvagnen eller vad det nu kan vara?

Fattar vad du menar, det är klart att vi kan smågnabbas om sådana här saker, t.ex. blir min fru galen om jag drar igång diskmaskinen på dagen (vi har separat dag/natt taxa på elen), medans jag kan tycka att det är småsnålhet.
Men det går inte längre än till smågnabbande, ingen av oss skulle få för oss att skilja oss pga eller mår särskilt dåligt av det.

Om man behöver låna sakerna är de knappast onödiga!

För oss kan det t.ex. vara prydnadssaker som jag inte tycker vi behöver. Ibland kan jag se något fint som jag tycker är för dyrt och då visar jag inte det för henne eftersom hon då kanske vill köpa det!

Haha!
Tänkte precis på att jag stör mig på min frus sätt att fylla diskmaskinen (hon är sämst på lastoptimering).
Sen kom jag på att det är typ hennes enda brist.

3 gillningar

Men har inte du något som du köper/gör som din fru kan tycka är onödigt då?
Jag tänker att sånt där jämnar ut sig, jag kan nog också tycka att prydnadssakerna som min fru köper är onödiga, men det gör ju trots allt hemmet trevligare (och min fru gladare).
Samtidigt tycker hon att mina cyklar för över 100 kkr sammanlagt är ruggigt onödiga, men hon slipper i alla fall att jag är lönnfet.

Lite ge och ta, men jo, blir det för mycket obalans kan det kanske skava.

1 gillning

Tänker också så, om den ena tjänar betydligt mer än den andra, ska den andra då hela tiden hamna i ”tacksamhetsskuld”? Stört i min värld om man valt att gifta sig och/eller skaffa barn. Därav att vi delar allt hos oss. Ja, jag tjänar betydligt mycket mer än min fru, men jag värdesätter ändå hennes bidrag till familjen som likvärdigt mitt och därmed har hon lika stor rätt att bestämma över vad vi gör över våra gemensamma pengar som jag har.

Nej, jag köper inget onödigt!

Jag köper gärna dyr Champagne men det gör hon också.

Jag bokar businessclass när vi ska till USA och det skulle jag inte kunna göra om hon visste hur mycket det kostar! Eftersom vi har delad ekonomi är det inget problem!

Jag förstår faktiskt inte hur du tänker gällande “tacksamhetsskuld”. Om man har delad ekonomi behöver ingen känna tacksamhetsskuld. Om man har gemensam ekonomi hamnar väl den med lägst inkomst i tacksamhetsskuld varje månad om den måste få pengar från den med högst inkomst, eller?

Jag skulle inte ha något emot gemensam ekonomi men min hustru vill inte det trots att jag tjänar mera än henne. Om vi skulle ha gemensam ekonomi skulle det vara slut med businessclass till USA och det skulle jag sakna men jag skulle absolut överleva det!

Jag frågade inte om din åsikt vad som är onödigt, utan din frus :wink:
Exempelvis är mina cyklar högst nödvändiga om du frågar mig.

T.ex. det här.

Det är kanon att ni har en lösning som funkar för er, och jag försöker inte få er att ändra på den heller.
Men, det jag försöker säga är att det inte nödvändigtvis behöver vara ett problem med gemensam ekonomi heller.
Din fru köper prydnadsaker och du väljer betala extra för att resa bekvämt från er gemensamma kassa, ni skakar hand på det och är lyckliga i alla era dar. :heart: