På dagens FikaTillsammans utan agenda med Patreon-gänget så kom vi in på jag upplever att den här kraschen känns lite annorlunda tidigare. Jag tänkte bara kolla om ni håller med eller inte.
I vissa avseenden så upplever jag det knappt som en krasch - främst när det gäller globala indexfonder. Länsförsäkringar Global Indexnära är “bara” ner -10 procent. Det känns ju knappt som en krasch, men vi får ju hålla i åtanke att vi har blivit räddade av förstärkningen i USD mot svenska kronan som räddar det med ca 7 procentenheter eftersom världsindex i skrivande stund är typ ner -17 %.
Svenska börsen är ner ca -25 % är en ordentlig sättning, men det känns fortfarande inte som det är kris-stämning. Bolagen verkar ju fortfarande vara lönsamma, varnar för inflation och högre kostnader, men går fortfarande som tåget.
Så vi har en del av marknaden där det knappt känns som krasch och sedan har vi andra områden - främst tillväxt och tech, där vi har ordentliga blodbad med nedgångar på över -50 %. Krypto verkar också få sin första ordentliga krasch och liknande.
Om jag ska jämföra lite så:
-
2001 - jag minns helt ärligt inte så mycket av den, men där hade vi galna värderingar på bolag som inte tjänade pengar. Så en krasch var ju motiverad av fundamentala faktorer.
-
2008 - den vill jag minnas kändes mycket jobbigare eftersom det på riktigt pratades om att “finansmarknader” skulle sluta fungera. Det var på nivån ta ut pengar från banksystemet innan det tar slut.
-
2016 / 2018 - kändes mer som mjäh… mer korrektioner än något annat.
-
2020 - där föll ju allt, men samtidigt upplevde jag det när det var som värst att vi kommer ju överleva det här, särskilt när det visade sig att det inte var någon apokalyps utan det gick att hantera. Många spekulerade i att det mycket riktigt skulle gå över när vi fick mer information om pandemin. Som @AuAgEric förutspådde i mars “det är över till midsommar” och mycket riktigt blev det så.
-
2022 - min upplevelse är att det är mycket rädsla och allmän osäkerhet i samhället (ej börsen)- typ ökande energipriser, inflation, rädsla för ökande räntor, supply-chain-problem, kriget i Ukraina etc. Men min upplevelse är att även här är just nu en hel del inprisat, vissa upplever till och med att inflationen kanske redan är på väg ner.
Om jag ska försöka mig på lite spaning (som jag kommer ha fel i). Energipriser kommer vara höga ett tag, men som vanligt så har alla probleminsikt nu och man jobbar på för att lösa det. Frågan är bara hur lång tid det tar att lösa. Supply-chain-problematiken kommer också lösa sig, det finns en backlog, priser ökar men lösningen på högre priser är ofta just högre priser.
Inflationen är jag osäker på, men det är i min värld en “known unknown” och det är sällan de ställer till det för oss. Räntor kommer säkert gå upp lite till men det hänger ihop med inflationen och hamnar också i kategorin problem vi känner till och vet hur vi ska hantera (även om medicinen kan vara bitter).
Notera att jag inte säger att det vänder nu. Sedan kan det också vara min erfarenhet som spökar med mig, men min övergripande känsla är “det är ingen ko på isen” utan det är mer “keep calm, carry on”. Dvs visst vi kan ner -10, -20 procent till, men det skulle lika gärna kunna vända när vi upplever lite mer fast mark under fötterna.
Ska jag vara helt autentisk; så är det min egen bortdribbling i form av min spekulation i ett enskilt bolag som ni känner till, som ställer emotionellt till det för mig - den -70 %-taren tar mer än jag trodde (även om det är pengar jag har råd att förlora och var bonuspengar). Hade jag inte gjort den och bara suttit med mina indexfonder så hade det knappt - kanske felaktigt - berört mig denna gången.
Slut provprat. Vad tänker du?
Nu ska jag vara brutalt ärlig och säga vad jag tycker.
) sen den var en liten obskyr blogg som bara vi nördar följde. Tajmning och stockpicking verkar inte vara din grej. Ett tag snöade du in dig på guld och fastighetskrash, nu senast var det Storskogen. Jag delar andras analys av att Storskogen är rätt kasst som case.
