Du har redan fått bra svar och ditt fattade beslut med 90/10 aktier/Captor Iris är absolut good enough. För diskussionen och frågeställningens skull gör jag dock en utvikning om realräntor:
Jag tror att de flesta avfärdar dessa av fel anledningar, antingen att man “inte förstår dem”, eller tittar på utvecklingen under 2022 och konstaterar att de är ett “dåligt inflationsskydd”.
Allt annat lika, kommer en realränteobligation ge samma avkastning som en nominell obligation av samma typ och duration. Eftersom realränteobligationer i princip alltid ges ut av stat, är de likvärdiga med statsobligationer vad gäller kreditrisk. Enda skillnaden är att kupongen justeras efter inflation (KPI).
Marknadspriset på realränteobligationer styrs alltså av marknadens inflationsförväntning. I varje givet läge är det 50% chans att en effektiv marknad antingen över- eller underskattar framtida inflation. Jag anser därmed att det mest marknadsneutrala är att ha lika hög andel nominella resp. reala obligationer, om möjligt.
Om man inte vill använda ETF:er innebär detta i praktiken lika delar Captor Iris och Danske Globala Realräntor SEK h som komplement till sina aktier. Fonderna har liknande volatilitet. Tyvärr är förvaltningsavgiften på Danskes fond något hög på 0,62%.
Captor och Investerarfysikern har fått mig att inse att svenska realräntefonder (ex. Handelsbanken/Swedbank/Nordea Realräntefond m.fl.) tyvärr inte är lika bra alternativ som globala, främst eftersom den svenska marknaden för statsobligationer inte är effektiv. Eftersom den är liten, och många aktörer tvingade till att köpa enbart statsobligationer, ligger räntan ca 1%-enhet lägre än motsvarande bostadsobligationer, trots likvärdiga kreditbetyg (AAA). Svenska realräntefonder, som enbart kan köpa statsobligationer, har därför ett stort underläge.