Jag läste någonstans att det kan vara en nackdel med gemensam ekonomi när man är äldre. Argumentet gick så här:
Flyttar man in på äldreboende eller vårdboende så betalar man själv för mat och hyra och den kostnaden blir då större än om man hade bott kvar hemma tillsammans med sin partner. För att täcka dessa kostnader används pensionen och den egna (=gemensamma) förmögenheten. Räcker inte detta, hoppar staten in.
I ett scenario där båda har relativt låg pension finns då en risk att alla gemensamma sparpengar “förbrukas” på det sättet och att det inte finns något kvar av sparpengarna för partner 2. I texten som jag läste stod det något om att man kunde vara tvungen att skiljas för att “rädda” kvinnans andel av sparpengarna.
Kan det verkligen vara så? Jag tycker att det låter rätt konstigt. (Ska försöka att hitta var jag läste det.)
Det kan säkert vara olika, men så här blev det för vår släkting.
Hen har garantipension men även ett litet arv på sparkonto
Kommunen uppmanar att söka bostadsbidrag m.m. Avgiften för särskilt boende anpassas till inkomsten. Totalt sett går hen lite pluss varje månad, och arvet är orört nominellt, men urholkas av att räntan räknas som inkomst gentemot boendeavgiften.
Om man är gift räknas intäkterna ihop och delas med 2. Så om partnern med lägst pension hamnar på boende så skulle det vara en skillnad. Sen finns det en maxtaxa som möjligen tar bort skillnaden.
Det finns bostadsbidrag att söka men troligen inte om man har en förmögenhet (har aldrig sökt bidrag). Är man gift så är det väl den gemensamma förmögenheten som räknas.
Tanken verkar vara att om partnern hamnar på boende långvarit så ska den kvarboende anpassa sina boendekostnader till ett ensamhushåll, vilket personen knappast vill eller orkar.
Kommunen kan svara på allt detta bättre än jag.
Handlar det om ett beslut att gifta sig eller skilja sig?