Sparhorisont: problem och misstag kring att utgå från en tidshorisont | Om händelsehorisont och risk

Var skrev jag i huvudsak?

Jag menar att ibland får man välja att forma världen som man vill att den ska vara. Man får sätta sina mål, fundera på om de är genomförbara och hur, fundera lite på olika scenarior och fallbacks, men förr eller senare får man ta ett beslut på hur man VILL att framtiden ska forma sig. Man kommer aldrig veta allt för ett beslut.

Vissa har mentaliteten “bära eller brista”. De misslyckas ofta, men ibland går det bra. Entreprenör/skapa storföretag typ Spotify, Apple och andra unicorns känns som en sådan här grej. När man lyssnar på historierna om dem så var det otroligt mycket de inte visste, mycket slump inblandad på att det gick bra. Men de tog beslut baserat på vad de visste, och hur de ville/trodde att det okända skulle vara/utveckla sig.

Det är OK, om man har en fallback som är rimlig. Det är dumt att bygga ett flygplan på det här sättet och sätta passagerare i det. Men det kan vara OK för att bestämma om man vill byta jobb, eller om man vill försöka starta ett företag på sin affärsidé. Entreprenörsandan att en konkurs bara är erfarenhet för nästa försök är ju exakt att man har en fallback som är acceptabel.

Och i dessa fall så tjänar man inget på att ta beslutet så tidigt om det inte finns grejer som trycker på för att man ska ta beslutet tidigare. Det kan vara saker som att man behöver anställa folk, skaffa material, eller att man har manpower över just då. Men dessa saker gör ju att beslutet inte ska tas senare än just då, för då missar man chansen–så det blir så sent som möjligt.

Finns det inget sådant som driver på, så är det bättre att ta det där beslutet senare, och lägga sitt krut på andra beslut som man faktiskt behöver ta just då.

Det här är ett exempel på när andra saker driver på–så det tillfället blir så sent som möjligt, för annars missar man de andra sakerna.

Jag tänker att i detta fallet är det du som förenklar, inte regeln.

Det känns också som att du menar att ett beslut man lagt inte går att ändra på. En del saker går fortsatt att ändra på efter att man tagit beslutet. Har man ett beslut som “tagits” för att ge plats åt att tänka på andra saker, så är ju det beslutet fortfarande ändringsbart tills något händer som committar beslutet. Tog du beslutet för att ge plats åt andra saker, men saker händer som gör att du behöver ändra beslutet så riv upp beslutet. Sedan kan du ev ta ett nytt beslut, när det är läge för det. Och då blir det så sent som möjligt. Jag funderar ofta på saker i förväg som jag inte behöver bestämma just då, för att vara redo att ta beslutet när det är dags. Det är massa microbeslut att preppa för det där beslutet, och de microbesluten tas också så sent som möjligt.

Forska planera besluta committa implementera osv.

Jag listade kopplingarna i slutet på min förra post precis under det du citerade.

Jag vet att du inte gillar Best Practice. Men best practice för mig är bara en form av heuristik–det är förkortningar som hjälper en att ta beslut snabbare i de fall som liknar saker som setts förut. Vi behöver heuristik i vårt liv så att vi kan lägga minimalt med mental energi på de enkla sakerna, och ha tankekraft över till de andra. Man kan inte hålla på och gå tillbaka till grundprinciperna för PRECIS ALLA beslut man tar i sitt liv. I stället använder vi heuristik baserat på tidigare erfarenhet för att underlätta. Ibland går detta snett, och man får försöka identifiera när saker är på väg åt det hållet (också baserat på erfarenhet/heuristik), men OFTAST så går det helt OK.

Då kan man sedan använda den tiden/energin man fick över på att ta bra beslut på de svåra sakerna.

Du håller inte på och funderar på vilka muskler du ska dra i för att springa på fotbollsplanen, och vilka principer som avgör vilka muskler du ska dra i. Eller principerna som styr exakt var du ska sätta foten, eller vart du ska titta. Det är massa tidigare erfarenhet där som gör att du klarar allt det där på heuristik, så att det blir mental kapacitet över att göra andra saker som är viktigare eller nytt för dig.

Fotboll är en ickelinjär domän, iirc? Det finns massa best-practice där. Laget gör upp om taktik och övar situationer i förväg hela tiden, och kommer överens om hur de vill göra när olika grejer händer. Det ger mer plats åt att ta de svåra besluten (som även de ofta guidas av best practice).

Jag är övertygad om att du använder Best Practice/heuristik för 99% av de saker du gör varje dag, om inte mer. Det är så människan är byggd :slight_smile:

7 gillningar

Åh jag menade inte dig och den här tråden! Ämnet är mycket intressant. Jag menade delar av forumet i allmänhet och att problemet du beskriver kanske inte är applicerbart i lika stor grad utanför denna lilla klick.

Ja det var så jag menade. Jag utvecklade inte vad jag menade med medioker avkastning för jag trodde alla som lyssnar på podden var införstådda i att indexavkastning (alltså medioker avkastning, som det även kallas av Jan) är målet för den största gruppen aktiva här på forumet.

1 gillning

Funderade en sväng kring varifrån sparhorisont kommer ifrån. För att veta hur mycket man behöver spara måste man ställa sig frågan hur mycket vill jag ha i slutänden? Då behöver man kanske också definiera när är slutänden? Där föds sparhorisont. Både för kortare sparmål men även för de större sakerna, som när man slutar arbeta.

Någon som inte har sparat tidigare får ofta rådet att spara en viss andel av sin månadslön. T.ex. 10%. Detta råd kommer helt utan varesig målsumma eller sparhorisont, annat än i svepande formuleringar som ”på tio år med x% i årlig avkastning kan dina pengar växa så här mycket”. Och så börjar folk spara. Om de då blir lite intresserade av själva sparandet kommer de antagligen vilja justera sin sparkvot när förutsättningarna förbättras.

Nu väljer man en av två vägar. Hur mycket kan jag spara, eller hur mycket behöver jag spara - för att nå en specifik summa som man kommit fram till är bra att ha.

Om du fixerar sparkvoten så får du också möjligheten att räkna på framtida summor och då kan det hända att man halkar in på sparhorisont.
En sparhorisont för att bygga upp en viss buffert känns inte farlig. Det handlar ändå om relativt kort tid.

Blir det mindre tyranni om endast tidsaspekten är någorlunda låst, men varken målsumman eller sparkvoten är det? T.ex ”när jag går i pension ska jag bo i ett hus i Italien”. Man vet typ när man ska gå i pension. Uppstår möjligheten att gå i pension tidigare kommer ju ingen välja att följa den planen menar jag.
Jag upplever att jag jobbar hårdare för ett mål om inte vägen dit är utstakad redan. Blir engagerad och lämnar färre saker åt slumpen.

Intressant ämne!

Att reflektera över mer eller mindre vedertagna övertygelser och faktorer, i detta fall sparhorisont, tycker jag är nyttigt. Oavsett om resultatet av diskussionen ligger långt ifrån ursprungspositionen eller inte, möjliggörs djupare förståelse för övertygelsen och på vilket sätt vi kan använda den framgent och vilka för - och nackdelar detta innebär.

Jag tilltalades av ordet risktolerans. Risktolerans är för mig vidare, övergripande, mer heltäckande och mer asbtrakt än sparhorisont. För mig inbegriper risktolerans livssituation, beteendemässiga aspekter, mål, oförutsedda händelser, sparhorisont m.fl. Sparhorisont skulle på så vis vara EN konkretiserad del av risktolerans och därmed snävare. Sparhorisont är dessutom konkret på så vis att den är angiven i tid. Fördelen med sparhorisont som faktor är att den är enkel att förstå och att använda men den har också nackdelen då den inte täcker in ett vidare perspektiv i riskspektrat.

Fördelen med att använda risktolerans är att det blir mer heltäckande men mer svårgreppbart och abstrakt.

På så vis är det inte märkligt att sparhorisont är frekvent använd - enkelt att förstå och applicera om än ej heltäckande som riskbedömning.

Tråden har inte varit igång länge, men en utmaning kan vara att komma fram till en någorlunda konkret och användarvänlig princip (om det är målet) att basera investeringsbeslut på - om sparhorisont inte får vara kvar som den mest vanligt förekommande. Jag tänker bland annat på besökare i forumet som efterfrågar råd. Då kan sparhorisont vara en tydlig och konkret princip som kan leda till att investeringar blir av. Med glimten i ögat: skulle en investeringsfråga i forumet hänvisas till denna tråd i nuläget finns “risken” att det kan uppfattas som att man behöver besitta expertkunskap i ekonomi, filosofi och beteendevetenskap för att kunna ta ett investeringsbeslut. Det ska bli intressant att följa diskussionerna vidare.

Tummen upp till dig @Jonathan.S som uppmuntrar ifrågasättande och är öppen med att kunna ha tänkt fel. Det främjar samtalet och för diskussionen framåt.:+1:

4 gillningar

För att utveckla detta lite. Det som ligger bakom att man behöver fundera på investeringshorisont är bl a:

  • Inte investera pengar som man behöver – kort investeringshorisont innebär att man behöver pengarna. Man bör inte investera pengar som man behöver, eftersom man inte vet hur utvecklingen kommer bli.

  • Kunna hantera när det går snett – ju längre bort som man behöver pengarna, ju mer tid har man på sig att laga situationen på annat sätt.

  • Inte göra ett binärt beslut av något som har nyanser – Vet man inte riktigt om man vågar investera eller ej, eller inte vet hur framtiden är (t ex om man ev behöver pengarna om ett tag), så kan man göra ett bet som är ungefär lika stort som man tror på det. Dvs man kan välja att investera 50% av sina pengar, eller 20%, osv. Detta gör det också lättare att skapa fallbacks för den delen man bettar på, så även om tiden är kort för att lösa situationen så är man inte lika mycket i klistret om man investerar mindre procent.

En del idéer för att hantera så att man inte behöver pengarna (vilket neutraliserar en nedgång) nämns i tråden jag länkade tidigare:

1 gillning

Absolut. Jag tar till mig det. Självklart kommer jag dela med mig av de jag har funderat om. Mycket handlar om max drawdown och huruvida “the cure is worse than the disease” i att försöka motverka det. Har lockats framförallt av Mark Spitznagels universa, som tyvärr inte är tillgänglig för oss, då jag ser en “försäkring” som en möjlig metod att hantera det som är okänt, och okänt okänt. Har även tittat på Talebs “barbell strategy” och på metoder likt @zino och @AllSeasonsPortfolio portföljer.

Har även funderat mycket kring vilka möjligheter och begränsningar som existerar om man zoomar ut och tittar på en hel privatekonomi inkluderar i förhållande till någons mål. Kan exempelvis möjligheten att erbjuda fler timmar att få betalt för vid behov (ex. ta extra pass på ICA) vara relevant i ens riskbedömning? Jag tror, utan att veta, att det är när man zoomar ut som vi har möjligheten att verkligen hitta rätt då det är först då metoden sätts i sin fulla kontext. Metoden i ett vakuum är ju både bra och dålig, samtidigt.

För att mäta risk i ett sparande så tror jag verkligen att varje fall behöver vilken risk som avses och därefter titta på mål och förutsättningar. Några bedömningar som kan vara relevanta är farligast/troligast, brottom/viktigt, prioritet/svårighetsgrad samt tillräcklighet.

Tack för dina bidrag @NiclasT

Var det det ordet som gjorde skillnaden i ditt budskap? :slightly_smiling_face: Då ber jag om ursäkt.

Jag håller med om att man till del kan konstruera sin egen framtid, dock inte på det sätt som jag tror att du argumenterar för.

Att veta vad ens mål är med ett visst beslut är absolut relevant, de tillfällen det går att formulera ett tydligt mål (den diskussion har vi haft i en annan tråd). Men ens eget mål är bara en förutsättning, jag upplever att du lyfter fram den som överordnat de andra i beslutsfattning vilket jag inte håller med.

Det är nog inte omöjligt att till ett linjärt problem, särskilt de simpla, veta allt. Till de ickelinjära problemen är det mer regel än undantag att inte veta allt, det sagt så kan vi givetvis försöka söka mer information gällande dessa, men vi kan inte kräva att ha alla information innan vi fattar beslut i den domänen.

Självklart kan man tjäna på det. Har vi uppfunnit hjulet kan hitta en linjär väg fram genom den domänen, då kan vi manualisera den. På förhand avgöra vad som är rätt agerande. Finns många fördelar med att fatta tidig beslut när problemen möjliggör det.

Upplever detta också som en dikotomi - “finns sånt som driver på så tar man det tidigt, annars tar man det så sent som möjligt” - det blir svart/vitt och utan nyanser. Utöver det så tycker jag att påståendet inte stämmer.

Här finns inget som driver på, jag kan absolut ta beslutet senare också. Beslutens komplexitet i relation till min förmåga och överskott blir en av många faktorer som avgör när beslutet bör tas.

Det går absolut att ändra vissa beslut, men en del möjligheter är för evigt stängda. Jag uppfattar det som att du är väldigt fäst vid regeln om att “alltid fatta beslut så sent som möjligt”. Är det en stentavla du vill försvara in i det sista så är det helt okej, men jag tycker absolut inte att det bör målas upp som en allmängiltig sanning, och där har jag försökt visa ett antal exempel på varför.

Det jag däremot gillar som jag upplever att du beskriver är att förbereda sig inför beslut. Vilket absolut är skill som är värdefull att utveckla.

HA! Jag älskar best practice :slightly_smiling_face: Det är otroligt skönt att det finns ett bästa alterantiv som någon redan har utforskat som jag bara behöver kopiera - love it! Men jag väldigt nogrann att inte tillämpa det i en domän det inte är ämnat för. Särskilt om konsekvenserna är höga.

Jag håller med om att heuristikerna har ett värde. Men precis som Kahneman beskriver i sin bok så har system 1 en tendens att lura oss också - vilket påvisar behovet att ett system, verktyg eller perspektiv som möjliggör system 2 att kliva fram.

Upplever du att huruvida vårat motorcortex jobbar utan att vi behöver kognitivt fokusera på det är ett bra argument för att använda heuristik?

Det är både och. Ramarna för spelet är möjliggörande ramar vilka spela inte kan uppstå utan, och är linjära. Att på förhand bestämma hur man ska hantera olika typ fall sker inom fotboll precis som det sker i krig och väpnad strid. Att det förekommer innebär inte att det är det bästa alternativet för att ta sig an problemet. Du får absolut försöka spela fotboll enbart genom en samling best practice. Men om du förstår vad kombinatoriska explosioner innebär så förstår du också du behöver ha miljontals best practice, och att dina spelare behöver kunna skilja på när vilken är aktuell och inte. Det om något tar kognitiv kraft och överskott.

Jag lurar mig själv hela tiden, varje dag. Vilket är en av anledning till att jag söker stöd i ett system som hjälper mig vara rationell.

3 gillningar

Ganska ofta kan jag ha svårt att följa trådar i detalj för att det blir för tekniskt avancerat, denna har jag istället svårt att följa för att det nästan blir för abstrakt. :slight_smile:

Håller dock med om att det helt klart är önskvärt med en gemensam definition av risk och jag håller helt med om att:

“Risk” = begränsad från att leva de liv jag önskar att leva.

Med denna definition upplever jag att volatilitet (upp och nedgång) i isolation inte är ett ekonomiskt problem utan det är nedgång i kombination med försäljning som kan begränsa från “att leva det liv jag önskar leva”.

Om man kommer fram till att man faktisk är ganska beroende av sparkapitalet för att “leva det liv man önskar leva” torde nyckeln vara att fokusera på att begränsa behovet av att sälja tillgångsslaget(aktier) som gått ner. Det gör man enl mig lämpligen genom att bygga en buffert i ett tillgångsslag som förhoppningsvis inte följer med aktier ner.

Jag tycker egentligen det är ointressant att prata om 50/50 eller 70/30 eller liknande gällande en total portfölj, det som är av vikt är att tänka efter kring:

  1. Hur mycket pengar behöver jag?
  2. När behöver jag dem? (anpassa sin risknivå till detta, högre risk längre bort i tiden)
  3. Hur mkt höjd ska jag ta för att något skiter sig?

Med det sagt kan jag inte se hur denna tråden ska komma fram till något annat än att det i slutändan handlar om sparhorisont och risktolerans!?

:point_up_2: Jag kan inte heller hitta något bättre än denna princip som i min mening funkar för alla oavsett situation (men följer tråden med nyfikenhet)

Är man lite extra orolig för att nåt skit ska hända i “närtid” lägger man lite extra på sparkontot eller annat valfritt tillgånsslag som man tror är hyfsat skyddat mot nedgång.

Word…som kidsen säger…tror jag :slight_smile:

6 gillningar

Jag vet inte var jag skrivit detta.

Exakt vad menar du att jag argumenterar för? Om du summerar så som du uppfattar det så kanske jag kan förstå var det behöver förtydligas.

Jag tänker på det som ofta sägs här att “Du bör inte utvärdera dina beslut på vad du vet nu i efterhand, du bör utvärdera besluten på det du visste/kunde veta när du tog beslutet.”

Har man ett mål så får man i något läge välja att köra trots att man inte vet allt. Man preppar så gott man kan, fixar förutsättningar så att man kan köra igen om det inte gick som man hoppades (dvs, man dör t ex inte om det går snett). Men jag säger bara samma sak igen nu som jag sade ovan. Om jag inte förstår hur du tolkat så kan jag inte korrigera.

Bättre att preppa beslutet om du har resurser lediga i förväg. Då är det lätt att ta beslutet när du behöver ta det. Innan du behöver ta beslutet är det poänglöst att ta det.

Du kan jobba dig fram hela vägen till att kunna ta beslutet, utan att ta beslutet. Det är här jag tror vår syn skiljer sig. Jag menar att om du inte behöver ta beslutet så kan du lika gärna vänta, även om (tror) du har allt du behöver för att ta beslutet nu, och även om (du tror) du redan vet vilket beslut du kommer ta när det är dags.

Det är det som är själva definitionen på att ta beslutet så sent som möjligt, men inte senare. :smiley: Om något finns som driver på att beslutet behöver tas, eller om det inte finns det. “Så sent som möjligt”. Driver saker på som gör att beslutet behöver tas nu så är det inte möjligt att ta det senare.

Tumregeln definierar inte exakt vad som är så sent som möjligt, men inte senare. Jag har försökt resonera om det ovan för att förklara hur jag ser på det, men det är inte konstruktivt om du bara skriver saker som “svart/vitt och utan nyanser”, “svart/vit argumentering och ett argumentationsfel, inte sann och inte hjälpsam”, eller nedlåtande saker som “Jag tror givetvis att du skriver med all välmening”. Snälla, försök tolka det andra skriver så “rimligt” som möjligt, i stället för att läsa in det mest orimliga du kan tänka dig i det någon skriver.

Min tanke är att du diskuterat det här ämnet många gånger förut, och tycker dig känna igen saker som andra har sagt till dig, och laddar det jag säger med de sakerna de andra personerna har sagt när du har diskuterat. Men det är inte samma person du pratar med nu, och jag vill inte kopplas ihop med vad någon annan påstått.

Fundera lite djupare på vad “så sent som möjligt, men inte senare” faktiskt betyder. Många av de saker du lägger som motargument är precis det “men inte senare” syftar på. Jag gillar regeln för att det får en att tänka på när beslut faktiskt bör tas, när de flesta bara fokuserar på att ta beslutet. Det är massa saker som driver när det är rätt tillfälle att ta ett beslut, några av dem har du själv nämnt. Samtidigt får man inte glömma att om man kan vänta, eller skapa förutsättningar så att man kan vänta, så kan man potentiellt veta mer när man tar beslutet. Jag tycker den här tradeoffen (mellan saker som vill att beslutet tas tidigare, kontra extra kunskapen man ev kan få om man tar beslutet senare) är väldigt intressant.

Poängen är att det finns alltid en nivå till av underliggande principer som man skulle kunna gräva ner till. Vill du inte fundera på hävstångsprincipen, din vikt och hur stark din muskelmassa är, så kan du gå lägre ner och fundera på celler, atomer, eller kvantmekanik.

Beslut får tas med heuristik på den nivå som är vettigt. Tumreglerna med investeringshorisont är en nivå. Posten jag gjorde innan som pekade på några av de bakomliggande mekanismerna/principerna/anledningarna är en annan. Man kan gräva mycket djupare än så. Frågan är bara var någonstans det slutar bli konstruktivt för den som ska ta beslutet.

Faktum är antagligen att de tumregler Jan brukar summera i sina avsnitt 99 funkar för de flesta. Följer man dem går det oftast mer rätt än fel.

Jo, men även dina metoder och principer för att ta beslut är ju bara en annan samling best practice :slight_smile: Man kan ha best practice och heuristik på många olika nivåer. Samtidigt.

På vissa ställen är det rimligt med drilldown, och på andra sidan går det inte. Man kan ha en samling best practice som täcker “allt” på det sättet, även om vissa delar är på så hög nivå att man bara har regler/erfarenhet/heuristik för hur man snabbast förstår problemet och börjar kunna bearbeta det.

Mmm, heuristik och best practice som hjälper en att undvika vanliga tankefällor är fina saker, eller hur? :smiley:

1 gillning

Lite offtopic men ändå relevant. Ben felix nya podcast Money Scope handlar en del om det här med att fatta beslut med fokus på investeringar.

3 gillningar

Detta är ju egentligen bara en mer “aggressiv” variant på min konservativa:

1 gillning

Jag tycker att detta är ett superintressant ämne och att mycket klokt och tänkvärt sägs i tråden ovan. Men för att hoppa på @Jonathan.S tidigare bidrag så är väl sparhorisont en linjär lösning på ett dynamisktproblem (tycker icke linjärt är ett lite mindre bra ord). Tror att lösningen ligger mycket mer i att prata om handlingsutrymme och sannolikheter för positiv utveckling resp. Sannolikheter för att behöva pengarna samt även risktolerans.

Jag har varit inne lite på detta tidigare då jag försökt framhålla fördelarna med att hantera sina portföljer/hinkar utifrån likviditet istället för sparhorisont, då det i mina ögon ger en bättre bild av den ”verkliga situationen”. Sedan tror jag inte att det kommer att finnas en lösning för alla på detta problem utan här måste man nog ge upp att nå ”kvällstidningstipsen” om än utförligt.

Ser fram emot en fortsatt tråd med lösningar.

3 gillningar

Fast är inte den för konservativ :joy: eller bara för monster-Uber rika som egentligen kan skita i inflationen.

5 årsbehov på sparkonto + 25 årsbehov i 50/50 blir ju knappt 42% aktier. Dvs under vad t.o.m. Bengen rekommenderade (50-75%)

Jag kan också tycka att den inte tvingar en att tänka efter. Pengar i värsta fall nu. Vet inte pengar. Pengar jag inte behöver, egentligen.

Man kanske ändå hamnar på 42% aktier men man har tvingats tänka efter vad man vill åstadkomma.

Eller är jag fel på det?

2 gillningar

Vilken andel aktier krävs historiskt för att hålla jämna steg med inflationen ?

1 gillning

Nej, det tycker jag inte.

Genialiteten och enkelheten med hinkstrategin är ju i min mening att vi tänker till kring hur utgifter/inkomster ser ut kommande 10 år och lägger upp en plan utefter det där man anpassar sin risk till när på tidslinjen man kan tänkas behöva pengarna.

Och det jag också gillar med den principen är att den funkar för någon som är 20 och i början av sparkarriären samtidigt som den också funkar för någon som är FIRE.

Nick Maggiullis variant för pensions hinkar nedan som exempel:

  • Short-term bucket: $120,000 in a high-yield savings account or short-term Treasury bills. This covers your living expenses for the first 3 years.
  • Medium-term bucket: $400,000 in a balanced mix of stocks and bonds. This portion is for years 4-10 of your retirement, offering a balance between growth and safety.
  • Long-term bucket: The remaining $480,000 in diversified stock funds or ETFs, aiming for growth over the long term.

:point_up: Detta motsvarar ungefär en 70/30 portfölj.
Vad jag kan förstå så finns det ganska många studier som pekar på att någonstans mellan 0-30% buffert ger en bra balans mellan avkastning och risk för en pensionsportfölj.

Är man lite riskavert kan man förslagsvis slänga in lite mer räntor i “medium term” bucket…eller ta i några år extra i “short term bucket”…men då håller man ändå fast i principen och tänker till kring nästkommande 10år och placerar resten i enlighet med vad forskningen säger är lämpligast.

Tycker principen med 5+25 avviker så pass mkt från hinktänket att det inte är en variant utan möjligtvis en ny princip.
Och jag ser inte heller den tydliga kopplingen till forskningen som jag tycker man ofta ser här på RT.
Och med så pass lite aktier ökar vi istället risken att avkastningen kommer bli för dålig och vi istället pga detta blir “begränsade från att leva det liv vi önskar leva”
OCH dessutom finns det studier som pekar på att räntor inte ger den trygghet vi hoppas på (Aktier slår räntor även för uttag under pension)

7 gillningar

Jag kommer hoppa lite i ordningen från ditt inlägg @axr - hoppas det är okej. Tänker börja med det jag upplever som viktigast.

Förutsatt att jag har förstått dig rätt. Så kommer jag verkligen ta till mig att du upplever att du blir orättvist behandlad. Självklart är inte det något som gör en diskussion bättre utan snarare bara sämre.

Att få kritik för att använda sig av argumentationsfel tycker jag däremot är rimligt då det nästa i allafall gör diskussionerna sämre. Återkommer till argumentationsfel längre ner.

Jag upplever att du argumenterar för följande som en styrande princip:

Man ska alltid fatta beslut så sent som möjligt, förutsatt att inget tvingar en att fatta det tidigare.

Medan jag argumenterar för att ibland är bra att ta ett beslut tidigt, och ibland sent, beroende på vilken typ av problem man står inför, vilken domän man befinner sig i och förutsättningarna i övrigt.

Tack för påminnelsen, den var hjälpsam. Slutsatserna av min reflektion är följande:

  1. Det du argumenterar för är inte en “tumregel” utan är även den det retoriken kallar för ett argumentationsfel.

Cirkelresonemang var det jag tänkte på spontant efter att ha reflekterat (tack igen för påminnelsen) - “fatta beslutet så sent som möjligt, inte senare - och om det inte går så fatta det tidigare”.

  1. Detta belyser även hur pass ohjälpsamt det blir (tyvärr) då det inte säger något om när beslut egentligen ska tas - ta det sent om det går annars ta det tidigt om det inte går - vilket gör det till en ganska dålig regel att följa.

  2. Då det i exempelvis i linjära domäner är fördelaktigt att fatta beslut tidigt, även om det går och är möjligt att fatta det senare så blir regeln felaktig. Det går att argumentera för att man inte fatta beslutet i de lägena och att man enbart “preppar” beslutet men jag upplever att det argumentet, än en gång förutsatt att jag förstår dig rätt, saknar värde i vårt samtal. Köper jag en IKEA möbel så kan jag redan i butik besluta att jag ska montera den enligt instruktionen. Jag tjänar inget på att “preppa” det under resan hem. Det är inte ett beslut som automatiskt blir bättre av att skjuta upp det tills jag är hemma och står med hammaren i hand.

Sammanfattningsvis så tolkar jag din “tumregel” som ett argumentationsfel, som ej sann eller hjälpsam. Varpå jag kommer välja att avfärda den som felaktig. Upplever du att den fortfarande hjälper dig i ditt liv så finns det inget hinder för dig att fortsätta tillämpa den utan jag önskar dig genuint lycka till :+1:

Jag tror att det du syftar på, och rätta mig omedelbart om jag har fel, är:

Det går inte att utvärdera ett beslut baserat på resultatet

Vilket jag håller med om, men jag tycker att den mer intressanta frågan är:

Hur utvärderar vi ett resultat utan/innan vi har resultatet?

Anledningen varför jag tycker det är mer intressant är att när man gör det, så finns det fortfarande möjlighet att ändra beslutet innan man har utfallet, jämfört med det andra.

Detta håller jag med om. I vissa fall behöver man fatta beslut på bristfällig information, absolut. En nyckelfärdighet är att kunna förbereda sig för att stå bättre inför det okända. 100%. Det innebär dock inte att man alltid ska eller behöver fatta beslut på bristfällig information :slightly_smiling_face:

Definiera “vettigt”. Jag upplever att den fortfarande behöver vara sann, men också hjälpsam, vilket är två variabler som ibland jag har saknat i dina resonemang. För att vara tydlig - i dina resonemang, inte i dig som person. Du som person är med största sannolikhet fantastisk då du hänger här och vill nörda med oss andra.

Best practice syftar ju ofta på linjära lösningar som går att effektivisera och optimera, likt formel-1 bilen jag nämnde ovan. Sen tror jag att både du och jag brukar leka med det ordet för att förklara perspektiv på lösningar i andra domäner. Men att säga att allt som är hjälpsamt är best practice eller heuristiker, är i sig inte hjälpsamt, eller sant! :slightly_smiling_face:

Jag tror att vår diskussion kommer fortsätta @axr. Jag föreslår att vi göra i meddelande form så att tråden kan få fortsätta utvecklas och ta nästa steg och jämföra olika lösningar och alternativ. Vill du ha sista ordet i frågan i tråden så kan du absolut få det. Annars ser jag fram emot en mer utvecklande diskussion om beslut, heuristik och best practice i våra meddelanden :slightly_smiling_face:

1 gillning

Historiskt vet jag inte men om man säger att inflationen i snitt ligger på 3% (något över centralbankernas mål, för att inte räkna för lågt) och runt 8-9% nominell avkastning på börsen så landar man ju i 33-38% aktieandel men då antar man att räntor inte ger någonting alls. Å andra sidan kanske inte börsen heller ger 8-9% nominellt.

Så i runda slängar skulle jag säga att det ligger där 30-40% med lite marginal för att klara att mota inflationen.

Det är väl också där i 30-40% aktier som många generationsfonder inkl Vanguards ligger även sent i pension.

Sen är det ju också frågan om ens egen inflation överrensstämmer med den uppmätta i snitt i landet. Jag upplever det som att vår personliga inflation varit högre än den officiella.

1 gillning

Alltså läs vad du skriver här. Sedan läs det igen. Bryt ner det i bitar. Ser du problemet?

Precis. Delen innan minustecknet och den efter betyder samma sak.

“Om det inte går senare”, då är det tillfället uppenbart för sent, eller hur? Så då är det inte “så sent som möjligt” – det är för sent.

Detta är samma sak som “så sent som möjligt, men inte senare”.

Jag känner att du snurrar bort dig själv (och mig) så fullständigt att jag inte ens vet vad jag ska svara :smiley: Har ingen aning varför det är en diskussion när vi båda verkar säga samma sak.

OK, du menar alltså processer när du säger Best Practice?

Och om det inte finns några anledningar att ta det där och då så kan du lika gärna ta det senare. Om det inte kostar att ta beslutet senare så är det det regeln tycker man ska göra, för att den belyser poängen med att maxa faktan på bordet. Det kan finnas flera anledningar att du väljer att inte följa instruktionen när du väl är hemma och ska börja. Kanske saknas instruktionen, kanske kräver instruktionen att man är två personer och du är själv (så var det för mig när jag köpte höj-sänkbart skrivbord), kanske ser du när du öppnar att det inte är så många delar, och du kan lika gärna skruva ihop den direkt i stället för att läsa instruktionen. Inget av detta vet du när du står i butiken, men du vet det när du står hemma, har packat upp delarna och tittar över läget. Inget hindrar dig att ha intentionen att följa instruktionen i butiken, och sedan ta ett annat beslut när du väl tar beslutet.

Jag känner inte att jag får ut något av denna diskussionen (om det är det det är), så om det inte dyker upp något som är intressant framöver så stiger jag av för nu. :+1:

3 gillningar

För mig föll bitarna på plats med det här synsättet och har helt anammat det.

4 gillningar

Då är jag nog inte helt fel i min personliga tolkning av fyra-hinkar. 70/30. Hyfsat aggresivt men det går att sova :rofl:

4 gillningar

Har också min personliga tolkning som jag hoppas det kommer att gå bra att sova med :slight_smile:

Översätter jag det i hur jag byggt min portfölj så blir det:
Short-term: 0-3 år sparkonto
Medium-term:3-6 år Lysa 100% räntor
Medium-term 6-10 år, Avanza Auto 3
Long term: 10 år+ = 100% Aktier (där majoriteten är Lysa 100% aktier och resten investmentbolag, SCV, faktorfond, svenska småbolag vilket ger en homebias på ca 30%)