Frågan handlar om skuldsättningsgrad. Och så som den sägs beräknas så har du rät i att det är kassaflöde från inkomst vs. lån.
Men det tycker jag är konstigt, för du jämför inkomst (resultaträkning!) med lån (balansräkning, men utan att ta hänsyn till hela balansräkningen!). Som i mitt exempel kan någon alltså med ett lån på en miljon men med två miljoner på banken ha en skuldsättningsgrad på 1000%. Förvisso sant enligt formeln, men vad ska man med 1000% till? Det låter katastrofalt, men sanningen är att personen i princip har en miljon i nettotillgång och det är ju inte fy skam.
Lånen kommer ju med en resultaträkningskomponent med, räntan.
Man skulle ju kunna omformulera frågan inkomst vs ränteutgifter, men eftersom räntan är föränderlig är det väl lättare att bara ta lånebeloppet.
Ja, lätt. Men inte nödvändigtvis rätt - och det var det mitt inlägg handlade om. För som i mitt exempel har fanns det ju också en stor tillgång. Den borde rimligtvis generera en avkastning, men denna avkastning räknas inte som en inkomst. Så åter igen gör man så mycket förenklingar att siffran, i detta fall skuldsättningsgraden, inte säger så mycket.
Själv har jag t.ex. varit i en situation att jag haft ett bolån med ränta som understigit den garanterade räntan på ett konto med insättningsgaranti. Jättebra, garanterat positivt cashflow, trygg tillvaro, men dålig skuldsättningsgrad. Den dåliga skuldsättningsgraden sa absolut inget om min återbetalningsförmåga.
Så länge du inte realiserar avkastningen så kommer den ju inte till gangs för kassaflödet.
Att (realiserade) kapitalinkomster ska räknas med i kassaflödet tycker jag dock.
Fast så är inte fallet med t.ex. ISK eller KF. Jag har aldrig träffat en bankman som går med på den beräkningen. Inte heller att jag varje år senaste 8 åren delat ut 100k från eget bolag räknas som inkomst i bankens värld. Det är inkomst av tjänst som gäller. Men detta blir mer och mer off-topic. Min poäng, som jag redan framfört, är att måttet skuldsättningsgrad sett i isolation inte säger så mycket alls. Sedan är jag medveten om att den används ändå, för att det är enkelt. Men det gör det inte rätt
Det kanske har att göra med att det är svårt att extrapolera kapitalinkomsterna.
För ISK och KF blir det ju extra knepigt på grund av beskattningen på dessa att avgöra om det är en realiserad inkomst, här där alla kapitalinkomster skattas tar banken nog med dessa i sina beräkningar. Men det är som du säger, lite off-topic.
Och min poäng är, jag håller inte med, jag tycker det fortfarande säger en del om att veta en persons kassaflöden vs lån. (Om man nu räknar med alla inkomster).
Skulle jag ha väldigt hög skuldsättningsgrad, men med ett väldigt stort kapital, skulle jag nog fundera på att minska på skulden, för att inte riskera att drabbas av kassaflödesproblem.
Men, vi behöver ju inte vara överens om vad som är intressant och inte.
Fast då är det väl bättre att titta på kassaflödet (eller den disponibla inkomsten) direkt istf den taxerade inkomsten? Den senare innehåller ju inkomstskatt som aldrig passerar inkomsttagarens kassa, liksom förmåner och inkomstskatten på dessa.
Uppdaterad efter 386 röster. Tyvärr kan vissa staplar försvinna om det är färre än 1%. Därav att vissa ser tomma ut trots att man röstat på dem. Den sista stapeln är mer än 900%. Båda axlarna i procent.
Medianen ligger på 200%. Om jag räknar ett snitt väldigt trubbigt (eftersom det är på intervall på 50) får jag 210 - 220% vilket ligger ganska på snittet på 201% som anges i artikeln som @SNS delade i den andra tråden:
Verkar finns två läger med skuldsättningsgrad… Dom som har hyfsat stora skulder, men samtidigt en hel del investerat i värdepapper, å andra sidan som inte har några skulder…
Sen räknar många med värdet på bostaden som investering…
Att vara skuldsatt eller inte är väl upp var å en avgöra…
Själv tillhör jag dom som vill vara skuldfria å i mitt fall sova lungt å slippa oroa om ränter å sånt…
I ett allmänt perspektiv är jag gansla tungt skuldsatt 4,2 milj.
Men har mkt bra inkomst och bor i en kommun med låg skatt(3-4k lägre)
Avdrag på räntorna och jämkningen gör att staten lånar pengarna till mig utan ränta.
Vilket är perfekt under inflationen.
Dvs mer pengar till investeringar.
Skuldfrihet är ett mål men inte säkert jag kommer klara detta.
Ingenting illa menat mot dig, men ser detta dyka upp på forumet till och från.
Jag förstår inte varför så många har skuldfrihet som ett mål.
Skuldfri är det absolut sista jag vill vara, då ökar min nettoförmögenhet långsammare.
Mitt mål är att öka min nettoförmögenhet så mycket som möjligt över tid tills jag inte behöver lyfta ett finger och kan gå i pension i förtid, det går betydligt snabbare med lånade pengar till investeringar.
Jag just nu är 32 och folk har väl lite olika inställning beroende på ålder, men jag tänker vara belånad så mycket jag bara kan tills jag dör. Sålänge investeringarna över en livstid har en förväntad högre avkastning än snitträntan man betalar över sin livstid anser jag att man bör se mellanskillnaden som gratis pengar.
Till saken hör också att alla pengar jag lånar alltid går till investeringar på ett eller annat sätt som genererar mer pengar och ökar min nettoförmögenhet, alltså ett “bra lån”. Jag skulle aldrig få för mig att låna pengar för konsumtion, ett “dåligt lån”. Bil / MC / andra dyra leksaker betalas kontant. Sen kan man ju ha en åsikt här om att jag har lånade pengar investerade någonstans men att jag köper en MC “kontant” så är det också lånade pengar, förvisso sant, men de lånade pengarna som är investerade genererar fortfarande ett positivt kassaflöde på sitt håll, således väldigt viktigt att inte övertrassera så att kassaflödet blir negativt för då börjar nettoförmögenheten minska. Balansgång där!
Helt förståeligt och jag tror att många har samma mål som du. Dock tror jag att många andra – inklusive jag – inte har som livsmål att öka min nettoförmögenhet så fort det bara går. Jag värdesätter skuldfrihet högre än att optimera resan mot förmögenheten. Detta eftersom jag känner mig väldigt trygg med att jag under livets höst ändå kommer att ha det ganska bra rent ekonomiskt.
Alla har vi olika vägar mot ekonomisk frihet. Jag tror att det är sunt att bejaka oliktänkandet istället för att argumentera över vilket som är universellt bäst.
Ja, nu till saken hör att jag är infödd med låga räntor för mina bostäder och är antagligen naiv i mitt tankesätt. Jag kommer antagligen ändra mitt tankesätt om några år, se mig som ung och naiv
Absolut, och jag tror också att detta hänger ihop med ålder och vad man har upplevt!
Inget ont om det. Då har du många år kvar att investera. Men jag gissar också att du inte räknat in alla V:en i tillvaron (än)? Dvs, villa, volvo, vovve, vinkelslip och allt det där. Man brukar tänka annorlunda om lån vs investeringar om man har större åtaganden och större ekonomiskt ansvar för andra.
Jag kan ha fel, men så går mina tankar. Jag som själv haft bolåneränta på 5% och belåningsgrad på 5-6 gånger årsinkomsten tycker inte genomsnittlig avkastning på 7% alltid är självklara valet då risken är högre än vid amortering.
Som sagt, i mitt precis tidigare svar till Jetman, jag är fullt medveten om att mitt tankesätt kan vara naivt, pga vad jag har upplevt i och med min ålder.
Helt korrekt, jag har haft ett gäng tankar om det här genom åren. Men har för stunden kommit fram till att jag inte vill ha detta i mitt liv. Detta kan såklart också ändras!
Detta har jag inte haft än, men även i detta fallet så skulle jag prioritera investering över amortering, sålänge min vardagliga ekonomi tillåter det. Skulle det mot förmodan komma en dag jag blir arbetslös och/eller min lön skulle sänkas avsevärt skulle jag med största sannolikhet omvärdera min situation.
Det viktigaste är ju att man tar ett aktivt beslut utifrån förutsättningarna och det verkar ju du ha gjort. Jag skulle inte kalla det naivt.Naiva är de som inte vägt för och emot. Det enda som inte riktigt går att förklara för nå’n som inte varit där är det där med föräldrarollen. Boende och bilar är ju grejer… barn är inte det.
Hursomhelst, tuta och kör enligt din stategi. Så länge du är beredd att tänka om har du mycket att vinna också.
Pengar/skulder med rörlig ränta är roten till mycket elände.
Helt plötsligt kanske din leasingbil blivit 1000 kr dyrare, huset blivit 7000 kr dyrare elräkningen 3000 dyrare din lön hänger inte med.
Du kanske skiljer dig, blir sjuk, måste stötta din bror i samma sits.
Tar ett blankolån för lösa skiten.
Helt plötsligt står fodringsägarna och knackar på din dörr och livet är inte så kul med skulder.
Absolut, det finns många människor som råkat illa ut och jag är medveten om att mitt tankesätt och agerande kommer med risker. Men i min situation sett från ålder, inkomst, levnadssätt är det en risk jag är villig att ta.
Jag förstår också att alla inte har en lika bra sits som jag anser att jag har i min ålder, och man ska såklart som angaudlinn nämnde vara medveten och väga för/nackdelar mot varandra och göra en riskbedömning utifrån sin egen situation.
Men väldigt många, oavsett ålder, har någon form av marginal i sin ekonomi som man egentligen har råd att riskera för en större vinst längre fram, men som man väljer att inte göra, vilket jag ofta tror beror på okunskap hos gemene man. Sen hur stor marginalen är skiljer sig såklart väldigt mycket.
Jag har gjort ett aktivt val att inte äga en bil eller hus och bor i en BRF med relativt låga lån och solceller (Jag undersöker ekonomin i föreningen noga innan jag köper en lägenhet) för att minimera min risk och kostnader. Jag är försiktig och analytisk i mina investeringar även om det låter vårdslöst att låna så mycket pengar det bara går, för att investera dom.
Jag går alltså inte och lånar pengar till investeringar för att köpa ett förhoppningsbolag på börsen och tänker att “Nu ska jag bli rik som ett troll på 1 vecka”, utan pengarna hamnar till störst del i globala indexfonder vilket jag anser vara låg risk över lång tid.
Skuldfrihet är en KPI för ett lands ekonomi. Desto mindre skuld det genomsnittliga hushållet har, desto bättre kan ett lands ekonomi utvecklas, med människor som lever med hög standard med bra utbildning och sjukvård. Starkare valuta, låga räntor, robust i potentialla lågkonjukturer osv.
