För att förtydliga denna lite. Jag var ju länge rädd för börsen och vägrade investera, som det går att läsa mer om i mitt inlägg här:
Efter att jag samlade på mig kunskap och förstod hur saker funkade så har jag vågat investera och sedan lyckats stå tryggt i det, trots knasiga nergångar ibland—t ex under Covid när portföljen flera gånger tappade mer än 10% på en dag. Tricket att hålla emot de stormiga känslorna i det läget var kunskap och tanken att man har tagit rätt beslut innan när man var kallsinnig—och att det nu när man är stressad inte är rätt tidpunkt att ändra sig.
Nu har det ju inte varit några enorma nedgångar under den tiden jag har varit på marknaden (och det vet jag bara tack vare att jag läst in mig ordentligt), men det hade absolut inte känts så utan den kunskap jag tog in innan jag committade. Hade jag gått in utan att lära mig först hade jag med säkerhet gjort dumma saker t ex under covid-dippen.
Det går, åtminstone ibland, att hålla emot dåliga känslobaserade beslut genom att preppa ordentligt.
Man måste ju få pika sig själv ibland när man kan se att man vet mer nu än förr. Att ligga oinvesterad i 15 år pga okunnig rädsla var helt enkelt inte rätt—trots att det lät mig hoppa över finanskrashen 2008 
Mitt uttalande var i det här fallet dock riktat mot forskaren som bara avskrev hela grejen genom att säga att folk ändå inte kommer följa det—jag menar med resonemanget ovan att det går att stålsätta sig om det är det man vill, och att kunskap hjälper för det. Jag tycker det hade varit bättre att säga något användbart för de som kommer/vill försöka följa det.