Jo, det kan se komiskt ut när experter säger att man ska använda sitt sunda förnuft och inte behöver bry sig så mycket om regler. Men det är en väldig skillnad på om man säger det utifrån kunskap eller utifrån dåraktig okunnighet.
Det är som när dietister och nutritionister säger att de själva äter lite vad som helst och inte följer några kostregler. Sanningen är förstås att de automatiskt hoppar över de riktigt dåliga valen, de tittar inte ens åt läsk, chips och dålig färdigmat i affären. Och då kan man faktiskt äta lite vad som helst utan att bry sig. Det blir bra ändå.
Jag känner att jag själv är lite i samma sits eftersom jag jobbat med matematik och modellering i hela mitt yrkesliv och vet vad man kan och inte kan förvänta sig av sådana metoder. Jag har också en rimligt god förståelse för privatekonomi och investeringar.
Då behöver jag inte fundera så mycket. Jag vet att allting runt 50/50 är rimligt och att räntor och breda indexfonder är de enda tillgångsslag jag tittar på i affären. Det räcker att hålla ett lönesamtal med mig själv en gång om året där jag bestämmer min “månadslön” och om jag ska sälja fonder eller inte. Det blir bra ändå och mycket bättre än så kan jag inte göra.
Ur en artikel om Harry Markowitz, mannen bakom modern portföljteori:
His own portfolio is currently equally weighted municipal bonds and equities [- - - ] “I want
enough bonds that if I die, and the equity market goes to zero, my wife will have enough capital and income to live well.” His current objective is to reach
100 without appearing on the right-hand column of The Wall Street Journal, with the heading “Harry Markowitz f*cked up”.
Eller som en av mina äldre kollegor brukade säga: “Regler är bra för de som behöver dem.”
Det ligger ju mycket i tanken att både ”betala av högst ränta först” och ”betala av minsta lånet först” är avsevärt mycket bättre än ”gör ingenting alls”—att komma igång och betala av är så mycket viktigare (om man har problem med dåliga skulder).
Samtidigt, om man ändå tar tag i situationen och vill jobba för att förbättra sitt läge—då kan man lika gärna försöka göra det som är bäst. Ansträngningen i att spara/amortera är ju lika jobbig ändå, så man vill ju ha mest utväxling för pengarna.
Jo jag tycker det för kritiken kommer från ett helt annat håll.
@janbolmeson pratar ju ofta vad som är ”rätt” och att det finns två sidor på det myntet
Forskningsmässigt ekonomiskt rätt
Emotionellt rätt vad man klarar av att utföra
Att glömma den emotionella biten tror jag är fel. Vi är ju ändå människor. Allt vi gör är inte perfekt. Kanske andra är. Jag är det inte
Speciellt måste ju RT ta hänsyn till det vad som är rimligt för det stora flertalet. Tänker jag åtminstone. Inte vad som är optimalt men kan bara utföras av en klick.
Errare humanum est
PS: Jag uppfattade det som att det var en av dem som inte läst den, bara abstrakt
Jag tror inte att det handlar om att glömma den emotionella biten—man behöver vara väldigt medveten om den och hantera den eller hitta verktyg för att neutralisera den vid de tillfällen som är rätt.
Vi vet ju att ett mer passivt beteende ger bättre avkastning, så det handlar i mångt och mycket om att distrahera sig själv och ta bort sig själv ut ekvationen. Mer kunskap—som den här typen av studier ger—kan vara ett bra verktyg för att hjälpa en att hålla fast vid det som är rätt. Och även kritiken handlar ju just om det; även om metoden med 100/0 som de presenterar i studien är mest rätt—så sabbar folk för sig själva.
Jag tycker inte att lösningen där är att göra suboptimala grejer—lösningen är att hitta verktyg och metoder för att hantera sig själv så man inte sabbar.
Absolut! Det kan ju inkludera att anpassa risknivån efter kunskap och erfarenhet. Vis av Dot.com 2000-2002 och Finanskris 2008-2009 så har längden på nergången en starkt negativ inverkan på förmågan att hantera det hela. Corona kraschen var ju brutal med kort, 6 v från topp till botten. Dot.com var 30 månader. Finanskrisen 18 mån typ. Kräver helt enkelt mer av en IMHO.
Med 30-40 år i FIRE/pension så måste man nog vara beredd på att hantera riktigt jobbiga perioder både en och två gånger, och i en situation där man kanske inte ens kan tjäna pengar. Man ska bara vara väldigt säker på att man kan sitta kvar. För annars blir det just suboptimalt att ligga med för hög risk.
Instinktivt så borde väl egentligen bara den totala risknivån på samlat kapital spela roll? Det är ju risken som ger volatilitet och möjlig avkastning oavsett om det gäller räntefonder eller indexfonder?
Alltså jag drar ner risken med ett större sparkonto och kan skippa mellanhinken. Jag kommer klara mig på pensionen 20 år bort så det är inte så många år kapitalet behöver överleva.
Yes, håller helt med, det är på totalen jag räknar också. Tror inget är mer rätt eller fel gällande personligt upplägg. Om sparkonto + aktier känns bäst för dig så ska du köra på det .
För egen del: I praktiken är det räntedelen i Avanza auto 3 jag vill åt i min mellanriskhink. Så tanken är att Auto 3 i kombination med sparkonto blir mitt ”skydd” för krascher eller långvariga nedgångar för aktier. Med skydd menar jag att undvika sälja aktier från min högriskhink i nedgångar. För mig känns det som en smidig och enkel lösning. Men vi är alla olika och lösningarna lär spreta beroende på vem du frågar
Personligen är jag mer orolig för risken att pengarna tar slut för att jag har för mycket räntor (om det stämmer att räntor ökar risken för att pengarna ska ta slut, vilket tyder stämma för längre tidshorisonter) än risken att jag får en psykos och börjar sälja.
Jo, absolut. De har uppskattat den framtida 30 åriga avkastningen för olika tillgångsslag med en säkerhet på hundradels procent och mellan olika SWR skiljer det enstaka tiondels procent. Jag tror att både du och jag förstår att det finns en gigantisk felmarginal i detta. Det inte är något att bygga fördelningen aktier/räntor i uttagsstrategin på oavsett vilket resultat studien hade kommit fram till. Studien är att betrakta som underhållning/diskussionsunderlag för nivån på förväntad avkastning på tillgångar som helhet.
Jag tycker det är superintressant att lyssna på poddar med nyanserade och pålästa människor när det kommer det om 4%-regeln egentligen är 3.2%-regeln, eller om den är 6%-regeln med flexibla utttag.
Men låt oss vara ärliga. Ingen kommer vilja lämna en fast inkomst bakom sig enbart baserat på om rätt svar är 3.2% eller 3.8%. Vi som faktiskt lever på det här sättet har antingen gjort det för att vi har mycket mer pengar än vad som kommer behövas (eller i alla fall rimligt god marginal) eller har gjort det med en tro på, eller förhoppning om, att saker kommer lösa sig. Antingen genom statistisk sannolikhet, arv eller en tro om att man kommer att lösa det med tiden, precis som man gjort tidigare i livet. Ett “abundance” mindset.
För egen del är det den senare varianten, jag tror på att detta kommer gå i kombination med lite rimlig matematik baserad på olika studier.
Jag vill med detta inte säga att den här diskussionen inte är relevant. Uttagsstrategier ÄR den kanske mest förbisedda aspekten av FIRE IMHO. Men att nagelfara frågan för hårt tror jag missar målet och orsaken till att människor söker den här vägen i livet.
.