....vad ska ni göra med alla pengar?

Jag vet att diskussionen “leva nu vs leva sen” varit på tapeten flera gånger. Men jag kommer på mig själv med att bli väldigt nyfiken på en viss sak, så jag ska försöka formulera ytterligare en fråga kring detta.

Jag själv har aldrig haft ekonomisk trygghet förrän nyligen, och jag har blivit lite spargalen på kuppen. Rädslan för att få det lika dåligt som mina föräldrar haft det på ålderns höst har gjort mig tidvis lite manisk kring att räkna på hur jag själv kommer ha det som pensionär. Jag har många långa samtal med mig själv där jag försöker tagga ner lite, vilket går helt okej.

Trots detta är jag långt ifrån det läge många verkar vara i här på forumet. Man blir ganska färgad i vissa frågor av att hänga här, och jag försöker påminna mig om att forumet inte är en representation av majoriteten av befolkningen, som nog har ett väldigt annorlunda förhållningssätt till pengar.

Jag upplever att det är många som lever otroligt sparsamt (obs, självvalt och utan att lida!) för att lägga undan massor med pengar, och att det ofta nämns att det är på lång sikt eller till pensionen.

Min fråga är då; vad är det ni ska göra med alla pengar sen? Och är ni inte rädda alls för att gå miste om en massa saker medan kroppen är pigg och frisk, som pengar inte kan lösa längre fram? Och; om det är okej att leva sparsmakat i 40 år för att uppnå det, då kan du uppenbarligen trivas gott utan alla de där pengarna, så kommer du ens få något ut av att vara rik när du är gammal?

Till saken hör att jag aldrig hört om någon som lyckats “börja leva” när de blir pensionärer. Många tänker att när de väl slipper arbetet så “ska jag minsann!”. Sen inser de snabbt att tillhörighet, struktur och en massa andra saker var svårare att leva utan än de tänkt, och att de slitigt mer än de hade behövt under väldigt många år. Pengarna hade inte den planerade effekten helt enkelt.

För min egen del börjar jag landa i att livet faktiskt pågår hela livet och att jag aldrig ska förvänta mig att “bli klar” med något eller vänta in någon magisk punkt där allt ska börja. Min målbild börjar mer och mer bli en rimlig pension som gör att jag kan upprätthålla den livsstil jag haft medan jag jobbat. Och jag inser att många av upplevelserna jag skulle vilja ha är bättre att försöka uppleva de närmsta 10-20 åren snarare än när jag är 60-70. Och det är klart att det inte behöver vara antingen eller, men jag har helt klart haft övervikt åt 70-hållet, och börjar nu känna att jag hamnar lite mer i balans.

28 gillningar

Många frågor, men det finns inga givna svar. Har man levt på ett visst sätt hela livet så blir det svårt att bryta det mönstret. Jag har kämpat med det i ett antal år och börjar så smått lyckas spendera pengar också, inte bara spara.

I mitt eget fall så använder jag/eller har tänkt använda pengarna till följande:

  • Bra mat. Bra/gott/svenskt kött, ekologiskt, ekologiska grönsaker osv.
  • Hälsa. Buffert ifall man blir sjuk. Kiropraktorer, massörer, sjukgymnaster, träningsredskap hemma.
  • Villa. Eventuellt strandtomt, eller bra läge.
  • Bra verktyg, slitstarka/praktiska kläder, ny/kraftfull dator osv.
  • Resor, till viss del. Då jag lätt får problem med ryggen när jag reset är jag villig att spendera extra på bra madrasser, snabba transporter osv. och istället resa mera sällan.
  • Säker och bra bil.

Här är några av de saker jag har ändrat sedan jag blev ekonomiskt oberoende.

6 gillningar

Slippa oroa mig.

Vardagslyx!

2 gillningar

Jag är inte riktigt ekonomiskt oberoende än men ändå på god väg och jag behöver definitivt inte oroa mig för pengar och känner också en trygghet inför ålderdomen. Jag har fyra anledningar till att vilja spara så mycket som möjligt.

  1. Att ha tillgång till “dra åt helvete” pengar är en stor trygghet. När jag i våras tröttnade på min värdelösa chef kunde jag utan tvekan säga upp mig utan att behöva oroa mig för de ekonomiska konsekvenserna av det. Jag har nu ett jobb med ungefär 30% högre lön så jag behövde aldrig använda de pengarna men det var skönt att de fanns där!

  2. Min hustru är åtta år äldre än mig och jag vill kunna gå i pension samtidigt som henne och hon har inte ett jobb där hon kommer att jobba längre än till 65. Den största delen av mina besparingar kommer att gå till det.

  3. Om man sparar mycket när man har en lön blir det lättare att leva på den betydligt lägre inkomst man har när man blir pensionär.

  4. Guldkanten som pensionär kommer jag förmodligen att behöva bekosta med sparade pengar, speciellt om jag bara ska betala in till pensionen tills jag är 57.

6 gillningar

Hej,

Ja det blir ju i längden så att man blir lite filosofisk kanske.

Jag tänker att jag inte MÅSTE använda upp alla pengar själv.

  • Jag skulle må bra veta att mitt barn har pengarna som trygghet.:white_check_mark:

  • Jag skulle må bra av bara vetskapen att jag KAN köpa eller göra olika saker. Det i sig ger en bra känsla även om jag inte slår till :white_check_mark:

  • Jag mår även bra av att ha detta lilla ”projekt/hobby” att spara och investera - följa med på resan. Intressant! Inget av oss vet när stupet kommer​:roller_coaster:.:white_check_mark:

Har då en separat vardagsekonomi med en buffert.

En del tycker man ska ”leva nu” och är per default negativa när de hör att man sparar mycket. Tänker ibland då att det finns de som faktiskt har halva min lön (sparar 40-50-% av nettolönen). Har de då ett ”ovärdigt” liv så att säga?

Och bara för man sparar mycket NU måste det inte betyda man gör det för evigt, det går ju justera % sparande…

Men allt är inte svart eller vitt. Man kan ju välja att pausa sparandet några månader om man vill spendera ett tag. En hel del upplevelser tex kostar ju onekligen mkt pengar.

8 gillningar

Superintressant inlägg. Jag anklagas ibland med rätta för att hela tiden planera för morgondagen. Vi bor dock mkt bra, har två nya bilar, reser ett par ggr om året och unnar oss restaurangmat osv.

Men för mig handlar det om trygghet. Jag är född fattig, jag menar fattig som att inte kunna äta mig mätt, aldrig ha vänner över, inte kunna vara med på friluftsdagar osv. För mig har drivkraften att spara kommit på senare år, först handlade det om att få allt jag aldrig haft när jag växte upp. När jag materiellt och upplevelsemässigt kände mig nöjd och glad så kom fokus på att bygga f*** o** kapital. Men det är samma drivkraft. Förmögenheten handlar om att slippa vara fattig, att inte bli den som är utanför igen, att kunna vara rakryggad och trygg. Säger man att pengar inte gör det så har man aldrig varit hungrig eller gått i trasiga kläder för att föräldrarna tyckte det var viktigare med sprit, cigg och andra nödvändigheter….

Så rädslan för att bli fattig är det jag sparar till att inte bli.
Jag har ingen önskan att få sluta jobba tidigare eller så. Jag vill bara inte vara utan tryggheten….

25 gillningar

Precis, ekonomiskt oberoende ger frihet, och friheten har ett värde i sig även om den inte används till något särskilt. Trygghet har också ett stort värde. Så man behöver inte “göra något” med sina pengar för att de ska vara till nytta för en.

6 gillningar

Vad ska jag göra med alla pengar?

  • Jag ska titta på Lyxfällan och känna att det där aldrig kommer att bli jag.

  • Jag ska köpa saker och upplevelser som jag vill ha som, relativt mitt totala sparkonto, är så billiga att jag snarare än att få dåligt samvete får dåligt samvete om jag inte unnar mig så billiga utgifter. I takt med att mitt totala sparkonto går upp kan jag köpa dyrare saker samtidigt som jag känner mig ansvarsfull och inte sabbar för mina andra mål (se resten av punkterna).

  • Jag ska njuta av tryggheten i att jag skulle kunna säga upp mig från jobbet i morgon och inte behöva bry mig om att skaffa något nytt på lääääänge (om placeringarna går hyfsat kanske aldrig).

  • Jag ska, om jag av en händelse skulle få ihop riktigt mycket pengar (aka bli snuskigt rik), försöka använda dem till något typ av mer storslaget, filantropiskt projekt som jag bryr mig om, exempelvis genom att starta ett eget forskningsinstitut eller en egen välgörenhetsorganisation.

  • Jag ska, givet att forskningen på att bromsa och spola tillbaka åldrandet (se exempelvis The SENS Foundation) går tillräckligt mycket framåt, använda pengarna till att skjuta fram min egen och andras död då dessa procedurer inte lär vara speciellt billiga innan de blir mainstream.

  • Oklart om denna kommer att införlivas då jag för tillfället är väldigt hemlighetsfull beträffande hur mycket pengar jag har (och jag kanske kommer att fortsätta med detta då jag har ganska starka spår av jante i mig), men jag kanske ska åtnjuta den sociala statusen som man får av att ha mycket pengar. På samma tema ska jag, om tillfälle eventuellt ges, använda pengarna som ett slags vad-säger-du-nu-då-kapital till människor som tyckt att jag varit misslyckad när det kommer till det ekonomiska. Men om jag aldrig avslöjar hur mycket jag har skrapat ihop publikt så kan jag åtminstone på insidan känna mig mallig över att jag har lyckats bättre än många andra samt gå runt med vetskapen att jag skulle kunna avslöja detta.

  • Dock vete fan hur mycket jag ska slösa av pengarna när (om) jag blir gammal. Jag har en ganska chill livsstil där jag mest ägnar mig åt introverta intressen och att typ cykla och jag tror inte att detta kommer att ändras speciellt mycket (förutom cyklandet då) om man slänger på lite krämpor och allmän trötthet på det. Snarare tvärtom. Det skulle vara pengar till olika typer av medicinska behandlingar och liknande då. Men annars säger jag som Magnus Härenstam gjorde angående pension: Ge oss pengarna nu medan vi är unga och orkar göra av med dem istället för när vi blir gamla och inte orkar längre.

6 gillningar

•Flytta till ett varmt land när barnen blir stora och dricka öl på på terassen hela dagarna.
•Ge barnen handpenning till bostad(tror tyvär Sveriges hyresområden blir som de värsta ghettona i USA om 10-15 år).
•Känslan av att jag och min familj skulle klara oss många år utan någon inkomst.
•Det är jävligt kul att tjäna pengar.

2 gillningar

En riktigt bra poäng. Ingen skulle ju automatiskt se på dessa människor och säga att de ”inte levde” och då sliter de antagligen dessutom mycket hårdare på jobbet (typ som sjuksköterska eller byggarbetare) än någon som tjänar dubbelt så mycket (som antagligen sitter och dricker kaffe framför datorn på dagarna).

2 gillningar

En viktigare fråga är ”Hur ska jag någonsin få så mycket pengar jag vill ha för att uppfylla mina drömmar?”

Dit kommer jag nog aldrig… Så frågan är om jag ska hålla samma mål eller om jag skall justera nedåt. Klurigt.

Jag hade en väldigt pengatom uppväxt, men de har lärt mig uppskatta saker och de har även gett mig insikten i att de är hur man lever inte vad man kan köpa som sätter livsvärdet.

1 gillning

Verkligen superbra poäng! Finns ju många som lever upp alla sina pengar på skit. Allt är ju relativt iofs, det är ju en viss typ av vardagslyx att hela tiden kunna följa sina impulser i vardagen och köpa de där småsakerna, den där tröjan, den där latten och middagen. Speciellt om man inte haft pengar alls förut.

Just i det här forumet känns det som att de flesta ändå hittat en balans där man köpt det boendet man vill ha, ägnar sig åt de hobbys man vill och åker på de där resorna osv. Men det finns också en liten subgrupp som jag upplever (med betoning på upplever, man får ju aldrig hela bilden i ett forum) verkar göra av med typ 200 kr i månaden och lägger resten på hög. Det är de jag är nyfikna på, för det känns som att de planerar att komma till en punkt där de ska börja leva väldigt annorlunda, och det är intressant.

Så ditt svar på vad du ska göra med pengarna är: ”Ingenting. Och även om det blir något så är det inte viktigt”? Då följer ju frågan varför du tjänar mer pengar än vad du behöver för att överleva typ och varför du inte slutar jobba eller går ner rejält i arbetstid, men det kanske du redan har gjort?

Näe precis, är väl alltid bra att rannsaka sig själv kring hur realistiska ens mål är. Och varför man har just de mål man har. Det är väl lite det min fråga handlar om; kannibaliserar dina mål från ditt liv idag? Om ja, hur mycket och vad är det som gör att du tycker det är värt det?

För min del handlar det nog om följande:

  • Ekonomisk trygghet såväl under som efter arbetslivet (om man lever så länge)
  • Ekonomisk frihet i form av möjlighet att kunna unna sig saker i vardagen
  • Realisation av vissa drömmar/förhoppningar (semesterhus utomlands, rolig bil, mer nöjesresor, etc)
  • Kunna bistå barn ekonomiskt vid eventuella framtida behov
  • Att kunna gå ner i arbetstid till exempelvis 50 % eller liknande men med bibehållen eller bättre levnadsstandard

Det främsta målet med mitt sparande och investerande är att bygga en pengamaskin som helt enkelt tillser att jag inte behöver fundera närmare över om jag/familjen har råd med vissa utgifter, inom vissa mer eller mindre rimliga gränser.

Det andra målet med sparande och investerande är att ha roligt. Har på sistone lyckats arbeta upp ett intresse för detta och med en liten speldjävul i blodet (har dock aldrig bränt pengar på spel i den bemärkelsen) är det lika intressant och spännande att följa upp- som nedgångar på börsen.

2 gillningar

Unnar dig det om det är det du vill göra, och håller tummarna för att det blir en härlig tillvaro! Jag har tyvärr sett många semesterorter fyllda med alkoliserade pensionärer som insåg att öl på terassen var mysigt första månaderna, men att det gav mer ångest och depression i längden när de inte fyllde livet med mer än så. Haha, förlåt, absolut inte meningen att rain on your parade. Tror det var värre för tidigare generationer, tror att många idag, och kanske speciellt på det här forumet, filosoferar lite mer kring vad de vill fylla livet med.

1 gillning

Verkligen sant att man inte måste använda upp alla pengarna själv. Men jag tänker mer på de som verkligen dragit ner på allt för att lägga undan, och gör det under många många år. Till slut blir ju frågan vad syftet är med att jobba 100%, inte njuta av “belöningen” för det slitet, och sen inte heller använda det själv när man slutar jobba?

Förstår dock verkligen punkten om att ha det som projekt/hobby! Det tycker jag man märker på flera här på forumet, att det nästan känns som att man spelar ett spel där man samlar poäng. Finns nog för och nackdelar med det. Jag tycker tex inte om att jag blivit så fixerad vid pengar senaste åren. Målet är nog mer att bygga den där pengamaskinen och spendera resten på att leva här och nu, och göra det med gott samvete.

Fattar det till 100%! Gick också miste om en hel del saker under uppväxten, trots att föräldrarna alltid hade råd med alkohol… Låter ju ändå som att du hittat en balans som funkar, du lever gott men sparar till en trygg framtid. Jag tänkte nog främst på de som lever som fattiga studenter större delen av sitt vuxna liv för att bli miljonärer när de går i pension.

1 gillning

Mycket beror väl på vad man vill göra med livet,

Vi har en livstill som vi är nöjda med där kommer in bra mycket mer pengar än vad det går ut.

Min hobby är mitt jobb och det medför att jag inte kommer sluta jobba på många år.

Om inget dramatiskt sker kommer mina barn ärva 7-siffrigt belopp men vi är nöjda med våra livsval.

2 gillningar