Jag råkade nyligen på en sak som fick mig att fundera.
Mib tonåring upptäckte att en förälder till en klasskamrat hade skapat konto på sociala medier under ett påhittat namn och sedan addat flera i klassen. Det gick ändå att lista ut vem personen var.
Jag blev lite fundersam över motivet. Min spontana tanke är att det handlar om att få insyn i ungdomarnas sociala liv och vilka de umgås med på nätet. Samtidigt känns det lite märkligt att göra det under annat namn i stället för att vara öppen med vem man är.
Jag är själv inte särskilt aktiv på TikTok eller Snapchat så kanske är detta vanligare än jag tror.
Hur ser ni på det?
Är det rimligt att föräldrar försöker få insyn på det här sättet när ungdomar börjar använda sociala medier eller passerar man någon gräns när man skapar anonyma konton för att följa eller adda dem?
Var går egentligen gränsen mellan att skydda sina barn och att övervaka dem? Jag tycker det är en svår balans.
Vad sade personen i fråga när du ringde upp denne och frågade ”hej, vad är anledningen till att du skapat en fejk-profil för att kunna söka kontakt med mitt minderåriga barn?”
Du är förälder. Då får man ta ansvar och visa att ett sådant beteende inte är ok. Nu genast.
Generellt bara baserat på vad du skriver här; nej det låter inte bra att en vuxen under fejkat namn blir vän med och chattar med barn. Kanske var det i good faith men man ska inte vara naiv, det finns många fula fiskar och de ser ofta ut som vem som helst.
Bra läxa för barnen dock att man inte kan lita på folk på nätet. En bekant gjorde så med sina barn, men då var det just med sina egna barn. Låtsades vara jämnårig på nätet och blev deras vän för att ngn dag senare avslöja att det var pappa. Vilken effekt det fick framgick inte av berättelsen men tänkvärt. Mkt fulingar ute efter barn på nätet.
Tror föräldrar generellt är oerhört naiva, som att låta din 8 åring hänga själv på de värsta gatorna i storstaden kväll efter kväll. Bara så hade väl soc tagit ditt barn. Men låta dem ha fri tillgång till all internets skit kväll efter kväll, det gör föräldrar utan att reflektera.
I min värld är det väsentlig skillnad på att “interagera”/“söka kontakt” med andras barn där båda uttryck ger en dålig bismak i munnen… jämfört med att på ett naivt och aningslöst sätt försöka vaka över (eller övervaka för den som vill) både egen unge och dennes umgängeskrets.
Jag tror ingen eller iaf mkt få medelålders föräldrar har minsta chans att lyckas skapa den typ av kontakt du nämner och än mindre att “interagera” med barnets kompisgäng utan att bli upptäckta tämligen omgående.
Min tro är att det var ett i grunden välvilligt, men ack så aningslöst/korkat, försök att få lite mer insyn i vad ungdomarna håller på med, vad de planerar osv.
Tycker mest synd om den föräldern som sannolikt kommer att få veta noll, nada, niente framöver… hur klantigt och dödsdömt dennes försök än var.
Intressant att svaren hittills spretar lite i vad man tycker att man bör göra, men att de flesta ändå verkar reagera på samma sak; kombinationen av vuxen person, påhittad identitet och kontakt med ungdomar.
Jag lutar nog åt att det finns en ganska stor skillnad mellan att försöka få insyn i vad ungdomar gör på nätet och att faktiskt försöka skapa relationer eller interagera med dem. För mig är det senare betydligt mer problematiskt.
Samtidigt tycker jag att teorin om en välmenande men kanske lite naiv förälder känns ganska rimlig. Min spontana känsla är också att ett sådant upplägg är dömt att misslyckas eftersom ungdomar ofta är betydligt bättre på att genomskåda sociala medier än vad vuxna tror.
Det som fick mig att fundera från början var egentligen inte om motivet var ont eller gott, utan var folk tycker att gränsen går mellan rimlig föräldrakoll och övervakning.
Jag tycker att övervakning, inom vissa gränser, är både ok och t o m nödvändigt i många situationer. Men då avser jag mina egna barn. Att börja nästla sig in bland andras ungar är riktigt kladdigt och klumpigt.
Om mina barn i tonåren hade haft ett umgänge som hade gjort mig allvarligt oroad och det hade funnits ett sätt att obemärkt kunna hålla koll på dem, då tror jag inte att jag hade tvekat att “övervaka” mina egna.
Genomvidrigt, allt för många föräldrar idag som har ett vidrigt kontrollbehov och skulle behöva söka hjälp hos psykologer istället för att bevaka sina kids
Jag har alldeles för lite på fötterna för att misstänka något sådant. Det jag hakar upp mig på är att man försöker infiltrera ungdomarna genom att bli vän med dem i deras nätverk.
Jag tror mer det handlar om personens ängslighet. Träffat föräldern både i samband med att de går i samma klass men också via idrotten och noterat ett visst kontrollbehov.
Men med det sagt kan man förstås aldrig veta. Det lustiga är att tonåringen ställde frågan ”är x pedofil”, varpå jag svarade ”jag tror inte det”. Det stämmer med min uppfattning; jag tror inte det, men 100% säker kan man aldrig vara.
Utifrån min tidigare profession: Det stora problemet här är att det görs under falsk flagg. Jag tror inte detta är ett äckel eller en paranoid förälder. Det är säkert någon som vill väl, men som inte förstår hur fel det blir.
Är man öppen mot ungdomar med vilka motiv man har och varför man gör saker förstår de flesta att det handlar om omtanke. Blir man sedan inte insläppt får man helt enkelt acceptera det. Men själva idén med att “nätvandra” är i grunden bra. Men då ska “reflexjackan” vara på också.
Som förälder hade jag kontaktat vederbörande och frågat om hen inte tror att det här kan få omvänd effekt när ungdomarna på ungefär tre sekunder listar ut vem detta är, på riktigt.
Det som jag kan tycka är ”kladdigt” (som någon kallade det) är just den ändrade identiteten. Fick det tydliggjort att föräldern haft sitt ordinarie namn, men skrivit en ålder i nedre tonåren.nu har vederbörande inte kontaktat min tonåring
Mer än att fråga om vänskap, men andras tydligen.
Jag sa till tonåringen att det är okej att blocka, men motargumentet blev ”men jag vill ju ha många följare”.
Oavsett motiv så är det pinsamt, kladdigt och klumpigt.
Genom åren har det tagit mig förvånansvärt lång tid att inse att samma andel idioter som du behövt vänja dig att se ute i samhället, kommer du som förälder även se bland dina barns skolkamraters föräldrar. Varken IQ, EQ, eller personlig mognad behövs för att sätta barn till världen, om någon nu trodde det.
Tvärt om verkar det vara så att de som saknar allt detta på något outgrundligt vis även lyckas slarva med preventivmedlen tills de fått minst 4-5 ungar, innan de lärt sig om blommor och bin.
Med tanke på tik tok utmaningar som kan skada och i värsta fall döda någon. Så har jag förståelse för att man försöker skydda sitt barn från detta.
Och andra sidan. Man vet aldrig personers mörka sidor. De som ser ut som tex världens snällaste mormor kan vara en kallblodig mördare.
Jag hade nog konfronterat personen. Säga att deras barn sade till dom att en användare verkar suspect, och att man listade ut vem det var. Fråga dom anledningen till det. Hinta att man kanske kan förstå det lite gran pga dessa utmaningar osv.
Om det var av denna anledning de gör det. Och de fortsätter efter att blivit konfronterad. Då är det mest troligen en skyddande föräldrar.
Om de försvinner från tick tok fortare än kvickt. Då är där en varningssignal. Och då kommer frågan om att varna de andra föräldrana.
Exakt vad har personen gjort? Har den “bara” skapat ett fejkkonto, addat ungarna och sen hållit låg profil eller aktivt försökt skapa kontakt/förtroende/bli vän?