Dan Pena - vem är manad att se intervjun?
Sök:

Dan Pena – vem är manad att se intervjun?

Läsarfråga till RikaTillsammans-communityn av Mathias Olsson

ställde för sedan frågan: Dan Pena – vem är manad att se intervjun?

Dan Pena är en kontroversiell man på många sätt, men denna intervju lyfter fram väldigt mycket av det som gör en person framgångsrik och det är inte pengar primärt utan den inre kampen om känslorna som avgör framtiden och oddsen man har att se fram emot. Inte sällan är det en attityd av lek och tävlingslust som gör vissa framgångsrika (oavsett om det gäller pengar eller ej).

Pengar är en biprodukt av din attityd till livet. Så även om Pena är en kontroversiell man med en ”in your face” approach så delar han faktiskt med sig en hel del guldkorn i denna intervju. Så min fråga är: vem är manad att tackla denna 2 timmars intervju (på engelska)?

Det finns 1 svar till denna fråga

svarade på frågan för sedan

Har sett en del av intervjun. Intressant snubbe, har aldrig hört talas om honom innan. Jag håller med om vissa saker, men där är rätt jag inte håller med om. Vad tänker du om det?

Eventuella kommentarer till ovanstående svar

Om du har en kommentar till det ovanstående svaret, skriv den gärna här nedan.

  1. Vit pil

    Pena är, som du kanske märker, aggressiv i sin kommunikationsstil (minst sagt). Jag är inte förtjust i den biten alls. Det blir litet väl mycket förolämpningar av publiken och de som ser och lyssnar på honom. Men om man kan fasa ut det ”bruset”, då tycker jag att Pena har rätt i vikten av att inte vara så förbaskat oroad över vad andras tycke och smak säger. Såvida inte tycket är konstruktivt grundat, givetvis. Och även då något är konstruktivt grundat måste man ifrågasätta all kritik med ett så objektivt sinnelag som möjligt. Jag tror fullt ut på att höga känslor leder till sänkt intelligens (och därmed förmågan att tänka objektivt och att kunna ifrågasätta objektivt).

    Ungefär 1 timme och 23 minuter in i intervjun (se ovan) pratar även Pena om att han spenderar 125% av allt han tjänar. En direkt motsats till vad finansiella rådgivare ber en att göra om man vill ha en bra privatekonomi. Jag är väldigt ambivalent till detta budskap. Som Pena också sade i intervjun så är det inget han direkt rekommenderar till andra, men för honom är det viktigt att använda finansiell press för att driva sig framåt. Kiyosaki har ju presenterat något liknande med sitt ”pay yourself first” där han nämner att man ska betala sig själv en viss summa eller procentsats av allt man tjänar även innan man betalar sina andra utgifter oavsett om man har råd med det eller ej. Och att man där efter får se till att tjäna kapitalinkomster med de undanlagda medel ifall man vill ha råd med sina utgifter. Rådet från Kiyosaki är sedan att man måste förhandla med fodrings ägarna. Jag är ambivalent inför detta budskap eftersom jag både håller med och inte håller med om det. Jag ser poängen i det utifrån det här att man då tvingas lära sig att förhandla, hantera jobbiga känslor o s v. Något man absolut inte gör om man inte agerar på detta sätt. Precis som med kroppsträning, bygga upp IQ o s v så krävs det, för att bygga upp EQ och finansiell intelligens, att man pressar sig över gränserna ibland. Man växer genom kontrollerad stress, så att säga. Samtidigt vet jag att majoriteten aldrig kommer att klara av detta eftersom de inte har den stamina som krävs (det finns ingen anledning att hymla med att många människor krackelerar under press. Väldigt lite press många gånger). För de flesta människor blir ett sådant här agerande (”spendera mer än du tjänar i syfte att pressa dig till prestation på högre nivå”) ett ärende för Lyxfällan och Kronofogdemyndigheten. De flesta är livrädda för att förhandla. De är livrädda för vad andra ska tycka om de. De vill inte se löjliga ut. Det är ett reellt handikapp ifall man vill bli riktigt rik eller framgångsrik i vad man än må se värde i att vara framgångsrik i.

    Vad Pena personifierar är vad som gör personer som Gates, Trump, Branson o s v stenrika. Det är väldigt mycket agerande och kontroll av känslor och en förmåga att hantera folk på ett sätt som majoriteten aldrig hade kunnat drömma om. Pena förespråkar att faktiskt kapa band med folk som är direkt skadliga för denna utvecklingsprocess. Det är ingen process för vem som helst och det är väl också anledningen till varför fåtalet procent av världsbefolkningen är rikare än alla andra. Man brukar säga att viljekraft är viktigt, men det som Pena förespråkar är att miljön besegrar viljekraft varje dag. Vart är det enklare att sluta röka, som ett exempel? I en miljö där rökare inte existerar. Detta är ju också en av orsakerna till varför stenrika personer har sina gated communities och varför de inte gärna umgås med folk längre ner på den socioekonomiska stegen. Det framstår som hemskt, men det handlar helt och hållet om viljan att vara i den miljö som är mest lämplig för det de vill uppleva i sin liv. Livet kräver uppoffringar, något som många människor absolut inte vill acceptera. Ännu en anledning till varför de inte väljer den miljö som skulle gynna de mest.

    Den största tillgången, och detta märker man tydligt när man studerar Pena, Trump o dyl, man har i livet är inte pengar . det är ens tankar om saker och ting. Tankar leder till känslor, känslor leder till handling, handling leder till utfall. Är man i en viss miljö, då kommer man (oavsett om man vill det eller ej) att tänka på ett visst sätt och sedan har vi en rak process mot utfallet därifrån. Det finns trots allt något som kallas ”gruppdynamik” (en del av ”miljön”). Gruppdynamiken kommer alltid att vinna över individen. Såvida man inte är extremt duktig på att skärma av, d v s extrem viljestyrka (som kommer att nötas ner över tid. Ge det bara rätt nivå av tid så kan man även göra alfahannen till en mjäkig hanne i fel miljö). Om ni inte tror på detta ”miljö” tänkande – studera ”Om arternas uppkomst” av Charles Darwin. I den boken kan man se att samma art som växer upp på en ö respektive fastlandet kommer att se helt olika ut (kroppsligt om inget annat). Ett djur som lever i en lågt konkurrensutsatt miljö kommer att vara större, frodigare o s v. I motsats till det djur (av samma art och ras) som lever i en högt konkurrensutsatt miljö. Detta är vetenskap inte ”new age”. Vad jag vill ha sagt med detta är att ”rätt miljö underlättar ditt liv. Det underlättar din satsning mot stjärnorna”. Skapa orättvisa fördelar för dig själv, varför skulle man göra det motsatta? Givetvis ska detta göras med lagens råvarumärke i center. Jag tror inte alls att man behöver bryta mot lagar och regler. Åtminstone i Sverige. I andra länder, där det juridiska systemet är godtyckligt, där är det en annan femma.

    Pena står bakom ett koncept som kallas för ”Quantum Leap”. Som namnet antyder så är det inte den vardagliga steg för steg processen över decennier vi pratar om. Vi pratar om exponentiell tillväxt och utveckling. Ett koncept som fåtalet, genuint så, inte kan greppa eller tro på eftersom de inte umgås med folk som lever det. Se på Mark Zuckerberg (grundare av Facebook). Han är i vår ålderskategori, Jan. Är hans framgång linjär? Inte en chans. För att bli miljardär (eller att ens bara få ihop 50+ miljoner kr) under sin egen livstid måste man tänka i exponentiella steg. Och det krävs en magstark kontroll och agerande många gånger (dock i rätt miljö blir det mindre magstarkt). Detta tvivlar jag inte en sekund på. Många människor agerar ur en position av rädsla att förlora (och i fel miljö ovanpå det. En miljö som förstärker deras neurotiska inställning till satsningen de tänkt sig). Personer som Pena, och miljardärer över lag, agerar från den motsatta änden av spektrumet. Man märker det varje gång man lyssnar på denna typ av individer. Steve Jobs är ett bra exempel som är mer lik Dan Pena i temperament. Trump också för den delen. Inga ”snälla” personer, men resultatdrivna och fokuserade. Resultatet står högre i kurs än att smeka folk medhårs.

    Dan Pena är en fängslande person. Jag håller helt med. Många av hans ”sort” är fängslande. Då de lever och agerar på en nivå som majoriteten av människor aldrig någonsin kommer att kunna agera på. Eftersom de lever i fel miljö (oftast självvalt) och med större rädsla för vad andra ska tycka än vad de själva faktiskt tycker och vill med sina liv (om inte det är ”fucked up”, då vet jag inte vad som är). Allt i livet är uppoffringar. Frågan är ju om uppoffringarna man gör i sitt liv är sunda eller inte. Om det stämmer överens med den potential man vill uppfylla. Som jag ser det är ett liv bortslösat ifall man inte uppfyller sina fulla potential bara för att man är rädd att någon ska hata en för det (det gör också framtidens samhällsutveckling fattigare eftersom ”räddharen” nu har berövat framtidens generation på dennes potentiella genialitet och innovationer. Snacka om egoistiskt beteende, tycker ni inte?). Det kommer alltid att finnas folk som hatar en. That´s life. Vissa vill säkert utföra sadistiska ingrepp på en också om de hade fått chansen. That´s life. Men kom ihåg: om ni lyssnar och låter sådana personer hålla er nere, då har ni gjort framtiden sämre rustad. Det är detta som jag gillar hos Dan Pena – fuck it, jag tänker göra detta. Jag tänker löpa linan fullt ut. Jag tänker inte låta småsinta ”pissråttor” hindra mig att göra det som jag har planerat. De som försöker får en rak höger.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Mathias funderar
  2. Vit pil

    Jag kan ju dela din uppfattning i många saker du skriver. Framgång är definitivt inte linjär. Min egen upplevelse är att det är ingenting, ingenting och sedan blir det en ketchup-effekt. Jag håller också med om att människorna vi umgås med är absolut de viktigaste och det kräver mycket tro på sig själv att våga sticka ut. Jag har ju själv gjort den resan om än i mycket mindre skala. Dock väl så utmanande i min värld.

    Jag själv har tänkt väldigt mycket på senare tid hur mycket rädsla bestämmer i min värld och då är jag ändå relativt medveten men framförallt har människor runt mig som ger mig, inte alltid så trevlig feedback på samma ämne. Jag ser det runt omkring mig också hur mycket rädsla driver samhället och hur mycket rädsla som faktiskt finns.

    Samtidigt är det också många gånger svårt att ge bort till andra vikten av attityd och självförtroende. Jag är inte så himla rädd för att hamna på bar backe. Jag började ju där. Om jag har gjort den här resan en gång innan, då skulle jag ju absolut kunna göra den igen tänker jag. Det gör ju att man får tillgång till vissa attityder, aktioner och därmed även resultat. Jag har t.ex. väldigt lite respekt för auktoriteter som inte resonerar på ett sunt eller logiskt sätt, medan jag har sett andra människor komma med mössan i hand och acceptera ett första nej, medan jag har fått ett ja femte gången.

    Min största beef med både Steve Jobs, Pena och t.ex. Trump är att jag är för mycket mån om andra mäniskor – eller rädd för vad andra människor ska tycka. Det gör att jag kommer aldrig nå samma typ av framgång, men det är okej för mig. För jag eftersträvar inte heller den. För mig är relationer viktigt även om jag inte är så bra på det och något jag tränar på.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Jan Bolmeson

Kommentera

Skriv ett eget svar till den här frågan

Skriv gärna så tydligt och utförligt som möjligt så att även någon annan kan ha glädje av det här svaret.


Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.