Hur ser ni på konceptet konsumtion?
Sök:

Hur ser ni på konceptet konsumtion?

Läsarfråga till RikaTillsammans-communityn av Mathias Olsson

ställde för sedan frågan: Hur ser ni på konceptet konsumtion?

Konsumtion ses inte sällan som något dåligt blad frugala människor. Kiyosaki, författaren, skrev en gång att det är skillnad mellan bra och dålig skuldsättning. Samma tanke kan appliceras på konsumtion. Bra och dålig konsumtion.

Jag skulle vilja påstå att bra kontra dålig konsumtion är direkt kopplat till hur man tjänar sina pengar. Arbetar man hårt för pengarna (i e lön), då är det kanske inte så trevligt att konsumera eftersom man vet hur hårt man har arbetat bara för att kunna konsumera pengarna, men det är en helt annan femma ifall man har tjänat samma summa pengar på att köpa och sälja ett värdepapper eller ifall man har fått en stor utdelning på någon aktie. Då är konsumtionen inte lika moraliskt jobbig att genomföra. Arbetsbördan är ju inte ens jämförbar.

Det som jag har funnit extra intressant när jag har lyssnat på vissa stenrika personer tala om sitt förmögenhetsbygge (med betoning på ”vissa”. Det finns många stenrika individer som är direkt motsatsen också. Det är trots allt individer med olika livspreferenser vi pratar om) och vad som har drivit de att dag in och dag ut ackumulera mer förmögenhet (fastän att de kanske inte behöver mer pengar) så har det varit önskan av ökad lyxkonsumtion. Begäret efter något ännu dyrare än tidigare. Något extremare än tidigare. Något som bidrar med adrenalin till deras i övrigt monotona liv. Söka den där extra kicken i vardagen.

Som jag skrev är det vissa individer som drivs av detta medan den andra sidan drivs av inre frid, frugalitet, projekt som inte drivs av konsumtion utan om att förändra världen till något bättre. Vissa drivs rent av att vara extremt diskreta/”under radarn” och vill hellre framstå som vanliga icke-rika. Ingen av sidorna har fel i sig, anser jag. Alla drivs vi av olika saker.

Bara man är säker på att man inser vad som driver en. Det är en viktig poäng att lära sig. Om man vet vad som driver en, då kan det bli fokuset som man hänger upp sitt ”varför?” på. Att veta varför man ska ackumulera mer förmögenhet fastän att man redan har tillräckligt för flera generationer framåt är en viktig grej att definiera, anser jag.

Att låta konsumtionsivern driva ackumulationen av mer förmögenhet kan vara en bra grej om den driver innovationen framåt samtidigt. Inte sällan är det stenrika individer som är ”early adopters” av det som blir framtidens generiska teknik (vi får inte glömma bort att bilar bara var något stenrika individer ägde en gång i tiden, nu äger även låginkomstagare bilar. Kanske inga nya, men ändå. Likaså var det med el en gång i tiden.

De första att anamma denna nya ”grej” var de stenrika. J P Morgan var ju en av de. Sedan blev det mer och mer ”mainstream”. Kostnaden för att vara en sådan ”early adopter” var skyhög jämfört med de gemene alternativen. Tack vare dessa ”adopters” har vi idag något som vi kanske aldrig hade haft annars). Så målsättningen att konsumtion av dyrare produkter med spjutspetsteknik skulle vara en dålig ursäkt för att driva ackumulation av förmögenhet håller jag således inte med om. Under förutsättning att det driver framtidens levnadsstandard uppåt för gemene man.

För egen del är jag ganska balanserad mellan att öka förmögenhet i syfte att kunna köpa dyrare produkter (”högre levnadsstandard”) eller något som är ”over the top”. Samtidigt har jag också drivet och förståelsen för att det kan vara bra att assistera entreprenöriella projekt som kan förbättra miljön o s v. Jag är således ingen helylle Dan Pena (se mitt inlägg/frågeställning om honom här i frågelådan), men samtidigt ingen helylle hippie heller.

Jag är mitt emellan och det har fungerat väl för mig. Jag får min inre frid, men jag får också den där galna lyxen (och äventyret) som jag ibland har sug efter (man är ju bara en simpel människa i slutänden. Synden måste få litet utrymme annars är livet rejält trist att leva). Båda sidorna driver på min hunger att ackumulera mer investerings kapital så att jag kan skapa mer kapitalinkomster som i sin tur finansierar ”projekten” och ”äventyren”.

Låt konsumtionsivern vara en del av ursäkten till varför du ska ackumulera mera förmögenhet. Kom ihåg – driver den innovationen framåt, bra. Samtidigt bidrar din konsumtion till att någon får sin lön denna månad. Många glömmer bort den simpla aspekten av konsumtionens gudomlighet. Om vi inte konsumerar, då kommer folk att förlora sina jobb.

Allt är relativt i detta liv. Hur ser ni på detta koncept – ”konsumtion”?

Det finns 2 svar till denna fråga

svarade på frågan för sedan

Så här tänker jag själv kring det.

Jag och min fru försöker leva vårt normala liv på våra normala löner. Det vill säga att inte spendera för mycket i vardagen, hålla koll på kostnaderna och inte sticka ut för mycket. För mig handlar det många gånger om att affären lika mycket som konsumtionen. Jag har inte hjärta att lägga tusenlappar bara för ett märkes skull eller om det finns en alternativ lika bra produkt. Däremot har jag inget emot att betala för kvalitet då jag inte har råd att vara dumsnål. Jag tittar mycket på livscykelkostnaden. Hellre bra kvalitet och högre inköpspris en gång än många billiga köp över tid.

Sedan är min andra grundregel att lyx och stora nöjen ska finansieras med avkastning och inte sparade pengar. Finansieras det med avkastning, så kan man göra det om och om igen utan att det påverkar kapitalet. Under många år har vår avkastning gått framförallt till resor. Vi har de senaste åren unnat oss mycket resor och upplevelser med bl.a. sushi-restaurangen Jiro i Tokyo, Daniel i New York och egen safari-jeep i Serengeti. Men det var efter 10 års hårt jobb där vi inte reste särskilt mycket, bodde i hyresrätt, körde billig bil och hade koll på kostnaderna.

Förra året gjorde vi en stor konsumtion i och med att vi köpte vårt hus. Jag är ju en av få som inte ser huset som någon fantastisk ekonomisk investering. Jag räknar kallt med att när jag kommer att utvärdera det om 10-20 år, så kommer det ha varit en förlustaffär. Däremot räknar jag hem det på så många andra sätt i form av energi, glädje, tidsbesparing i vardagen (6 minuter från dotterns skola) etc.

Jag gillar att titta på konsumtion från ett energi-perspektiv som Balansekonomi och mina nuvarande kollegor Charlie Söderberg och Lennart Göthe lanserade i boken ”Ett rikare liv (annonslänk)”. Likaväl som man kan prata om aktiva och passiva inkomster, så introducerar man aktiva och passiva utgifter. I korthet går det upp på:

  • En aktiv utgift är en utgift som du väljer aktivt och ger dig ofta energi eller tid i utbyte
  • En passiv utgift är en utgift som du inte kan välja och ofta utan ett påslag av energi

Det som är intressant då är att titta på utgiften utifrån energi-perspektivet. Ger den här utgiften mig energi i form av glädje, lycka, minne, kärlek, upplevelse eller något annat? För mig handlar det mycket om resor då det är för mig lycka i form av minnen som jag får dela med andra. Däremot är bil, moms, skatt, försäkring helt eller delvis passiva utgifter. Det ger mig inte något påslag av energi.

Ska jag göra en konsumtion utvärderar jag således ofta energin – kommer det ge mig någon slags energi, därefter gör jag ofta mycket research för att ”optimera” pris/kvalitet och därefter försöker jag hitta på ett smart sätt att finansiera det.

Så tänker jag. :-)

Eventuella kommentarer till ovanstående svar

Om du har en kommentar till det ovanstående svaret, skriv den gärna här nedan.

  1. Vit pil

    Tillägg:

    De ”passiva utgifterna” brukar jag kalla för ”finansiell cancer” eftersom de agerar lite som cancer. De ligger där latent till dess att de bryter ut. Då brakar hela helvetet loss. Och det som triggar igång den ”finansiella cancern” är att inkomster sinar till en nivå där de ”passiva utgifterna” inte längre kan upprätthållas. Jag avskyr och undviker helst ”passiva utgifter” så långt det går. Jag gillar den flexibla ”aktiva utgiften” högt eftersom den ger mer sinnesfrid.

    När det gäller uttag ur en allokerad portfölj brukar jag använda följande krav för uttag:

    ”överavkastning gentemot beskattad och inflationsjusterad ”lägsta totalt inköpsvärde” (där likvid saldo ingår i definitionen ”inköpsvärde”)”.

    Om portföljens värde är större än det lägsta totala inköpsvärdet ovan, då är den överavkastningen uttagbar. Då med vetskapen om att köpkraft är bevarad på mitt kapital och att skatten är avdragen. Allt frid och fröjd. Att basera beräkningen på inköpsvärdet (istället för på marknadsvärdet) är en högst konservativ approach (många skulle påstå motsatsen, det är jag helt säker på). I min värld är marknadsvärdet bara potentiell vinst/förlust. Benjamin Graham och Warren Buffett, om man läser vad de skriver och säger om ”Mr Market”, anser likadant. Man kan välja att acceptera eller inte acceptera anbuden man får från marknadens alla köpare och säljare eller så fortsätter man med sin dag utan att svettas eller att stressa. Potential är inte, i min värld, detsamma som ett faktum. Det är ett faktum när något realiseras (och ifall det realiseras med förlust, då kan man börja svettas och stressa). Detta har givit mig mycket sinnesro i mina allokeringar. Ska man överleva som heltidsinvesterare och även som spekulant, då måste man hantera sådant här. Annars blir man ett nervvrak med självmordstendenser till sist. Ingen vacker bild. Också en orsak till varför så fåtalet lever denna typ av liv.

    ”Lägsta totalt inköpsvärde” är helt enkelt det kapital som aldrig får spenderas, bara allokeras vidare i syfte att skapa mer överavkastning. Jag bör också nämna att jag har olika portföljer för saker och ting. En portfölj är i princip bara till för att finansiera ”livets utgifter”. Andra portföljer är verkligen långsiktiga (vi pratar om decennier och det är inga pensionspengar vi pratar om). Sedan har jag rent spekulativa s k ”long straddle” konstruktioner i hävstångscertifikat (i e olja, silver, OMX o s v. X4 – X12 i hävstång). Vi kan kalla denna sista version för ”extrem tillväxt”. ”Long straddle” är något jag applicerade på valutaoptioner långt tillbaka i tiden. Nu är det hävstångscertifikat som gäller eftersom den dagliga hävstången skapar en attraktiv ränta-på-ränta effekt som gör ”long straddle” mycket attraktiv i längre trendutvecklingar (upp/ned). Har kan vi åter igen prata om ”asymmetrisk uppsida” och begränsad nedsida. ”Long straddle” gör det helt och hållet möjligt att strunta i huruvida priset går upp eller ned. Bara priset går någonstans så blir allt helt perfekt. Så ska spekulation genomföras. Se på Rothschild familjen under kriget mot Napoleon. De satsade på båda sidor samtidigt (med lånegivning). Så det var egentligen strunt samma vem som vann kriget. Familjen hade en profit att inkassera oavsett. Exakt så ser en bra spekulation ut – risken minimerad till näst in till ingen och uppsidan maximerad. En hög Sharpe kvot. En hög riskjusterad avkastning.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Mathias funderar

Kommentera

svarade på frågan för sedan

Klassar mig själv som en minimalist och äger bara det essentiella som används dagligen. Prylar gör mig bara stressad och att äga lite gör samtidigt att plånboken växer. Ett tag levde jag bara med två väskor med kläder och hyrde förmöblerade lägenheter (flyttade till och med till nya Zealand med en sju kilo carry on väska…) Nu äger jag lite möbler igen men det är bara det essentiella som säng, köksbord, matlagningsprylar etc.

Jag anser helt klart att vi konsumerar för mycket och många skulle må bra av att dra ner på sin konsumtion och istället köpa kvalitativa prylar när man väl handlar, eller varför inte resa för pengarna man sparar? Personligen har mina resor varit betydligt mer värda än någon pryl någonsin varit.

Kommentera

Skriv ett eget svar till den här frågan

Skriv gärna så tydligt och utförligt som möjligt så att även någon annan kan ha glädje av det här svaret.


Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.