Konsumering och barnuppfostran
Sök:

Konsumering och barnuppfostran

Läsarfråga till RikaTillsammans-communityn av Katrin Thomsson

ställde för sedan frågan: Konsumering och barnuppfostran

Jag har ett dilemma angående hur man ska tänka gällande familjeekonomin. Jag vet att frågan berör större livsfrågor t.ex. jämställdhet, värderingar osv, men jag vet inte hur man ska göra för att komma ur fällan.

Jag och min partner har ett kanske mer traditionellt familjeliv, där det mesta går att lösa men konflikter uppstår då förståelse för den andra ibland saknas. Han jobbar mycket och har ett ganska krävande jobb som gör att han är ganska trött när han kommer hem. Jag är av val hemma med barnen mer och gör det mesta på hemmaplan, både för barn och hushåll. Jag trivs med att spendera tid med barnen och se till att de har allt de behöver. Vi har gemensam ekonomi med konto för inkomster/utgifter gemensamt, och får en slant var i månaden för egna fickpengar för att handla till oss själva för att säkerställa att det är rättvist mellan oss som vuxna. Dessa fickpengar spenderar han på kläder och saker och jag sparar det mesta av mina och köper ibland något om jag verkligen behöver. Problemet är att allt som rör barnen, kläder, presenter, julklappar, aktiviteter är sånt som jag ser när det behövs och behöver ta med honom då det är gemensamma pengar och varje gång så blir det bråk om det då han bara ser kostnaden – inte behovet. Jag anser att vi båda lever i en slags dubbelmoral, om än olika typer, där jag gärna spenderar pengar på barnen för att de ska ha allt de behöver och försöker leva upp till deras önskningar och förväntningar gällande julklappar och presenter, jag försöker passa på när det är reor så man kan få ”mer för pengarna” men samtidigt så inser jag att jag är en klassisk konsument och egentligen så avskyr jag konsumtionssamhället och jag vill vara mer miljömedveten och ekonomiskt smart, lära barnen att prylar inte är viktigt och att befria dem från denna sjuka konsumtionslivsstil som vi lever i. Han däremot är väldigt materialistisk (spenderar gärna hur mycket pengar som helst på sig själv gällande kläder och prylar) och vill gärna framstå som en pappa som ger barnen allt de vill ha och ta åt sig äran för varje present som jag tänkt igenom och planerat och hittat till rabatterade priser men varenda krona som spenderats har han blivit sur över när jag tagit upp det och det gör verkligen ont i honom när kostnaden visats upp (för barn är kostsamma!). Jag misstänker att vi har hamnat i en ganska klassisk jämställdhetsfälla. Jag vet att ni två har en mycket mer gemensam syn på ekonomi och vad som är viktigt i livet, men jag undrar hur ni (och andra familjer med barn) tänker runt konsumtion. Hur mycket lägger ni på kläder/julklappar etc? Vi är redan bra på att köpa så mycket vi kan begagnat, och sälja vårt använda vidare, men hur mycket lägger ni på barnens julklappar t.ex? På kläder i genomsnitt per månad? Kan man fira jul utan julklappar? Hur gör man då julen rolig för barn? Hur får man dem att inte ”vilja ha” allt de ser? Hur förklarar man för en 7-åring att det är skadligt i längden att handla en massa presenter? Vet inte ens om det går i mitt fall att göra en sån förändring i vår familj för min partner kommer aldrig vilja sluta spendera på sig själv och det går ju inte att bara han får ”saker” och inte barnen. Tillägg: Vi har barnsparande också, inte så mycket som jag vill men jag orkar inte bråka om det, bättre litegrann än inget alls. PS Vi kommer bra överens för det mesta, men när det gäller ekonomi så har vi ganska olika syn på hur det ska vara. Mvh Katrin

Det finns 2 svar till denna fråga

svarade på frågan för sedan

Jag vill inte marknadsföra för mycket men kanske borde du få tag i boken ”Vi är vad vi köper” av Katarina Graffman och Jacob Östberg. Biblan eller köp. Mycket intressant läsning om precis detta ämne. Den tar inte ställning men förklarar varför konsumtionskulturen finns i dagens samhälle och hur det har blivit en så stor del av våra liv… oavsett om man vill gå med i det eller inte.

Eftersom jag lever ett helt annat liv än er (ensamstående utan barn) har jag tyvärr inga övriga och mer praktiska tips.

 

Kommentera

svarade på frågan för sedan

Pengarna ni har i fickpengar är ju faktiskt era att göra vad ni vill med. Det är hela poängen med fickpengarna. Därför kan du inte gå in och styra hans konsumtion med mindre än att ni gemensamt kommer överens om att minska era fickpengar. Jag tycker att du får hitta en annan metod att lära barnen pengars värde än att lägga dig i en bit av ekonomin som du faktiskt inte har med att göra. Veckopeng, önskelistor, hjälpa till med hushållssysslor (lära sig handla och laga mat!), sådant lägger grunden för en sund vuxen. Våga säga ”Nej, vi har inte råd” och ”Om du vill ha den där så får du spara eller önska dig den i julklapp” (detta var en stor motivation för mig som liten, jag lärde mig tidigt att önska mig en sak jag VERKLIGEN ville ha först på önskelistan, och pengar stod alltid på plats nummer två så att jag kunde spara ihop till nummer 1).

Jag reagerar på att din partner tydligen måste vara med så fort du ska använda gemensamma pengar på barnen. Det låter verkligen som något ni behöver prata igenom! Om barnen behöver kläder så borde det vara mest effektivt att en av er köper kläder när denne ser behovet, eller ber den andre. I er familj verkar ni ha bestämt att du är den som har huvudansvaret för att se dessa behov och göra planeringen. En klassisk kvinnofälla när det bara dumpas på mamman av slentrian, men du säger också att du vill ha den rollen och då antar jag att det på ett sätt känns befriande. Problemet här blir då när du har ansvaret men så kommer han och toppstyr i sista steget. Då har han plötsligt satt sig över dig i hierarkin, eller åtminstone visat att han inte litar på ditt omdöme. Det beteendet tycker jag att du ska nypa tag i och lösa fort som attan för det kan vara både stressande för dig och skada ert förhållande. Ni måste kunna lita på varandra!

Jag och min flickvän har samma upplägg som er kring gemensam ekonomi. Men vi har en väldigt avslappnad inställning till det gemensamma kontot. Nödvändigheter och småsaker till hemmet köper man på det gemensamma, oftast utan att ens fråga den andre. Är det ett nödvändigt inköp finns det ju ingen anledning att orda om det, och man ska vara tacksam att den andre tagit sig energin att se behovet, planera och genomföra köpet. Ingen av oss är någon storspenderare så jag misstänker att detta skulle kunna få tråkiga konsekvenser om ni implementerar det helt rakt av i ert förhållande (du vill ju knappast att din partner anser en ny TV vara ”nödvändig”, liksom), men jag känner inte er så den biten lämnar jag åt er att tänka igenom.

Ni kanske skulle kunna budgetera barnen? Om ni vet att kläder, skridskor och scouthajk kostar x kr i månaden så är han beredd på utgiften och vågar kanske lämna åt dig att båda fatta besluten och göra köpen. Nu när det vankas jul, bestäm tillsammans hur mycket ni vill lägga på julklappar. Om du står i affären och ser en toppenpresent på rea, ring och fråga om det är en bra present (så han får medbestämmande) och säg att den ryms inom budgeten. Då spelar det ingen roll vad den kostar eftersom ni redan bestämt att ni ska använda pengarna.

Jag vet inte heller hur bra din man är på ekonomi? Du antyder att han spenderar på sig själv utan att blinka. Att han sedan blir arg när du lägger betydligt mindre summor på barnen tyder kanske på en osäkerhet hos honom? Om han känner att han ”slösat” en månad så kanske han inbillar sig att ni helt enkelt inte har råd med fler utgifter, trots att hans slöseri bara är begränsat till hans fickpengar. Är det du som ”håller i tåtarna” kring budget, räkningar etc? Du kanske kan komma på något sätt att visa att ni går plus totalt sett varje månad (om det nu är det ni gör) och att pengarna du spenderar på barnen är helt rimliga totalt sett.

Kommentera

Skriv ett eget svar till den här frågan

Skriv gärna så tydligt och utförligt som möjligt så att även någon annan kan ha glädje av det här svaret.


Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.