Fungerar det om alla skulle vara ekonomiskt oberoende? • Fråga på RikaTillsammans
Sök:

Fungerar det om alla skulle vara ekonomiskt oberoende?

Läsarfråga till RikaTillsammans-communityn av Joakim L.

Joakim L. ställde följande fråga för 1 år sedan:

Tack för en bra blogg. Jag gjorde ett litet tankeexperiment. På makronivå, men kanske kan du kommentera det ändå.
Låt säga att en stat bestämde att: 3 000 kronor av varje medborgares lön avsätts varje månad i ett tvångssparande i RikaTillsammans-portföljen. På 40 år skulle en pengamaskin ha skapats för var och en. Denna skulle sedan ärvas vidare när medborgaren avlider.
Detta leder mig till två frågor:

  1. Skulle man på detta vis kunna göra att en hel befolkning blev ekonomiskt oberoende?
  2. Vad händer med ett samhälle när samtliga medborgare är ekonomiskt oberoende? 

Det finns 3 svar till denna fråga

Jan Bolmeson svarade på frågan för 1 år sedan

Jag har också tänkt en del på den här frågan. Så här tänker jag. :-)

Det du beskriver är ju egentligen det svenska pensionssystemet. Vi sparar ca 18 % av alla våra löner som läggs i lite olika investeringslösningar. Efter 40 år så får vi leva på dessa pengarna, det är ju inte mycket, men det är ändå minst ca 10 000 kr för de flesta pensionärer. Dessa använder ju ofta pengarna till att sluta jobba.

En klok äldre dam sa till mig vid ett tillfälle dock:

Det handlar inte om att gå i pension, det handlar om att gå i passion.

Där tror jag också att du har svar på den andra frågan. Jag tror inte folk slutar jobba om de gör något som de trivs med. Ta t.ex. Bill Gates eller Warren Buffett – de är världens rikaste och de jobbar fortfarande. Förmodligen fler än de flesta. Men de gör det för att de tycker att det är fantastiskt roligt. Så är det för mig mycket med.

Genom att jag tjänar pengar på olika ställen så kan jag unna mig ideella engagemang. Jag sitter i styrelsen för en ideell friskola. Jag har undervisat barn i programmering. Jag kan lägga tid på att blogga en mängd andra saker. Jag tror t.ex. att de lärare som jag har i min umgängeskrets skulle inte sluta jobba med barn eller utbildning om de var ekonomiskt fria.

Jag tror att det hade skett en stor omflyttning av resurser, personer på olika jobb och så vidare. Men de flesta tenderar ju att hitta något som de tycker är roligt som de skulle vilja förkovra sig i.

Det är ju därför jag tycker att det är så spännande med de olika försöken med medborgarlön som ger ungefär samma effekter. :-)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Emil svarade på frågan för 1 år sedan

Svar till fråga 1:

Jag har också tänkt på det där en del. På kort sikt kan jag inte tänka mig något annat än att ekonomin skulle gå dåligt. Skulle alla ha 3000 kr i månaden mindre att spendera innebär det lägre intäkter för företag och mindre skatt för staten.

Det skulle leda till förluster för spararna på kort sikt. Men sen när alla företag som inte klarar förändringen sållas bort kanske vi kan ha fortsatt tillväxt? Den här nedgången skulle kanske inte vara katastrofal om det endast är Sverige som bestämde sig för att införa en sån här lag eftersom exporten är stor i Sverige.

Som svar till fråga 2: 

Om ekonomiskt oberoende skulle innebära att folk slutar jobba skulle det inte gå så bra och det skulle nog inte ta så lång tid innan folk slutar vara ekonomiskt oberoende igen. Om vi antar att det finns robotar i framtiden så att arbetskraften inte är något problem så har vi fortfarande det här scenariot:

  • Företag får in pengar -> Du får avkastning från investering – > Du spenderar pengarna från avkastningen – > Företagen får in pengar ->…

Som du ser blir det bara en cirkel med samma mängd pengar utan någon tillförsel av nya pengar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Mathias svarade på frågan för 1 år sedan

Skulle man på detta vis kunna göra att en hel befolkning blev ekonomiskt oberoende?

först och främst har det ju med definitionen att göra. Vad är ”ekonomiskt oberoende”? Jo, det är ju ett samspel mellan totala kapitalinkomster samt totala utgifter varje månad. Om dessa matchar, då är man per definition ekonomiskt oberoende. Notera då att totala utgifter kan justeras ner för att möta även mindre kapitalinkomster. Det finns en viss kritisk massa, så klart, men när man har nått den (och den behöver inte ligga på miljontals kronor om året), då har man uppnått det ekonomiska oberoendet.

I praktiken har ju bidragstagare, som har minst lika stora, eller mindre, totala utgifter som de har in i totala bidrag varje månad, ett ekonomiskt oberoende. Dessvärre är ju detta system byggt på beskattning av någon annans förmögenhet och inkomster. En bättre satsning vore då att lära ut hur folk kan investera sig till de kapitalinkomster som krävs för att ge de det ekonomiska oberoende de eftersöker.

Vad händer med ett samhälle när samtliga medborgare är ekonomiskt oberoende?

jag vet inte om du syftar på huruvida folk helt plötsligt skulle sluta arbeta och bidra till samhällsbygget bara för att de har uppnått ekonomiskt oberoende? Jag tror faktiskt att de flesta individer skulle fortsätta att bidra till samhällsbygget även om de vore ekonomiskt oberoende. Jag tror att det är lätt att övervärdera det arbetsfria livet.

Det är väldigt tråkigt att inte arbeta med någonting och man tenderar som en följd av detta att påbörja projekt för att sysselsätta sig, såvida man inte tar en anställning för att fylla sina dagar, med något intressant att göra. Människan, som art, är arbetsam. Vi tenderar att gilla att arbeta och hålla på med projekt i olika former och bieffekten tenderar att bli ett indirekt samhällsbygge. Samhället skulle således inte skadas om folk vore ekonomiskt oberoende.

Kanske skulle det rent av gynnas mer än ifall folk inte var ekonomiskt oberoende. Det skulle ge en större trygghet i samhällsbygget, skulle jag vilja antaga. Studerar man ”old money” familjer då ser man också att dessa familjer högt värderar tanken om att hålla på med ”självförverkligande” projekt. Man ska inte heller glömma bort Maslows behovstrappa som visar på att man förr eller senare kommer att hamna i den högsta triangeln tack vare att de nedre delarna i behovstriangeln är uppfyllda.

Därför tror jag att fler ekonomiskt oberoende individer är bättre än motsatsen. Jag tror även att det är genomförbart, även utan subventionering (i e bidrag). Den första utgångspunkten måste vara att förhålla totala kapitalinkomster mot totala utgifter varje månad. Första steget för att uppnå ekonomiskt oberoende är att först sänka de totala kostnaderna maximalt för att där efter kunna bygga totala kapitalinkomster med disponibel inkomst.

Följden av detta blir att man då börjar bygga kapitalinkomster och den positiva bieffekten av att ha sänkt de totala utgifterna varje månad är att man också snabbare kan få en balans mellan totala utgifter och totala kapitalinkomster. Det krävs mindre kapitalinkomster för att lyckas helt enkelt. Så man slår två flugor i en och samma smäll.

Det ironiska i detta är ju att den som redan har små totala utgifter varje månad kan uppnå ekonomiskt oberoende snabbare än den som redan har stora totala utgifter (i e husamorteringar, bilamorteringar, gigantiska studielån o s v). Ekonomiskt oberoende är inte nödvändigtvis korrelerat med dyra hus, fina bilar m m. Snarare kan dessa fina statussymboler vara spiken i kistan ifall man vill skapa ekonomiskt oberoende inom en överskådlig framtid eftersom det krävs gigantiska kapitalinkomster för att balansera ut de gigantiska utgifter man måste finansiera varje månad.

Sist bör man väl påpeka att många människor aldrig kommer att vara villiga att uppoffra sin levnadsstil temporärt för att långsiktigt uppnå ekonomiskt oberoende. Det är nog den största anledningen till att så fåtalet individer uppnår denna typ av levnadsstatus. Ser man nyktert på det så kan alla med en lön uppnå ekonomiskt oberoende.

Det är en fråga om att leva frivilligt pankare under ett tag för att den vägen bygga upp den kapitalinkomst som krävs för att leva utan behovet av en lön. För att sedan kunna bidra till samhället från en nivå av passion, snarare än nödvändighet. Det är ett personligt ansvar som måste odlas frivilligt. Är man inte villig att odla den, då får man vara ekonomiskt beroende. Beskattning för att nå denna status, som många verkar tro är lösningen på ”orättvisan” är, enligt min mening, förkastligt.

Det är lite som att säga att någon annan ska träna ens kropp i trim medan man själv ligger och tittar på TV. Det är en utopi som skadar samhällets långsiktiga framgång.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Skriv ett eget svar till den här frågan

Skriv gärna så tydligt och utförligt som möjligt så att även någon annan kan ha glädje av det här svaret.


Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-) [mc4wp_form id="9993"]