Tjänar olika samt har olika mycket sparkapital
Sök:

Tjänar olika samt har olika mycket sparkapital

Läsarfråga till RikaTillsammans-communityn av Anonym

ställde för sedan frågan: Tjänar olika samt har olika mycket sparkapital

Hej! Jag och min sambo har bott tillsammans i snart ett år och nu väntar vi barn. Jag är student och lever på CSN, och min man jobbar heltid. Jag har dock dubbelt så mycket pengar sparat på banken än vad han har då jag sålt en bostadsrätt. Just nu har vi delad ekonomi där vi i slutet av varje månad gör upp 50/50 för våra gemensamma utgifter (hyra för hyresrätten vi bor i, mat, inköp till hemmet osv). Vi sparar alltså alla kvitton och räknar ut vem som blir skyldig vad. Utöver det har vi helt delad ekonomi – jag betalar för hundens kostnader (som är min från början) och han för bilen (som är hans, och som han tar till jobbet varje dag). Jag swishar dock en slant för bensin ibland när vi gjort gemensamma utflykter. Utöver det använder jag sällan bilen. Nu när vi ska ha barn funderar vi på hur vi ska tänka kring ekonomin. Borde vi ha ett gemensamt konto? Och hur mycket ska då båda föra över till detta varje månad, eftersom han tjänar mer men jag har mer kapital? Ska jag börja betala för bilen när vi har gemensamma barn, och hur mycket då? Utefter vilken tillgång jag har till bilen eller hur tänker man? Ska han börja betala för hunden som nu är vår gemensamma, eller…? Ja, det är svårt att veta vad som är rimligt när vi har olika utgångslägen. Hör gärna lite olika perspektiv på saken. Vill gärna att det ska fungera så bra som möjligt och att ekonomi inte ska vara ett problem för vår lilla familj. Det är det viktigaste. Tack på förhand!

Det finns 8 svar till denna fråga

svarade på frågan för sedan

Fy satan vilket tråkigt upplägg. Gå igenom kvitton, ”vem är skyldig vad” osv. I en kärleksrelation? Nej tack.

Kommentera

svarade på frågan för sedan

tycker det låter som att ni har det bra uppdelat. Gemensamma utgifter delar ni lika. Och du tar hunden och han bilen.

Inkomster och kapital tycker jag är irrelevant, kom överens om vad som ska betraktas som gemensam utgift och privat tex.

Tjänar någon för lite för att täcka de gemensamma kostnaderna så får man antingen gå ner i livsstil eller börja tjäna mer

Kommentera

svarade på frågan för sedan

Jag rekommenderar att börja med ett gemensamt konto med var sitt betalkort för gemensamma utgifter. Då slipper ni räkna kvitton. Men det återstår fortfarande två frågor:

  • Hur mycket ska var och en bidra med till det gemensamma kontot?
  • Vilka utgifter ska klassas som gemensamma?

Det finns många sätt att se på det och ni måste hitta en lösning som passar er. Här är mina tankar.

När jag och min sambo bodde i hyresrätt utan barn bidrog vi proportionellt mot lönen. Tjänade den ena 30% mer satte den över 30% mer varje gång det gemensamma kontot behövde fyllas på. Kvoten justerades ungefär en gång om året.

Om det skiljer väldigt mycket i ekonomiska förutsättningar kan man ju tänka sig andra sätt att räkna än bara lön. I ditt fall skulle du kunna räkna med inkomst av kapital. Eller så räknar du utifrån den lön du förväntas ha när du pluggat klart.

När vi skaffade villa, barn och bil blev våra liv så insyltade att vi beslöt att när lönen kommer så sätter vi in hela lönen på ett gemensamt konto, förutom ett litet fast belopp att ha för privata ”onödiga” utgifter. Från det gemensamma kontot månadssparar vi till privata ISKn. Det är enkelt och när nån av oss är föräldraledig och får betydligt sämre inkomst så delas bördan gemensamt.

En förutsättning för att ha bekymmersfri sammanflätad ekonomi är att man har någorlunda gemensamma ekonomiska värderingar. Om den ena är Spara och den andra Slösa så kan det ju bli mycket diskussioner. Då hamnar man lätt i räkna-kvitto-träsket.

Det låter inte som att det gäller er, men om man ska dra det till det extremerna så kanske den ena är politiskt aktiv mot bilkörning och inte ser nån nytta av bilen ens för det gemensamma barnet. Den andra kanske inte alls uppskattar hundens sällskap eller ser den positiva energi som den bidrar med till sambon och barnet. Den kanske rentav hatar hundar. Då har man ett värre utgångsläge, inte bara i ekonomin utan i relationen i stort. Har man någorlunda gemensamma värderingar finns det utrymme för utgifter som man själv kanske inte har nytta av direkt, men indirekt genom att ens familj får ett bättre liv.

Jag är övertygad om att ni hittar en lösning där ni känner att båda bidrar efter förmåga. Det gäller bara att hitta en lösning som känns bra för just er. Lycka till!

Eventuella kommentarer till ovanstående svar

Om du har en kommentar till det ovanstående svaret, skriv den gärna här nedan.

  1. Vit pil

    Jag håller helt med Björnen. Med barn är det väldigt svårt att hålla ekonomin separerad, speciellt när man ska börja fundera kring föräldradagar och vab. Jag och min fru har motsvarande upplägg som Björnen, allt är gemensamt utan en mindre ”månadspeng” som man får göra vad man vill med. Hur stor månadspengen ska vara och om den ska ha koppling till lönen får vara upp till var och en.

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Falck
  2. Vit pil

    Håller i stora drag med Björn också.
    Däremot så är jag inte så mycket för proportionell fördelning av lön. Jag hade aldrig fixat att vara den som åker snålskjuts på någon annan för att jag tjänar mindre än min respektive. Skulle inte kännas som att jag gjort mig förtjänt av de gemensamma om jag inte kan betala för de. Då hade jag hellre sett att man gick ner i livsstil för detta. Alternativt inte använt mig utav de delar som min respektive använder.
    Om de har bättre lön än mig är de ju mest troligt så att de jobbar hårdare/mer/bättre än mig och faktiskt har gjort sig förtjänt av lönen. Tror de är få arbetsgivare som betalar mer än de faktiskt behöver.

    Har däremot full förståelse för proportionell skatt inom samhället då vissa behöver mer hjälp än andra. Jag vill däremot klara mig på egen maskin så länge som de är fysiskt/psykiskt möjligt.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Jimmy

Kommentera

svarade på frågan för sedan

Det där att dela utgifterna proportionerligt är rena rama bluffen. Vf ska höginkomsttagaren betala 30% mer av hyran bara för att hen jobbar mer? Om något borde höginkomsttagaren betala 30% mindre av hyran eftersom hen aldrig är hemma.

Sånna där vänsterextremistidéer hör inte hemma i ett högborgerligt hem år 2020

 

”var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”

-det där är ren marxism det är bara att googla

Eventuella kommentarer till ovanstående svar

Om du har en kommentar till det ovanstående svaret, skriv den gärna här nedan.

  1. Vit pil

    Bara för att samhället är genomsyrat av neoliberal propaganda behöver inte alla hålla med. Man är inte heller extremist bara för att man tycker att man ska bidra proportionellt.
    Skatten är ju till stor del proportionell mot inkomsten, det är de flesta överens om.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    ABC

Kommentera

svarade på frågan för sedan

Googla på
dela kostnader rättvist i ett förhållande.

Experterna verkar vara överens om att de gemensamma utgifterna ska delas proportionerligt till inkomsten (och inte till storleken på bankkontot).

Eventuella kommentarer till ovanstående svar

Om du har en kommentar till det ovanstående svaret, skriv den gärna här nedan.

  1. Vit pil

    Jag håller med. Om den med lägre inkomst har större kapital kan man tänka sig att den andre får sätta av en viss summa till sparande som kompensation innan man räknar.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    ABC
  2. Vit pil

    Hej! Jag har läst tråden, googlat och hittar inte några diskussioner kring experternas argument kring varför storleken på bankkontot är irrelevant i sammanhanget? Någon som vet mer?

    0
    Gravatar ikon för användaren
    L

Kommentera

svarade på frågan för sedan

Hur gör man om sambon är en ”slösa” och jag är en ”spara”? Känns så meningslöst att spara pengar genom att äta matlåda om hon MÅSTE ta bilen till jobbet istället för att åka kommunalt.

Eventuella kommentarer till ovanstående svar

Om du har en kommentar till det ovanstående svaret, skriv den gärna här nedan.

  1. Vit pil

    Vägra betala för hennes bil.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Philip S
  2. Vit pil

    Har ni pratat om varför ni bör hålla nere utgifterna? Har ni ett gemensamt sparmål som båda har varit delaktiga i att ta fram? Med ’sparmål’ menar jag inte att få ihop x-antal kronor, utan nåt konkret som ni vill uppnå i ert gemensamma liv. En bostad, en resa, bättre pension eller helt enkelt kunna få månaden att gå ihop utan att ligga på minus. Håller hon med om att ni bör spara pengar? Vet hon om att du gör uppoffringar för att spara pengar? Har du nån utgift som hon tycker är onödig?

    Vad är det som gör att hon tar bilen? Bekvämlighet? Spara tid? Gammal vana? Osäker hur kollektivtrafiken funkar? Omedvetenhet om hur mycket snabbare ni når ert sparmål om hon gör en förändring? Tycker hon det är värt att avstå bilpendlingen för att nå målet snabbare?

    Ni måste prata med varandra, om ni inte redan har gjort det. Diskutera gemensamma sparmål. Lyssna på hennes argument och drömmar. Kom överens om hur pass gemensam ekonomi ni ska ha. Att du gör uppoffringar och blir irriterad på henne låter inte som en hållbar väg framåt.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Björnen

Kommentera

svarade på frågan för sedan

Vi körde länge med att båda lade in 50% av respektive lön till ett gemensamt konto där alla gemensamma utgifter drogs. Resterande gick till våra privata konton. Baksidan med detta, insåg jag med tiden, var att vår levnadsstandard dimensionerades av min frus mycket lägre lön, och mitt privata konto växte kraftigt. Vi är gifta, har två barn och hus och allt som kommer till och jag hade inte samvete att se min fru ha det så mycket sämre ställt. Tanken med äktenskap är väl ändå att man tillsammans utgör ett team mot livets berg- och dalbana varför jag tillslut föreslog ett nytt system som innebär att båda skickar över hela lönen till det gemensamma kontot. Vid månadens slut och nästa löneinbetalning så delar vi 50/50 på det som är kvar till våra respektive privata konton. Känns bättre och att vi fattar beslut baserade på hushållets totala intäkter.

/Sev

Eventuella kommentarer till ovanstående svar

Om du har en kommentar till det ovanstående svaret, skriv den gärna här nedan.

  1. Vit pil

    Håller med, så hade vi det också. Mycket smidigt, speciellt eftersom vi hade så olika inkomst. Den tid och energi man lägger på jobbet kan man balansera på andra sätt.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Emil Vikström

Kommentera

svarade på frågan för sedan

Vi var i samma sits när vi väntade vårt första barn. En tjänade mer, den andra hade sparat, någon hade mer utgifter än den andra osv osv.

för att underlätta för oss och göra på ett sätt som vi tycker är rättvist så gjorde vi om sparande, skulder osv till gemensamt oavsett hur det såg ut från början. En nystart och omstart av vår ekonomi. Oavsett hur det såg ut innan var vi överens om att det kändes väldigt bra efteråt att göra som vi gjorde.

jag började också föra en excell över vad vi har för fasta utgifter. Såsom boende, el, Netflix, försäkringar, mat mm. Allt som vi använder båda två men även försäkringar. Denna fyller jag i löpande och får fram ett bra snitt av vad vi har för utgifter varje månad.

när jag för in vad allt för månaden kostar så får vi fram ett snitt över året/12. Denna summa sätter vi in på räkningskontot. Brukar bli så att jag sätter in hela min lön, sambon sätter in resterande och de pengar som blir över delar vi 50/50 och får göra vad vi vill med. Eget sparande eller köp av någon dyr teknikpryl.

fördelarna med detta upplägg är att vi tycker det är rättvist, det går smidigt när vi betalar räkningar och sparar. Båda får ett intresse av att kanske dra ner på någon utgift, tex streamingtjänster, behöver vi ha alla som finns?
Det fungerar också väldigt bra när någon är föräldraledig eller skulle bli sjuk.
Eftersom vi sätter in ett snitt varje månad av hela årets utgifter så märker vi inte heller när de dyra månaderna kommer, tex när vi får tre försäkringar och servar bilen samtidigt. Då finns redan pengarna på vårt räkningskonto.

om vi planerar en resa eller annan gemensam kommande utgift så använder vi appen dreams som vi tycker fungerar smidigt. Hur mycket ska vi spara och när ska målet vara uppfyllt. Sedan drar appen en viss summa varje vecka för att uppnå målet i tid.

det finns säkert hur många sätt och åsikter som helst för att skapa en gemensam ekonomi, såhär har vi gjort och har efter beslutet aldrig ångrat oss eller tyckt det vart orättvist.

Kommentera

svarade på frågan för sedan

Hej!

En del kloka svar här tycker jag, andra mindre kloka. För min del tycker jag att om man har barn och bor tillsammans så är man en FAMILJ. I en familj blir det väldigt konstigt om man resonerar ”det här är mina pengar och det är dina”. Ska din sambo åka på semester med barnen utan dig, för att du inte har råd? Behöver du då ändå betala halva kostnaden för barnens biljetter? Kommer det bli en situation där ni inte kan köpa blöjor till bebisen för att du inte har råd (eftersom du just betalat hälften på en dyr barnvagn) trots att din sambo äter hummer och dricker champagne varje dag? Givetvis inte. Om man inte är beredd att ha gemensam ekonomi så ska man inte skaffa barn tillsammans.

Att du sedan har mer sparkapital gör det kanske lite mer komplicerat, men där får väl även du vara beredd att lägga in mer om ni skulle köpa ny bostad eller så.

Rent praktiskt så för jag över pengar till min fru varje månad efter att räkningarna är betalade så att vi har lika mycket pengar över. Vi tjänar ungefär lika mycket, men det är hon som betalar de flesta räkningarna så jag för över till henne.

Vi för även över en summa vardera till våra respektive långsiktiga sparanden på Avanza, en summa till ett gemensamt konto för kortsiktigt sparande och en annan summa till ett konto för mat och diesel. Det låter kanske komplicerat, men det mesta är automatiserat med stående överföringar, det är bara det kortsiktiga sparandet som varierar beroende på hur mycket räkningar vi haft och vilka utgifter vi vet kommer uppstå.

Pengarna som sedan är över har vi kvar på våra respektive lönekonton, men vi gör en gemensam budget för hur pengarna ska användas. Vi hade kunnat ha ett gemensamt konto här också, men jag tycker det känns lite bättre psykologiskt att ha var sitt, annars är jag rädd att min fru skulle spendera allt. :-)

Hur man löser det praktiskt går så klart att göra på många olika sätt, men jag tror inte det är möjligt att ha var sin ekonomi när det kommer barn in i bilden. Alla utgifter kommer ändå direkt eller indirekt vara kopplade till barnen…

Kommentera

Skriv ett eget svar till den här frågan

Skriv gärna så tydligt och utförligt som möjligt så att även någon annan kan ha glädje av det här svaret.



Den här artikeln publicerades 2020-05-28 klockan 19:37 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): .

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.