Funderingar kring min mening i livet...

Funderingar kring min mening i livet…

En läsarfråga kring vad mina mål, drömmar och drivkrafter är
Funderingar kring min mening i livet…

Jag fick en väldigt spännande kommentar i fredags från läsaren Nils som lät som följer:

Tack för en intressant blogg. Relaterat till ovanstående inlägg så kan jag inte påminna mig om att jag läst något ingående inlägg om dina motiv till din pengamaskin. Du skriver ofta att du gjort val (inget hus/br, tradera inköp etc.) för att kunna utveckla din pengamaskin enligt babylonierna. Detta kan lätt tolkas som att du ”snålar” för att bygga vidare maskinen. Men vad är målet med detta?

Ska du vid ett tillfälle (typ när avkastning är större än lön) gå i ”tidig pension” och bara leva på avkastning? Ska du vid ett tillfälle börja ta av avkastning och leva ”mindre snålt”? Eller ska du fortsätta leva som du lever för att kunna lämna över en ännu större maskin som arv?

Är pengamaskinen i så fall mest någon sorts sifferhobby där du får en personlig tillfredsställelse av att se den växa, i likhet med att en konstsamlare får tillfredsställelse att köpa ett nytt konstverk eller en klistermärkessamlare lyckas hitta det enda exemplaret av figur x från 1901?

Hoppas du inte tar detta som någon sorts kritik då jag är genuint intresserad av tankesätt runt detta. För mig är det glasklart att man bygger upp en maskin åt ett barn för att ha startkapital till lägenhet, bil etc. eller att en som lever på ekonomiska marginaler försöker bygga för att få lite mer utrymme i ekonomin. Jag personligen har dock svårt att se varför man som medelklass med hög levnadsstandard väljer att ”snåla” för att bygga upp för något okänt mål i framtiden.

Enligt mina tankar så är tiden då barnen växer upp den del av livet där man får mest ut av att ”inte vara snål” och då man t.ex. bör unna sig ett boende där barnen har gått om utrymme och t.ex. en trädgård att leka i (dock ska man inte vara dumdristig och leva för mer än man har råd med).

Först och främst; tack Nils! Främst för din genuina fråga men också för att den här frågan kastar ljus på något som jag funderat ett tag på och kräver eftertanke.

När jag startade bloggen för snart 7 år sedan så var målet 10 miljoner på kontot, ekonomisk frihet och så vidare. Jag skulle inte behöva tänka på pengar, inte behöva jobba, kunna leva mitt liv, resa och så vidare – tankar som jag tror många har.

Så här 7 år senare (och kanske klokare?) skulle jag säga att det blev nog lite annorlunda än jag hade tänkt mig. Jag inser det det dumma i formuleringen ”ha så mycket pengar att man inte behöver tänka på pengar”. Det är ungefär som att säga ”jag vill ha så många vänner att jag inte behöver tänka på dem.” 

Samtidigt insåg jag vid ett tillfälle när en klient glömde en coachtid och ville att jag skulle skicka faktura, så sa jag ”det är lugnt. Skänk pengarna till något välgörande ändamål istället.” När jag tänkte på det senare på kvällen insåg att det var en väldigt konstig sak att säga om mitt mål är att ha 10 miljoner.

Den stora drivkraften är frihet

Jag har sedan dess länge funderat på vad mitt mål egentligen är. Det är ju uppenbarligen inte pengarna. Det som jag tror att det har handlat hela tiden är frihet eller snarare valfrihet. Jag vill nästan alltid ha möjligheten att få välja – nästan oavsett vad det handlar om.

Ett exempel – jag går t.ex. inte igång på att köpa en bil, men däremot kan jag gå igång om jag inte skulle ha råd att köpa den. Det skulle kunna göra att jag är beredd att göra jobbet men sedan när jag väl har möjligheten har jag sällan intresset.

Det handlar även om att välja utifrån ett högre perspektiv – att få välja vad jag vill jobba med, att få välja vad jag vill engagera mig i , att få välja vem jag vill göra det med, att få välja på vilket sätt, i vilken utsträckning och varifrån (geografiskt) och så vidare.

Ett av svaren är således att för mig är pengamaskinen en steg till den här friheten. Pengar är inte allt, men de underlättar väldigt mycket och framförallt så ser jag pengarna som en komponent för frihet. Kanske som en motsats till Göran Perssons ”Den som är satt i skuld är icke fri.”

Jag fick till exempel ett mejl från mitt fadderbarn Barbara i Uganda som ska gifta sig i början av nästa år och jag tycker att det känns helst fantastiskt att kunna bestämma sig att åka mer eller mindre på studs. För jag vet att jag har möjligheten att välja det och att ekonomin finns för det.

Jag gillar bra affärer och ogillar dåliga

Den andra anledningen till att det ibland kan uppfattas som att vi snålar är att jag har en känsla för vad jag tycker att saker är värda (som sannolikt kommer hemifrån). För mig går det t.ex. emot att köpa en ny Emmaljunga-barnvagn för 6 500 kr. Jag tycker helt enkelt att det inte är värt det – särskilt inte när jag kan köpa en (funktionsmässigt) likadan barnvagn för 1 000 kr på Blocket. Samma sak med en mängd andra saker – främst konsumtionssaker. Särskilt när man sätter i perspektiv med pengamaskinen att 4 000 kr till 8 % på 18 år blir nästan 16 000 kr…

Däremot har jag inga som helst problem att lägga pengar på saker som jag tycker ger mig ett värde eller fyller en för mig viktig funktion. Jag har lagt mer än 30 000 kr på min dator eftersom det är verktyg jag använder åtskilliga timmar per dag.

Jag tror att det också är det här som än så länge hindrar mig från att köpa ett hus eller annat boende. Jag tycker att hus i de områdena där vi tittar i dagsläget är fruktansvärt dyra – jag kan inte motivera mig att lägga flera miljoner (och ge upp friheten) på ett hus. Värdet motsvarar inte det jag skulle behöva ge upp i frihet. En del är att jag skulle behöva att gå från en ekonomi som går flera tusen plus i månaden till att få en ekonomi som är beroende på banken, riksbanken och makroekonomi.

Det är således (enligt mig) utifrån mina förutsättningar en dålig affär med ett sådant boende i dagsläget. Det innebär att antingen får jag vänta på den där bostadsbubblan som jag har haft fel om sedan 2005 eller helt enkelt spara ihop mer pengar tills vi har råd att köpa huset med en lägre belåningsgrad. :)

Så, ja jag håller med dig om resonemanget att man tiden när barnen är små är den tiden man ska unna sig. Det är därför det är ett mål som vi kommer att försöka uppfylla inom 3 år (då Freja börjar grundskola) – oavsett bostadsbubbla eller inte. För då blir de värdena (Freja kan gå till skolan, slipper köra på morgonen, Freja kan ta hem kompisar, trädgård etc) viktigare som det ser ut.

Funderingar kring lycka

Den sista anledningen till pengamaskinen och framförallt bloggen är ju att jag gillar att hjälpa till. Jag som person mår bra när jag vet att jag har fått bidra till andra, fått hjälpa till eller kanske fått vara en liten del i någon annans resa.

Jag tror således att det är en kombination av flera faktorer, anledningar och drivkrafter. Det här sammantaget gör också att det i mitt liv inte dyker upp som ”snålhet” att göra dessa valen. Det är bara som det är och det är alternativet som är konstigt. Är det något som jag vill ha eller behöver då skaffar jag det. På samma sätt försöker jag helat iden även tänka ”investering” i det mesta jag gör – oavsett om det handlar om pengar eller ej. Exempel på andra sådana områden kan vara energi, relationer eller utbildning. Sätter jag in ett vill jag gärna ha en avkastning på mer än det som jag har satt in.

Det är ju också en utmaning.  Ett resultat är nämligen att glädje eller lycka som jag kände tidigare inte finns på samma sätt idag. Jag kommer ihåg när jag sommarjobbade som tonåring, jag sparade i en hel sommar för att få köpa en skärm till datorn (ja, jag är datanörd). Åh, denna obeskrivliga lycka när jag fick hem den där prylen…

När jag idag köper en datorpryl, då sorterar jag efter dyrast först, läser reviews på de två dyraste och köper en dem. När de sedan kommer dagen efter är det tomt. Samma sak med många andra mål som jag har haft – när jag når dem så känns det tomt. Det är därför jag tror att det för mig är så viktigt att göra nya saker – saker utanför min konfortzon – där jag får vara en nybörjare, där jag får kämpa och lyckas för att sedan få möjligheten att lyckas. Det är därför det t.ex. var så viktigt för mig med jägarexamen som jag skrev om i förra veckan.

Jag tror att det för mig handlar om balansen mellan idag och framtiden. Jag inser att vi inte kommer vara är för alltid, men jag tror inte heller att man kan leva sitt liv som att varje dag är den sista. Det handlar om att vara ansvarig för både och. Precis som med privatekonomin. Att ha ett värdigt och rikt liv idag samtidigt som man har eller bygger på en pengamaskin för framtiden.

Jag hoppas att det var någorlunda svar på din fråga. :-)

Jan

Relaterade etiketter och ämnen

avkastning, bostadsbubblan, pengamaskin, riksbanken, verktyg

Kommentera

17 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Tja, inte konstigt att det känns tomt.
    Den gamla klyschan materiell rikedom ger ingen tillfredställelse stämmer mycket bra.
    Tyvärr är beroendet av ”pengar” förankrat långt tillbaka i tiden när vi bytte stenar eller eller benbitar som kunde
    vara nyttiga, men då hade dom åtminstone en grundläggande betydelse som tyvärr har gått förlorat.
    Frihet är det enda som räknas, tyvärr har vårt nutida samhälle skapat illusionen att frihet är gott om pengar.
    Jag tycker fortfarande att det är roligare att hitta en lång gren och binda ett snöre vid det och fånga en fisk, (kan tänka mig att köpa en metkrok, men det går faktiskt att göra en sådan också) , än att köpa den dyraste fiskeutrustningen jag har råd med.
    Syftet är detsamma, men det känns mycket bättre att ha åstadkommit någonting från hjärtat än från plånboken.

    Gravatar ikon för användaren
    Rolf
  2. Vit pil

    Hej Jan!
    Jag skriver detta inlägg efter att jag läste om hoten mot dig och jag vill inleda med att säga att jag tycker att det är fruktansvärt att människor inte har vett att om de ska säga något negativt så ska de i vart fall göra det i eget namn eller hålla käften! Stå på dig!
    När det gäller lycka så tycker jag att du är ute och cyklar, varför ska man bli rik? Jag blir lycklig av att träffa och umgås med fantastiska människor med skiftande livsöden och få ta del av dem. Vilka pengar behöver jag till det, jag behöver så det täcker mat och hyra, då är jag lycklig. När jag träffar människor som har betydligt mer pengar än jag har så upplever jag ständigt att de oroar sig hela tiden för om deras investeringar ska falla väl ut, de måste jämföra sig för att visa vem som har de dyraste sakerna eller gjort de längsta och kostsammaste resorna, då brukar jag gå hem för det är helt ointressant.
    Man skulle kunna invända att det blir enklare ifall man har pengar och det är sant till den grad att man har ett heltidsjobb (oavsett vilket). På den lönen klarar man sig fantastiskt bra i Sverige, vi skulle till och med kunna höja skatten till 50% och vi skulle klara oss fantastiskt bra ändå.
    Din jägarexamen gör dig inte heller lyckligare, det är endast ett sätt för dig att inom ytterligare ett område få visa upp att du kan ha de senaste prylarna och kan bjuda hem folk på viltmiddag (som du skjutit själv). Låt naturen vara och sköta sig själv och ta en skogspromenad istället och njut av den natur vi har omkring oss utan att döda delar av den, du kommer att bli lyckligare av det.
    Ha det så gott och har du vägarna förbi Stockholm är du välkommen att skica ett mejl så kan vi ta en skogspromenad och en kopp kaffe i naturen.

    Peter Rogneholt

    Gravatar ikon för användaren
    Peter Rogneholt
  3. Vit pil

    Mycket bra respons Jan.
    Två saker. Först – Allmänhetens attityd kring att leva sunt, sparsam, balans mellan dagens och framtidens ekonomiska behov kopplas till ”snålhet”. Samhället behöver diskutera sin attityd till pengar, konsumption och skuld.
    Andra – Pengamaskin – statistiken visar att arv till barn ha motsats effekt än vad flesta folk hade för motiv där barnen själv har inte behöv av att ha disciplin med sin ekonomi medan de tar sina första steg som vuxna. Visst börjar ekomiska uppfostran av barnen mycket tidigare.

    Gravatar ikon för användaren
    Robert DeYoung
    1. Vit pil

      Håller med om pengar till barn. Låt barnen först bevisa sin värdighet och motivation att ta emot pengarna. Exempelvis: låt de starta ett eget framgångsrikt bolag först och sedan kan de få sin ”ackumulerade” pengapåse som föräldrarna har sparat och investerat ihop åt de. På det sättet är de redan framgångsrika på egen hand när de tar emot gåvan. Då behöver de inte känna sig som ”trust babies” och dessutom förstår de vad ”gåvan” representerar i form av tidsinsats, energi insats, kompetens m m.

      Jag tror själv att det är bättre att göra som ”gamla pengar”, d v s ge barnet givna regler och värderingar att spela efter. Exempelvis:

      ”grundkapitalet rör man aldrig”.
      ”följ inte massan, våga vara annorlunda”.
      ”kapital ska byggas upp, kapital ger inkomster”.
      ””low key” living”.
      ”köp ”beta”, inte ”alfa””.
      ”stoltsera inte med rikedomen”.

      Fler värderingar och attityder kan man lägga till och indoktrinera barnet med så att barnet får en trygg bas att basera sina beslut på. Principer som följs med eller utan pengar.

      Gravatar ikon för användaren
      Mathias
  4. Vit pil

    Tack för viktigt och intressant inlägg och efterföljande diskussion i kommentarerna! Jag har själv fastnat i djupa tankar kring detta, då jag fortfarande är ung har jag inte så mycket erfarenhet än. Jag tycker det är nervöst att hantera pengar i olika sammanhang; ta bostadslån – binda eller ha rörlig ränta, vad händer om räntan går upp, bostadspriserna sjunker osv. (har numera inget lån kvar, då jag bytt till hyresrätt). Då kommer nästa frågeställningar ska man investera i fonder eller ha pengar på konto (känns trist och kass!) när ska man köpa, vad händer om börsen kraschar, tar jag för stor eller för liten risk? Det har varit en lång process som tagit tid att landa i som 23-åring. Jag har dock lärt mig mycket på ett år med hjälp från Balansekonomi-kursen, din blogg Jan och ett eget intresse att lära mig mer.

    Min plan, mina tankar och dröm för framtiden just nu är att skaffa mig en utbildning (jurist) att falla tillbaka på, sedan vill jag ha ett jobb som jag trivs med och vill gå till varje dag. Däremot vill jag inte känna pressen att jag måste jobba kvar på ett ”dåligt” ställe för att jag så desperat behöver lönen. Ett sparande vid sidan om fyller därför en viktig funktion som dels en säkerhet att kunna välja ny riktning i arbetslivet, en frihetskänsla att kunna resa när man vill utan att ha begränsningar som du nämnde Jan. Däremot tror jag att jag utan problem kommer kunna leva ett rikt liv på sin månadslön, särskilt om man är två som delar ett hushåll. Jag har också ”investeringstankar” i mina köp och vill inte lägga onödigt mycket pengar på saker som man kan få billigt, samtidigt som jag känner att det är värt att köpa bättre kvalité i större köp och jag handlar gärna ekologiskt till exempel.

    Tanken på att jag kommer kunna leva ett rikt liv på min framtida månadslön får mig lugnare i tankarna kring mina investeringar, då jag känner att det inte blir lika stressigt att ha behovet av pengarna i pengamaskinen nu eller snart. De kan växa på sikt och sedan tar jag av dem om jag verkligen behöver, även om jag även sparar varje månad. Det värsta som kan hända med ett sparande i ett ISK är ju att pengarna blir noll och inte att jag blir skuldsatt, vilket känns säkert! Puh!

    Gravatar ikon för användaren
    Kajsa
  5. Vit pil

    Helt klart ett ordentligt svar på min fråga:) Väldigt tänkvärt och intressant resonemang. Just detta med frihet är något jag också har grubblat på. Som du nämner så är det ju oerhört givande att kunna åka iväg på en plötslig resa utan att känna att man inte har råd. Som du också resonerar kring så är ju priset dock någon sorts ”mättnadskänsla” där man får mindre tillfredsställelse om man kan handla vad som helst direkt jämfört om det är något man måste slita för att uppnå. Kan det vara så att själva samlandet upp mot 10 miljoner är en stor del i ”kämpandet” som ger en en hel del tillfredställelse påvägen men att man sen får en viss tomhetskänsla när man väl nått sitt mål?

    Min största fundering inom detta område är hur längt man ska gå med sparandet till sina barn (jag sparar också till mina). Man vill ju gärna ge dem ett startkapital så att de t.ex. inte står helt utanför bomarknaden när de flyttar hemifrån. Samtidigt så är i.a.f. jag rädd för att vid större summor så bereder man vägen för dem alltför mycket så att de aldrig får gå igenom fasen där man måste kämpa för att uppnå sina egna mål. Upplevelser som du nämner med ditt sommarjobb har jag också haft och jag tror det är en väldigt viktig livserfarenhet som är bra att gå igenom tidigt i livet.

    Gravatar ikon för användaren
    Nils
    1. Vit pil

      Ja, precis! Jag var hos min frisör i fredags som är från Litauen och hon hade ett ganska roligt uttryck; Mätta katter jagar inte. Den där mättnadskänslan gör att man förlorar i det som jag kallar för ”aliveness” i brist på bättre ord. Det vill säga den där känslan där man känner sig levande och är i utkanten av sin förmåga.

      Jag hade ett rätt intressant resonemang med deltagarna på kickoffen i Göteborg igår där vi pratade om att det är lätt att tro att människor i Sverige idag är lata. Jag tror inte det. Jag tror tyvärr att de flesta människor snarare är uttråkade. Vi behövs inte på samma sätt som tidigare generationer, vi behöver inte kämpa för att överleva och det går bra för de flesta av oss. Det gör att om vi inte har spänning eller utmaning då får vi tristess. Eftersom vi inte gillar tristess så får man från tid till annan ”skaka om burken” och det är då jag tror att människor skiljer sig, får XX-års kris, byter jobb eller annat.

      Det blev väldigt tydligt att det är så för mig i alla fall i samband med hela mitt experiment med jägarexamen. Under den månaden som det pågick fick jag verkligen känna mig levande… allt från känslan att misslyckas (flera gånger om) till att äntligen ha lyckats med det.

      Angående det med barnen – jag håller helt med! Verkligen. Det är nog därför jag är så noga att redan nu inte lära Freja att man får allt man pekar på, varje gång hon gör något (eller inte lyckas) så pratar vi om ansträngningen snarare än resultatet (eftersom du oftast bara kan påverka ansträngningen och inte resultatet) och dessutom försöker lära henne ekonomiska förhållningssätt. Det är dock klurigt.

      Samma resonemang gäller dock inte bara pengar utan även t.ex. skola. Vi hade möjligheten (och turen) att få in Freja på en av Malmös bästa skolor – det gör att hon kommer få en jättebra start samtidigt som hon kommer växa upp i en bubbla. Jag själv som gick på en skola som var ”sådär” fick ju lära mig andra saker och det fungerade ju det också.

      Jag brukar landa i att oavsett hur jag gör som förälder, så kommer barnen att få sina egna utmaningar, problem och issues som de får deala med. Freja kommer sannolikt också få gå hos coach/psykolog och berätta som sin barndom – oavsett vad jag gör. Är det inte det ena så blir det andra. Så jag hämtar min ”tröst” i att det enda som jag kan göra är det bästa jag kan, så får tiden utvisa om det var tillräckligt.

      Sedan handlar det ju inte om att vara oansvarig – som t.ex. att vi har faktiskt pengarna i en Kapitalförsäkring Barn som gör att hon har inte tillgång till pengarna förrän den dagen vi skriver över dem. Skulle vi av någon händelse dö i förtid så finns det också dessutom klara instruktioner i ett testamente vad som ska ske med pengarna.

      Klurigt, det här. :)

      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  6. Vit pil

    Återigen ett spännande inlägg. Om jag tolkat dig rätt (har inte läst alla dina inlägg,utan kom in i bloggen nu på senare tid) så började du i princip på noll år 2005? Och nu har du mer eller mindre kommit upp i ett eget kapital på ca 10 miljoner? Sjukt bra jobbat i så fall! Vi snackar ju mer än en miljon i ökning per år. Och är det då genom mestadels fonder, aktier eller lön för arbete eller beter globe som den största vinsten kommer ifrån? Har du nån slags topplista över vad som gett dig mest?

    Gravatar ikon för användaren
    Nicklas
    1. Vit pil

      Både ja och nej. Ja, vi började mer eller mindre på 0 år 2005. Jag tror att vi totalt hade 20 000 kr på kontot. Min mor fick hjälpa oss med pengar till att inreda vår lägenhet för vi hade inte råd.

      Däremot har jag inte10 miljoner idag. Snarare skulle jag väl gissa på runt 3-4 om man skulle värdera alla tillgångarna, kanske lite mer med en mer optimistisk värdering. Då har jag dessutom under vägen losat 1 miljon i dåliga investeringar. Däremot har jag ett enormt bra kassaflöde eftersom det är det som jag faktiskt fokuserat mest på de senaste åren. Kassaflödet kommer idagsläget från många ställen – mitt ”vanliga” jobb, mina aktier, mitt företag vid sidan, bloggen, better globe och lite licenspengar etc.

      Däremot, som jag skriver ovan, så är inte pengarna längre målet. För jag brinner inte för det, jag brinner för friheten och den upplever jag att jag till stora delar har nu – vilket gör att det inte blir lika viktigt med pengarna. Däremot står jag och väger i det här för närvarande då vi funderar på ett hus och de husen vi är sugna på kostar från 4.5 Mkr och uppåt och för att inte strypa hela ekonomin skulle vi behöva ett lite större kapital.

      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  7. Vit pil

    Mycket bra inlägg, kul att höra de djupare tankarna kring investeringarna. Frågan är bara när skall man nöja sig och skörda frukten av allt jobb. Det låter som att vi har samma mål både vad avser kapitalets slutmål och de bakomliggande orsakerna till sparandet. Själv börjar jag rent ekonomiskt ha nått halvvägs till målet. Men ibland funderar jag på om jag kommer nöja mig vid x antal miljoner eller om man bara kommer att bli girigare och girigare och vilja uppnå större och större kapital. Frågor som dyker upp i mitt huvud är, vad tjänar jag på att vänta ytterligare 10 år innan jag börjar skörda frukten, lever jag ens om 10 år? Har jag fått någon allvarlig sjukdom då. Har jag någon glädje av pengarna om 10 år, har man fortfarande intresse då av att tex resa då? Är det inte nu mellan 30 och 40 man borde passa på. Onekligen vore det ju surt att först hinna försvinna från planeten medans man bara suttit på pengarna. Nu eller sen blir den ständiga frågan. Fördelen med att vänta, hmm ja jag vet inte riktigt, är det värt det och när man väl nått målet kommer man verkligen då unna sig att leva på avkastningen eller blir man girig. Så dom jag set det nu är väl det egentliga anledningen att fortsätta mot målet att två personer kan leva på den årliga avkastningen men ibland undrar jag över om man missar nuet för något som eventuellt kommer i framtiden. Jag tror nog ändå att man måste våga att unna sig en del av pengamaskinen under tidens gång. Vist det kommer ta längre tid att nå målet – x antal miljoner men eftersom man omöjligt kan veta framtiden så gör man nog smart att leva gott och unna sig livskvalité samtidigt som pengamaskinen får jobba. Det smarta torde vara att hitta en balans där man tillåter sig själv att använda en del av avkastningen årligen för att sedan låta resten jobba i pengamaskinen. Då blir fördelen, jag lever gott nu och får jag fördelen av att få stanna kvar även fler år på denna planet så kommer jag även då ha möjlighet till ett gott liv.

    Gravatar ikon för användaren
    Patrik
    1. Vit pil

      Att vänta på utbetalningar till dess att man blir pensionär ser jag inte själv poängen i. För in lite pengar i en IPS och arbeta upp det kapitalet med utdelningar, räntor och kapitalvinster (”köp billigt, sälj dyrt”) över tid. Sedan kan du sätta in lite pengar på en aktiedepå eller ISK där målet är att bygga upp en del för utdelningar (som du kan använda för det finare i livet) och en del för ränta (vars inkomster hjälper till att finansiera de fasta utgifterna i livet). Det behöver inte vara ett antingen eller scenario.

      Hela målet med en arbetsinkomst (förutom överlevnad givetvis) är som sagt att konvertera det till portföljinkomst om inget annat. På det sättet minskar man arbetsinkomstens inflytande på privatekonomin. Skulle arbetsinkomsten sedan försvinna så är man inte helt utelämnad åt samhällets nycker. Se det som en trygghetsbuffert. Denna tanke följer den princip som vilken företagare som helst känner till, d v s ”var inte beroende av en enda kund”. I detta fall är anställda oftast beroende av ”en kund” (arbetsgivaren). Det är riskabelt. Att ha kassaflöden från andra håll minimerar riskfaktorn i privatekonomin.

      Gravatar ikon för användaren
      Mathias
    2. Vit pil

      Jag delar din uppfattning i frågeställningen. Det är ju den klassiska fråga ”nu eller sen?”. Min egen bild av den situationen färgas av att min egen pappa dog 1994, när jag var 13 år gammal, över en natt i en hjärtinfarkt. Knall och fall.

      Det gör att jag inser att jag inte kommer att leva för alltid. Därav försöker jag hela tiden balansera och få det rätt mellan nu och sen. Det gör att vissa saker snålar jag på (för att få mer sen) medan andra saker som jag tycker är viktiga och ger mig värden i andra områden är jag beredd att lägga pengar på – t.ex. resor, tid med familjen, utbildning, teknikprylar och så vidare.

      Sedan brukar jag ställa mig frågan – ”Om jag nu hade 10 miljoner på kontot, vad skulle jag göra annorlunda rent konkret idag?

      Grejen är att många gånger så är svaret ”ingenting”. Jag skulle fortfarande skriva här på bloggen, jag skulle fortfarande jobba på Balansekonomi och jag skulle fortfarande tycka att Better Globe förmodligen är den bästa affärsidé jag någonsin har sett och hört.

      Då blir ju också slutsatsen – så om jag lever så som jag önskar idag. Vad är anledningen till att göra någon skillnad? En sak som jag tror att man ofta glömmer är att även om man lever på avkastningen på sitt kapital, så tror jag att det är få som ligger på en sandstrand med paraplydrinkar resten av livet. De flesta ekonomiskt fria jobbar ju mer än de flesta. Se t.ex. Bill Gates, Warren Buffet med flera. Skillnaden tror jag däremot ligger i att de gör det för att de vill inte för att de måste.

      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
    1. Vit pil

      Förresten, det är helt sanslöst irriterande att man som aktiv följare av denna bloggen måste avprenumerera sig från ditt nyhetsbrev hela tiden eftersom du väljer att ha det alternativet förikryssat i kommentarsfältet. Inget jag tänker på när man vill skriva ett snabbt inlägg, men något som gör att man får en rätt dålig upplevelse av din sida varje gång man gjort det.

      Är ju bara folk som vill lura på en saker (installationer på datorn osv.) som har förikryssade saker som det är lätt att inte lägga märke till (de är ju under skicka kommentarknappen). Är det verkligen mer värt att få lite ofrivilliga prenumeranter som förmodligen ser det som en irritation att de skrivs upp på nyhetsbrevet än att erbjuda en bra upplevelse till dina besökare?

      Gravatar ikon för användaren
      David
    2. Vit pil

      Tack för den feedbacken! Ska jag vara helt ärlig så har jag faktiskt inte tänkt på att det kan uppfattas så. Jag ska se om jag kan få det avstängt.

      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  8. Vit pil

    Hej,
    Vill bara tacka för en intressant sida och att du delar med dig av din kunskap.

    (Är nybörjare inom aktie å sparande på börsen så håller på att lära mig)

    Johan

    Gravatar ikon för användaren
    Johan