Funderingar kring min mening i livet…

En läsarfråga kring vad mina mål, drömmar och drivkrafter är

Jan Bolmeson

30 november, 2014

Jag fick en väldigt spännande kommentar i fredags från läsaren Nils som lät som följer:

Tack för en intressant blogg. Relaterat till ovanstående inlägg så kan jag inte påminna mig om att jag läst något ingående inlägg om dina motiv till din pengamaskin. Du skriver ofta att du gjort val (inget hus/br, tradera inköp etc.) för att kunna utveckla din pengamaskin enligt babylonierna. Detta kan lätt tolkas som att du ”snålar” för att bygga vidare maskinen. Men vad är målet med detta?

Ska du vid ett tillfälle (typ när avkastning är större än lön) gå i ”tidig pension” och bara leva på avkastning? Ska du vid ett tillfälle börja ta av avkastning och leva ”mindre snålt”? Eller ska du fortsätta leva som du lever för att kunna lämna över en ännu större maskin som arv?

Är pengamaskinen i så fall mest någon sorts sifferhobby där du får en personlig tillfredsställelse av att se den växa, i likhet med att en konstsamlare får tillfredsställelse att köpa ett nytt konstverk eller en klistermärkessamlare lyckas hitta det enda exemplaret av figur x från 1901?

Hoppas du inte tar detta som någon sorts kritik då jag är genuint intresserad av tankesätt runt detta. För mig är det glasklart att man bygger upp en maskin åt ett barn för att ha startkapital till lägenhet, bil etc. eller att en som lever på ekonomiska marginaler försöker bygga för att få lite mer utrymme i ekonomin. Jag personligen har dock svårt att se varför man som medelklass med hög levnadsstandard väljer att ”snåla” för att bygga upp för något okänt mål i framtiden.

Enligt mina tankar så är tiden då barnen växer upp den del av livet där man får mest ut av att ”inte vara snål” och då man t.ex. bör unna sig ett boende där barnen har gått om utrymme och t.ex. en trädgård att leka i (dock ska man inte vara dumdristig och leva för mer än man har råd med).

Först och främst; tack Nils! Främst för din genuina fråga men också för att den här frågan kastar ljus på något som jag funderat ett tag på och kräver eftertanke.

När jag startade bloggen för snart 7 år sedan så var målet 10 miljoner på kontot, ekonomisk frihet och så vidare. Jag skulle inte behöva tänka på pengar, inte behöva jobba, kunna leva mitt liv, resa och så vidare – tankar som jag tror många har.

Så här 7 år senare (och kanske klokare?) skulle jag säga att det blev nog lite annorlunda än jag hade tänkt mig. Jag inser det det dumma i formuleringen ”ha så mycket pengar att man inte behöver tänka på pengar”. Det är ungefär som att säga ”jag vill ha så många vänner att jag inte behöver tänka på dem.” 

Samtidigt insåg jag vid ett tillfälle när en klient glömde en coachtid och ville att jag skulle skicka faktura, så sa jag ”det är lugnt. Skänk pengarna till något välgörande ändamål istället.” När jag tänkte på det senare på kvällen insåg att det var en väldigt konstig sak att säga om mitt mål är att ha 10 miljoner.

Den stora drivkraften är frihet

Jag har sedan dess länge funderat på vad mitt mål egentligen är. Det är ju uppenbarligen inte pengarna. Det som jag tror att det har handlat hela tiden är frihet eller snarare valfrihet. Jag vill nästan alltid ha möjligheten att få välja – nästan oavsett vad det handlar om.

Ett exempel – jag går t.ex. inte igång på att köpa en bil, men däremot kan jag gå igång om jag inte skulle ha råd att köpa den. Det skulle kunna göra att jag är beredd att göra jobbet men sedan när jag väl har möjligheten har jag sällan intresset.

Det handlar även om att välja utifrån ett högre perspektiv – att få välja vad jag vill jobba med, att få välja vad jag vill engagera mig i , att få välja vem jag vill göra det med, att få välja på vilket sätt, i vilken utsträckning och varifrån (geografiskt) och så vidare.

Ett av svaren är således att för mig är pengamaskinen en steg till den här friheten. Pengar är inte allt, men de underlättar väldigt mycket och framförallt så ser jag pengarna som en komponent för frihet. Kanske som en motsats till Göran Perssons ”Den som är satt i skuld är icke fri.”

Jag fick till exempel ett mejl från mitt fadderbarn Barbara i Uganda som ska gifta sig i början av nästa år och jag tycker att det känns helst fantastiskt att kunna bestämma sig att åka mer eller mindre på studs. För jag vet att jag har möjligheten att välja det och att ekonomin finns för det.

Jag gillar bra affärer och ogillar dåliga

Den andra anledningen till att det ibland kan uppfattas som att vi snålar är att jag har en känsla för vad jag tycker att saker är värda (som sannolikt kommer hemifrån). För mig går det t.ex. emot att köpa en ny Emmaljunga-barnvagn för 6 500 kr. Jag tycker helt enkelt att det inte är värt det – särskilt inte när jag kan köpa en (funktionsmässigt) likadan barnvagn för 1 000 kr på Blocket. Samma sak med en mängd andra saker – främst konsumtionssaker. Särskilt när man sätter i perspektiv med pengamaskinen att 4 000 kr till 8 % på 18 år blir nästan 16 000 kr…

Däremot har jag inga som helst problem att lägga pengar på saker som jag tycker ger mig ett värde eller fyller en för mig viktig funktion. Jag har lagt mer än 30 000 kr på min dator eftersom det är verktyg jag använder åtskilliga timmar per dag.

Jag tror att det också är det här som än så länge hindrar mig från att köpa ett hus eller annat boende. Jag tycker att hus i de områdena där vi tittar i dagsläget är fruktansvärt dyra – jag kan inte motivera mig att lägga flera miljoner (och ge upp friheten) på ett hus. Värdet motsvarar inte det jag skulle behöva ge upp i frihet. En del är att jag skulle behöva att gå från en ekonomi som går flera tusen plus i månaden till att få en ekonomi som är beroende på banken, riksbanken och makroekonomi.

Det är således (enligt mig) utifrån mina förutsättningar en dålig affär med ett sådant boende i dagsläget. Det innebär att antingen får jag vänta på den där bostadsbubblan som jag har haft fel om sedan 2005 eller helt enkelt spara ihop mer pengar tills vi har råd att köpa huset med en lägre belåningsgrad. :)

Så, ja jag håller med dig om resonemanget att man tiden när barnen är små är den tiden man ska unna sig. Det är därför det är ett mål som vi kommer att försöka uppfylla inom 3 år (då Freja börjar grundskola) – oavsett bostadsbubbla eller inte. För då blir de värdena (Freja kan gå till skolan, slipper köra på morgonen, Freja kan ta hem kompisar, trädgård etc) viktigare som det ser ut.

Funderingar kring lycka

Den sista anledningen till pengamaskinen och framförallt bloggen är ju att jag gillar att hjälpa till. Jag som person mår bra när jag vet att jag har fått bidra till andra, fått hjälpa till eller kanske fått vara en liten del i någon annans resa.

Jag tror således att det är en kombination av flera faktorer, anledningar och drivkrafter. Det här sammantaget gör också att det i mitt liv inte dyker upp som ”snålhet” att göra dessa valen. Det är bara som det är och det är alternativet som är konstigt. Är det något som jag vill ha eller behöver då skaffar jag det. På samma sätt försöker jag helat iden även tänka ”investering” i det mesta jag gör – oavsett om det handlar om pengar eller ej. Exempel på andra sådana områden kan vara energi, relationer eller utbildning. Sätter jag in ett vill jag gärna ha en avkastning på mer än det som jag har satt in.

Det är ju också en utmaning.  Ett resultat är nämligen att glädje eller lycka som jag kände tidigare inte finns på samma sätt idag. Jag kommer ihåg när jag sommarjobbade som tonåring, jag sparade i en hel sommar för att få köpa en skärm till datorn (ja, jag är datanörd). Åh, denna obeskrivliga lycka när jag fick hem den där prylen…

När jag idag köper en datorpryl, då sorterar jag efter dyrast först, läser reviews på de två dyraste och köper en dem. När de sedan kommer dagen efter är det tomt. Samma sak med många andra mål som jag har haft – när jag når dem så känns det tomt. Det är därför jag tror att det för mig är så viktigt att göra nya saker – saker utanför min konfortzon – där jag får vara en nybörjare, där jag får kämpa och lyckas för att sedan få möjligheten att lyckas. Det är därför det t.ex. var så viktigt för mig med jägarexamen som jag skrev om i förra veckan.

Jag tror att det för mig handlar om balansen mellan idag och framtiden. Jag inser att vi inte kommer vara är för alltid, men jag tror inte heller att man kan leva sitt liv som att varje dag är den sista. Det handlar om att vara ansvarig för både och. Precis som med privatekonomin. Att ha ett värdigt och rikt liv idag samtidigt som man har eller bygger på en pengamaskin för framtiden.

Jag hoppas att det var någorlunda svar på din fråga. :-)

Jan