Hjärnkoll på pengarna | En intervju med beteendeexperten Elin Helander
Sök:

Hjärnkoll på pengarna | Intervju med Elin Helander

RikaTillsammans #84 - Intervju med sparbeteende-experten Elin Helander (del 1 av 2)

Man kan dela upp ekonomi och sparande i två ganska distinkt olika delar. Den första delen är det tekniska som handlar om själva fonderna, nyckeltal, portföljteori, tillgångsallokering och så vidare. Den andra delen handlar om de beteendemässiga delarna kring hur vi tänker, känner och lurar (blir lurade?) oss själva. I den här första delen av två, intervjuar jag sparbeteendeexperten Elin Helander som också är författare till boken ”Hjärnkoll på pengarna”.

En av mina stora insikter från att ha sparat och investerat i snart 20 år är att vi själva är våra pengars största fiende. Det är inte ekonomin, börsen och marknaden med dess nedgångar och uppgångar utan det är faktiskt vi själva. Vi vet att alla att det smarta är att köpa billigt och sälja dyrt, ändå gör majoriteten av alla sparare exakt tvärtom. Vi säljer när det billigt och vi köper när det är dyrt.

På många sätt tänker jag att det handlar om att ha empati med sig själv. Vår hjärna är helt enkelt inte designad för att på ett enkelt sätt kunna hantera den typen av beslut som behöver tas. Läs till exempel följande beskrivning av en kompis till mig:

Stefan är väldigt blyg och tillbakadragen, alltid hjälpsam men föga intresserad av människor eller den verkliga världen. Han är foglig och ordningsam, har behov av organisation och struktur i sitt liv och är noga med detaljer.

Utan att känna Stefan, vad skulle du gissa spontant:

  • Är Stefan bonde eller en bibliotekarie?

Inte helt enkelt. Men spontant känns det som en 50/50-fråga, eller hur?

Problemet är bara att om vi tittar på fakta, så fanns det 2017 ungefär 6 200 bibliotekarier i Sverige och ca 16 000 heltidsbönder. Det är alltså betydligt mer sannolikt (72 %) att Stefan är bonde än att han är bibliotekarie (28 %). Det här är bara ett av många exempel där vår hjärna tänker snabbt men statistiskt fel.

Det finns många fler sådana här exempel i det här avsnittet och nästkommande avsnitt intervjuar jag
sparbeteendeexperten Elin Helander som har skrivit boken ”Hjärnkoll på pengarna” som handlar om tankefällor, privatekonomi och att lära känna sig själv och framförallt sin hjärna.

Jag hoppas att du uppskattar intervjun och om du har eventuella frågor, kommentarer eller funderingar så kommer jag bjuda in Elin att svara på dem i kommentarsfältet.

Tack för den här veckan!
Jan

PS. På tips från er läsare (tack Emil) så tänkte jag försöka gör ett avsnitt där vi går genom hur man kan analysera en portfölj. Jag skulle därför önska en eller flera portföljer från er som vi kan titta på som inte är några av våra modellportföljer. Mejla mig således din portfölj på jan@rikatillsammans.se. DS.

Avsnittets viktigaste punkter

[kommer inom kort]

Lyssna eller titta på avsnitt #84 med Elin

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Grov innehållsförteckning:

  • 00:00:59 – Samspel mellan psykologi och ekonomi
  • 00:04:44 – Ekonomi handlar om människor
  • 00:08:14 – 20% teknik, 80% psykologi
  • 00:12:40 – Empati för sitt framtida jag
  • 00:16:58 – Sparmotivation med konkreta framtidsmål
  • 00:19:44 – Vikten av positiv inspiration
  • 00:23:03 – Spar och designa din framtid
  • 00:26:03 – Framgång med realistiska och konkreta mål
  • 00:28:55 – Många bäckar små
  • 00:33:05 – Medvetna konsumentval och individuella prioriteringar
  • 00:36:50 – Inkomster och löneförhandlingar
  • 00:39:05 – Tid, energi och livskvalitet
  • 00:43:11 – Mer tid med familjen
  • 00:45:39 – Fokusera på individuella behov och preferenser
  • 00:48:32 – Har vi falska drömmar?
  • 00:52:55 – Ekonomi i parrelationer
  • 00:57:26 – Kompensation för den som stannar hemma

Precis som vanligt passar tidsangivelserna bättre med videon snarare än med poddavsnittet på grund av klippningen.

Transkribering av hela intervjun

För dig som inte vill lyssna eller titta på videon följer nedan en komplett transkribering av intervjun:

— START TRANSKRIBERING —

JB: Idag är det dags för avsnitt 86, som ska handla om att lura hjärnan att spara, känslor, pengar, tankefällor. Dagens gäst är Elin Helander. Du är ju kognitionsvetare. Jag har sett titlar som sparpsykolog och författare.

Du har skrivit den här boken ’Hjärnkoll på pengarna : få råd med dina drömmar’. Sedan är du forskningschef på Dreams och appen med samma namn. Du är även grundare till forskningsinitiativet moneymind.se. Du bloggar på elinhelander.se och föreläser. Du är en flitig gäst i många andra poddar och i media. Är det något du vill tillägga?

EH: Det låter som att jag jobbar hela tiden, men det gör jag inte. Jag har varit mammaledig så det är min första månad tillbaka i arbetslivet.

Samspel mellan psykologi och ekonomi

JB: Välkommen tillbaka. Jag måste bara fråga… Jag tycker själv att de här ämnena är superspännande. Hur kom det sig att det blev psykologi och ekonomi?

EH: Det började med psykologi. Det har alltid varit ett intresse jag har haft så länge jag minnas, en fascination för vår hjärna, hur den fungerar och hur vår miljö påverkar oss. Våra tankar och känslor och våra beslut. En väldigt stor fascination för det där, som var grunden till att jag gjorde de studieval som jag gjorde.

Jag har alltid varit inriktad på att jag ska bli professor, ha mitt labb, forska inom kognitiv neurovetenskap. Någonstans där på vägen så upptäckte jag två saker. En är att det är för mycket forskning som görs men inte kommer till nytta och det måste ut i samhället. Det måste tillämpas. Det är lite svårt att göra inom akademin. Sedan också det här med beslutsfattandet, som ekonomi i grunden handlar om.

Att vi rent teoretiskt vet vilka beslut vi behöver ta i livet och vi har all tillgänglig information som vi kan tänkas behöva, men ändå så tar vi andra beslut. Just för ekonomi, att det för ganska många finns ett glapp mellan hur man vill att ens privata ekonomi ska se ut och liv och hur det faktiskt ser ut. Då kände jag att det här måste vi ändra på och göra det genom att använda oss av den forskning som finns inom, som hjärnforskning, psykologi och beteendeekonomi.

JB: Varför blev det just ekonomibiten? Det finns en massa andra beslutsfattande som det hade kunnat bli. Varför blev det just pengar?

EH: Jag tror att det finns två svar på den frågan. Det var en bra fråga. Det tråkiga svaret är att när man studerar beslutsfattande i forskning så är det just ekonomiska beslut som man ofta studerar, för att det väldigt lätt att sätta upp experiment. Om vi skulle jämföra med att testa hur vi väljer partner och relationsbeslut, så är det mycket, mycket svårare att sätta upp en studie och testa tusen personer hur de väljer partner och hur de väljer att skilja sig, till exempel. Det är den ena anledningen.

Sedan är det ett privat intresse, att jag själv började tänka på min egen privatekonomi och kände att de val och beslut som jag tar idag kommer vara på ett sätt livsavgörande för hur resten av mitt liv kommer att se ut. När jag är 40, 50 eller 60, så finns det olika stigar eller vägar framåt som jag kan välja att ta. Då kändes det jätteviktigt att tänka på och kanske sätta sig in i lite mer.

Jag kände att när jag gjorde det så saknades den här infallsvinkel att prata om vår psykologi, alltså vår emotionella koppling till sparande och så vidare. Att inte bara utbilda folk i olika fondtyper till exempel. Det är jätteviktigt och bra, men för att få folk att ta mer aktiva beslut och engagera sig mer, så måste vi prata om andra saker också. Till exempel, hur förändrar man sina beteenden?

Ekonomi handlar om människor

JB: Det där är ju superspännande. Vi kommer prata om det där med tankefällor. Jag kan ändå tänka att jag är relativt smart, men jag har insett att jag har gjort så dumma beslut i min ekonomi. Ibland känns det som att hjärnan inte drar åt samma håll som man vill. Jag tycker det var spännande det du sa att ofta så fokuserar man så mycket på fondtyper och det tekniska i sparandet, medans det här känslomässiga som egentligen kanske spelar en minst lika stor roll, pratar man väldigt sällan om. Varför tror du att det är så?

EH: Jag tror att det har att göra med att man inom finansbranschen inte har sett sig själv och än idag inte ser sig själv som att man jobbar med människor. Utan man jobbar med ekonomi och pengar. Men i grund och botten så jobbar du med människor, för det är människor som kommer använda dina tjänster och produkter. Då måste man förstå hur människan funkar.

Och det innebär att förstå de här sakerna, till exempel hur våra känslor påverkar vårt beslutsfattande. Men den infallsvinkeln har man inte haft och har inte än idag skulle jag vilja säga, även om det håller på att börja förändras. Sedan skulle jag säga att det är en stor okunskap som är anledningen.

JB: Hur skulle du helt ovetenskapligt säga att för en småsparare, hur mycket skulle jag behöva kunna det tekniska, och hur mycket behöver jag lära känna mig själv eller hur min hjärna fungerar? Hur skulle du ranka de två?

EH: Gud, vilken bra fråga. Jag skulle ranka det som att både två är exakt lika viktiga, men jag skulle säga så här att har du kunskapen… Faktakunskapen leder inte till att du får till de rätta beteendena, att du faktiskt kanske tar ett aktivt beslut. Utan det behövs någonting annat för det. Så man måste börja med psykologin skulle jag säga.

Till exempel, har jag lågt ekonomiskt självförtroende eller högt ekonomiskt självförtroende? Många har lågt ekonomiskt självförtroende. Man tror inte på sin egen förmåga att kunna ta bra och adekvata privatekonomiska beslut, och kanske inte ens till och med att man tror på sin förmåga att kunna lära sig nya saker.

En sådan osäkerhet kan leda till en massa saker, som till exempel någonting som kallas för ’information avoidance’. Det betyder att vi har tillgång till information om till exempel pension, alla kan logga in på minpension.se och kolla hur den ser ut, men väldigt många gör det inte.

För vi tycker att informationen är jobbig. Den väcker jobbiga känslor i oss och då hamnar vi i ett undvikande-beteende eller ett uppskjutande-beteende. De där mekanismerna sker även om du har kunskapen, och då gör kunskapen ingen nytta.

Så jag skulle säga att det finns viss grundläggande kunskap eller förståelse som är bra att ha, för att sedan kunna ta sig vidare och ta till sig nödvändig information.

20% teknik, 80% psykologi

JB: Om jag testar påstå någonting, så får du kommentera utifrån din erfarenhet. Jag träffade en hedgefond-förvaltare för många år sedan, som hade jobbat inom finans i 40 år. Han var väl i 60-årsåldern och han sa så här, ’Det tog mig typ fem år att lära mig allt det tekniska, sedan tog det mig 25 år att lära känna mig själv.’ Jag påstår väl också att det teknik är relativt enkelt. Alltså, om vi tar den berömda 80/20-regeln. 20% att sätta upp det tekniska, men 80% att lära känna sig själv, och att undvika göra dumma grejer med sina pengar.

EH: Jag håller helt med och man skulle kunna se det här kunskapsmässiga mer som ett projekt som du påbörjar och sedan kan du lite mer eller mindre avsluta det när du känner att du har uppnått en tillräcklig kunskapsnivå för det jag vill göra. Medan det här att lära känna sig själv, det är inget projekt som avslutas.

Det är en pågående process som sker hela tiden. Jag brukar få frågan, ’Hur är du själv då? Fastnar du i tankefällor trots att du kan allt det här?’ Och svaret på det är, ’Absolut’. Det gör jag. Sedan kan jag sätta ord på tankefällorna och förhoppningsvis så upptäcker jag det innan, lite mer ofta, och kan faktiskt stoppa mig själv. Men det betyder inte att jag aldrig trillar dit.

JB: Jag tycker att det jättekul. Jag läste den här boken ’Tänka snabbt långsamt’. När man läser boken så inser man att man blir utsatt för en tankefälla. Man vet att man kommer bli lurad på nästa sida, man läser den, och man blir lurad. Det är superkul.

EH: Jag trillade dit i en tankefälla precis nu idag och igår. Vi sålde vår bostad förra året och vi skulle ta vinstskatt och det har vi vetat om väldigt länge att vi ska göra. Vi har suttit och hållit på de där pengarna och inte betalat. Vi hade lika gärna kunnat betala det lite förväg in till skattekontot, men vi väntade till sista dagen.

När jag skulle föra över pengarna så insåg jag att jag måste föra över från ett annat konto en viss summa, för det var inte tillräckligt. Och då blir det förskjutet en dag. Så kollade jag nu i morse och då hade jag fått straffränta på 700 kronor. Min första tanke är att den andra summan är ganska stor, så 700 kronor känns som ingenting, eller det känns…

Men sedan imorse så såg jag 700 kronor framför mig i kontanter, hur jag tappade de på vägen till jobbet. Eller någon som tog det ifrån mig för ingenting, och det svider mycket mer. Jag fick påminna mig själv att precis det som hände nu, 700 spänn som bara försvann, på ingenting.

JB: Precis, jag brukar använda det där exemplet med en lampa. Att man ska åka till en affär och så ska man köpa en lampa för 1000 spänn. Sedan precis när man står i kassan så säger någon att man kan köpa samma lampa i en affär två kilometer bort för halva priset. Du sparar 500 kronor.

Och så brukar jag på föreläsningar fråga folk hur många som hade åkt till den andra affären två kilometer bort för att spara 500 kronor. Alla hade gjort det. Då tar jag exempel nummer två. Du ska köpa en ny bil för 300 000 kr, men så finns det tillgänglig för 299 500 kr två kilometer bort. Hur många hade åkt till andra bilhandlaren? Då är det typ ingen.

EH: Jag älskar de där exemplen, för det visar verkligen hur icke-konsekventa vi är. Det är meningen att pengar ska vara någonting konstant. 500 kronor är alltid 500 kronor och det värdet ändras inte, men rent emotionellt, som du visade i det där exemplet, så är 500 kronor ibland mycket och ibland lite. Så 700 kronor för mig var inte så mycket helt plötsligt.

Empati för sitt framtida jag

JB: Precis. I många artiklar så har jag läst att du brukar uttrycka någonting i stil med att man kan alltid hitta anledning till att inte spara och det gäller alla samhällsklasser. Och att det på något sätt är en kamp mellan ditt nuvarande jag och ditt framtida jag. Kan du inte utveckla det resonemanget?

EH: Absolut. Det kommer från en forskargrupp från UCLA som vi samarbetar med på Dreams. De intresserar sig för att förstå hur kan vi få folk att ta beslut som också är bra på långsikt. För vi är väldigt bra på att ta beslut som är bra för oss här och nu. Det man har sätt är att vi bör se på oss själva som en serie av olika jag utspridda över tid.

Min uppgift är att ta hand om alla mina olika jag, så jag ska se till att jag mår bra idag, men även att mitt framtida jag mår bra. Där har man sett att vi behöver känna empati för vårt framtida jag. De människor som känner mer empati för vårt framtida jag är också bättre på att ta beslut som är bra på sikt. Det jag menar med att känna empati för sig själv i framtiden är att känna någon slags connectedness, att jag förstår att jag imorgon också kommer behöva göra de här sakerna och jag kan se mig själv i framtiden.

Jag kan ge ett konkret exempel som jag själv drabbas av på daglig basis. Mitt kvällsjag och morgonjag står ofta i konflikt till varandra. Jag är en kvällsmänniska som älskar att vara uppe sent på kvällarna. Jag var ju lite sen idag och det beror på det, det är mitt kvällsjags fel. Och jag vet att nu kommer jag vara trött imorgon, men jag jättesvårt att ta mig upp och komma i tid.

Det här vet ju jag om på kvällen, att jag bör gå och lägga mig nu, men ändå så gör jag inte det. När jag vaknar upp nästa morgon, som nu imorse, så ligger jag snoozar jättelänge för att jag är trött och då vet att nu kommer jag inte hinna med. Nu blir det jättestressigt när jag går upp, men ändå ligger jag kvar och snoozar. Sedan när jag går upp så blir jag arg på både mitt kvällsjag och mitt snoozande jag som låg där och letade mig och tänker, ’Varför gick jag bara inte upp en kvar tidigare eller varför gick jag inte och la mig en halvtimme tidigare?’.

Det är nästan som att jag är tre olika personer. Jag är ju tre olika personer, men jag har tre helt olika resonemang i mitt huvud, och behov som står i konflikt till varandra. Det här händer mig, gång på gång på gång. Jag lär mig aldrig. Så det är ett exempel på hur man kan se på sig själv som en serie av olika jag med olika behov över tid.

Det forskare har sett är att vissa känner ingen empati till sitt framtida jag. De kan inte riktigt se sig själv i framtiden eller föreställa sig vad man gör om ett år eller hur ser livet ut som pensionär. Det är liksom helt svart när de tänker på framtiden. För andra är det väldigt lätt att visualisera sig. De som har lätt att visualisera sig de spar också mer pengar. De spar mer till pensionen.

Då är frågan att om jag känner att jag inte har så mycket empati för mitt framtida jag, är det kört då? Svaret på den frågan är lyckligtvis att det inte är kört. Man kan förändra det här och öka sin empati för sig själv i framtiden. Det gör man genom att göra framtiden konkret. Det är lite därför vår app ser ut som den gör. Man sätter upp konkreta sparmål med bild och namn och slutdatum.

För ju mer man tänker på framtiden och ju mer detaljerat vi tänker på den, så blir det också mer verkligt för hjärnan. Där ökar empatin för oss själva i framtiden, för att vi förstår att en dag kommer det här bli verkligt och därför måste jag ta beslut idag som också blir bra för mig själv i framtiden.

Sparmotivation med konkreta framtidsmål

JB: Men hur tänker du kring till exempel pension eller dig själv, ditt framtida jag?

EH: Jag måste ha väldigt konkreta sparmål för att känna mig motiverad att spara och visualisera hur jag vill leva som pensionär. Idag känner jag att jag vill nog kunna bo utomlands eller ha någon lägenhet eller ett hus utomlands. Kunna resa en del och hålla på med vissa hobbies.

Då förutsätter det att jag har ett visst sparande och då blir jag motiverad att spara. Men om jag bara tänker på pension som någonting abstrakt som kommer i framtiden och jag har ingen aning om hur mitt liv kommer att se ut, då blir jag heller inte så motiverad till att lägga undan pengar eller avstå att konsumera pengar idag för att jag ska få dem om 30, 40 år.

Det gäller också för kortsiktigt sparande. Jag sätter upp specifika resmål. Inte bara kanske semester eller som att åka till Öland och hyra en stuga. Även för fondsparande, att man kopplar till konkreta saker. Sedan kanske pengarna används till någonting annat, men det som händer när jag gör något väldigt konkret av det är om jag står inför ett konsumtionsbeslut idag, vill jag handla den här tröjan på rea, eller vill jag spara pengarna till vår Ölandsresa med familjen?

Då är det två emotionella saker som står och väger mot varandra. Väldigt konkreta saker. Då är det mycket lättare att strunta i spontanköpet, för det är 500 kronor som tas från familjesemestern och då kanske jag inte är beredd att ta det beslutet.

JB: När vi talar om beteendepsykologi så brukar jag säga att vi gör saker av två anledningar. Antingen för att vi är så inspirerade av ett framtida mål, som till exempel Ölandsresan med familjen där man kommer må så bra. Det andra är det här hotet, alltså jag är mycket hotmotiverad, hotivation brukar jag kalla det. Som att jag inte kan räkna med någon pension från staten i framtiden, så jag behöver ta hand om det där själv. Hur ser du på det här att vara rädslodriven eller inspirationsdriven?

Vikten av positiv inspiration

EH: Båda är jättebra drivkrafter. Man ska inte underskatta rädsla, det har varit en viktig drivkraft för hela mänskligheten sedan vår begynnelse, som har tagit oss väldigt långt. Både hot och rädsla men också skam, det ska man heller inte underskatta. Om man känner att det är skamligt att inte ha koll på sin pension, för att det är så bland vännerna att man ska ha koll på sin pension och sitt sparande.

Då skaffar man koll. Det kan också vara en drivkraft, men det som är problemet är att för dig tror jag att det kan funka väldigt bra, det här med hotet, men du har också ett visst självförtroende på att du kan lösa det här och också ett visst intresse till att sätta dig in i frågorna och informationen.

Men för människor som inte har det, som faktiskt inte ens vill tänka på pengar och sparande. De vill bara att det ska hända automatiskt och de känner sig oroliga för att ta dåliga och fel beslut. Då kan en känsla av ett hot förstärka ett uppskjutande-beteende.

Man förstår att det är viktigt och att man ska ta tag i det någon gång, men det får bli i framtiden. Det passar sig inte nu idag. Kanske till helgen, kanske sedan till semestern. Sedan blir det aldrig av. Det kan också leda till det som vi pratade om tidigare, information avoidance, alltså att jag inte ens vill ta till mig informationen och kanske inte ens kolla på hur mycket pengar man har egentligen.

Man gör inte ens en budget för man fattar att det kommer inte se bra ut. Då bara struntar man i det. För de människorna blir det här positiva, med drömmar och inspiration, vägen framåt. I alla fall till att börja med.

JB: Jag såg också att i den här boken så var det en studie där man i VR (virtual reality) fick träffa sitt framtida jag. Man gick in i något rum och sedan tittade man sig själv i spelen och då såg man en äldre version av sig själv.

EH: Precis, det är de forskare som vi samarbetar med som gjorde den studien. Det de testade var att det ökar empatin för dig själv i framtiden och gör också att du sparar mer pengar. Vår hjärna kan förstå på ett teoretiskt plan att det finns en framtid, att man kommer också existera imorgon och om tio år förhoppningsvis och också bli pensionär.

Men bara för att vi kan tänka på det så känns det fortfarande väldigt overkligt. Om man ska dra det till sin spets så kan vi också tänka på att vi en dag kommer att gå bort, vilket är jättetragiskt och ångestladdat. Jag kan ju sitta här och säga att jag en dag kommer att gå bort för att min hjärna någonstans intalar mig själv att det inte riktigt är sant. Det är väldigt abstrakt, som en skyddsmekanism.

Spar och designa din framtid

JB: Vad skulle du säga till någon som ska komma igång och spara?

EH: Då skulle jag säga börja med att tänka på varför du vill spara och komma igång. Vad skulle det innebära för dig att ha ett sparande? Om vi har ponerar att det här är en person som kanske inte har sparande över huvud taget idag. Vad skulle det medföra för bra kvaliteter och exempel på något som det ofta medför är ju peace of mind. Att man kan känna sig trygg här och nu om man vet att man kan hantera oförutsägbara saker i framtiden.

Det här med oförutsägbara saker handlar inte bara om negativa saker som att bli av med jobbet, skilja sig eller att något går sönder, utan också positiva saker. Att man kan åka iväg på en spontanresa med sin familj eller sina vänner. Det är också en viktig anledning till att ha sparande för det gör att vi ökar våra valmöjligheter och även frihet eller känslan av frihet. Vilket är nyttigt.

Vi har lite problem med hur vi ser på tid. Vi ser ofta tid som att nutiden, där vi är här och nu, är ett block. Sedan har vi framtiden och vi har dåtiden. Som om de var separerade från varandra och det är de inte. Vår framtid påverkas i högsta grad av nutid, vilket betyder att nutid på ett sätt också är framtid. Det låter nästan flummigt och filosofiskt.

Framtiden är som ett oskrivet blad som påverkas av alla beslut jag tar idag. Så för att komma igång med sitt sparade måste man tänka på hur man vill att framtiden ska se ut. Du har alla möjligheter att designa din framtid precis som du vill ha den, genom att sätta dig ner och tänka på hur du vill att den ska se ut. Sedan bryta ner det till vad behöver du göra idag. Vad är första steget redan den här dagen att göra?

JB: Det där jättecoolt. Jag har gått många kurser i personlig utveckling och där pratar man också om att i början när man sätter mål så gör man i klassisk mening att man tittar vart man är idag och sedan tittar man vart man kan vara efter ett år eller fem år. Men det är mycket smartare det sättet som du säger, att börja i framtiden. Om man vill ha det där huset i Frankrike i framtiden, vad behöver man göra idag för att få det? Att man backtrackar snarare än att man gör en väderleksprognos.

Framgång med realistiska och konkreta mål

EH: Precis, och jag beskriver en sådan metod i min bok också, som också bygger forskare som har kommit fram till hur man kan sätta upp mål som också ökar chanserna att man når dem. Det är en metod som har används för olika typer av målsättning. Om man vill sluta röka, eller leva mer hälsosamt och gå ner i vikt. Sparande är också en typ av målsättning.

Ett misstag som många ofta gör, även om man skulle säga att man är en ganska bra sparare, det är man sätter upp mål på fel sätt. Vi ger inte oss själva rätt förutsättningar för att lyckas. Vi ger inte vår hjärna rätt förutsättningar för att lyckas. Så misslyckas med att uppnå sina mål och tänker, ’Fan, det var svårt eller tråkigt eller jag är inte så bra på det här’. Men i grund och botten handlar det ofta bara om metodiken, alltså verktygen du använder. Det handlar inte om din motivation eller will power.

Det här som du pratade om är en viktig grund i det. Man måste göra det så konkret för din hjärna vad målet innebär. För när du sätter upp ett mål så tänker du ofta på slutresultatet, men vi har inte gjort det klart för oss själva och vår hjärna vad det innebär för beteenden. Och vad innebär det för beslut jag behöver ta för att nå det här målet. Och vad behöver jag ta för andra beslut än de beslut jag tar idag?

Vi missar ofta den biten. Så vi sätter upp ett mål. Ett träningsmål kan vara att man ska åka Vasaloppet. Så har vi inte tänkt på vad det innebär idag. Det finns kanske vissa förberedelser man måste göra för att lyckas med det.

JB: Jag brukar tänka på det så här: vad behöver jag börja göra, vad behöver jag sluta göra och vad behöver jag fortsätta göra?

EH: Jag håller helt med, och vill man vara lite snällare med sig själv så kan man ställa sig frågan, ’Vad kan jag göra mer av’ och ’Vad kan jag göra mindre av’. Ibland är det faktiskt svårt att sluta med saker helt och hållet och om man misslyckas så kan man tappa motivationen. Så man kan istället göra lite mindre av det här. Kanske fortfarande shoppa och konsumera, men försöka konsumera lite mindre.

JB: Utifrån detta med sparandet så har du också så fantastiska rubriker i din bok. Jag gillade de jättemycket. Till exempel ett kapitel var så här, ’Du har mer pengar än du tror’. Kan du inte säga någonting mer om det?

Många bäckar små

EH: Absolut. Jag ville nog inge lite optimism och trycka på det är positiva istället för rädslan. Det har återigen att göra med hur vår hjärna funkar. Vi har svårigheter med att förstå den ackumulativa effekten av små summor över tid och det här spelar oss ett spratt.

Både när det kommer till att konsumera och med att spara. Det betyder att de allra flesta av oss lägger pengar på saker som faktiskt inte betyder någonting för oss. Vad det är för saker är olika för olika människor, men det är små summor här och där. Man tänker att 20 kronor kan jag lätt avvara. Det är ingenting. Men kollar man på en hel månad eller ett halvår eller ett år, så är det en jättestor summa, 9000 som du har lagt på någonting som faktiskt inte medför någonting.

Det här gör att om vi spenderar pengar på saker som faktiskt inte tillför något, som inte gör oss lyckligare och som vi faktiskt inte behöver, samtidigt så känner vi att det är ingen idé att jag sparar så mycket, för jag har inte tillräckligt med pengar för att spara. Det är en jättevanlig ursäkt som jag möter i mitt arbete. Folk känner att de inte har några pengar att spara, för de förstår inte att om du lägger undan 15 kronor ibland, 20 kronor ibland, 70 ibland, på en månad så har du kanske fått ihop 500 kronor. På ett år har du fått ihop så här mycket.

Jag ger några exempel i boken på beteendeförändringar och hur man kan göra. Till exempel om du lägger så här mycket på fika i veckan, på ett år så blir det så här mycket. Eller så här mycket på kaffe ute, istället för att dricka kaffe på jobbet, eller i skolan eller hemma. För att påvisa den här effekten att över tid så är det kanske 12,000 kronor. Samtidigt så känner man att man skulle vilja åka på resa, men att man inte har råd. Det handlar det kapitlet om.

JB: Det jag tolkade in i det är att det är mycket det här mikrosparandet, alltså de små summorna. Där är jag lite nördig, det är väl ingenjören i mig, för där tänker jag 10,000 på ett år och så räknar man då på 20 år mer ränta på ränta, och kanske 8% från en indexfond, då pratar vi helt plötsligt om 50,000.

EH: Ja, jag tänkte just på det där själv. Jag har som sagt precis gått tillbaka till arbete och vi har en liten bäbis hemma och hon sover väldigt, väldigt dåligt på nätterna. Så vi har blivit sämre på att laga mat och jag har blivit sämre på att ta med mig matlådor till jobbet. Sedan jag kom tillbaka från ledigheten så har jag köpt väldigt mycket mat ute och så tänkte jag att det kanske får vara värt det då.

I det här skedet i livet så prioriterar vi den kostnaden. Så tänkte jag lite snabbt vad blir det, 2000 på en månad, och så tänkte jag att det kanske är rimligt då. Det kostar ju att ha barn säger de. Det är dyrt. Det här är en kostnad. Men sedan tänkte jag att det är 24,000 på ett år. Är jag beredd att ta den kostnaden? Det är 24,000 som hade kunnat gått till Olivias sparande. Då blir det ett helt annat perspektiv. Så det är bra att göra de här uträkningarna.

Medvetna konsumentval och individuella prioriteringar

JB: Tumregeln är att det finns en ränta på ränta regel och då brukar jag säga att pengarna dubblas på 10 år och på 20 år dubblas de en gång till, så det blir en faktor på 4,7 med 8% som genomsnittlig avkastning.

EH: Då ska jag tänka så nästa gång jag köper lunch ute, att det här beteendet kostar Olivia 120,000 kronor. På tal om ångest.

JB: Ja, precis. Jag hade ett avsnitt i höstas med Charlie Söderberg. När han var programledare i Lyxfällan så använde han ju det här. Du röker? Ok, så röker du upp barnens pengar eller pengarna som de har fått farmor? Berättar du för farmor att du röker upp barnens pengar? Jag tror att man, som du säger, behöver zooma ut. Lyfta blicken.

EH: Precis, så man inte faller in i vanor och beteenden som man faktiskt kan justera. Det kanske fortfarande är så för oss att vi kommer laga mindre mat, men vi behöver göra någon justering. Att vi alltid på söndagar gör ett storkok till exempel.

JB: Jag tror egentligen att det också handlar om att välja medveten, precis som du var inne på. Det kan vara ok under en viss period. Vissa utgifter vill man ha, för att det ger en tid, energi eller en upplevelse. För att vänder man på det så finns det ju den här trenden FIRE, där man har folk som extremsparar.

Där har jag gjort mig ovän med många för att trots att jag mycket också det här ekonomisk frihet och så här, så har jag insett att vi kommer inte leva för alltid. Min pappa dog när jag var 13. Och så tänker jag att det är ändå bara 90% sannolikhet att en man lever bortom sin 60-årsdag och då menar jag att ska man då extremspara. Det är många nackdelar med det där att lever du ett rikt liv till exempel under den tiden och så är det en massa andra nackdelar.

EH: Om jag får hoppa in här, så tror jag att de som gör det faktiskt lever ett rikt liv, för att jag tror att de kickar på hela den grejen och det beteendet. Dels belöningscentret i hjärnan går igång på det här, de mår bra av det och kanske till och med också mår bra av att skilja sig från mängden. Så för att vara diplomatisk så tror jag att ni båda har rätt.

JB: Jag brukar säga att bara folk tar medvetna beslut så kan de få ta vilket beslut som helst. Jag gillar den där liberala tanken att så länge du inte skadar andra, gör vad du vill. Sedan tror jag att det handlar mycket om balans.

EH: Människor gillar ju extrema saker. Vi sätter upp extrema mål, vilket också gör att gemene man misslyckas med sina mål, för att vi vill att de ska vara så extrema. Man ska spara 8000 i månaden istället för att spara 2500 i månaden över en längre tid.

Med ett extremt mål kan man tappa motivationen efter ett tag. Men också de här FIRE-människorna, folk gillar att inspireras av dem. Att av de som följer dem så är det kanske ganska få som faktiskt vill leva så och försöker leva så, men man plockar 10% här och där till sitt eget liv.

Inkomster och löneförhandlingar

JB: Sedan är väl min invändning att jag har lärt känna många som har väldigt mycket pengar, alltså hundratals miljoner, och det som alla de säger gemensamt är att om du ska spara så kan du max bara spara 100%. Men om du istället tittar på hur mycket pengar du kan tjäna, så finns det ingen begränsning i uppsidan, medans det är en begränsning i nedsidan. För mig handlar det också mycket en attityd. Som nu i podden pratar vi mycket om att spara pengar, men det är en helt annan planhalva som handlar om att tjäna pengar. Men den är betydligt svårare.

EH: Jag håller helt med. Jag tar faktiskt upp det i boken i något av kapitlen om hur man kan tänka på utgifter men också inkomster. Det kan man få in på olika sätt, men i alla fall genom lön. Löneförhandling är någonting som många tycker är jobbigt, obehagligt och drar sig för att göra. Men det är ju jätteviktigt.

JB: Ja, det är nästan den viktigaste grejen du har. Ibland så tänker jag på big wins, så istället för att dricka en kopp kaffe mindre i veckan, se till att löneförhandla så att du kan få upp lönen så mycket som möjligt. Då kan du dricka hur mycket 15-kronors kaffe du vill.

EH: Precis, du kommer behöva löneförhandla så länge du har ett arbete, så gör dig bekväm i den situationen. Jag tror också att många känner att nu är det dags för lönesamtal och när det är avklarat så känner de vad skönt, nu behöver jag inte tänka på det där. Men det är återkommande. Så om du är ganska ung idag och ska arbeta till du är 60 eller 70 år, då är det många lönesamtal du kommer att ha där. Varför inte se till att du blir riktigt, riktigt bra på det? Åtminstone bekväm eller lite mindre obekväm. Jag tar upp lite forskning inom det och statistik och vad man kan tänka på för att det ska bli ett bra samtal.

Tid, energi och livskvalitet

EH: Det är ett jätteintressant ämne och det har en personlig koppling till att jag och min mamma tänker väldigt olika. Hon kan till exempel tycka att vi slösar pengar på ett sätt som hon inte skulle göra. Nu har vi inte hemstäd idag, men det är någonting som vi överväger att skaffa och som jag gärna vill ha. För min mamma är det en väldigt onödig utgift.

Hon tycker att det är lyxkonsumtion, medan hon själv har jobbat deltid väldigt, väldigt länge. Både när vi var små, vilket var väldigt klassiskt då, men även när vi var äldre och även nu på äldre dar så har hon jobbat 80% för att hon tycker att det är skönt. Det är inga konstigheter för henne, men jag tycker att det om något är lyxkonsumtion, att välja att gå ner. Räknar man på vad hennes ledighet kostar kontra hemstäd, så är hennes ledighet mycket dyrare.

På ett sätt är det också ett väldigt bra beslut, alltså tid är viktigt, det ska vi vara rädda om, men jag ser hur olika vi ser på olika saker. För henne är det inga konstigheter, men för mig att gå ner till 80%, då skulle jag tänka att nu jävlar lyxar jag till det.

JB: Gud vad roligt, man kan se så olika på det. Jag ser på det där på ett tredje sätt. Vi har hemstäd och vi har hjälp med barnvakt och har folk som klippa gräsmatta och så. Kan vi köpa in en tjänst så köper vi in den tjänsten. Det tragglar min mentor med som pratar om självkostnad.

Vad kostar du en timme och vad kostar någon annan en timme? Där var det så att jag har räknat att jag ligger en bit över 500 kronor i timmen när jag jobbar och det är vad jag då tjänar. Det betyder att om jag ska städa eller klippa gräsmattan i två timmar, då är det en kostnad på tusen om jag hade suttit och jobbat istället. Det betyder att kan jag köpa in en sådan här till exempel Yepstr, jag gillar den appen, där det är ungdomar som får 100 kronor i timmen. Det betyder att jag de facto har tjänat 800 kronor på att jag fortsätter jobba så får någon annan klippa gräsmattan.

EH: En tanke som kommer upp i mitt huvud nu… Tänk vad det vore roligt och sorgligt om man i en relation då kom fram till att jag kostar så här mycket i timmen, så jag kan inte stå och diska och laga mat. Men du däremot har en lägre lön, säger man till sin partner, så du får diska och laga mat.

JB: Ja, allt kan man som sagt inte räkna i pengar, men så där resonerade faktiskt vi ett tag att Carro gjorde mycket hemma. Men, då sa vi att en timme jobb hemma är lika mycket värt en timme som jag jobbar. Det där är ju spännande för jag tänkte också att vi ska prata om det där med kvinnor och män och ekonomisk jämställdhet, och då sa vi så att i vårt liv just nu passar det väldigt bra att Carro är hemma och jobbar med hemmet medan jag fokuserar på att jobba.

Sedan kompenserar vi ut det för det ger oss båda ett rikare liv. Hon får jättemycket energi av att vara med barnen och sköta hemmet och jag får mycket energi av jobbet. Sedan har vi en fas i livet, men det var jättejobbigt för Caroline sa att hon har ju inte doktorerat för att bli hemmafru. Många andra i vår omgivning har tittat på det där nu att nu är Carro mammaledig på heltid, eller att hon jobbade på deltid.

Mer tid med familjen

EH: Det är jätteintressant ämne och jag måste sticka in en fråga, för jag och min sambo är lite oense, även om vi börjar mötas, med det här att outsourca tjänster. Jag är helt på din planhalva. Kan inte du säga några kloka ord så får han lyssna på den här podden sen?

JB: Jag tror att det handlar om varför, att ha många samtal om varför man ska göra det på detta sättet. Är detta vad vi vill egentligen och både vad blir möjligt och vad slipper jag. Innan var du inne på det här med att pengar skapar möjligheter och jag älskar Länsförsäkringar. De har ett ord som de kallar för frihetskapital.

För oss så är det frihetskapital att ta in en barnvakt två timmar på eftermiddagen så att Carro kan gå och träna, till exempel. Då hade alternativet varit att jag tar Elsa då, men då har vi en barnvakt som kommer och tar Elsa i två timmar. Sedan när jag, Carro och familjen spenderar tid, då kan vi spendera kvalitetstid istället för att en är med barnen och den andra står och diskar.

EH: Det är också ett argument som jag använder, att varje timme vi lägger på hushållsarbete är också en timme som vi inte är lika närvarande med Olivia. Det är minst lika viktigt även om man bortser från kostnadsfrågan. Jag jobbar i mitt liv med att ta bort hela det här mellanlagret. Man har arbetslivet. Jag vill arbeta mycket och så vill jag vara med min familj mycket.

Jag gör både och, arbetar mycket och gör mycket med familjen, och det här mellanskiktet som skalas bort. Det tänker jag på i alla delar i mitt liv, så jag har byggt en klädgarderob som är väldigt effektiv där allt passar till allt. Jag lägger så lite tid som möjligt på att planera kläder när jag ska packa. Vi har matkassar som kommer hem automatiskt, vi abonnerar på mat så att vi inte ska behöva gå och handla. Så finns det ännu fler saker.

Fokusera på individuella behov och preferenser

JB: Det där är ju roligt. Trots att vi har automatiserat mycket, så skippar vi matkassar. För jag tycker att det är kul att gå och handla. Man blir lite inspirerad och så, men jag tror att det handlar mycket att designa sitt liv. Jag håller helt med att jag gör ingen skillnad på min arbetstid eller fritid.

Det var ett koncept som kom på 1800-talet med industrialiseringen. Hade vi frågat en bonde på 1600-talet hur mycket fritid de har, så hade de tittat konstigt på oss. Det är ju bara tid. Jag och Carro vi rationaliserade bort tvn för 10 år sedan, så vi tittar inte på det. Ibland tittar vi på specifika filmer på Netflix, för det är inget slötittande. Det svåra är att ställa sig frågan, ’Vad är det som är viktigt för mig?’. Vad är det jag/vi vill?

EH: Jag tror att fler skulle må bättre om de gjorde det. Oavsett om man lever själv eller i familj, sätter sig ned och tar bort alla föreställningar om hur en vardag ska se ut. Sedan börjar man från 0, precis som du säger, med ett vitt papper, hur vill jag att det ska se ut? Och då tror jag att många skulle leva annorlunda än vad de gör idag och också må bättre.

De flesta bara faller in i det klassiska ekorrhjulet. Det vill säga, att vi bara faller in i vanor, att så här gör man. Istället för att reflektera och ifrågasätta. Man kan nästan ifrågasätta varsomhelst. Jag ifrågasätter julen nu, men det får man tydligen inte göra. Där går gränsen. Jag får så mycket motstånd både hemma och från släkt och på jobbet. Ifrågasätt aldrig julen.

JB: Jag tänker också att det som är blir ännu klurigare… Jag hade ett avsnitt i höstas, avsnitt 78, där jag pratade med Sabina Andersdotter om bucketlists. Det var också ganska spännande för det handlar verkligen om drömmar och bucketlist är ju att man sätter upp saker man vill uppleva och göra i livet. Hon kastade ljus på att de flesta av de drömmar vi sätter upp är fejk. Man tänker att man vill flyga helikopter över Manhattan och gå Peruleden och sedan inser man att man egentligen inte vill det.

Har vi falska drömmar?

EH: Jag älskar det här. Jag tar upp det i min bok för jag insåg det här när jag skrev, att vi måste prata om falska drömmar, som jag kallar det. Det är just saker man tror att man vill göra för att andra vill göra det. Det är socialt rätt. Det tror jag är jättevanligt att man strävar efter falska drömmar.

Det som forskning visar är det som gör oss absolut lyckligast är att spendera pengar på upplevelser, men framför allt upplevelser med andra människor. Och att ge pengar till andra. Upplevelser med andra människor innebär tid. Man kanske tar extra ledigt över julen, om man nu ska fira julen det vill säga, för att vara med nära och kära. Det är det som får oss att må bra.

Vi lever i ett sådant konsumtionssamhälle där många av oss jagar faktiska ting istället. Alltså, kläder, prylar, inredning, bilar… Vilket jag tror är en del av den här att många mår inte så bra idag. Det är allt från mycket dålig psykisk ohälsa till depression, men också en liten nedstämdhet att livet känns bara mediokert och inte så kul.

Det tror jag har att göra med reklam, sociala medier, alltså influenser och så vidare som får oss att rikta vårt fokus på saker som faktiskt inte riktigt var vårt fokus. Jag har tänkt på det där själv, jag berättar det i boken också, vad är det jag vill göra faktiskt för mina pengar? Vad tycker jag om?

Många tycker om snabba bilar. Jag tycker också om det, men jag är framför allt fascinerad av starka motorer. Jag fick en upplevelsepresent att köra lastbil. Den lyckligaste dagen i mitt. Det är Scanias testbana på tre kilometer, så jag har kört inte bara brandbil, utan stadsbuss, långdistansbuss, deras senaste lastbilsmodell då som var 24 meter lång med släp, 64 ton fullastad har jag suttit och kört. Så jävla kul. Jag tror att fler skulle tycka sådant var kul, men man tänker inte så mycket på vad kul det är att köra lastbil. Jag vill inte ha en hund, jag vill ha en gris. Men det marknadsförs inte heller, ’Köp en minigris, det är häftigt’.

JB: Jag bara skrattar för jag känner igen mig. Folk säger ofta att de vill ha ett hus i Spanien eller utomlands. I våras förra året så var vi två veckor i Spanien och när det var säsong att åka skidor, då testade vi att vara i Åre i två veckor. Efter sju dagar så kommer Freja min dotter och säger, ’Pappa, jag vill hem!’ Jag tittade på henne och sa, ’Jag också!’ Egentligen det jag gillar är att sitta hemma och pyssla vid datorn eller effektivisera saker.

EH: Det är en inre konflikt jag också har, med tanke på mitt pensionärsliv som jag sa innan, att man skulle kunna bo utomlands, ha ett hus eller en lägenhet utomlands. Samtidigt så vet jag att jag förmodligen inte vill det i praktiken. Jag är också så himla trött på att äga saker, för att äga kostar dig inte bara pengar, utan det kostar också tid och kognitiv energi. Jag vill inte dra på mig någonting mer i mitt liv. Jag äger vår lägenhet och jag känner att det räcker gott och väl med det, och sedan att vara helt fri och inte behöva bekymra sig för en massa saker.

Ekonomi i parrelationer

JB: Vi ska strax runda av detta avsnitt och det är jätteroligt för vi har knappt hunnit igenom någon av frågorna, så vi gör det till två avsnitt istället. Jag tänkte vi skulle prata lite om ekonomi i parrelationer. Det är ett väldigt viktigt ämne tycker jag. Kan du inte säga någonting mer om det?

EH: De flesta studier och statistik finns på heterosexuella förhållanden än så länge och det man ser är att det råder en obalans i ekonomisk makt mellan män och kvinnor som har med fler faktorer och göra. En av framförallt familjebildning, att kvinnan är hemma mer med barnet.

Det i sig behöver inte vara ett problem, för ni har ju pratat igenom det här så himla bra och tänkt att hur gör vi? Ni tar medvetna beslut. Om du är hemma så får du lön för det. Men de flesta gör tyvärr inte så. Det leder till att den som är hemma mer får lägre pension.

Det påverkar också löneutvecklingen och även när man väl är hemma så kan man ha mindre pengar från föräldraförsäkringen, beroende på hur man delar upp ekonomi däremellan. Det som studier visar är, för ett argument som används är att mannen tjänar mer så det kostar oss så mycket om han ska vara hemma, eller det påverkar vår ekonomi så mycket. Men även i fall när det inte är så, kommer man fram till att det är bäst att kvinnan är hemma. Så även i par där kvinnan är högst utbildad, så kommer man fram till samma slutsats, att det är bäst att hon är hemma.

Det som det här visar på är att varje enskilt par tänker att de har kommit fram till vad som är bäst för oss, men när man zoomar ut så ser man att alla tar samma beslut och de anledningar som anges till beslutet är egentligen fejk. Och då finns det någonting annat här som påverkar och det är normen på manligt och kvinnligt.

Det jag ville lyfta med det här i boken är att sätt dig ner och tänkt till. Hur vill ni att livet ska se ut? Och ifrågasätt saker ni kommer fram till. Behöver det verkligen vara så här? Ibland vill den ena vara hemma mer än den andra och så måste det givetvis få vara. Men att anledningarna ofta är fejk är väl det som jag egentligen ville skicka med.

Kvinnor som är egenföretagare resonerar att de kan vara hemma mer med barnen för att de har flexibelt arbete. När mannen är egenföretagare så går resonemanget åt andra hållet, att eftersom jag är egenföretagare så måste jag vara på mitt arbete. Jag är outbytbar. Det är väldigt intressant och framför allt det jag vill skicka med är att man ska sätta sig ner som familj eller par och bara prata om de här sakerna. För det är väldigt många som inte ens pratar om de här sakerna.

Kompensation för den som stannar hemma

EH: Jag gjorde en intervju för en tidning för ett tag sedan på det här ämnet, som riktade sig till kvinnor och hur man ska se till att det blir rättvist ekonomiskt om man är hemma. Att man faktiskt ska ha kompensation för det och gav tips på det. Den där lades ut på sociala medier och den fick så många kommentarer av kvinnor som taggade sina män.

Titta här, se här. Så de använde artikeln som ett sätt att faktiskt kanske få lyfta det här ämnet eller få stöd om de redan hade haft diskussionen. Kolla här, nu kommer det en expert som säger någonting och underbygger det här. Jag tyckte både att det var positivt och väldigt sorgligt, att det behövdes.

Den som är hemma måste kompenseras för det. Att man avsätter pensionsrätter till den som är hemma, att man delar upp ekonomin, så att också den som är hemma känner att de har ett kapital som de kan bestämma över. Det är samspel, ett teamwork. Du är ute och får in och lön, men jag möjliggör att du kan vara där. Så pengarna kanske bådas pengar.

JB: Så om man ska sammanfatta då är det så att man kan lämna över pensionsrätter via pensionsmyndighetens hemsida. Att ha gemensam ekonomi verkligen och att ha sina egna pengar, så att man är självbestämmande.

EH: Ja, det tror jag är jätteviktigt. Självbestämmande och det sista då att sätta sig ner och prata igenom det här. Ifrågasätt de slutsatser ni kommer fram till, behöver det verkligen vara så? Framför allt om en behöver vara hemma mer än den andra, även om man inte vill det. Då måste man ifrågasätta anledningen till varför man behöver vara hemma mer. Försöka hitta en annan lösning.

JB: Perfekt. Det som jag egentligen trodde att vi skulle prata om idag det var det här med tankefällorna. Hur hjärnan lurar oss själva. Jag kan ändå tycka att jag är ganska smart från tid till annan, men hur jag gör dumma saker med mina pengar. Innan sa vi att kanske 20% är det tekniska, men 80% handlar om att lära känna sig själv.

Jag brukar också i andra avsnitt säga att dina pengars största fiende det är du själv. Vi vet det här köp billigt, sälj dyrt. Sedan köper vi dyrt och säljer billigt. Så i nästa avsnitt kommer vi att prata mer om de sakerna. Ett fantastiskt stort tack för det här avsnittet, Elin. Fantastiskt inspirerande. Jag behöver inte fråga om du vill göra om detta, för vi gör om detta direkt.

EH: Ja, och då går vi in på hur man ska samarbeta med sin hjärna för att lyckas med sina pengamål.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade det här avsnittet, då gillar du nog även:


Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.

Kommentera

8 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Psykolog är en skyddad titel i Sverige och får endast användas (i hälso- och sjukvårdssammanhang) av den som har examinerats i en psykologutbildning samt har genomgått (eller genomgår) sitt obligatoriska arbetsår som kvalificerar vederbörande för utfärdande av legitimation i yrket. Nu arbetar inte Elin Helander i vården men det kan anses oetiskt att benämna någon som psykolog om hen inte är det. Det är extra oetiskt att kalla sig själv för psykolog när en inte är det, och i vissa fall olagligt.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Socialstyrelsen
    1. Vit pil

      Tack för informationen. Det var något som jag faktiskt inte visste. Elin har ju en fil. kand. i psykologi. Oavsett vilket så har jag nu ändrat det. Tack för feedbacken.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  2. Vit pil

    Tack för att du transkriberar intervjuerna som du gör! Vänliga hälsningar,
    En person som läser fort och som inte har tålamod att lyssna på folk som pratar

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Vilhelmina
    1. Vit pil

      Stämmer in i hyllningen till transkriberingarna. Jag finner mig själv läsande samtidigt som jag låter youtube-klippet lira på utanför min vy. Skönt sätt att ta in på flera olika sätt.

      Väntar med iver på nästa inlägg nu, jobbigt att ni lägger upp så ”sällan” som en gång i veckan för oss som följer :).

      1+
      Gravatar ikon för användaren
      10årsplanen
  3. Vit pil

    Mycket bra och intressant läsning! Tack för den!

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Adde
  4. Vit pil

    Bra intervju och klart intressant det här med hur vi handlar med aktier utifrån känslor.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Stojko Invest
  5. Vit pil

    Gillade det du sa om att man max kan spara 100% men att man kan tjäna i princip obegränsat med pengar. Men det där är väl lite en sanning med modifikation? Vi har bara 24h och vad finns det egentligen för möjligheter till passiva inkomster för den stora massan? Jag har letat och letat men passiva inkomster känns mycket svårt att hitta någonstans förutom investeringar…

    Har du några tips på hur en svensk mellanmjölksheltidsanställd familj kan få igång en passiv inkomst?

    0
    Gravatar ikon för användaren
    L & J
    1. Vit pil

      Det är väl ungefär det som hela rika tillsammans
      bloggen handlar om?

      0
      Gravatar ikon för användaren
      ML

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.