Intellektet vs känslan revisited – utträde ur a-kassa

Intellektet vs känslan revisited – utträde ur a-kassa

Jag skriver hela tiden och predikar om att man ska fatta ekonomiska beslut på mer intellekt än känsla och räkna, räkna och räkna återigen. Själv har jag haft en sak som jag undvikit länge på grund av känsla. Jag är uppväxt i en familj där trygghet värderats väldigt högt.

Så fort jag fick möjlighet gick jag med i a-kassan. Det har känts bra – trots att jag vid varje månadsskifte intellektuellt vetat att det ÄR fel att vara med i a-kassan för mig. Jag är anställd i ett företag där jag är näst största ägare och dessutom har FULL insyn i. Jag är den förste att veta om företaget håller på att gå åt skogen – dessutom kommer det inte ske pang-bums utan i en sådan situation kommer det ta mer än 12 månader att avveckla – gott om tid att gå in i a-kassan om det skulle behövas. Där har vi anledning 1 till att gå ur.

Anledning 2 till att gå ut är att jag vid sidan av det företaget har ett till, med väldigt låg omsättning men ändå. Hade det hänt något så hade det ju bara varit att starta upp den och köra en säljinsats för att få den på fötter.

Anledning 3 är ju att jag också går runt och säger att det inte hade varit något problem för mig att få jobb – vilket jag inte tror heller. Jag kan mer än de flesta i mitt yrke och det är snarare än förlust för de som inte anställer mig än tvärtom. Visst kan det låta arrogant – men om jag utbildar folk som anställs och får goda vitsord bör även jag klara av det.

Ovan har jag alltså tre stycken argument som var och ett borde motivera ett utträde ur a-kassan och ändå har jag gått och dragit mig för det ända tills nu – när jag insåg dubbelmoraren i det hela. Så nu är jag officiellt inte längre med i AEA. Än så länge känns det lite märkligt…

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök