Intervju med Caroline utifrån era och kliniskt livsåterblickande frågor

På ert önskemål låter vi Caroline ta plats i veckans avsnitt. Vi pratar utifrån era frågor men även utifrån ett frågebatteri som brukar kallas för “Clinical Life Review”. Det är frågor som man normalt pratar med äldre människor som står i livets slutskede på hospice. Men som Caroline säger så klokt, om man ställer sig dem nu – så har man ju fortfarande tiden att påverka svaren.

För drygt en månad sedan startade Indexqueen tråden “Call for Caroline” där kontentan var (enligt min tolkning) – “du är jättebra jan, men vi har hört dig i 327 avsnitt, kan vi inte få lyssna på Caroline nu? 🤣”. Jag kan inte annat än att hålla med. Veckans avsnitt blir således en kombination av de frågor från tråden samt frågor som jag har lånat från den amerikanske läkaren Jordan Grumet.

Jag lyssnade på honom på en konferens i Washington förra helgen där han pratade om att han var ekonomiskt fri sedan ett tag tillbaka och idag jobbade ett par dagar i veckan på hospice med äldre människor. Likt vårt avsnitt om Bronnie Ware och “Fem saker vi ofta ångrar när vi blir äldre” pratar han om att inte göra samma misstag som många gör och utnyttja de tidsfönster och de möjligheter vi har när vi fortfarande är friska och relativt unga.

Han berättade om en process som kallas för “Life Review” som är vanlig i USA (kanske även i Sverige) där man utifrån ett frågebatteri låter den äldre personen reflektera över sitt liv. Det är ett sätt att både dela med sig av sin visdom till andra, att få komma till ro och acceptans över val som man har gjort och även kanske säga eller göra det osagda och ogjorda.

Googlar man så finns det rätt mycket studier och olika sorters frågor. Det finns alltså inget standardiserat formulär, utan min tolkning är att man har ett antal startfrågor och sedan låter man samtalet gå dit det verkar vilja. Nedan finns några av de frågor som jag tog upp med Caroline och det finns länkar till fler sidor.

Som vanligt; använd oss som inspiration, men det väsentliga är egentligen att ställa frågorna till sig själv och till någon man tycker om. Det kan t.ex. vara sin partner eller sina föräldrar, särskilt om de är äldre.

Tack till Indexqueen för inspirationen och tack till alla er som kom in med frågor och tack för att ni hänger med oss vecka efter vecka. ❤️

Hälsningar,
Jan och Caroline

Sammanfattning

Nedan följer en sammanfattning av avsnittet enligt vår AI-assistent:

Livsåterblickande frågor

Min upplevelse är att det finns inget “facit” över vilka frågor som ska ingå. Nedan följer en salig blandning av frågor från olika källor på nätet (här, här och här) men som stack ut för mig:

1. Vilka vägskäl har du stått inför i livet?
2. På vilka olika sätt har sättet du ser på människor förändrats över tid?
3. Vad är du mest stolt över i ditt liv?
4. Ge exempel på några drömmar och mål som du har och har haft?
5. Vilka är dina mest kära minnen?
6. Vilka är dina mest kära minnen av dina barn?
7. Berätta om några minnen från (din tid som barn, ungdom, ung vuxen, medelålder och senare)?
8. Berätta om (dina relationer, din karriär, ditt första jobb etc)
9. Vilka var människorna som var viktiga för dig i olika perioder av ditt liv?
10. Finns det något som du skulle gjort annorlunda? Om ja, vad?
11. Vad var du orolig eller rädd för i olika perioder av ditt liv?
12. Vilka risker har du tagit i ditt liv?
13. Vad är du stolt över att ha åstadkommit?
14. Hur har det förflutna påverkar ditt liv?
15. Vad hoppas du att människor kommer ihåg om dig?
16. Vad tycker du att fler borde veta om att leva livet och att bli äldre och gå bort?
17. Vilka saker har du lärt dig i livet?
18. Hur skulle du vilja tillbringa resten av ditt liv?
19. Vad är det bästa med att bli äldre?
20. …

Om det inte uppenbart framgår – det här är inte någon ersättning för processen som görs professionellt på bra äldreboenden av tränad personal. Poängen i vårt avsnitt är att passa på och stjäla frågorna och som i vårt fall förhoppningsvis göra dem 30 år i förväg och som Caroline säger, kanske fundera ut vad man skulle vilja svara på dem.

Reklam för vår Patreon-community | Tack för ditt stöd 🙏

Det är tack vare sponsringen och stödet som vi får via Patreon som vi kan driva RikaTillsammans. För det här är vi väldigt tacksamma. Det är inget som vi tar för givet. Stort tack till dig som stödjer oss. 🙏

Men! Vi vill självklart även ge något tillbaka. Därför får du som blir en del av vår Patreon-communty bland annat följande:

• Reklamfri podcast + forum - det minsta vi kan ge dig är att du får tillgång till podcast- och video-avsnitten samt forumet utan reklam.
• Extra-material - redan idag finns det över 300 inlägg och ca 40 extraavsnitt i FikaTillsammans-podden som är exklusiva för dig på Patreon. Det är allt från inspirationsföreläsningar, bonusmaterial, intervjuer, analyser av investeringar och mycket annat.
• Prioriterade svar på kommentarer - jag har ingen möjlighet att personligen svara på alla kommentarer och trådar på Youtube, Facebook, Instagram, bloggen, forumet - men här på Patreon, som t.ex. i "Ställ en fråga du har funderat på"-tråden svarar jag på alla kommentarer.
• Förslag på spekulationer till Lekhinken - på Patreon unnar vi oss att från tid till annan komma med tips på "teckna-sälja"-spekulationer vid börsintroduktioner, alternativa investeringar (t.ex. vin) och annat som kan vara intressant jämte ens bassparande i en indexfond / fondrobot.

Du kan läsa mer och själv välja vilken nivå du vill stödja oss på:

Tack till dig som sponsrar eller överväger att sponsra oss via Patreon. Det gör det möjligt för oss att driva RikaTillsammans. 🙏

Transkribering

Nedan följer en transkribering av hela intervjun. Den är gjord med hjälp av vår AI-assistent även om vi har läst genom den, vilket innebär att den inte är ordagrann och kan innehålla fel.

Jan: Välkommen till avsnitt 328! Idag ska vi prata om dig, Caroline. Och om du inte vet vad du ska säga, så var inte orolig. Vi fick en tråd i forumet, ”Call For Caroline” av Indexqueen, Mattias och några andra, som handlade om de senaste 327 avsnitten, ”det är trevligt att höra från dig, Caroline. Vi har hört Jan ganska mycket, så nu vill vi höra dig och ställa några frågor om insikter, din ekonomiska resa och saker du har märkt.”

Caroline: Och saker jag inte höll med om.

Jan: Om du har koll på vår ekonomi och kanske även om barnuppfostran.

Caroline: Ja, även om ekonomin och vad vi spenderar pengar på, etc. Vad vi inte är överens om.

Jan: Dessutom lyssnade jag nyligen på en amerikansk hospiceläkare som är ekonomiskt oberoende men fortfarande arbetar. Han sa att han älskar att vara på hospice och genomföra ”Clinical Life Review”, där människor får reflektera över sina liv och dela med sig av sina erfarenheter och visdom. Efter detta avsnitt kommer vi att ge er en checklista med 50 sådana frågor. Vi kommer inte att gå igenom alla i detta avsnitt, utan bara 10-15 av dem. Så jag tror att du kan använda dessa frågor för att intervjua din partner.

Caroline: Eller för att besvara dem själv.

Jan: Eller ännu viktigare, använda dem för att prata med dina äldre föräldrar om de är i livet. Det kan vara ett värdefullt samtal.

Caroline: Eftersom de inte är på ett hospice har de möjligheten att fundera över vad de skulle vilja svara på dessa frågor. Vad utgör ett rikt liv? Vad är de stolta över i sitt liv? De flesta av oss har den tiden.

Jan: Det kan vara som ett pit stop i livet, en tid för inspiration. Du kan lyssna på oss, men ännu viktigare är att du tar dessa diskussioner med någon som betyder mycket för dig. Du kan använda vårt avsnitt som en ursäkt eller som inspiration.

Jan: Jag var nyligen på en konferens i USA, en så kallad ”Bogle Heads” konferens som är som RikaTillsammans fast i USA och med deltagare som är 25 år äldre än oss. En av talarna var en hospiceläkare som pratade om ”Life Review Questions”. Han ville tydliggöra att det inte handlade om new age-fluff.

Caroline: Han ville undvika att det skulle verka för flummigt.

Jan: Precis, speciellt med en publik av 60-åringar och äldre som älskar att prata om pengar och älskar Excel. Det här konceptet härstammar från Eric Ericson, en Harvardprofessor och psykoanalytiker som levde mellan 1900 och 1994. Han observerade att när folk närmar sig 50 börjar de reflektera över sina liv och dess betydelse. Han märkte också att olika åldrar ser på sina liv på olika sätt. Detta kan ge oss ett nytt perspektiv, och det är något som hospice använder.

Caroline: Vad är egentligen en hospice?

Jan: Det är en plats där människor går när de är i slutskedet av sitt liv.

Caroline: Ja, det är en plats där människor befinner sig när de är obotligt sjuka, till exempel.

Jan: Den här läkaren var intressant. Han var ekonomiskt oberoende men arbetade ändå 2-3 dagar på hospice eftersom han ansåg att det gav honom mycket tillbaka. Och det här konceptet, Clinical Life Review, är som ett frågeformulär som används med människor i livets slutskede. Jag försöker inte säga något särskilt här, bara att det är något som kan vara värdefullt att göra vid några tillfällen i livet. Det ger en möjlighet att samla visdom.

Hur ser du på vår ekonomiska resa?

Caroline: Kanske inte bara i slutet av livet, utan även tidigare, så att man inte ångrar att man inte gjorde det tidigare.

Jan: Exakt. Jag tänker att vi nu kan gå igenom några av frågorna från Clinical Life Review. Du kan svara på dem, och jag tänker också att vi borde bjuda in min mamma till podden någon gång för att gå igenom några av dessa frågor med henne. Jane Fonda har också gjort detta populärt och skrivit om det i sin bok.

Caroline: Ja, Jane Fonda är en skådespelerska som var en sexsymbol på sin tid och även känd för sina gympaövningar och böcker.

Jan: Precis. Den andra idén kom från IndexQueen i forumet. Hon skrev att hon vill ha ett avsnitt med dig, ”Call for Caroline,” så jag tänkte att vi kan kombinera det med att gå igenom dessa frågor.

Caroline: Det är smickrande, men jag känner mig också lite utsatt.

Jan: Så jag tänker att vi kan slå två flugor i en smäll. Jag kommer att lägga upp frågorna separat så att de kan laddas ner som en pdf eller skickas via e-post. Om någon vill ha dem kan de alltid söka på ”life review questions” online och hitta många webbplatser som erbjuder dessa frågor.

Caroline: Ja, de är ganska strukturerade.

Jan: Ja, men jag vill påpeka att det handlar inte om att bocka av en lista. Istället låter man personen man intervjuar prata om det de vill prata om. Det finns vissa startfrågor, och i studier har man sett att män tenderar att prata mer om sina prestationer medan kvinnor fokuserar mer på relationer. Så det är som en intervju. Så nu ska vi börja med IndexQueens fråga eftersom den hänger ihop med ämnet. Hon undrar:

Hur ser du på er ekonomiska resa? Finns det saker som du inte trodde på som har blivit framgångar? Och finns det saker som du trodde var bra men som visade sig vara mindre bra? Hur ser du på er ekonomiska resa?

Caroline: Vi har varit tillsammans i 20 år nu, och vi har alltid haft en gemensam vision om hur vi vill leva. Vi har alltid velat undvika det vanliga livet där man bara går till jobbet utan att reflektera, konsumerar utan att tänka, och saknar sparande. Vår strävan har alltid varit att uppnå ekonomisk frihet, och det har varit så sedan vi började vår resa för 20 år sedan.

Vi började utforska hur man blir ekonomiskt framgångsrik och investerar för att bygga upp förmögenhet. Vi har provat många olika strategier, och vår största ekonomiska flopp var när vi investerade i en under uppbyggnad lägenhet i Turkiet, någon gång runt 2006 eller 2007.

Den skulle vara klar 2008, men det blev aldrig färdigställd. Många andra investerade på samma sätt, och det var ett företag som hjälpte svenska medborgare att göra detta. Det var relativt nytt i Sverige, men inte i Storbritannien där det hade pågått ett tag. Det visade sig att företaget gick i konkurs, och vi blev fast med egendom som vi inte kunde använda.

Vi hamnade även i en rättslig tvist i turkiet med landägaren och entreprenören, och vi fick meddelanden från svenska UD och justitiedepartementet om detta. Det var en lång process med olika advokater som försökte samla alla investerare.

Jan: Vi lånade 300 000 för att investera i det projektet.

Är det något som du inte har trott på som blivit bra?

Caroline: Jag kan titta tillbaka och säga att vi gjorde vårt bästa med den kunskap vi hade då. Vi visste inte bättre, och jag är glad att jag kan berätta om det nu. Det finns saker som kanske inte fungerar som man hoppats, men vi har även lärt oss mycket från våra misstag. En sak vi har gjort som jag tycker mycket om är att spela ett spel som hjälper oss att utforska vårt ekonomiska tänkande och beslutsfattande. Spelet heter ”CashFlow 101” av Robert Kiyosaki.

Jan: Precis, vi spelade det för att utforska vårt ekonomiska tankesätt och se om vi skulle fatta andra beslut än tidigare när vi mötte liknande investeringsmöjligheter i verkligheten. Spelet involverade investeringar och utdelningar, och när vi senare stötte på en liknande investering i verkligheten, kände vi oss mer benägna att prova det igen.

Caroline: Tyvärr blev det också en flopp.

Jan: Men vi gav inte upp och slutade säga att det inte fungerade. Vi är tacksamma över att vi hade tillgång till forskning och började granska vad forskningen egentligen säger om ekonomi. Vi fortsatte att lära oss och förbättra våra ekonomiska färdigheter.

Caroline: Jag är väldigt glad att vi aldrig gav upp. Du har verkligen varit den som drivit på och gått före. Vi har stött på motgångar, men vi har lärt oss mycket längs vägen.

Jan: Har det funnits något du inte trott på som sen visade sig vara framgångsrikt? Jag tror vi har varit skeptiska till det mesta.

Caroline: Ja, vi har varit skeptiska till många saker och tänkt att vi kan testa lite och se hur det går.

Jan: Något som jag har gjort är att nyligen sälja av vår investmentportfölj. Jag hade haft den sedan 2017, och efter sex år kände jag att den egentligen inte gav mer än vad marknaden som helhet gör. Varför komplicera det när jag kan investera enkelt i indexfonder?

Caroline: Jag är medveten om vårt hus och dess kostnader. Vi har investerat mycket i det, och nu när det behöver renoveras, kan det bli dyrt. Badrummet från 90-talet behöver en uppdatering, och jag oroar mig för kostnaden, kanske 200 000 till 300 000 kronor.

Jan: Jag tror att vi inte har förlorat pengar på huset och att det har ökat i värde. Men jag förstår dina farhågor. Vi har fortfarande en del kapital bundet i huset som genererar en 4 % avkastning. Vi har också nyligen testat att investera i globala indexfonder och sett att de har fördubblats i värde på fem år.

Vilket råd skulle du ge till andra?

Caroline: Det känns snabbt för att vara investeringar.

Jan: Ja, det är sant. Vi hade ett vad med några vänner om hur vår aktivt förvaltade fond skulle prestera gentemot en indexfond. Vi vann vadet.

Caroline: Men det var inte en stor vinst siffermässigt.

Jan: Men det viktigaste var att pengarna fördubblades. Om jag får komma in med en tanke här: Det som har förvånat mig är att vi har sett resultat av våra långsiktiga investeringar genom att hålla oss till indexfonder. Till exempel din tjänstepension, Caroline. Om vi har satt in 500 000 kronor under åren och nu är den värd 1,1 eller 1,2 miljoner, så ser vi att pengarna faktiskt fördubblas ungefär vart tionde år.

Caroline: Ja, men det kräver tålamod och att man håller fast vid sin strategi under en lång tid.

Jan: Precis, och många människor underskattar kraften i ränta-på-ränta-effekten. Det tar tid att se resultaten, även om man kan räkna det teoretiskt.

Caroline: Ja, när man experimenterar med ränta-på-ränta-kalkylatorn, kan man se hur pengarna växer över tid, men det är en sak att se det på papper och en annan att uppleva det i verkligheten.

Jan: Nu vill jag inte fokusera på mig, utan vi har en fråga från Index Queen:

Vad är ditt råd till andra människor som är i en liknande livssituation?

Caroline: Vad menar du med liknande livssituation?

Jan: Jag tänker att du är runt 45 år gammal nu. Vad är din livsvisdom och råd till andra?

Caroline: Om det handlar om ekonomi, så skulle jag definitivt rekommendera att börja spara och investera tidigt. Det är aldrig för sent att påbörja den resan mot ekonomisk trygghet. Jag vill också kunna njuta av livet och ha möjligheten att göra roliga saker med eventuella barnbarn i framtiden. Hälsa är också viktig, speciellt ögonhälsan. Jag är mycket närsynt och orolig för min syn, så jag försöker vara medveten om min hälsa och undvika problem som kan påverka mina ögon negativt.

Jan: Jag visste faktiskt inte det om ögonhälsan.

Caroline: Ja, det är viktigt att ta hand om sin hälsa och förebygga problem som kan påverka synen, som högt blodtryck eller blodsocker. Jag har alltid haft en dröm om att skriva, som har funnits sedan jag var 17. Ibland har jag funderat över andra karriärval, som att doktorera, men jag tror ändå inte att det var ett misstag att följa min dröm om att skriva.

Jan: Har du några tips för någon som har en dröm?

Caroline: Man får aldrig ge upp. Det är nog det enda tipset jag har. Oavsett hur svårt eller jobbigt det kan vara, så ska man aldrig ge upp. Det är något jag säger till mig själv i många situationer, som när jag tvekar inför att gå till gymmet eller möta utmaningar. Att aldrig ge upp är mitt viktigaste råd.

Jan:  Det låter som du och Jocko Willink eller David Goggins delar samma filosofi. Har du några ekonomiska drömmar?

Caroline: Det vore skönt att kunna känna sig ekonomiskt trygg så att man inte behöver oroa sig för att bli en fattigpensionär. Jag vill undvika att hamna i en situation där våra tillgångar minskar dramatiskt eller att vi inte kan göra de saker vi vill göra på grund av ekonomiska bekymmer. Så min ekonomiska dröm är att ha tillräckligt med resurser för att leva bekvämt och kunna njuta av livet.

Jan: Jag tänker att vi kommer att ta upp det i ett separat avsnitt där vi diskuterar pension och ekonomisk trygghet. Vi har även inspirerats av diskussioner på Bogleheads-konferensen om detta ämne.

Caroline: Ja, det låter som en bra idé att fördjupa oss i pension och ekonomisk trygghet. Det svenska pensionssystemet är unikt och ger en viss form av säkerhet, men det är alltid bra att vara väl förberedd för framtiden.

Jan: Precis, det svenska pensionssystemet har sina fördelar, och det ger perspektiv att höra hur andra länders system fungerar. Vi kommer att diskutera detta mer i framtida avsnitt.

Caroline: Det är intressant att se hur olika länder hanterar pension och ekonomisk trygghet. Det ger oss möjlighet att lära och förstå mer om olika system och deras för- och nackdelar.

Hur är det att leva med en entrepenör?

Jan: En fråga här är:

Hur är det att leva med en entreprenör och ekonomi intresserad person som mig?

Caroline: Det är faktiskt väldigt berikande att leva med en entreprenör och ekonomiintresserad person som dig, Jan. Vi är väldigt olika, där jag är mer regelstyrd och följer reglerna medan du är mer kreativ och utmanar status quo. Jag har lärt mig mycket av dig, och vi kompletterar varandra bra. Vårt förhållande har utvecklats och gett oss båda möjligheten att växa som individer. Det är en resa jag är tacksam för att få göra tillsammans med dig.

Jo, det stämmer att jag ofta hamnar i ekonomiska samtal med andra människor, även om du anses vara den mest ekonomi intresserade av oss. Jag tycker det är intressant att höra om hur folk hanterar sina pengar, planerar för framtiden och vilka utgifter de värdesätter. Dock är jag mindre intresserad av de tekniska detaljerna, som olika räntesatser och siffror som 4,38 eller 4,08. Det blir för tekniskt och tråkigt för mig.

Jan: Ja, jag förstår. Det är viktigt att ha en balans mellan att förstå ekonomins grundläggande principer och att inte fastna i teknikaliteter.

Caroline: Jag håller med. Att hitta den balansen är viktigt. Det är som att stå vid en vägskäl i livet när man måste fatta beslut. Ett sådant vägskäl var när jag skulle välja att doktorera inom mikrobiolog. Jag hade även fått en arbetsintervju i England. Det var en utmanande tid då jag var tvungen att fatta ett livsomvälvande beslut. Jag hade egentligen mer intresse för mikrobiologi, men jag valde diabetesforskningen i Sverige eftersom jag fick en god känsla av det.

Jan: Har du några andra sådana vägskäl i livet som du kommer ihåg?

Caroline: Oftast tar sådana livsomvälvande beslut tid att utvecklas. Ett exempel är när jag doktorerade och insåg att forskning inte var min starka sida. Jag ville istället arbeta med människor och hjälpa dem med sin presentationsteknik, trots att jag själv inte var särskilt bra på det då. Det var ett annat viktigt vägskäl i mitt liv, men det utvecklades över tid.

Jan: Det är sant att sådana beslut ofta tar tid att mogna fram. Ibland är det svårt att se vägen tydligt framför sig.

Caroline: Precis. Ibland måste man följa sitt hjärta och våga ta de beslut som känns rätt för ens egen utveckling, även om det kan vara skrämmande.

Jan: Jag håller med. Ibland är det viktigaste att följa sitt hjärta och våga ta de beslut som känns rätt för ens egen utveckling. Det kan vara skrämmande, men det kan också leda till nya möjligheter och insikter. Jag måste ge en eloge till redaktören för hans böcker. Det var en intressant upplevelse, även om våra kompisar inte var så imponerade. Men det är ju så här, alla har olika förväntningar.

Caroline: Jag läste en recension om föreläsningen i Sydsvenskan, och rubriken var ”Sömnigt från krigaren.” Jag tyckte det beskrev det ganska bra. Jag har starka åsikter om hur folk förmedlar sina budskap.

Har ditt synsätt på livet och människor förändrats över tid?

Jan: Bra, låt oss ta en mer personlig fråga.

Har ditt synsätt på livet och människor förändrats över tid?

Caroline: Jag tror att mitt synsätt på livet och människor håller på att förändras. Jag strävar efter att ha en positiv inställning till människor och tro på dem. Dock har jag alltid haft svårt med att lita på andra människor. Jag arbetar aktivt med att utveckla min tillit till andra, och det är en pågående process.

Jan: Har du något mer att säga om det, eller ska vi gå vidare till nästa fråga?

Caroline: Vad var frågan igen?

Jan: Frågan är:

Has the way you look at life and people changed over time?

Caroline: Ja, jag tror att mitt synsätt på livet och människor är på väg att förändras. Jag håller på att läsa en bok av Adam Grant som heter ”Give and Take,” och jag tror att den kommer att påverka mig. Adam Grant betonar vikten av att ge mer än man tar och vara vänlig i första hand.

Jan: Kommer inte ihåg den tidigare boken av honom, men den nya verkar intressant.

Caroline: Den tidigare boken handlade om att inte fastna på ”Mount Stupid,” vilket jag tyckte var en mycket bra bok om att tänka kritiskt.

Jan: Jag upplever också att du har blivit bättre på att hantera olika människor och deras olikheter de senaste åren.

Caroline: Jag har alltid haft svårt att hantera människor som är väldigt olika mig själv.

Jan: Men du har utvecklats och har en bra relation med vänner som har olika intressen och livsstilar.

Caroline: Jag har verkligen beundran för människor som kan vara vänner med andra trots deras olikheter. Jag har svårt att hantera sådana situationer, och de ger mig ångest. Det är svårt för mig att tolerera udda beteenden, även om jag själv har sådana. Jag tror det beror på att jag växte upp i en miljö där märkliga beteenden var stigmatiska och man stämplades som konstig om man visade dem.

Jan: Men det är en viktig insikt att du kan välja att inte följa samma mönster som du upplevde i din barndom. Du behöver inte fly längre.

Caroline: Absolut, jag flydde hemifrån för att undvika den dysfunktionella miljön. Jag har svårt att förstå och acceptera olika människor på grund av den erfarenheten. Det är därför jag har få vänner.

Jan: Vilka risker har du tagit i livet?

Caroline: Jag har tagit flera risker i livet. När jag valde att doktorera och ta jobbet som doktorand inom diabetes i Sverige istället för att gå till England var det en risk. Att starta mitt eget företag som forskningskommunikatör var också en stor risk, eftersom jag hade få kunder och ingen visste vad det innebar. Jag har alltid haft projekt i mitt liv och är villig att ta risker för att följa mina intressen och passioner.

Vilka risker har du tagit i livet?

Jan: Du är verkligen projektinriktad och har förmågan att ta risker för att följa dina passioner. Det är imponerande att se hur du har utvecklats och vågat satsa på olika projekt och karriärer.

Caroline: Jag har alltid haft olika projekt och intressen i livet. Att ta risker och följa mina passioner har varit en del av min resa, även om det har inneburit att jag har hoppat mellan olika yrken och projekt. Det är viktigt för mig att utforska och utveckla mig själv. Jag är inte en som bara kör på rutin, det måste vara välplanerat och av hög kvalitet. Jag är osäker på om IKEA var nöjda, men det ska vara av toppkvalitet. Det får inte vara några schabloner.

Jan: Fast det är inte det. Låt mig förklara bättre. Du är sådan person som alltid vill lära dig nya saker. Du kan plötsligt säga, ”Titta, jag har läst om svarta hål.”  

Caroline: Jag har en rädsla att om jag väl bemästrar skrivandet – och jag tror aldrig att jag kommer göra det – kommer jag att sluta. Just nu ger skrivandet mig mycket glädje.

Jan: Om du någonsin känner att du har bemästrat skrivandet, kan du alltid hitta nya projekt som du tycker är roliga. Återigen, tillbaka till forumfrågorna. Carl Fredriks frågar så här:

Hur mycket pengar har Caroline sparat genom att minska sina utgifter på skönhetsprodukter? Och om du fortfarande känner dig säker på det beslutet du tog?

Jan: Vi har också haft återkommande diskussioner om skönhetsprodukter. Vi har ett ganska stort skönhetskonto.

Caroline: Ja, det är sant. Det plågar mig att det är så stort. Det är cirka 3000 kronor i månaden. Det bekymrar mig mycket. Jag ser att Fru Efficient Badass, som vi har intervjuat och som är väldigt sparsam, bara använder Nivea-kräm och det fungerar utmärkt för henne. Så kanske skulle det fungera för mig också. Men sedan hände något. Jag fick sår i ansiktet efter en skönhetsbehandling. Samtidigt läste jag att man borde låta huden vara, eftersom den kan reglera sig själv. Så jag slutade använda produkter ett tag och min hud verkade må bra.

Jag investerade till och med i några produkter som skulle hjälpa huden att vara sig själv. Ja, det låter konstigt, men det var någon slags kräm. Så jag startade en diskussionstråd om hur mycket pengar jag skulle spara. Men efter ett tag blev min hud dålig och jag fick rynkor i pannan och ryckningar i ögonbrynen. Jag tänkte, vad händer med mig? Min hud har alltid varit bra utan botox eller sådana saker. Så jag var tvungen att återgå till min gamla rutin, och det verkar som om min hud trivs bättre med att bli bortskämd. Så jag sparade ingenting. Paradigmskiftet gav mig ingen ekonomisk besparing.

Jan: För att klargöra, de 3000 kronorna täcker hela hushållet, även om du står för det mesta. Min frisör kostar också en del, så det kan vara mellan 1000 och 2000 kronor i månaden.

Caroline: Nej, det är 3000.

Vad vill du lära barn om ekonomi?

Jan: MattiasA90 frågar:

Vad är din syn på att lära barn om ekonomi? Hur mycket ekonomi bör man diskutera med barn, och hur involverade och förstående ska de vara?

Caroline: Det är en mycket intressant fråga som jag funderar mycket på. Häromdagen pratade vi om det innan vi skulle lyssna på Jordan Peterson. Vi väntade länge. Jag sa till dig Jan, ”Ser du hur Freja, vår tolvåring, är väldigt intresserad av naturvetenskap? Det beror förmodligen på att vi har läst många böcker om valar och vulkaner när hon var liten. Nu har du chansen att göra Elsa, som är fem år, till en entreprenör.

Det verkar passa henne, eftersom hon verkar vara väldigt affärsinriktad. När hon spelar spel med dig vill hon tjäna pengar och lösa utmaningar. Hon är annorlunda än Freja. Så nu kan du lära henne mer om pengar. Att vara entreprenör handlar om att vara kreativ och se möjligheter. Om du hjälper någon att lösa ett problem, kan du tjäna pengar. Så nu har vi gjort en överenskommelse om att jag inte ska blanda mig i vad du betalar henne när hon hjälper till, som att diska, vilket hon gör bra.”

Jan: Vi hade en diskussion med Elsa. Eftersom det är Halloween, såg hon en radiostyrd kackerlacka på Lekia. Hon är fem år och sa, ”Pappa, jag vill köpa den och gömma den i din tacos så att den hoppar fram när du äter.” Jag tackade henne för att hon berättade i förväg.

Caroline: Ja, den är radiostyrd.

Jan: Sedan sa hon att hon kunde hjälpa till med disken som en kompensation. Då sa jag att hon inte behöver betalas för sådana vanliga uppgifter som att plocka undan efter sig. Men hon är bara fem år och detta var hennes första förslag, så jag tänkte att vi kan ge henne lite slack och låta henne få betalt.

Caroline: Jag har släppt kontrollen och tänker att det kan fungera bra. Du kan lära upp henne.

Jan Bolmeson:

Hur involverad tycker du att barn bör vara i ekonomin? Om vi tittar på Freja, vad är dina tankar?

Caroline: Man kan involvera dem i hushållsekonomin om man vill, till exempel genom att visa dem vad elräkningen kostar och att det är viktigt att ha värme hemma. Men jag tror inte att de har någon klar uppfattning om hur mycket pengar det handlar om ännu. Förstår du vad jag menar? Jag har inte riktigt löst det dilemmat, eftersom Freja vill förstå sådana saker.

Jan: Jag tänker så här, även om detta inte är ett avsnitt om barn. Jag tycker att transparens är viktigt. När vi var på BogleHeads-konferensen träffade jag Michelle Singletary, som skriver om privatekonomi i Washington Post. Hon höll ett föredrag med sin familj, och hennes två döttrar är 28 och 23 år gamla. För några veckor sedan skrev hon en artikel om konferensen där hon fick mycket beröm för att hon hade lärt sina barn om ekonomi och att de bor hemma. De kommer att kunna ta examen utan skuld och har en gammal bil. Men hon har inte berättat för dem hur mycket pengar de har. Det gnager på mig att om våra barn är 28 år och vi har inte delat med oss av hushållsekonomin till dem. Jag tror på transparens, men det måste vara tydligt för barnen.

Caroline: Det är vårt ansvar. De ska inte få information som gör dem oroliga eller ångestfyllda.

Jan: Jag tycker att de definitivt ska vara involverade, men vi måste vara tydliga med vad som är deras ansvar och vad som är vårt ansvar. Till exempel, jag har visat Freja sitt Avanza-konto och hennes ungdomskonto. Efter att vi åt sushi igår, frågade jag henne vad middagen kostade, även om jag betalade. Jag förklarade att det inte handlade om att hon skulle vara tacksam eller få något, utan att jag ville att hon skulle vara medveten om kostnaden. Det är viktigt att involvera dem och anpassa det till deras nivå av förståelse. Ibland handlar ekonomisk barnuppfostran om att ta tillfället i akt när de ställer frågor, även om det bara är i några minuter i bilen. Som när Freja frågade, ”Pappa, hur fungerar aktier egentligen?” Då hade jag två minuter i bilen och förklarade. Jag försökte göra det intressant för henne.

Viktigt att pengar är något positivt och ekonomi framåtriktat

Caroline: När jag växte upp pratade vi nästan aldrig om pengar, förutom att det var brist på dem. När jag började tjäna pengar genom sommarjobb eller genom att städa hemma hos äldre människor, då gav jag allt jag tjänade till hushållet. Jag visste dock inte hur mycket av det jag tjänade som faktiskt täckte något hemma. Jag hade ingen aning om hemmets utgifter, och min mamma sa alltid att allting kostar. Hon sa att det här inte var något hotell eller liknande. Jag kommer aldrig säga sådana saker till mina barn. Aldrig, aldrig någonsin.

Jan: Jag tror att jag har en annan syn på det. Får vi ta det här samtalet när det blir aktuellt? Jag tycker att barn bör bidra hemma, men de behöver inte betala allt de tjänar. Jag kan tänka mig att spara det för dem, men jag vill att de ska lära sig. Kanske tänkt att när vår äldsta är femton år, ska hon ta mer ansvar. Vi har diskuterat detta tidigare. MattiasA90 frågar:

Vad hade Caroline velat lära sig om ekonomi som barn till ung vuxen? Vad vill du föra vidare till våra barn?

Caroline: Det handlar mycket om att involvera barnen i hushållsekonomin, att förstå vad olika saker kostar, som äpplen eller liknande. Men det ska göras på ett trevligt sätt, där man har roligt tillsammans. Det ska vara framåtriktat, positivt och inkluderande. Man ska känna att man får koll och att det är till ens fördel, inte skuldbeläggande eller annat negativt. Man kan visa att ekonomi är en möjlighet.

Jan: Precis. Pengar bör inte ses som något dåligt. Jag tror att pengar är en fantastisk resurs. Det innebär inte att våra barn får allt de pekar på, men vi försöker sätta oss på samma sida av bordet. När våra barn vill ha något, säger vi inte ”Nej, du får inte det.” Istället säger vi, ”Vad roligt! Varför vill du ha det här? Jag vill verkligen att du ska få det här. Låt oss nu skapa en plan tillsammans för hur du kan få det här.”

Caroline: Vi vill att de ska förstå att vi hjälper dem att nå sina mål.

Jan: Precis. Vi visar att ekonomi handlar om att skapa planer och att ibland måste man vänta en stund för att nå sina mål. Det blir en lärdom och en process för dem att förstå och hantera ekonomi på ett bra sätt. Planerna bör vara korta och överkomliga. Precis som nu, vi kommer att köpa den radiostyrda kackerlackan den här veckan eftersom Elsa har ansträngt sig. När det gäller Freja kan man ha ett längre perspektiv. Det viktigaste är att göra ekonomi till något lustfyllt, roligt och möjlighetsorienterat. Det innebär inte att man alltid måste säga ja.

Det som har varit tydligt för mig med våra barn är att det finns olika sätt att tjäna pengar. Det handlar inte bara om att byta tid och energi mot pengar eller kompetens, som vi alla gör. Du kan även få betalt för att identifiera problem. Jag vill uppmärksamma Elsa för att hon såg ett problem och förstod att man kan få betalt för det. Det är entreprenörskap: att upptäcka ett problem som någon annan har och få betalt både för att identifiera och lösa det. Kapitalinkomster, att tjäna pengar på pengar, och gåvor är också sätt att få in pengar.

Uppskatta ansträngningen istället för resultatet

Caroline: Vad jag har känt är att när jag var liten var det brist på pengar och brist på möjligheter. Det verkade som om vi inte hade alla möjligheter, och det var svårt att skapa möjligheter. Jag vill att våra barn ska se att möjligheter finns överallt och att de kan tjäna pengar. Jag vill att de ska ha en annan syn på livet och inte vara rädda för att ta risker eller att gripa möjligheter om de vill. Det kan innebära att man förlorar pengar eller att det kostar mycket, men jag vill att de ska känna att de har möjligheter och kan skapa dem själva.

Jan: Precis, och det handlar om små saker. Konkret, vad gör vi? Det finns en fantastisk bok av Jesper Juul som påverkade mig mycket, ”Ditt kompetenta barn.” Jag fick den innan vi fick barn när jag skulle ha personalansvar för första gången. Jag gillar den mycket. Den betonar att vi bör uppskatta våra barn för deras ansträngning istället för deras resultat. Till exempel, när det gäller provresultat, uppskattar vi inte bara resultatet utan även ansträngningen.

Caroline: Kan du ge fler exempel på hur vi gör det? Jag tycker att det är svårt för jag vill inte bara säga ”Åh, bra jobbat med alla rätt!” eller ”Här var några slarvfel.” Jag vill undvika att prata om resultatet.

Jan: Första frågan jag ställer är: ”Hur gick det?” Sedan följer jag upp med: ”Ansträngde du dig? Gjorde du ditt bästa?” Det är min vanliga fråga. Och sedan säger jag: ”Perfekt.” Det är helt oberoende av resultatet.

Caroline: Ibland känner hon att hon kunde ha gjort mer. Ja, nu blev det en privat konversation här, men hon kan känna så. Om jag hade spenderat mindre tid på skärmen, kanske hade jag fått bättre resultat på provet. Jag säger till henne att du behöver ha balans i livet och ha kul, oavsett om det är på skärmen eller genom att spela basket. För henne är det antingen eller.

Jan: Hon är tolv år gammal. Hon kommer att förstå det med tiden. Och så har Elsa också börjat spela basket nyligen så säger hon, jag är inte så bra på det och så vidare. Ibland, istället för att säga att något är svårt, kan jag säga att det är ovant. Jag försöker säga att det inte är svårt; du har bara inte tränat tillräckligt än. Det här tankesättet fungerar även för vuxna.

Caroline: Man måste fatta beslut om man vill bli skicklig på något. Och du behöver egentligen inte vilja det. Men varför känner vi alltid att vi måste vara duktiga på allt?

Jan: Ja, poängen för mig är att jag försöker antyda att du kan bli bra på något om du vill det. Du är inte bra på det ännu, istället för att säga att du inte kan eller att det är svårt. Det är bara ovant.

Caroline: Jag har börjat tänka på det på senaste tiden. Vårt ena barn vill vara bra på allt, och det är en svår balans.

Jan: Det går inte. Och det är där balansen kommer in, tror jag. Det handlar om hur vi pratar med dem och säger att om de vill, kan de bli bra på det. De måste öva och träna, och vi kan hjälpa dem. Men det handlar om de vill eller inte. Man behöver inte vara bra på allt, och det är okej. Du är inte bra på det ännu. Jag tror du förstår vad jag menar.

Jan: Men det är inte en svartvit fråga. Det är både och. Ska vi gå vidare till nästa fråga från Index Queen:

Hur ser din investeringshistoria ut?

Hur har din investeringshistoria sett ut?

Caroline: Min investeringshistoria?

Jan: Ja, precis.

Caroline: Jag vet inte riktigt. Det låter som om den skulle vara lång, men det är den faktiskt inte. Jag minns att jag fick ett Sparkbanken-kort när jag var tonåring. Jag minns inte ens när det var, men jag var ung. De frågade om jag ville spara pengar och jag skulle spara på Capital Invest, vilket inte gick så bra. Det var verkligen inte särskilt inspirerande att spara och investera. Jag tror inte ens att bankmannen trodde att jag var intresserad, och jag var nog inte det heller. Det verkade som en sådan vuxengrej som inte intresserade mig som tonåring. Sedan, när jag var student, hoppar jag över några år, men jag tror inte att jag sparade särskilt mycket överhuvudtaget.

Jan: När vi träffades hade du inte mycket sparande.

Caroline: Jag sparade bara 200 kronor i månaden när vi träffades, och då hade jag kanske tusen kronor. Jag minns inte exakt.

Jan: Du hade inte mycket pengar då.

Caroline: Nej, jag hade inte mycket pengar. Vad hände sedan?

Jan: Ja, sen hade du ett sommarjobb och tjänade cirka 10 000 kronor.

Caroline: Så vi köpte en dator för pengarna.

Jan: Och du ville verkligen ha den datorn.

Caroline: Ja, det ville jag. Innan vi träffades hade jag inte mycket sparande alls. Vad hände sedan? När började vi egentligen?

Jan: Vi träffades 2003. Vid den tiden var jag aktiv på aktiemarknaden. Jag började investera i aktier när jag var 15 år 1996 och tjänade mycket pengar fram till 1999. Jag fick även ärva pengar från min pappa när han dog 1994, så jag hade ganska mycket pengar. Då hade jag cirka 60 000 kronor, vilket var mycket för mig på den tiden. Jag investerade det mesta av det i aktier och till och med köpte en cykel för 8 000 kronor.

Caroline: Var du bara 16 år då?

Jan: Ja, jag var runt 16. Jag använde en del av min mammas pengar också, och vi investerade dem i H&M-aktier. Men när aktierna föll, tog hon ut pengarna och jag ångrade att vi inte behöll dem. Men det är historia nu. Jag fick också tips om att investera i företag som Investor, H&M, Trelleborg, och Bure, vilka var fantastiska aktier om vi hade hållit dem. Jag slutade investera 2000 och började igen 2005, men sedan kom finanskrisen.

Caroline: Vi hade separata ekonomier då, eftersom vi var studenter.

Jan: Precis. Sen började jag mitt första företag och du började doktorera. Då hade vi inte mycket pengar, men vi läste om vikten av att investera och lånade några hundratusen som vi investerade i olika saker.

Caroline: Jag minns också att jag ville spara pengar själv på ett sparkonto med bra ränta, så jag satte in tusen kronor varje månad. Vid slutet av året hade jag 11 000 eller 12 000 kronor. Jag var väldigt nöjd med att jag hade sparat dem själv, det var ett bra sätt att få kontroll över mina pengar.

Jan: Ja, det är en bra idé om man vill ha bättre koll på sina pengar och inte vet hur man ska spara. Att spara under ett år är en bra metod. Ska vi ta Charlotte eller Totta?

Berätta mer om din vardagsekonomi 🙂

Jag hade tyckt det var kul att få höra mer om Carolines vardagsekonomi. Hon har nämnt att hon å ena sidan köper second hand, å andra sidan köper färska hallon när hon vill. Så jag förstår att du har ett förhållningssätt där du prioriterar. Men har du någon budget? Det låter mer som att du är sparsam och det får bli vad det blir. Pushar Jan dig för att använda pengar till det du egentligen uppskattar?

Caroline: Jag har alltid gillat att handla på second hand, och jag fortsätter göra det. Nu har vi också Tradera, Ebay, och Sellpy. Jag föredrar att inte betala fullpris för kläder och skor, eftersom de genast tappar i värde när man lämnar affären. Jag klarar helt enkelt inte av att slösa pengar på det.

Men jag är beredd att investera i vissa saker, som hudvård och ibland färska hallon om de är tillgängliga på ICA för 45 kronor per ask. Om Elsa sitter i lådcykeln och äter dem, känns det värt det. Jag är sparsam på vissa områden och spenderar mer på andra. Jag skulle inte ha köpt en Tesla trots att jag gillar att köra Teslan, men jag ogillar att den är så dyr. Dessuom tror jag att jag kanske inte hade haft huset heller.

Jan: Nej.

Caroline: Det är vissa utgifter som oroar mig. Samtidigt vill jag fortsätta med min hud- och hårvård, som kostar flera tusen kronor i månaden. Så det är svårt att ha en ekonomi där pengarna går till fel saker, eller hur?

Jan: Ja, det är sunt att tänka så. Ekonomi handlar om prioriteringar. Men det är tydligt för dig vad som ger dig energi och vad som inte gör det. Jag börjar också förstå att vi kanske inte kommer att ha huset för evigt. Kanske blir det en bostadsrätt eller en hyresrätt i framtiden. Jag lutar faktiskt mer åt hyresrätt.

Caroline: Vi får se var vi hamnar. Det är viktigt att vi delar våra energier och tankar.

Jan: Ja, vi bor kvar här i 5-10 år till, sen får vi se. Vår yngsta kommer att gå på gymnasiet då och kan ta bussen eller cykla själv. Jag har lagt det på paus just nu. Jag tror vi kommer att bo här ett tag till.

Caroline: Men jag funderar ständigt på det.

Jan: Ja, jag ser det. Jag har sagt för mig själv att när barnen är små, bor vi kvar här. Sen får vi se.

Caroline: Men jag funderar hela tiden på det.

Jan: Jag kollar ibland på Hemnet eller vet att du står i någon bostadskö.

Caroline: Jag fick en erbjudande om en femma från Heimstaden för 11 000 i månaden, men det var en sliten lägenhet med låg hyra. Men det är så det är, ibland måste man kompromissa.

Behöver Jan övertala dig att spendera pengar?

Jan Bolmeson:

Vill Jan övertala dig att spendera pengar på det du gillar?

Nej, det tror jag inte. Har du full koll på vår ekonomi? Känner du att du har full koll på vår ekonomi?

Caroline: Alltså inte riktigt. Jag kan logga in på Avanza, Nordnet och Lysa och se våra utgifter varje månad, men när det gäller företagskonton och skatter, så vet jag inte allt.

Jan: Du har tillgång till företagskonton, men det är komplicerat med flera företag. Jag försöker göra det enklare och har påbörjat beräkningar om vad som händer om jag dör och vad som händer om vi blir sjuka.

Caroline: Ja, det är verkligen två olika situationer.

Jan: Jag lärde mig något intressant på en konferens i USA. Många finansiella rådgivare pratade om livförsäkringar, men få tänker på att risken att dö är relativt liten. Det är större risk att bli sjuk eller råka ut för en olycka. De betonade vikten av disability insurance, eller handikappförsäkring, som inte finns i Sverige.

Caroline: I Sverige har vi olycksfalls- och sjukförsäkringar.

Jan: Jag håller på att utforska skillnaden mellan sjukpenning och sjukersättning, vilket är viktigt att förstå. Kollektivavtal och fack är också betydelsefulla. På kort sikt kan det skilja 10 000 kronor i månaden i lön beroende på om du jobbar på en arbetsplats med kollektivavtal eller inte.

Caroline: Jag läste en historia om en bergsguide i franska fjällen som rökte mycket och inte sparade pengar. Han dog ung, och någon sa att det var lika bra att han dog tidigt på grund av sitt rökande. Jag kan ibland tänka i svartvita termer.

Jan: Det svenska systemet har sina brister, men det är ändå fantastiskt. I Sverige har vi ett bra välfärdssystem. Det betyder inte att det är perfekt, men det ger en grundtrygghet. Till och med om du inte har sparade pengar kommer du att ha en viss nivå av trygghet om du blir sjuk eller gammal. Vi har inte samma hemlöshet som i vissa andra länder, och det är viktigt att komma ihåg. Vi har båda sidor av myntet och behöver inte dra det till extremiteter.

Vad hoppas du att människor ska minnas om dig?

Caroline: Det är viktigt att komma ihåg både det positiva och det negativa i systemet.

Jan: Ja, det är sant. Det kommer att bli minst två avsnitt om detta ämne. Jag har till och med kontaktat ett försäkringsbolag och bett dem komma och prata om det.

Caroline: Jag hörde en del av samtalet, och de verkade vara positiva.

Jan: Ja, de var verkligen positiva. Dessutom, du har en viktig roll i podden genom att komplettera och ge olika perspektiv, och många har uppskattat det.

Caroline: Tack, det känns bra att höra det.

Jan: Nu, låt oss ta en annan riktning. Om du vill göra en klinisk livsöversikt, finns det tre sidor med frågor. Jag kan börja med att fråga:

Vad hoppas du att människor ska minnas om dig?

Caroline: Det är en utmärkt fråga. Jag tror inte att jag kommer att bli ihågkommen av massor av människor, men jag hoppas att min familj minns de fina vardagsögonblicken med mig. Som när vi bakade tillsammans eller hade bra samtal. För mig handlar det om att skapa positiva minnen med familj och vänner. Jag är också med i den här podden, så kanske blir jag ihågkommen av fler, men det är inte mitt huvudfokus.

Jan: Det är en kärleksfull inställning.

Finns det något i ditt liv som du skulle vilja göra annorlunda om du hade chansen?

Caroline: Jag har funderat på att doktorera och haft lite ångest över det, men nu ångrar jag inte det längre. Jag tror att mitt liv har utvecklats som det borde. Hur är det med dig?

Jan: Jag har också några tankar ibland, men ingen egentlig ånger. Jag funderar på vad som hade hänt om jag valt en annan utbildning eller följt ett annat karriärspår, som McKinsey. Jag har också tänkt på vad som skulle ha skett om jag hade gått tolkskolan, där jag hade talat ryska flytande. Men nu har jag inga ånger.

Caroline: Det verkar som om du har haft flera vägval i livet.

Jan: Ja, det är sant. Det finns många människor som har tagit olika vägval och ändå uppnått framgång. Det handlar om att bygga nätverk och hjälpa varandra.

Caroline och hennes projekt 🙂

Caroline: Arbetsmoralen och att få saker gjorda är också viktiga faktorer i framgångsrika karriärer.

Jan: Jag håller med. Det är också intressant att många framgångsrika människor har olika bakgrundshistorier och vägval. Ångrar du något i livet?

Caroline: Ibland har jag reflekterat över mitt liv och undrat om jag skulle ha gjort vissa saker annorlunda. Men med åren har jag insett att mitt liv har utvecklats som det borde, och jag har inga riktiga ånger. Det är viktigt att komma ihåg att alla liv har sina unika vägar och att vi alla gör vårt bästa med de val vi står inför.

Caroline: Det är inte helt över, men det är i viloläge just nu, och jag känner mig inte i harmoni med det.

Jan: Många i forumet har undrat om detta.

Caroline: Jag tänker inte så mycket på att samla lärdomar från detta liv för att använda i nästa. Jag tror att vi kan lära oss mycket i detta liv och göra det bästa av det. Jag tror till och med att om någon har begått svåra misstag, som till och med mord, kan de fortfarande lära sig och förbättra sig. Kanske i nästa liv kommer de att bli påminda om vad de har lärt sig eller om de goda gärningar de har gjort.

Jan: Många blev förvånade när jag skrev i chatten att jag var ensam hemma med barnen medan du var på ”häxkollot.”

Caroline: Det var en blandning av olika ceremonier på ”häxkollot.” Vi deltog i en månskensceremoni, och det var mycket sång och försök att komma i kontakt med våra förfäder eller vårt andliga stödteam. Det handlade om att läka oss själva, antingen fysiskt eller andligt. En del bröt samman och grät under bastuceremonin när ledaren sa att vi alla är älskade för den vi är. Det fick mig att inse att jag också har något inom mig som behöver läkas. Det var en insikt att vi alla är här för att läka på något sätt.

Jan: Det låter verkligen vackert.

Caroline: Ja, det är det. Jag trodde tidigare att de som är involverade i häxeri, schamanism och liknande var inriktade på hälsosamma livsstilar. Det var intressant att se dem äta chips och dricka läsk, något som jag inte förknippar med hälsa. Jag föredrar att äta nötter, frukt och russin för att nå min bästa energinivå. Så det var en dissonans för mig att se dem äta snacks som inte stämde överens med min hälsosamma livsstil. Men jag förstår nu att det inte är konstigt att människor har olika sätt att närma sig hälsa och självförbättring.

Pengar bör inte vara ett mål

Jan: Ofta handlar det om förväntningar. Jag var på BogleHead-konferensen, och de människor där var fantastiska på att spara och investera. Det var förmodligen den rikaste procenten i USA. De delade tankar som att de inte berättar för sina barn hur mycket pengar de har, och de använder inte pengarna för att göra sina liv lyxiga.

Caroline: Kände du en motsättning då?

Jan: Inte så mycket för mig. För mig är det en fråga om att göra det som passar mig bäst och släppa andra att göra som de vill. Men det fascinerar mig alltid. Konferensen hölls på Marriott, och de hade förhandlat fram en specialrabatt. Marriott normalpris är 450 dollar per natt, men de hade fått det sänkt till 120 dollar per natt, och de var nöjda med det. De var glada över allt som var gratis.

Caroline: Det är ändå människor med massor av pengar. Hotellet kunde ha sagt ”ni har en ekonomikonferens.”

Jan: De flesta var miljonärer, dollar-miljonärer, och några hade skänkt miljoner till sina universitet för att få byggnader uppkallade efter sig. När man pratar med dem känns det ändå som om de inte har så mycket pengar, men de har inte heller så rika liv. Många av dem hade växt upp med ekonomiska svårigheter och bestämt sig för att aldrig hamna i den situationen igen. Det är en förändring man behöver göra.

Caroline: Man behöver inte vara entreprenör, självsäker och gränslös för att bli rik eller tjäna mycket pengar. Det är inte samma sak.

Jan: Det är viktigt att förstå att pengar är ett verktyg och en resurs, inte ett mål i sig. Alla har olika perspektiv på pengar, och det är inget rätt eller fel. Vissa trivs med att samla pengar, medan andra använder dem för att skapa möjligheter och lycka i sina liv. Det finns inget enkelt svar.

Caroline: Jag är mest stolt över mig själv.

Jan: Kan du berätta mer om det?

Caroline: Jag har aldrig gett upp, även när saker tar tid. Jag ser mig själv som en maratonlöpare, både mentalt och tidigare fysiskt med maratonlopp. Jag är stolt över att jag är smart och förmögen att tänka. IQ är en gåva, men det är också viktigt att veta att även om man har en låg IQ kan man skapa möjligheter och lycka i livet. Jag hoppas att det gäller för alla.

Jan: Jag tror det definitivt.

Caroline: Jag hoppas också det.

Vilka är dina finaste minnen med dina barn?

Jan: Vad är dina finaste minnen med dina barn?

Caroline: Jag har några speciella minnen. Jag minns när de föddes, särskilt när de låg bredvid mig i sängen. Jag brukar alltid ta bilder av dem när de sover för första gången. Det är något jag kommer ihåg. Men det är svårt att komma ihåg sådant nu. Ibland tänker jag tillbaka och säger, ”ja, det var vackert.”

Jan: Bra minnen.

Vad kan du säga till andra om att leva och dö?

Caroline: Jag tror att det är viktigt att ta hand om sin hälsa för att ha ett bra liv. Det handlar om att träna, äta bra mat och undvika ohälsosamma vanor som att dricka sockrade drycker. Sjukdomar blir vanligare för varje år, och det är viktigt att undvika dem. Jag tror också på att skriva ner sina tankar. Jordan Peterson hade en bra idé med att skriva ner vad man tänker eftersom det hjälper att ordna tankarna. Det handlar om att granska sitt liv och det är som terapi.

Jan: Du gör det ju själv genom att skriva nästan varje dag.

Caroline: Ja, jag börjar med småsaker som att klaga på regnet eller känna mig trött, men det går över.

Jan: Vad var det, ”morning journal”?

Caroline: Ja, det är Julia Camerons bok ”The Artist’s Way”. Den hjälper dig komma i kontakt med din kreativa sida och dig själv. Jag tycker faktiskt det är den bästa boken. Att ta hand om hälsan och självinsikt är viktigt för ett bra liv.

Jan: Sista frågan, och jag kommer att ge några förslag till frågor som man kan prata om.

Hur skulle du vilja tillbringa resten av ditt liv?

Caroline: Jag vet inte riktigt. Det är en svår fråga. Jag trivs bra med hur vi har det nu, men jag inser också att jag behöver utvecklas i mitt skrivande, som jag ägnar min fritid åt. Jag skulle vilja skriva mer, men ibland hamnar jag istället med tvättmaskinen.

Jan: Ja, det är en utmaning.

Caroline: Ja, jag har min utmaning.

Jan: Jag skulle vara väldigt nöjd om vårt liv fortsatte som det är nu. Det behöver inte bli bättre.

Caroline: Nej, faktiskt inte.

Jan: Jag har inget att tillägga, vi vill bara behålla det vi har. Jag kan inte föreställa mig att skala ner, som du sa, att minska bilen eller bostaden. Det handlar om att komma till kärnan, som du sa, det som verkligen betyder något. Sen hörde jag en miljardär säga något som jag tyckte var vackert. Han sa, ”Mitt mål är att mina barn och barnbarn ska vilja umgås med mig när jag blir gammal.” Och jag gillar också det Niklas sa om att fråga sina barn hur de upplever ens föräldraskap. Om de känner att man har tid för dem.

Caroline: Tror du att barn vågar vara ärliga och öppna i sådana samtal?

Jan: Freja var brutalt ärlig.

Caroline: Vad sa hon då?

Jan Bolmeson:  Hon sa, ”Ja, jag tycker det.” Sen sa hon något som var jobbigt, men jag glömde vad det var. Men jag var okej med det. Jag sa att jag skulle tänka på det.

Om ditt hus brann, vad skulle du ta med dig?

Jan: Ja, precis. Det var något där. Men jag tänker att det är bra att fråga. Sen brukar jag säga, angående ditt skrivande, att nu säger jag det på inspelningen så att det blir officiellt. Folk brukar säga att jag är den som har talangen, men jag tror att du har potentialen. Jag har jobbat i 20 år för att vi ska ha ekonomisk frihet, men jag tror att en dag kommer du att skriva den där boken som blir en bästsäljare och som genererar mer än vad jag har gjort.

Caroline: Jag skulle vara överlycklig om jag kunde bidra så mycket till vår ekonomi.

Jan: Vi får se. Jag har alltid trott att det är du som egentligen har potentialen. Jag har nått mina gränser, medan du har haft den där kreativa sidan. Men jag tror att vi ska avsluta nu. Vad säger du? Har du några avslutande tankar?

Caroline: Det var roligt att bli intervjuad. Du hade många bra frågor, även om vi inte hann med alla. Vi kanske inte följde den strukturerade listan så noga.

Jan: Jag hade ju fler frågor, men vi hann inte med dem alla. Det var ändå roligt. Vad tänker du? Har du något att tillägga?

Caroline: Jag tror det var en bra samtal. Tack för att du intervjuade mig.

Jan: Tack själv. Jag tyckte det var en givande konversation. Och som avslutning, en sista fråga:

Om ditt hus brann och du bara kunde ta med dig tre saker, vad skulle de vara?

Caroline: Förutom människor då. Jag skulle nog ta med mig mitt universitetsdiplom. Och kanske min dator, även om det egentligen inte behövs eftersom allt är i molnet. Det är svårt att säga. Vad skulle du ta med dig?

Jan: Om det inte fanns i molnet, då skulle jag säga att dina skrifter och anteckningar är viktiga för dig. Jag tror också att foton är viktiga för dig.

Caroline: Vi har faktiskt inte så många foton.

Jan: Nej, men de finns ju i Google Photos.

Caroline: Ja, de är i molnet.

Jan: Precis, men jag menar att om de inte fanns där så skulle det vara viktigt för dig. Vad skulle du ta med dig i så fall?

Jan: Foton och digitala grejer. Jag tror att vi kan utforska detta i fler avsnitt eftersom det finns många intressanta aspekter att diskutera. Till exempel, vad tror du är hemligheten bakom ett meningsfullt och lyckligt liv? Vilka råd skulle du ge till föräldrar och tonåringar? Vad är det bästa råd du någonsin har gett?

Caroline: Det är svårt att komma på just nu. Jag skulle nog låta som en idiot som försöker ge bort något.

Jan: Det är därför det är bra att fundera på det. Sådana här samtal tar ju inte bara 20 minuter på ett hospice. Det är något som utvecklas över flera dagar med någon att prata med. Men det är ändå intressant. Det leder till meningsfulla diskussioner. Kanske vi ska överväga att bjuda in min mamma och välja ut några av dessa frågor att diskutera med henne i förväg. Till alla er som lyssnar, tack så mycket för att ni har följt med på alla dessa frågor. Ett stort tack till Index Queen och alla i forumet som tog initiativet till detta avsnitt. Vi hoppas att ni är nöjda med svaren, och ni är välkomna att komma tillbaka med fler frågor när som helst. Tack så mycket! Tack!

Relaterade länkar

Om du gillar detta avsnittet, då gillar du nog även:

• #294 – Fem saker vi ofta ångrar när vi blir äldre

Annat som vi nämner i avsnittet:

• Slängt in handduken till sist på min investmentbolagsportfölj (och guldet)
• Paradigmskifte för mitt skönhetskonto – less is more

Jan och Caroline Bolmeson

29 oktober, 2023

Den här artikeln publicerades söndagen 29 oktober klockan 15:55 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Personligt med Jan och Caroline, RikaTillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.