Jag överlevde överlevnadskursen… :-)

Hemma igen efter en 3-dagars kurs i Bushcraft i Karlsborg

Jan Bolmeson

17 juni, 2015

Jag har fått en hel del uppmuntrande tillrop och frågor hur det gick för mig i helgen. Här är en liten off-topic sammanfattning innan vi återgår till ordinarie sändning med artiklar om privatekonomi.

Det första jag måste säga är att det var en häftig upplevelse. Inte riktigt som jag hade tänkt mig det men väldigt roligt i alla fall. Det började i fredags morgon med en liten fika – trots att jag redan hade proppat i mig mat redan för säkerhets skull – jag trodde att hunger inte var min grej. Därefter höll instruktören Ingvar Krancher en kort föreläsning om kroppen och hur den fungerar i olika utsatta situationer.

Instruktören – grundaren till Försvarsmaktens överlevnadsskola

Vi pratade om t.ex. hur viktigt det är att inte drabbas av panik i en nödsituation om att stanna upp, tänka genom sin situation, orientera sig och planera. Om 3-regeln som säger att man kan vara utan syre i 3 minuter, i kyla i 3 timmar, utan vatten i 3 dagar och utan mat i 3 veckor. Att nästan 80 % av grejen i en överlevnadssituation handlar om det psykologiska (kunskap, hålla sig lugn, acceptera sin situation och så vidare).

Jag måste göra en utvikning på instruktören också. Ingvar som jag skulle säga närmar sig 80 år, blev fallskärmsjägare på tidiga femtiotalet och var sedan anställd inom Försvarsmakten i flera decennier där han tillsammans med mer publikt kände Lars Fälth startade och drev Försvarsmaktens överlevnadsskola. Enligt hans egen utsago har han över 10 000 nätter utomhus (nästan 27 år(!)) varav nästan 300 i bivack nedgrävd i snö.

Det gjorde att min upplevelse var att mycket av undervisningen och råden som vi tre deltagare fick, var baserade på egna upplevelser. Som när han berättade om att han varit ute under 31 dagar och börjat få tandlossning för att han bara hade druckit vätska och hur de därefter började införa att man skulle göra tandpetare för att massera tandköttet. Eller en annan historia där han under 60-talet hade en 14-dagars övning i norra Sverige där deras pulkor med utrustning gick genom isen, och hur de var tvungna att överleva på riktigt i 7 dagar innan de blev hittade. Han hade då tydligen värnpliktiga som ville sätta sig i snön och somna och hur han fick få igång dem genom att smälla till dem så hårt att staven gick av och hur de sedan gjorde för att klara sig.

Den teoretiska utbildningen

I alla fall vi avslutade teorin med lite mer konkret kunskap såsom:

• Vi består av 70 % vatten, redan 2 % vätskebrist ger koncentrationssvårigheter (märktes i verkligheten dag 2)
• Vid sårbehandling behöver man koka vatten 20 minuter, annars 1-5 minuter för att dricka det
• Viktigt att spara vatten konstant genom att regelera temperaturen (ej svettas och inte frysa)
• Det tar ca 2 timmar att återhämta sig efter att man har kräkts eller är utmattad (en av deltagarna prövade det här dag 2)
• Det tar ca 10 dagar att återhämta sig från magsjuka
• Är det kallt får man inte dricka varmt, kan i värsta fall ge att tänderna spricker, i bästa fall att man blir magsjuk
• Se upp med döda djur i vattendrag
• Man kan klara sig och fungera i princip som vanligt på 500 kcal om dagen om man samtidigt dricker 3 liter vatten (fick vi pröva på)
• Man ska alltid stå på något även med kängor då det isolerar ytterligare
• Kängor ska torkas 1 meter vid sidan av elden och 1 meter ovanför med tårna mot elden och sulan uttagen
• Komforttemperatur på sovsäckar anges till den temperatur där en naken kropp mår bra ca 27-28 grader
• Tumhandskar bör användas vid lägre temperaturer än -15 grader
• Vid kyla är det viktigaste att skydda njurarna
• 80 % av värmeförlusten går via huvudet, fryser man om fötterna är det många gånger bättre att ta en mössa än något annat
• Astraldukar (aluminium-filtar) har visat sig ge köldskador
• Att man ska koka all mat (både äta maten och dricka buljonen, för att ta hand om 100 % av energin)

och lite annat smått och gått. Jag fattar att mycket av det här är t.ex. saker många har lärt sig under sin värnplikt, men jag som 80-talist tillhör ju den där generation som skulle gör lumpen runt 2000 där vi inte var särskilt önskade av försvarsmakten. Jag kan tänka mig att det här var lite en light-version av det. Särskilt där vi blev kallade för ”patrull” och när Ingvar inte hade mobiltäckning vid ett tillfälle så hette det tydligen att man inte hade samband. :-)

Den praktiska utbildningen

Därefter var det dags för att ge sig ut i skogen. Jag vill egentligen inte berätta för mycket för att inte förstöra för dig om du avser att göra en liknande kurs – som jag varmt rekommenderar. Halva grejen är ju nämligen lite ovissheten. Det som jag däremot kan säga är att där var en del saker som jag hade med mig som man inte fick ha med sig ut, t.ex. mobiltelefon och annan utrustning. Det var i princip bara kläderna man hade på och med sig som var ok. Den andra utrustningen blev tilldelad.

Jag kan säga så här – tält, ryggsäck, sovsäck, eget liggunderlag, egen kniv, mobiltelefon, kompass, tändstickor etc var saker vi inte hade med oss ut. Efter att vi hade fått vår utrustning och samlat ihop den bäst vi kunde var det dags att ge sig ut. Det var inte fokus på några längre marscher, utan fokus låg på att gå genom alla de växter som vi såg längsvägen. Jag har under helgen fått identifiera och smaka på bland annat:

• Kirs
• Maskrosblad
• Maskrosblomma
• Ängsyra
• Harsyra
• Myror
• Tuschlav
• Björkblad
• Granskott
• Tallbarr
• Kaveldun
• Vass
• Brännässlor
• m.fl.

Det var oerhört mycket praktiskt också som att:

• tillverka sitt eget vattenfilter av vitmossa, torv, kolbitar och blåbärskvistar,
• tillverka fiskeredskap
• bygga olika typer skydd för natten
• göra upp eld med eldstål
• identifiera vädersträck
• uppskatta, mäta och stega upp avstånd
• gå rakt i skogen eller i mörker
• skicka nödsignaler
• kommunicera med helikopter

och en hel del annat som jag inte vill avslöja här för dig som ska göra kursen.

Sammanfattning

Om jag ska försöka mig på att sammanfatta det så var det en stor upplevelse. Där är många småsaker som jag uppskattar betydligt mer just nu. Det är många småsaker jag uppskattar numer – såsom att kunna sova en hel natt utan att behöva gå upp 02:00 i ösregn för att samla ved (=dålig förberedelse) för att hålla elden igång, kunna dricka rent vatten och äta annat tallbarrste med granskott.

Det var utmanande under perioder, men det var verkligen inte ”plågeri”. Som Ingvar själv sa – poängen är inte att göra det så miserabelt som möjligt för då lär man sig inget, man är inte särskilt nöjd och dessutom är det dåligt för affärerna för man kommer inte tillbaka. Det märktes lite hos honom vid ett tillfälle då en av oss tre dag 2 mådde dåligt och kräktes och ville bryta. Ingvar var lite försiktig och sa ungefär: ”Ja, jag kan ju få igång dig om du vill, jag har ju fått igång många genom åren, men du är ju civilist och har betalt för kursen så du få bestämma själv.” Vi påbörjade och avslutade kursen tillsammans alla tre.

Jag kan så här i efterhand se att jag lärde mig sjukt mycket, mycket, mycket mer än man kan ge bort ovan. Vi gjorde moment i princip hela tiden och jag tror faktiskt inte vi gick några enorma avstånd. Enligt min stegräknare låg vi på ungefär 10 000 steg om dagen vilket motsvarar ca 13 km totalt – det inkl. rörelse vid lägerplats.

Jag ska dock inte sticka under stol med att jag var hungrig både dag 1 och dag 2. Dock var jag förvånansvärt lite hungrig dag 3. Jag hade nytta av att jag under perioder kört 5:2-dieten så jag kände igen hungern. Jag är dock förvånad över att man fungerar så pass väl på att dricka tallbarrsté och äta växter. Det hindrade dock inte matfantasierna som kom som ett brev på posten. Det första jag gjorde när jag var tillbaka i Malmö var att käka en 350 g köttbit på Jensens med familjen.

En annan lite rolig reflektion var att många av de sakerna som vi hittade och åt gratis i skogen (granskott, ängssyra, myror) är mat som jag betalat tusentals kronor för att få äta på världskända restauranger såsom Noma i Köpenhamn, Daniel Berlin på Österlen eller Frantzén i Stockholm.

Den sista insikten som jag tar med mig är det som Ingvar tjatade om är att det inte handlar om utrustning utan kunskap och attityd i en nödsituation. Han hade inte mycket till övers för det ”pill” som såldes idag som ”överlevnadsutrustning” eller ”bushcraft”-utrustning. Jag inser att det är ju sådant som kommer av år ute i naturen. Jag själv blev t.ex. förvånad över hur mycket man kan göra med en svart sopsäck, en presenning och lite snöre.

Den sista reflektionen handlade mycket om attityd. Jag är väl inte ett manligt praktexemplar men jag är inte heller otränad och jag hade från tid till annan svårt att hänga med Ingvar, som dessutom haltade till följd av en stroke för några år sedan. Jag bestämde mig innan utbildningen att jag inte skulle klaga eller föra klagomålskonversationer utan försöka applicera lätthet (motsatsen till ”det borde vara annorlunda”). Jag tror nämligen det spelar en väldigt stor roll både för en själv och andra. Tack Nicola för tipset att tänka positiva tankar och ta en timme i taget.

Ingvar och företaget har tyvärr ingen riktigt utvecklad hemsida än, men är du intresserad så kan du mejla Mikael Darheden på info@kavelbronevent.se, hälsa gärna från mig.

Relaterade artiklar

• Man, 33 år, dog under överlevnadskurs? - Om att vara utanför sin komfortzon - på väg till Karlsborg för att delta i en överlevnadskurs