Känslan av otillräcklighet

Jan Bolmeson

2 juni, 2009

Nu sitter jag på 10.000 meters höjd över havet på väg till Irland för att gå min NLP-fortsättningskurs. Tanken slår mig att återigen har det gått nästan 1 månad från mitt senaste inlägg här på bloggen. Det som återigen denna gången gör att jag skriver är att jag fått mejl från folk som undrar om jag lever eller om jag lagt ner bloggen.

Detta gör att en insikt som dykt upp många gånger den senaste månaden, gör sig påmind igen. Nämligen en kombination av att jag hela tiden gör allt för att tillfredsställa andra. Jag vet inte riktigt än varför, men det återkommer till ett coachsamtal jag hade med en min vän Pia.

Vi började prata om mitt beteende där jag sällan tidsätter mina mål – särskilt de som bara rör mig själv. Det ter sig som att jag prioriterar hela tiden att tillfredsställa andra människor än mig själv eller de närmast kring mig. Det andra intressanta i samma samtal var när vi började nysta i en tråd när hon frågade mig:

När i mitt liv var jag senast nöjd?

Precis som ungefär för ett år sedan vid denna tiden, fick jag samma fråga från henne:

När i mitt liv var jag senast lycklig?

Båda frågorna gjorde mig vid respektive tillfälle väldigt medvetna om hur jag lever mitt liv. Först kändes det så där tomt, och sedan gick och skapade resultat som gjorde mig lycklig (friade till min Caroline). Utmaningen för mig då som nu är min egen bild av mig själv.

En av mina grejer på senaste tiden har varit att jag verkligen analyserat och inventerat mig själv på kors och tvärs och t.ex. kommit fram till att vissa saker ”borde” inte vara som de är. Jag har konstaterat att jag drivs av ”hotivation” istället för ”motivation”. Det vill säga att jag verkligen går igång och gör saker när jag konstaterar ”fy tusan, så här får det verkligen INTE vara”, istället för att se fram mot ett mål och drivas av attraktionen till det. Problemet som jag ser med detta beteendet är att det producerar väldigt ojämna och inkonsekventa resultat i mitt liv för tillfället. Sedan är där en massa andra saker som jag håller på att ändra på.

Saken är dock att jag seriöst misstänker att alla ovanstående saker är symptom på ett större problem och beteende som ligger mer ”under ytan”. Känslan av otillräcklighet. Varje gång jag uppnår ett mål så är jag redan på väg till nästa, det kunde varit bättre, jag kunde ha gjort mer eller jag kunde ha gjort det annorlunda. Oavsett vad jag än gör eller är så ter det sig som att det i mina egna ögon är otillräckligt. För att möta denna utmaning har jag bestämt mig för att:

• Börja med att aktivt sänka ribban – det är OK med en 3:a i en utvärdering
• Försöka leta upp grunden till det tillfälle då jag presterade ett resultat och någon annan sa eller gjorde något som fick mig att bestämma mig för att det inte var gott nog OCH förändra det.
• Fira mera och skapa struktur för att unna mig saker med min påverkansgrupp

Det är viktigt för mig att göra detta och kommunicera detta för att i slutet av samtalet så ställde Pia en fråga som jag inte ens vet om det var meningen att den skulle bli den slamkrypare den blev. Jag fick:

Så jan, berätta för mig varför du är fantastisk?

Jag blev först tom och sedan efter bra stunds övervägande svarade jag – ”för att jag ändå presterar ganska bra resultat och når de flesta av mina mål som jag sätter upp”. Jag var nöjd med det ända tills jag insåg vad jag verkligen sa. Istället för att svara något av alla de tiotals saker jag hade kunnat svara, såsom kärleksfull, snäll, omtänksam etc. Så svarar jag istället med något som är direkt kopplat till mina prestationer!! Grattis, i ett liv där jag hela tiden går runt och känner mig och mina aktioner och resultat som otillräckliga så definierar jag mig själv enligt dem. Min självkänsla är alltså också insnärjd i detta hela. Vilket ormbo, och vilka möjligheter…

Anledningarna till att jag skriver på bloggen om detta är flera – jag vill både visa dig och andra att man inte är ensam i sina beteenden. Tvärtom känner jag och pratar med många om liknande beteenden och det fantastiska är dessutom att om man klarar av att definiera ett problem så är det till hälften löst. Den andra anledningen är att verkligen betona vikten av att ha en struktur för sin växt och personliga utveckling.

Jag brukar göra metaforen till muskler, det är olika muskler som man behöver träna och för att träna på ett effektivt sätt så behövs det ett bra gym att gå till. Mitt gym är för närvarande är både en coach, utbildningarna i Balansekonomi samt att jag under två år kommer att gå en hel utbildningsserie hos Christopher Howard i London/Dublin. Tack vare denna kan jag växa som person och även dela med mig här på hemsidan.

Jag vill även passa på att dela med mig av ett superspännande projekt såhär när jag skrivit om struktur. Jag har under den senaste månaden arbetat mycket på det som ska bli den ”nya” hemsidan RikaTillsammans.se. Det kommer bli en hemsida med mer fokus på struktur och bättre artikelserier, e-utbildningar, ett coaching och mentorskapsprogram, erbjudanden, rabatter, seminarier och även en återlansering av eBankboken som är ett webbaserat verktyg för att styra och följa upp sin privatekonomi. Jag hoppas på en ordentlig lansering i mitten av juli… :)