Känslan av otillräcklighet

Känslan av otillräcklighet

Känslan av otillräcklighet

Nu sitter jag på 10.000 meters höjd över havet på väg till Irland för att gå min NLP-fortsättningskurs. Tanken slår mig att återigen har det gått nästan 1 månad från mitt senaste inlägg här på bloggen. Det som återigen denna gången gör att jag skriver är att jag fått mejl från folk som undrar om jag lever eller om jag lagt ner bloggen.

Detta gör att en insikt som dykt upp många gånger den senaste månaden, gör sig påmind igen. Nämligen en kombination av att jag hela tiden gör allt för att tillfredsställa andra. Jag vet inte riktigt än varför, men det återkommer till ett coachsamtal jag hade med en min vän Pia.

Vi började prata om mitt beteende där jag sällan tidsätter mina mål – särskilt de som bara rör mig själv. Det ter sig som att jag prioriterar hela tiden att tillfredsställa andra människor än mig själv eller de närmast kring mig. Det andra intressanta i samma samtal var när vi började nysta i en tråd när hon frågade mig:

När i mitt liv var jag senast nöjd?

Precis som ungefär för ett år sedan vid denna tiden, fick jag samma fråga från henne:

När i mitt liv var jag senast lycklig?

Båda frågorna gjorde mig vid respektive tillfälle väldigt medvetna om hur jag lever mitt liv. Först kändes det så där tomt, och sedan gick och skapade resultat som gjorde mig lycklig (friade till min Caroline). Utmaningen för mig då som nu är min egen bild av mig själv.

En av mina grejer på senaste tiden har varit att jag verkligen analyserat och inventerat mig själv på kors och tvärs och t.ex. kommit fram till att vissa saker ”borde” inte vara som de är. Jag har konstaterat att jag drivs av ”hotivation” istället för ”motivation”. Det vill säga att jag verkligen går igång och gör saker när jag konstaterar ”fy tusan, så här får det verkligen INTE vara”, istället för att se fram mot ett mål och drivas av attraktionen till det. Problemet som jag ser med detta beteendet är att det producerar väldigt ojämna och inkonsekventa resultat i mitt liv för tillfället. Sedan är där en massa andra saker som jag håller på att ändra på.

Saken är dock att jag seriöst misstänker att alla ovanstående saker är symptom på ett större problem och beteende som ligger mer ”under ytan”. Känslan av otillräcklighet. Varje gång jag uppnår ett mål så är jag redan på väg till nästa, det kunde varit bättre, jag kunde ha gjort mer eller jag kunde ha gjort det annorlunda. Oavsett vad jag än gör eller är så ter det sig som att det i mina egna ögon är otillräckligt. För att möta denna utmaning har jag bestämt mig för att:

  • Börja med att aktivt sänka ribban – det är OK med en 3:a i en utvärdering
  • Försöka leta upp grunden till det tillfälle då jag presterade ett resultat och någon annan sa eller gjorde något som fick mig att bestämma mig för att det inte var gott nog OCH förändra det.
  • Fira mera och skapa struktur för att unna mig saker med min påverkansgrupp

Det är viktigt för mig att göra detta och kommunicera detta för att i slutet av samtalet så ställde Pia en fråga som jag inte ens vet om det var meningen att den skulle bli den slamkrypare den blev. Jag fick:

Så jan, berätta för mig varför du är fantastisk?

Jag blev först tom och sedan efter bra stunds övervägande svarade jag – ”för att jag ändå presterar ganska bra resultat och når de flesta av mina mål som jag sätter upp”. Jag var nöjd med det ända tills jag insåg vad jag verkligen sa. Istället för att svara något av alla de tiotals saker jag hade kunnat svara, såsom kärleksfull, snäll, omtänksam etc. Så svarar jag istället med något som är direkt kopplat till mina prestationer!! Grattis, i ett liv där jag hela tiden går runt och känner mig och mina aktioner och resultat som otillräckliga så definierar jag mig själv enligt dem. Min självkänsla är alltså också insnärjd i detta hela. Vilket ormbo, och vilka möjligheter…

Anledningarna till att jag skriver på bloggen om detta är flera – jag vill både visa dig och andra att man inte är ensam i sina beteenden. Tvärtom känner jag och pratar med många om liknande beteenden och det fantastiska är dessutom att om man klarar av att definiera ett problem så är det till hälften löst. Den andra anledningen är att verkligen betona vikten av att ha en struktur för sin växt och personliga utveckling.

Jag brukar göra metaforen till muskler, det är olika muskler som man behöver träna och för att träna på ett effektivt sätt så behövs det ett bra gym att gå till. Mitt gym är för närvarande är både en coach, utbildningarna i Balansekonomi samt att jag under två år kommer att gå en hel utbildningsserie hos Christopher Howard i London/Dublin. Tack vare denna kan jag växa som person och även dela med mig här på hemsidan.

Jag vill även passa på att dela med mig av ett superspännande projekt såhär när jag skrivit om struktur. Jag har under den senaste månaden arbetat mycket på det som ska bli den ”nya” hemsidan RikaTillsammans.se. Det kommer bli en hemsida med mer fokus på struktur och bättre artikelserier, e-utbildningar, ett coaching och mentorskapsprogram, erbjudanden, rabatter, seminarier och även en återlansering av eBankboken som är ett webbaserat verktyg för att styra och följa upp sin privatekonomi. Jag hoppas på en ordentlig lansering i mitten av juli… :)

Relaterade etiketter och ämnen

Balansekonomi, struktur

Kommentera

8 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Hallå Jan!

    Kul att se ännu en F:are som håller på med personlig utveckling. :-)

    Angående att sänka ribban så läste jag nyss Good Enough av Elizabeth Gummesson. För mig handlar det lite om ingenjörsmässighet, alltså att inte bara specificera vad målet är utan också hur nära målet man måste komma för att det ska vara ok. Sista lilla detaljen eller biten kvar kan vara onödigt kostsam.

    Hon tar också upp självförtroende-självkänsla (som Mia Törnblom) och vikten av att hålla isär dem. Kanske kan vara värt att kolla upp.

    Ha det!
    Kristian

    Gravatar ikon för användaren
    Kristian
    1. Vit pil

      Hej Kristian,

      Tack för din kommentar, jag delar din uppfattning. Var inne på din blogg också lite snabbt. Tycker att vi får ta och träffas vid tillfälle. :)

      /jan

      Gravatar ikon för användaren
      Jan
  2. Vit pil

    Att känna sig otillräcklig har mycket att göra med att, som du nämner, gör vad andra vill och tycker man ska göra. Inte vad man själv anser vara bäst att göra.

    Detta är ett problem för att man säljer sin själ för att vara accepterad. Och varför är det då så viktigt att vara accepterad? I verkliga fallet är det inte alls av vikt. Men vi tutar i oss själva att är vi inte accepterade överlever vi inte. Det är bara fjanterier och illusioner på hög nivå.

    Och dessa illusioner finner vi i alla livets situationer. Även i affärsvärlden där entreprenörer fjäskar för anställda precis som om de var gudar som ägde de och inte tvärtom. Likadant med myndigheter som de slaviskt följer buggade och bockandes. Det är så i tutat i oss att vi ska vara slav åt andra. Även myndigheter och stat som i själva verket är folkets språkrör, inte Gudar. De jobbar åt oss, absolut inte tvärtom. Men vi agerar som om de styr över oss. Vilket skämt.

    Man märker tydligt detta ”jag måste vara accepterad” i entreprenörernas värld. De arbetar i själva verket FÖR de anställda (för det är ju faktiskt så att bolag existerar för att bidra med jobb…NEJ bolag existerar enbart för att berika ägarna och inget mera), de arbetar i själva verket FÖR myndigheterna (Helt förvridet. Myndigheter ska hjälpa entreprenören att lyckas. Inte tvärtom. Lyckas de inte med denna simpla uppgift så ska de avsättas) och de arbetar FÖR leverantörerna (även detta ren bullshit, leverantören arbetar åt entreprenören och får betalt för sina tjänster när de lyckas med det och där med basta).

    Entreprenören är i själva verket slav åt ingen annan än sina egna nycker och idéer (detta måste man fatta Och det gäller även varje individ. Samma lag oavsett om du är en entreprenör eller en privat person utan affärer på skallen). Hade inte entreprenörer funnits så skulle vi varit på stenålders stadiet ännu. Troligen inte ens det.

    Ser ni, oavsett var vi är i världen (såvida vi inte tillhör de som blottat illusionerna och rökridåerna) så är vi indoktrinerade att tro att vi inte har något att säga till om. Där emot har alla andra det och vi ska bara lyda och vara snälla. Att prestera resultat är helt enkelt en klar del i detta (det är som när en hund hämtar en pinne som ägaren kastat åt honom. Samma sak. Samma bullshit). Så Jan’s känsla av otillräcklighet när han INTE presterar är inte så konstig egentligen. Det är resultate av att vara slav åt personer, företag och myndigheter som i själva verket ska och är slav åt den enskilda individen. När man inser denna simpla grej så börjar världen jobba åt en, inte tvärtom.

    Tänk själv:

    Telebolaget ger oss telefon och bredband. Vi betalar de enbart för att vi känner att vi är skyldiga de detta. Telebolaget där emot ska vara glada att de överhuvudtaget får pengar från oss. Vi bestämmer om de är värda pengarna. Absolut inte tvärtom. Vi har makten att ruinera de på en dag när vi inser att vi är de slutgiltiga domarna över andras framgångar.

    Elbolaget ger oss el. Vi betalar elbolaget ifall vi är nöjda med de. Stänger de av elen ifall vi inte betalar kan vi idag bygga egen el försörjning för en spottstyver sen behövs inte elbolagen mer. Elbolagen får betalt bara för att vi bestämmer oss för att de är värda pengarna. Inte tvärtom. vem har nu makten om jag får fråga? Vi, precis.

    Vi är inte tvungna till ett skit och prestationsbehovet är ett galet bevis på hur knäppt vårt samhälle är. Vi sätter oss själva i den här loopen om att vi är ”tvungna” att jobba, ”tvungna” att hålla avtal etc. Det är bullshit alltihopa. Så länge vi gynnas själva och inte blir ett lik andra går på för att nå sina mål så håller man gärna avtal och hjälper till. Men när detta inte gäller då får man lära sig hur världen fungerar. Den verkliga världen.

    I den verkliga världen skär man av onödig last. Hade fler folk fattat detta hade folk mått mycket bättre och känt att de kan klara mycket mer och med ett enklare samvete. Att ge dåligt samvete är en av verktygen nämligen som alla dessa besserwisser typer använder för att få som de vill. Skippa det dåliga samvetet så blir det också enklare att skära av dölasten. Ingen basar över dig mer än dig själv oasvett vilka metoder dessa ”andra” använder sig av (kronofogden, hot att stänga av service, hot att sätta dig i fängelse etc).

    En annan intressant grej med bolag, speciellt förlust tyngda bolag. De ägare jag snackat med som har bolag som går med enorma förluster kan bara inte förstå sina förbaskade rättigheter. De går runt i sitt la la land och tror att de är skyldiga att betala långivare som äter upp deras förmögenhet. Långivare som absolut INTE vill lyssna på deras snälla vädjningar om att få konvertera lånet de är skyldiga (men inte kan betala av) mot aktier i deras bolag så att de inte går under.

    De kan inte heller förstå varför de ska sänka löner eller sparka anställda som suger de torra på pengar (för att dessa anställda inte vill sänka sina löner så att alla kan räddas från Domedagen).

    De kan inte heller se varför de ska kicka deras dönickar till leverantörer så långt det bara går bara för att de inte vill köpa tillbaka lager du inte lyckas sälja av eller att de inte vill ge dig en kredit så att du kan klara av kassaflödes balansen på bästa möjliga sett. Eller hyresgivaren som vägrar att bli delägare för att du inte har pengar till hyran.

    Märk väl entreprenören erbjuder alla personer delägarskap i utbyte mot att rädda ett bolag de alla suger pengar ifrån. Men ingen av de visar någon som helst nåd. Ändå visar den dumma entreprenören nåd åt de förbaskade vampyrerna och undrar varför han ska vara dum mot de (blir till och med aggressiv när man lägger fram sanningen till honom). Entreprenören är rädd at trampa folk på tårna. Men vad han inte förstår är att hugger inte han av deras läbbiga tår så styckar de honom och äter honom till middag samma dag. Utan någon som helst ånger eller tårar över hans förlust. Ingen bryr sig om snälla idioter i affärer. Läxa för alla de som inte vill inse det.

    Vad jag vill komma till är: Lyssna först till dig själv och vad som gynnar dig och kör över de som inte tål sanningen du ser. De kommer sannerligen köra över dig och mosa dig ordentligt så du inte reser dig igen. Det är så affärer genomförs. Man behöver inte vara super framgångsrik entreprenör för att uppleva detta. Har du en liten firma så känner du redan på detta så vida du inte är hjärndöd eller på något annat sätt har problem med verklighets uppfattningen.

    Och en poäng kring etik som jag fick perfekt beskriven av Dan S. Kennedy. Hans definition av etik och moral är ”Det som gynnar dig är det som är bäst att göra. Alltså, måste du kyssa en groda för att få kronan, gör det. Men gör det bara ifall det faktiskt ger dig kronan. Se till att ha kronan i escrow innan du kysser slajmet”.

    NOTE: Glöm aldrig vem som är bossen: DU. Utan dig skulle inte bolagen tjäna pengar, skatteverket skulle inte kunna scamma dig på skatter och folk skulle inte kunna få igenom sina konstiga planer och idéer. Utan dig, ingen action. The buck starts and stops with you.

    Gravatar ikon för användaren
    Mathias
  3. Vit pil

    Du brukar prata om integritet. Ser en tråd av det i det här inlägget också. Du skulle ju kunna ha ett nyhetsbrev som kom ut en gång per månad. Nu har du istället en blogg som tidigare uppdaterats flera gånger i veckan. Då undrar vi så klart om det blir mycket glesare mellan inläggen.

    Alltså handlar det om att sänka ribban – och göra det tydligt inför andra också. Jag upplever att det finns en stor acceptans för det, så länge jag inte bara ”försvinner” utan istället talar om vad folk i min omgivning kan förvänta sig av mig framöver.

    Hoppas du får en underbar utbildning!

    Kram,
    Lisa

    Gravatar ikon för användaren
    Lisa
    1. Vit pil

      Hej Lisa,

      Helt klart är det en integritetsfråga – och det är här också jag upplever att det har varit jobbigt för mig. Framförallt handlar det också mycket om olika typer av rädslor. Rädslor faktiskt förmodligen om att hoppa och verkligen satsa på bloggen och allt sådant. Hur märkligt det än låter.

      //jan

      Gravatar ikon för användaren
      Jan
  4. Vit pil

    Jag blir lite nedstämd av en del av dina slutsatser, även om det mesta är klokt och bra.

    Det är INTE ok att få treor i en utvärdering. En (kurs-)utvärdering är ju ett kvitto från någon annan på att de verkligen fått ut något av din kurs. Det finns en relation bakom, ett förtroende, en förväntan. Får du bara treor så hade dina deltagare lika gärna kunnat välja en annan kurs. Du kan bättre!

    Eller menar du att det är OK med en enstaka trea bland en massa fyror och femmor? I så fall håller jag med.

    På samma sätt har du ett förtroende och en slags relation med dem som läser din hemsida. Om du inte uppdaterar den så dör den och det vill du nog inte, innerst inne.

    Så när det finns en relation med andra inblandad, så är en trea inte riktigt OK. Jag tycker inte det.

    Däremot håller jag med om att man måste kunna klappa sig själv på axeln över allt som är bra, utan att det är i toppklass. Är det ”bara” relationen till mig själv det handlar om så är treor helt OK. Faktiskt nästan önskvärt.

    På en av Anthony Robbins kurser fick jag en aha-upplevelse som hänger ihop med det här.

    Som alla stora aha-upplevelser så blir det banalt när man ska förklara det, men jag gör ett försök:

    De stora, långtida målen ska vara svåra att uppnå – så att du kommer någon vart och tar rejäla kliv framåt. Men de dagliga ska vara busenkla – så att du är på rätt kurs, och inte tappar sugen.

    Jag har nog alltid tänkt (vilket jag anar att du också gör) att även de dagliga målen ska vara svåra, tuffa och ansträngande.

    Men livet blir ju så jobbigt då. Helt i onödan. Och man får en massa restlistor med saker man inte hunnit med.

    Mina fyra fokusområden handlar om relationer, ordning, pengar och hälsa. Där kollar jag mina framsteg varje dag.

    Men förr gav jag mig själv en ”femma” när jag topp-presterat, så det blev få klappar på axeln. En femma förr var att jag städat hela huset, har ordnat fest för alla mina vänner, springer minst en halvmil osv. Puh!

    Så kan man ju inte ha det varje dag, då blir man konstant missnöjd över allt som inte hunnits med och alla mål som pajats.

    Idag ger jag mig själv en klapp på axeln när jag röjt lite på skrivbordet, sorterat ut papper jag inte behöver eller något annat som innebär en knuff åt rätt håll, om än liten.

    Och jag märker (till min stora förvåning!) att jag får mer gjort och är gladare. Trots att ”målen” är enklare. Eller kanske just därför.

    Så jag tror att man måste skilja på mål man har i relation med andra – där är en trea inte OK – och de dagliga målen man har för sig själv.

    Gravatar ikon för användaren
    Ingemar
    1. Vit pil

      Jag delar din uppfattning. Det är här ett område jag har massor av möjligheter till att bli bättre. Att ge mig själv en klapp på axeln. Jag har aldrig gjort det och har inga som helst muskler i området. :|

      Hur gör du Ingemar?

      Gravatar ikon för användaren
      Jan
  5. Vit pil

    Hej igen Jan,
    Spännande att följa din utevcklingsresa. Jag skrev häromdagen om att vi får lov att både lyckas och misslyckas i MIKU (mitt företag). Det gjorde att borde-tankar och andras tyckanden tappade alltmer kraft och påverka kunde komma inifrån oss själva.
    Läs gärna här: http://kommunikationutveckling.blogspot.com/ ”Empatiska känslor”.

    Och duvet väl att vi aldrig vandrar ensamma, det kan bara kännas så i perioder. Ha det gott nu!

    Mvh Maria

    Gravatar ikon för användaren
    Maria på MIKU