Kommentar på råd från en bank

Resonemang kring guld, obligationer, reala tillgångar, hedgefonder och valutor

Häromdagen fick jag ett spännande mejl från en läsare som hade träffat en privat banking-avdelning och resonerat kring guld, krockkuddar och obligationer. Nedan följer mina tankar på bankens förslag och syn.

Skulle vara intressant att få reda på vad du kom fram till när det gäller förvaring av fysiskt guld i bankfack. Är det tillåtet? Kan man försäkra guldet?

Den här frågan valde jag att svara på separat i artikeln nedan:

I korthet, ja det är tillåtet i alla fall på Swedbank. Hur det försäkras beror lite på bolag till bolag.

Jag träffade en bank och deras private banking-avdelning. I korthet var de klart negativa till långa obligationer pga de låga räntorna. Låga räntor innebär ju att priset på obligationerna är högt (och dagens extremt låga räntor innebär att priset på obligationerna är extremt högt).

Ja. Jag håller med och det är många som påstår att vi har en obligationsbubbla. Problemet är dock att man kan agera på den här informationen lite olika beroende på vilken kompetens, intresse, strategi eller tidsperspektiv man har. Det som jag brukar rekommendera här på bloggen är att man ska spara långsiktigt och löpande. För en person som mig som vill ha en bra avkastning över lång tid (>10 år) utan att hålla på att följa marknaden eller försöka förutsäga framtiden (som ändå inte går) så bortser jag från timing-faktorn. Det vill säga att jag gör samma sak oavsett hur marknaden ser ut.

Det är halva grejen bakom de två portföljer jag brukar skriva om här på bloggen:

Problemet med att försöka förutsäga framtiden är också att man kan ha rätt i sak men fel i timing. Har man fel i timing så spelar det inte någon roll att man har ”rätt i sak” för man kommer ändå ha fel. Jag själv har ju råkat ut för det mer än en gång i samband med mina åsikter kring bostadsrätter och den svenska bostadsbubblan.

Deras rekommendation om man vill skydda sig mot lokala (= svenska) kollapser såsom en bristande bostadsbubbla med åtföljande svensk finanskris var i stället att diversifiera till andra valutor. De exemplifierade med Island: de som klarade sig bäst där när finanssystemet kraschade var de som hade tillgångar i andra valutor än isländska kronor, inte de som hade isländska statsobligationer.

Jag håller helt och hållet med. Där finns en klassisk mental fallgrop som gör att man tror att det egna landet är bättre eller annorlunda än det egentligen är. Det är något som ofta syns hos betting-företag där många fans alltid satsar pengar på att det egna landet kommer att vinna mästerskapet i en betydligt högre utsträckning än vad andra gör. I det här fallet behöver man inse att den svenska valutan eller den svenska börsen bokstavligt är en piss i Mississippi.

Jag har inte skrivit så mycket om det här på bloggen men jag tror absolut på att man inte ska ha alla tillgångar i en enda valuta – särskilt inte en så liten som en svenk valuta. Det är också en av fördelarna med BullionVault som jag skrev om i den första delen av den här frågan.

De gick dock inte så långt som att säga att rekommenderade att man inte har något alls i långa obligationer. De tyckte man kunde ha en liten del (5-10%) som visst skydd mot globala kollapser.

Ja, jag delar den uppfattningen till viss del. Den är sund och går i linje med det som jag också brukar prata om att inte lägga mer än 5 – 10 % i en enskild investering. Tittar jag på t.ex. RikaTillsammans-portföljen så ligger jag där på 25 %, mer än rekommendationen men ändå motiverbart.

De tyckte att en större del av krockkudden skulle utgöras av korta räntor, hedgefonder och fasta tillgångar som tomt- och skogsmark. Hedgefonder är dyra och det finns många dåliga sådana, men demenade att de bra hedgefonderna är riktigt bra på att vara stötdämpare för en portfölj. Man kan t.ex. titta på hur Brummer Multi-Strategy klarade finanskrisen 2008.

Jag skulle också kunna vara beredd att hålla med om det här. Problemet är att jag påstår att 98 % av alla hedgefonder är skit. De är dåliga och dyra. Frågan är hur hittar man de bra? Brummer har absolut varit bra, men t.ex. deras Lynx hade ganska dåligt resultat under de senaste åren. Multi-Strategy-fonden är bra eftersom den sprider riskerna i deras andra fonder men det är ändå ganska dyrt. Jag kan väl sträcka mig till att den fonden är undantaet som bekräftar regeln. Jag har själv haft den från tid till annan i mina egna portföljer.

Jag håller helt och hållet med honom att man ska äga korta räntor också och reala tillgångar såsom mark. Utmaningen är dock att det är ganska höga trösklar till dessa reala tillgångar. Jag själv gillar ju skog, men problemet är att t.ex. i Skåne där jag bor kostar det i runda tal 100 000 kr per hektar och 20 hektar anses vara ganska litet och det kräver minst 500 000 kr i egen insats. Det är för de flesta ganska mycket pengar.

De var också som väntat negativa till guld. Detta av två orsaker: För det första att ingen begriper vad som bestämmer värdet på guld vid en given tidpunkt och de vill bara investera i tillgångar som de begriper. Det andra var att guld har extremt hög volatilitet.

Sedan får jag en liten ond aning när de refererar till vad de ”begriper”. Jag fattar på ett sätt, men å andra sidan ser jag en fallgrop i att tro att man kan begripa marknaden. Jag tror nämligen inte att man kan göra det. Men det är min personliga åsikt.

Ingen av dessa två invändningar mot guld är ju egentligen relevanta för en allvädersportfölj. De hade däremot en annan intressant kommentar om guld: Vid en någon form av rejäl finanskollaps kommer guld-ETF:er inte att bete sig som fysiskt guld, utan mer som ett finansinstrument (vilket det ju är).

Jag håller helt och hållet med och jag har skrivit mer än en gång om det som jag kallar för pappersguld som jag inte är särskilt glad för. Mer om det i artikeln:

Vilket leder fram till frågan om bankfack.

Det har jag svarat på i artikeln:

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök