Korna tar över regnskogen...

Korna tar över regnskogen…

Sedan tidigare har vi skrivit om hur det i Afrika huggs ner 28 träd för varje träd som planteras. Nu har samma problem börjat sprida sig till Sydamerika, särskilt Brasilien. Det mest av vårt kött idag kommer från Brasilien och det är där idag mer förmånligt att skövla skog för att göra om den till betesmark eftersom det ger mer en större avkastning än att behålla skogen som den är. Det är bara läsa kommentarerna ur artikeln nedan.

Du kan bidra till att förhindra denna utvecklingen genom att köpa ett träd redan idag!

Källa: Sydsvenskan den 2008-05-28

Korna tar över regnskogen

Priset för den billiga brasilianska oxfilén har blivit högt för miljön. Boskapsboomen i Brasilien håller på att förvandla Amazonas till betesmark.

ALTAMIRA. – Det enda som kan rädda regnskogen nu är att efterfrågan på kött minskar, säger Felício Pontes på åklagarmyndigheten i Altamira.

Brasilien har under de senaste åren blivit världens främsta köttexportör. Kunder är de stora matvarukedjorna i Europa, Ryssland och Mellanöstern. Anledningen till framgången är Brasiliens traditionella sätt att föda upp kreatur. Nötdjuren strövar fritt och äter endast gräs. Det är därför den brasilianska oxfilén kallas för naturkött i handeln.

Att boskapen i sin tur äter upp naturen står inte på förpackningen.

Enligt statistik från det brasilianska utvecklingsdepartementet betar idag 73’400’000 nötkreatur i Amazonas. Det gör att det finns nästan tio gånger fler nötdjur än människor i världens största regnskog. Den vita tjuren har blivit ett av de vanligaste inslagen i djur­livet i den brasilians­ka djungeln.

En av alla dem som dragit till Amazonas för att bli boskapsfarmare är Julio César Ferreira. Han har tidigare varit politiker i jordbruksdelstaten Minas Gerais i mellersta Brasilien och är uppväxt på en boskapsfarm som hans far och bror driver idag.

Julio kom till en punkt i livet när han ville prova på något nytt och bestämde sig för att satsa på att föda upp boskap i Amazonas.

– Marken i Amazonas kostar en tiondel jämfört med övriga Brasilien. Jag är här fyrtio dagar, flyger hem och är med familjen i tjugo dagar och flyger sedan hit igen, säger den 48-årige boskapsuppfödaren i sin fyrhjulsdrivna jeep på väg ut till markerna.

Julio César äger idag tolv­tusen hektar mark i Amazonas och har snart tillbringat fem år i djungeln. Han har byggt en boskapsfarm av timret han fällt och anlagt en sjuttio kilometer lång grusväg, som leder ut till riks­vägen Transamazônica som korsar Amazonas från Atlantkusten till Anderna.

Han har skövlat ungefär 50 procent av sin mark, det vill säga sextusen hektar, även om den brasilians­ka miljölagstiftningen högst tillåter 20 procent.

– Alla gör samma sak. Varför ska inte jag också göra det? säger han och rättar till kepsen.

Julio har cirka tusen ung­tjurar på sina marker. När varje tjur nått slaktvikten på 535 kilo kommer djurtransporten från hamnstaden Belém och hämtar djuren för export.

Enligt ett nyligen påskrivit handels­avtal med Libanon exporteras den brasilianska biffen levande över Atlanten på specialbyggda fraktfartyg. Varje fartyg kan ta upp till sexton tusen oxar som utför sina behov över Atlanten under den sexton dagar långa resan till Medelhavet. Väl i Libanon slaktas den brasilianska biffen genom arabisk halalslakt och exporteras vidare i Mellanöstern.

– I går sålde jag 347 ungtjurar till Libanon. Det blev en bra slant. Priset på kött stiger i hela världen, säger han och tittar ut över sin boskap.

För Julio är boskap big business. Att stora delar av Amazonas kommer att vara torr betesmark om några år tänker han inte så mycket på.

– Det går inte att skydda regnskogen. Så länge det finns pengar att tjäna, kommer skövlingen att fortsätta, säger han och rullar en cigarett.

På rum sju på det grönmålade Hotel Santa Barbara i djungelsamhället Anapu, två timmar i jeep från Julios farm, bor Ricardo Lima. Han är 37 år och skogsskövlare. Ricardo Lima har bott i samma rum i snart tre år och är ensam ansvarig för hundratals kvadratkilometer skövlad regnskog.

Han är mellanhanden som förser sågverken med timret.

Ricardo äger motorsågarna, traktorerna, de fyrhjulsdrivna lastbilarna och hjullastarna. Just nu har han femton man anställda som skövlar ett område på flera hundra hektar skog cirka hundra kilometer från riksvägen Transamazônica.

– Om vi inte får fortsätta kommer Amazonas att bli rena Vilda Västern igen. Män utan jobb som drar omkring, beredda att göra vad som helst för att tjäna en slant. Mitt förslag är att vi får fortsätta, om än i mindre skala, säger Ricardo Lima.

Sydsvenskan frågar honom om han inte någon gång tänkt på att han, personligen, är delaktig till de globala klimatförändringarna.

Han spänner ögonen i mig.

– Du, du ska inte komma här och berätta för oss vad vi ska göra. Det här är vår skog. Vi bestämmer över den. Precis som alla andra länder huggit ned sin urskog har vi rätt att exploatera vår.

”Sojaodlingens fel”
Sveriges största köttimportör heter North Trade, är verksam i Nacka i Stockholm och har sedan ett år eget kontor med fyra anställda i Brasilien. Nästan hälften av deras kött kommer från brasilianska gårdar.

– Vi köper bara kött från djur som betar på klassisk jordbruksmark, säger företagets vd Johan Hållbus.

Han är medveten om problematiken med skövlingen, men ser inte efterfrågan på kött som boven i dramat.

– Vad vi vet är det suget efter soja och etanol som tvingar boskapen allt längre in i Amazonas. Soja och sockerrör tar mark som tidigare varit betesmark och farmarna måste flytta allt längre norrut. Vad som är hönan och vad som är ägget till skövlingen är svårt säga.

1961 låg den globala produktionen av kött på 71 miljoner ton. Idag produceras fyra gånger mer, 284 miljoner ton kött om året.

Cirka 30 procent av jordens isfria mark går åt till att föda upp boskap. Då är inte marken inräknad som producerar soja och andra grödor som används till djurfoder.

Relaterade etiketter och ämnen

Visste du att?

Kommentera