Läsarfråga: Liten krockkudde eftersom jag är ung?

Läsarfråga: Liten krockkudde eftersom jag är ung?

Läsarfråga: Liten krockkudde eftersom jag är ung?

En läsarfråga jag fick för ett par dagar sedan via Facebook:

Ganska nyligen att börja intressera mig för aktier fonder och sparande i allmänhet. Jag är 18 år och vill omplacera de pengar jag har i dagsläget. Som det ser ut idag har jag en del pengar både på vanliga bankkonton med låg ränta samt på Nordea stratega 50.

I artikelserien ”Att bygga sin egen pengamaskin” på steg 4 skriver du att man bör ha samma andel räntebärande papper i sin portfölj som man är antal år gammal. Detta kommer att leda till att jag får en ganska liten krockkudde vid en eventuell krasch. Hur tänker du när du beräknar detta på en persons ålder och hur anser du att jag borde göra?

Det här är en fråga som det naturligtvis inte finns ett rätt svar till utan det handlar om resonemang. Resonemanget som jag förde i den andra artikeln är om personen är 18 år gammal då bör 18 % av portföljen bestå av obligationer eller andra räntebärande papper. Syftet med det är att vara en krockkudde eller en motvikt till aktierna i resten av portföljen.

Även om det i det här fallet är ”lite” med 18 % så skulle jag säga att det sannolikt är mer än de flesta andra skulle rekommendera. Det går nämligen att argumentera att personen är ung, 18 år gammal, har en hel yrkes- och investeringskarriär framför sig och då kan man ta en högre risk.

Om jag utgår från att personen i det här fallet har en buffert i sin vanliga ekonomi och det här rör själva pengamaskinen, då skulle jag säga att att 18 % är kommer att minska risken utan att för den delen påverka den långsiktiga avkastningen alltför mycket.

Om man tar extremscenariot med en krasch, så sker sådana med jämna mellanrum – men de är extremt svåra att förutse – så visst kan man spekulera i när dessa kommer att ske och försöka gissa och ha tur och ibland träffa rätt. Problemet är däremot ofta att man behöver ha rätt två gånger – både när man går ur marknaden och sedan när man går in igen. Det är den här timingrisken som jag försöker undvika med den strategin jag beskriver i min artikelserie. Då handlar det inte heller om en passiv strategi utan en aktiv.

Den stora risken i en aktiv strategi är nämligen att man inte slår index eller underprestererar på grund av att man agerar irrationellt mot marknaden.

Så jag säger som jag skriver i artikeln – oroa dig inte, kör på 18 %, öka med en 1 % per år och gör samma sak om och om igen. Om det känns obehagligt med att det är för mycket pengar, så ta hellre ut pengar till ditt buffertsparande eller målsparande och investera mindre i pengamaskinen.

Vad skulle man annars kunna ge för ett råd annars?

Relaterade inlägg

 

Relaterade etiketter och ämnen

bolåneräntan, buffert, läsarfråga, målsparande, obligationer, sparande, strategi

Kommentera