Man, 33 år, dog under överlevnadskurs?
Om att vara utanför sin komfortzon - på väg till Karlsborg för att delta i en överlevnadskurs
Nu sitter jag i bilen på väg upp till Karlsborg från Malmö för att imorgon ge mig ut på överlevnadskurs i skogen med en grupp främlingar. Flera gånger har jag tänkt att avboka, men nu sitter jag här nervös och utanför komfortzonen.
Jag vet inte om det är så för dig, men för mig kan det ibland vara som så att jag kommer på en bra idé – som att i januari anmäla sig till en flera dagar lång överlevnadskurs ute i skogen. Då verkade det en kul och spännande idé. Jag gillar ju vara ute i naturen, i höstas tog jag jägarexamen som jag skrev om i inläggen:
- Det är svårt att lära sig nya saker och se snygg ut samtidigt - En delning och historia om att lyckas missa
- Mästarna skapas inte på mästerskapen, mästarna skapas på träningarna - Mina tankar kring att misslyckas och processen att lyckas
Men så här när man precis ska genomföra idén, så känns det inte lika genomtänkt längre. Jag tänkte på det förrförra helgen då jag var ute och vandrade med några vänner vid Balsbergsgrottan (Skånes största grotta), sov under en presenning i sovsäck och vaknade 06:00 på morgonen och tyckte det var ganska kallt eftersom det bara var 5 grader. Min första tanke var – om tre veckor ska jag göra det här utan sovsäck…
Jag fick hem välkomstbrevet för några dagar sedan och redan det kastade mig utanför trygghetszonen. Det första jag ser är inte ens en normal samlingsplats, utan det är två stycken koordinater i form av latitud och longitud. Först en timme senare har jag lyckats översätta dem till decimaler så att jag kan mata in dem i Google Maps.
Jag kollar på packlistan som man ska ha med sig och konstaterar att jag måste ha blivit av med en sida. Allt som stod som man skulle ha med sig var typ oömma kläder, toalettartiklar, arbetshandskar, kängor, mössa man kan dra ner över ansiktet och anteckningsmaterial. Där är väldigt många saker som jag upplever mig sakna på listan (kniv, tält, sovsäck, vattenflaska, etc) så jag hittar på en ursäkt och ringer kursledaren.
Han är trevlig men lite barsk, och hänvisar mig till att ringa Darheden. Jag kopplar inte direkt. Jag minns att jag tänker – vad är det för ett konstigt namn? Ända tills jag inser att det förmodligen är efternamnet. Vilket det mycket riktigt var. Det blir väldigt uppenbart för mig att jag inte har gjort lumpen.
Jag kan inte låta bli och googlar på namnen i välkomstbrevet och det visar sig mycket riktigt att alla är f.d. militärer – den ene av dem till och med f.d. chef för arméns överlevnadsskola. Tydligen är det även i Karlsborg försvarets tuffa grabbar hänger. Jag berättar det här och om mina tankar om ironin i rubriken ”Man, 33 år, dog under överlevnadskurs” för min kompis Max som bara skrattar åt mig med kommentaren att ett par dagar är för kort tid att dö. Man klarar sig till och med utan vatten i ett par dagar. Med tanke på väderutsikterna till helgen så verkar det inte heller att vatten lär vara ett problem…
Det här har också gjort att jag de senaste två månaderna inte har nått mitt mål om att spara en del av min månadslön eftersom den har gått till att subventionera Naturkompaniet och deras vinst istället. Det har blivit både en ny kniv, byxor, jacka, regnponcho och andra prylar. Fina grejer som jag gillade ända till jag pratade med en annan kompis som berättade att det första man får göra på överlevnadskurser är att tömma sin ryggsäck och lämna kvar grejer som inte är tillåtna.
Jag läser vidare i välkomstbrevet och ser målen för kursen – lära känna sina egna reaktioner vid:
- Hunger
- Kyla
- Värme
- Påfrestning
Och jag som varken gillar att vara hungrig, frusen eller trött. Som sagt – det hela verkar inte längre vara en sådan lysande idé. Men alternativet att ge upp och skita i det finns ju inte heller på kartan. Så nu sitter jag på vägen upp – det kittlar i magen och jag svettas på överläppen. Även om jag befinner mig en bra bit utan komfortzonen så är det ju här man känner sig levande (i alla fall ett tag till).
Oavsett vilket så vet du käre läsare nu, att om där inte kommer några inlägg i nästa vecka så är undertecknad vilse i skogarna runt Karlsborg.
Trevlig helg!
Relaterade artiklar
- Jag överlevde överlevnadskursen... :-) - Hemma igen efter en 3-dagars kurs i Bushcraft i Karlsborg
- Det är svårt att lära sig nya saker och se snygg ut samtidigt - En delning och historia om att lyckas missa
- Mästarna skapas inte på mästerskapen, mästarna skapas på träningarna - Mina tankar kring att misslyckas och processen att lyckas
Jag har också funderat på överlevnadskurser efter en livskris för några år sedan. Det var först när jag gick kurs i självhjälp för ångest hos http://www.dinresurs.se som jag började må bättre och våga göra saker i livet. Är det helt överdrivet att vilja gå Bear Grylls kurser i nåt annat land? Verkar både exotiskt och roligt…
haha. Jag har inte tänkt tanken att man kunde göra dessa utomlands. :-)
Häftigt!
Men hade nog precis som du ställt samma frågor som dig vad gäller packlistan! :-)
Att vi glömt hur vi överlever utan diverse attiraljer blir ganska uppenbart. Samma gäller ju oxå i den vanliga vardagen, vad händer ex vid ett längre strömavbrott? Hur många i storstaden skulle klara det?
Hoppas du får en häftig upplevelse utöver det vanliga och känner att det var häftigt att ”tappa fotfästet” och gå långt utanför komfortzonen.
Det är vattnet man bör oroa sig mest för, visst kan strömavbrott med tiden leda till problem med vattnet.
Strömavbrott klarar man utan större problem en tid, men försvinner vattnet så får man snabbt problem.
Spännande !
Äntligen är sommaren här och man kan börja bada.
Kram Jenny
http://www.utespa.one
http://www.spabad.one
Åh, Jan, jag blir klart imponerad! Heja dig som ger dig utanför komfortzonen! Hoppas att du får riktigt roligt och jobbigt (för det är väl det som är meningen?) De västgötska skogarna runtomkring Karlsborg är så fina och vatten hittar du säkert att dricka. På det bara!
Heja dig Jan!
Det här är verkligen att gå utanför komfortzonen och jag känner verkligen med dig samtidigt som jag blir lätt avundsjuk med tanke på vilken tillfredsställelse och stolthet du kommer att känna när du genomfört överlevnadsdagarna.
Lycka till och kämpa på! Kram!
Hej Jan:-)
Tack för senast och en mycket bra kurs i Stockholm:)
Du fixar överlevnadskursen lätt! Tänk på att det tar 2-3 veckor utan mat innan alla energireserver (läs kroppsfett) är förbrukade. Det finns tillräckligt av den varan hos en normalviktig människa för att promenera mellan Ystad och Stockholm tur och retur:-) Håll huvudet kallt och försök att få dig vatten. Tänk bra tankar.
Med vänlig hälsning, Nikola Tramontana fd. Norrlandsjägare K4 Arvidsjaur
Hej Nikola,
Tack för tipset – såg det innan jag åkte och använde det. Det fungerade verkligen. Tack!
(Hade dock en del matfantasier) :-)
Jan
Lyckat till, det låter väldigt spännande.
Du är bara helt underbar! Ser fram emot nästa veckas rapport….om du överlever :-)
Du ÄR en överlevare! Lycka till – gläder mig till nästa blog – och tack för att du vill dela med dig av din vånda!
Häftigt! Lycka till Jan! :)
Detta klarar du galant. När det blir tufft, tänk då på ”bara en timme till, ett försök till…” (en praktisk övning i emotionell intelligens). När du kommer åter kommer du att vara starkare än tidigare. Kolla gärna på följande två youtube klipp (för motivation, om inget annat):
https://www.youtube.com/watch?v=DrlmLvPFdg8
https://www.youtube.com/watch?v=0kidOBV7yxY
Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök
Läs och lyssna vidare på andra relaterade avsnitt och artiklar
Jag har fått en hel del uppmuntrande tillrop och frågor hur det gick för mig i helgen. Här är en liten off-topic sammanfattning innan vi återgår till ordinarie sändning med artiklar om privatekonomi. Det första jag måste säga är att det var en häftig upplevelse. Inte riktigt som jag hade tänkt mig det men väldigt […] Läs mer.
I min artikel i förra veckan började jag resonera kring just misslyckande och mitt eget förhållande till dem. Enkelt sammanfattat; jag gillar dem inte och de får min hjärna att spinna på högvarv. Samtidigt så blir jag fascinerad över min egen dubbelmoral. Jag har ju min dotter Freja, 3.5 år, hemma och hon misslyckas ju hela […] Läs mer.
Att mästare inte skapas på turneringar utan på träning är något som jag brukar säga ofta. Det är sällan någon blir en stjärna över en natt, utan det är på träningarna när ingen ser som mästarna danas. Det är därför jag från tid till annan tycker att det är viktigt att berätta när saker och […] Läs mer.