Besök i Afrikas tredje värsta slumområde – Mathare
Kort uppdatering från Kenya och tankar kring hur bra man själv har det...
Sedan förra torsdagen befinner jag mig Kenya för att göra research och följa upp på vårt sparande i träd. Samtidigt ville jag även besöka svenska Trines verksamhet kring finansiering av solpaneler. Jag har även besökt två skolor i slummen som får en att fundera.
Min tes är ju alltid att innan jag rekommenderar någon annan att göra något, då vill jag testa själv och se hur det fungerar. Jag brukar säga att jag vill vara den som går först, har mest på risk och har gjort mest research. Idag söndag, är jag klar med Trine-researchen. Jag har träffat bönder som fått solpanelerna, jag har träffat Trines personal på plats, ett partner-företag som fått finansiering och jag fick möjlighet att även intervjua Christoffer som är en av grundarna och prata om hållbara investeringar.
Jag kommer skriva om mina erfarenheter i början av nästa vecka när jag är hemma igen och har möjlighet att skriva ihop min reflektion och klippa ihop video-klippen. Fram till onsdag kommer jag att besöka plantager, bönder, mikrolånbanken och lite annat smått och gott tillsammans med ett gäng kollegor.
Det som däremot har gjort mest intryck på mig på sistone, var ”mellandagen” igår. Jag fick möjlighet att hänga med och besöka två skolor som ligger i två olika slumområden, varav den senare låg i Mathare. Det är ett slumområde som brukar hamna topp-3 slumområden i Afrika. Ett tillfälle jag lär minnas är att vi kom in med vår über-taxi in i området och så skulle vi köra en bit, men där tog vägen slut. Jag i min naivitet frågade om vi skulle hoppa ut och gå den sista biten. Chaffören svarade, ”No, that is not a good idea, this area is complicated.”
Vi satt kvar. Även om vi hade en inbjudan av Lucy Odipo som brukar kallas för ”Queen of the Slums” så blev man både uttittad och ropad på som viting. Jag har ju verkligen svårt att beskriva det annat än ganska misärigt. Jag har inga bilder av förklarliga skäl, för det kändes inte som att man varken tog med kamera eller visade en iPhone i området. Min spontana känsla efteråt var att jag ska aldrig mer klaga på något i hela mitt liv.
Det här är en av anledningarna till att jag gillar att resa. Man får perspektiv på sitt eget liv och sin egen situation. Ibland tycker jag att det är synd att tacksamheten kommer först när man får kontrasten. Jag tränar på tacksamhet normalt tillsammans med Caroline, bland annat genom att ta tacksamhetspromenader, men här nere i Kenya blir det väldigt mycket ”in your face”. Jag kommer ihåg första gången jag var här nere och träffade människor som lade till mig på sin Facebook. Jag lovade mig själv då att aldrig mer skriva ett klagomål på nätet.
Många människor här nere kan inte ens drömma om det som vi kallar för dåligt hemma i Sverige. Samtidigt, det som alltid slår mig varje gång när jag är här nere, är hur de är glada, generösa, lyckliga och hur de tar hand om varandra. Även om vi har kommit längre materiellt och i vårt välstånd så är jag osäker om vi har det så mycket bättre rent relations- och känslomässigt. Även om mycket är bättre hemma, så är det verkligen inte allt.
Jag fick även möjlighet att träffa Abel som är rektor på en annan skola i slummen som också berättade en hjärtskärande historia. Han har i många år drivit en skola med många barn, men sedan sålde ägaren marken och de blev utkastade. Plötsligt hade flera hundra barn ingenstans att ta vägen. Han verkligen kämpar för att t.ex. kunna ge barnen ett mål mat om dagen men har ibland inte råd. Då pratar vi att mat till ett barn i en månad kostar 100 KSH, det vill säga under 10 kronor. Så fort jag får en bättre internet-uppkoppling så kommer jag skriva lite mer om den skolan också.
En stor insikt som jag tar med mig tydligare än någonsin tidigare är att människorna här nere, de behöver inte vår hjälp i form av kompetens, allmosor, management eller liknande. Vad de inte har är tillgång till kapital som ger dem möjlighet att utveckla sitt eget land och sina egna verksamheter. De har svårt att få kapital på de internationella kapitalmarknaderna – det vet jag ju av egen erfarenhet hur skeptisk jag var till att investera i Afrika initialt.
På återhörande, för jag har många goda nyheter och lyckliga historier också! :-)
Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.
Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.
