Första miljonen var nästan en miljon minus och inte plus…

Även om vi började bloggen redan 2007 så var det för först för 156 veckor sedan vi började släppa ett avsnitt i veckan. I dagens artikel svarar vi på på personliga frågor, berättar lite om vår tidiga resa, misstagen vi gjorde hur vår första miljon var en miljon back och inte miljon plus, hur vi skulle infinna oss i domstol i Turkiet för en investerings som gick snett m.m.

Vi försöker även dela med oss av några tips från vår resa hittills. Nedan följer några av dem sammanfattade:

• Ge dig ut på spelplanen och spela – det är där magin händer och erfarenheten kommer
• Allt som händer är en träning inför något som komma skall
• Gör så mycket misstag så tidigt som möjligt i din investeringskarriär
• Krama ut så mycket insikt, lärdom och erfarenhet från varje förlorad krona som möjligt
• Ingen människa har blivit framgångsrik på egen hand
• Läs böcker, de sammanfattar år av erfarenhet på några få hundra sidor
• Alla framgångsrika människor har jobbat mycket och länge (och ofta utan ersättning)
• Människor, även du och jag, gör så gott de kan och fattar så fort de hinner

Som vanligt, ett stort tack till er tittar som har skickat in frågor, funderingar och som följer oss. Den här kanalen skulle inte var något utan er, era glada tillrop, kommentarer och feedback. Vi hoppas att du uppskattar även det här avsnittet även om vi inte nördar ner oss i forskning eller en rapport från Pensionsmyndigheten. ?

Många hälsningar,
Jan och Caroline

Transkribering av avsnittet

Nedan följer en full transkribering av hela veckans avsnitt för dig som hellre läser!

—START TRANSKRIBERING—

Jan: Idag är det dags för avsnitt #156 och det här är ett speciellt avsnitt för det är vårt 3-årsjubileum. Vi har faktiskt släppt ett avsnitt i veckan i tre år. Trots Corona, barn och jul.

Vi firar 3-årsjubileum med ett personligt avsnitt

Det har kommit in ganska mycket frågor. Niklas Dahrén på Patreon sa att det hade varit roligt att höra lite mer om oss. Han sa att vi pratar om PPM och portföljerna, men inte så mycket om oss. Så jag tänker att vi testar och sedan lär ni inte höra något sånt här på minst ett år. Carro, vi har varit lite inne på din bakgrund i tidigare avsnitt, men folk är nyfikna på att veta mer. Skulle inte du kunna beskriva dig själv och din bakgrund?

Caroline: Jag har ingen gedigen utbildning i ekonomi. Jag är molekylärbiolog. Jag jobbade också på Posten innan jag började med molekylärbiolog på Lunds Universitet. Vänta här nu. Först läste jag faktiskt teologi, sedan jobbade jag på Posten och sedan gick jag molekylärbiologiprogrammet. Först var min tanke att bli läkare för att bli forskare. Jag trodde det var den enda vägen. När jag var liten så var det något samtal mellan två pedagoger på dagis. Jag satt i famnen på en av dem och så sa de ”det är jättekonstigt, det är så mystiskt”, och så kände jag att jag blev väldigt dragen till vad det nu kunde vara som var mystiskt och konstigt.

Samtidigt så har jag haft en jättestor rädsla för allt som är baserat på skrock och vidskeplighet. Jag tycker det är så destruktivt. Myter och sagor är en annan grej, som lägger en grund för våra värderingar i samhället. Medans skrock och vidskeplighet, man har bränt häxor till exempel, det är förfärligt. Att man tror att det finns troll i skogen och sådant. Alltså, det kanske finns troll i skogen, men jag tror inte på det från ett vetenskapligt håll.

Vetenskapen visar hur man kan vederlägga all skrock och allt som var har trott på som är mystiskt, så på det sättet är det lite trist, men det är också ganska skönt. För då kan man veta att sjukdomar inte orsakas av att Gud är arg på en. Det finns inget att göra, man måste offra sin bästa get och ändå dör man.

Jan: Jag tycker det är fascinerande att du har läst både teologi och doktorerat i molekylärbiologi.

Caroline: Ja, men jag var jätteduktig på de humanistiska ämnena. Jag gick natur, men det var min grej liksom. De humanistiska ämnena var jag bra på och det är inte så konstigt. Så jag har doktorerat, jobbat med forskning och nu ska jag skriva roman. Jag doktorerade i molekylärbiologi med inriktning på diabetes ett och två.

En vanlig dag i Carros liv

Jan: Hur ser en vanlig dag ut för dig? Det är en fråga vi har fått in.

Caroline: Jag går upp först av alla för att få ha lite lugn och ro. Tid för mig själv. Förr drack jag en kopp kaffe men nu har jag kickat den vanan. Så himla skönt att sitta helt själv, och äta frukost själv. Tjugo i sju går jag iväg för då kommer vår au pair och väcker barnen, eller Freja, i alla fall, så då går jag gör annat. Tvättar ansiktet och sådant. Sedan gör vi iordning våra två barn. Au pairen åker iväg med det ena barnet och jag går iväg med det andra till skolan.

Sedan kommer jag hem och sätter mig med min roman, om jag inte blir distraherad av att det finns tvätt eller ärenden som ska göras. Men nu har jag sagt att bara fredagar är ärendedag, om inte något annat anges. Då tvättar jag och sådant. Jag gillar att tvätta, så det är ingen kvinnogrej att det bara är jag som ska tvätta. Jag tror att du hade tvättat om jag hade sagt att du måste göra det.

Jan: Ja, kanske. Annars hade jag outsourcat det. Jag tycker inte det är kul och så tänker jag att det finns folk som är bättre på det än jag är. Men du, berätta vart du är på väg med romanen? Du går ju romanskrivarlinje nu och pluggar på halvtid.

Caroline: Ja, precis. Den är ju slut nu i juni, så det är sista veckan här. Det är lite sorgligt, faktiskt. Den har varit jättebra! Vad gäller romanen är jag på väg att slutföra den. Men sedan märker jag hela tiden att jag måste researcha grejer. Jag vet inte vad det är för rymddräkter man har, till exempel. Det är research hela tiden. När jag ska göra min story kring den här månen som cirkulerar kring planeter så måste jag fråga någon. Så nu har jag börjat kontakta folk som är experter för att få någon slas förståelse. Jag kan ställa alla frågor och sedan kanske jag då kan skriva emellanåt.

Två kompletterande personlighetstyper

Jan: Jag tycker det där är ganska roligt. Vi gjorde Myers Briggs personlighetstest för länge sedan. Jag tror att du fick INTJ och jag fick ESTJ. Jag var ”the guardian” och du var ”the scientist”, så du fick det du är på många sätt och vis. Ett sidospår på det där var att det stod att den personlighetsprofilen ofta passar väldigt väl ihop med ESTJ, som jag tror att jag var, och så fick jag det. För mig var det verkligen en ögonöppnare. Man är så himla unik och sedan kan man ändå bli en av 16 personligheter.

Och du och jag passar ihop väldigt bra också, trots att vi är väldigt, väldigt olika. Vi kan ju ta några av de olikheterna, för det var också en fråga. Du är ju väldigt nyfiken på allt möjligt och det kan jag tycka är ganska spännande. Jag är inte det. Jag kan nörda ner mig på vissa grejer, men om jag inte känner att det gör mitt liv rikare eller om jag inte har något större intresse av det, då skiter jag i det. Jag vet inte om du håller med, men jag skulle beskriva mig själv som ganska energieffektiv.

Caroline: Det är du väl. Jag vet inte. Du lägger tid på det som du tror gör skillnad.

Jan: Ja, det som är mest relevant. Jag tänker alltid om det är någon annan som kan göra detta bättre eller billigare än mig. Så jag är ganska duktig på att delegera.

Vår ekonomiska resa

Jan: Niklas skrev att han skulle tycka det var väldigt inspirerande och intressant att ta del av vår ekonomiska resa från fattiga till miljonärer. När kom första miljonen och hur har resan sett ut?

Caroline: Jag kommer inte ihåg när den första miljonen kom. Eller kom och kom, vi jobbade skithårt för den.

Jan: Vi blev ihop 1:a juni 2003 när Carro flyttade in på min korridor. Men kan inte du berätta? Detta ska bli jättespännande, för det här har inte du och jag pratat om de senaste 10 åren. Hur ser din version av vår ekonomiska resa ut?

Caroline: Den ser ut så här att du har varit ganska intresserad av ekonomi på ett sätt som jag inte har varit alls. Jag märker att mitt intresse för ekonomi kommer när jag behöver det. När jag märker att nu är det viktigt att jag skärper mig och fattar detta med investeringar eller pensionen eller vad det nu kan vara. Om du inte tar den stafettpinnen, vilket du i och för sig alltid gjort. Då har jag inte tagit den pinnen och sprungit med den.

Det var någon gång när du hade betalat alla räkningar ett tag och sedan tänkte jag att jag kan göra det. Jag vill göra det så jag ser vad vi har för räkningar. Då gjorde jag det och jag märkte att du tyckte det var obehagligt. Vi hade en diskussion om det. Sedan när jag hade betalat räkningar ett tag så tyckte jag att ok, nu vet jag vad vi har. Nu gör du det, men jag har ändå koll.

Det kändes som att vi började den ekonomiska resan innan vi var medvetna om att vi hade påbörjat den. Jag jobbade på ett äldreboende samtidigt som jag pluggade och så försökte jag lägga undan kanske 200 kronor i månaden. Nu i efterhand kan jag tycka att jag kunde ha lagt undan mer. Jag behövde inte konsumera allt som jag tjänade, 2 000 i månaden eller vad det var, men jag kommer också ihåg att du aldrig hade problem med pengar. Jag tyckte alltid att jag behövde vara ekonomisk. Vi har aldrig haft den diskussionen, så jag vet inte om du funderade så mycket på om du var ekonomisk.

Jan: Jag är ganska duktig på att tjäna pengar och jobbade extra. Först var jag studentkonsult redan 2000. Jag utbildade i programmering. Sedan gjorde jag en KY-utbildning i programvarutestning. Jag började undervisa på KY parallellt med studierna och ganska snabbt insåg jag att det är jävligt olönsamt att jobba som studentkonsult, för de fakturerar 400 kronor i timmen och jag får ut 100. Så någonstans försvann 300 kronor i timmen. Så började jag göra det i egen låda.

Nämen, så här, det är halva sanningen det jag sa nu. Den andra halvan var att jag gillade att köpa sladdar och prylar redan då och insåg jag att det är mycket smartare att ha företag får då kan man köpa grejerna, dra av momsen och köpa med oskattade pengar.

Universitetsliv och Jans första bolag

Jan: Så då startade jag en enskild firma för att få 25% mer sladdar och för att det är väldigt förmånligt att ha bolag. Sedan insåg jag längs vägen att tusan också, man måste ju tjäna pengar till bolaget för att kunna göra de där avdragen, så jag började göra hemsidor och utbilda. Så jag jobbade ganska mycket extra.

Sedan är det så att jag funkar ganska dåligt om jag ska titta eller lyssna på någon, så efter första året på teknisk fysik så slutade jag gå på föreläsningar och pluggade själv tillsammans med Dominika och ett par kompisar och skrev mycket ex-tentor. Det var den magiska formeln. Att ta gamla tentor som man tränade på.

Caroline: Sådana hade inte vi. Vi pluggade på riktigt. Vi hade föreläsning varje morgon. Det var då jag lärde mig att dricka kaffe för jag var så trött klockan kvart över åtta. Vi hade föreläsning fram till elva kanske, sedan lunch och sedan labb till fyra åtminstone.

Jan: För mig handlar det också om rädslan att inte ha pengar. Den här ekonomiska osäkerheten som jag upplevde som barn, när pappa dog.

Caroline: Ja och jag hade nog aldrig pengar när jag växte upp. Jag lärde mig aldrig det att man kan tjäna pengar. Jag tror mina föräldrar ville att jag skulle gå och skaffa ett sommarjobb och så var jag helt clueless på hur man gör det. Jag tror de bara tyckte att jag skulle göra det, men jag kommer inte ihåg så mycket kring det. Det kan vara så att de hjälpte mig. Jag vet inte. Men jag lärde mig aldrig att hantera pengar.

Vad jag minns i nästa hopp är när jag fick boken ”Ett rikare liv”, men det är långt senare. Du gav den till mig för du tyckte att jag hade ett dumt och panikartat förhållande till pengar. Det hade jag.

Jan: Jag måste göra ett sidospår. Det var typ julen 2007 och den här ”Ett rikare liv” skrevs av Charlie Söderberg och Lennart Göthe. Charlie hade då gjort Lyxfällan, så det var så jag fick syn på Charlie. Vi kände inte Charlie eller Lennart vid det tillfället och så köper jag den till dig i julklapp och ett par dagar innan – alltså, jag minns fortfarande inte hur du kom på det – men du kom till mig ett par dagar innan julafton och så sa du ”Jag hoppas att du inte har köpt någon jävla självhjälpsbok till mig i julklapp”. Då sprang jag ut och köpte en pulsklocka också.

En ouppskattad julklapp visade sig vara väldigt givande

Caroline: Jag vet inte heller hur jag listade ut det. Jag var smartare på den tiden. Men i vilket fall så läste jag den boken och gjorde alla övningarna och jag kände att här finns någonting att hämta. Det här med att fatta ekonomi och ha koll på den och sätta av pengar. Det var en enorm trygghetskänsla. Jag tror också att det var uppblandat med hur du använder pengar på ett sätt som gör dig lycklig och jag hade aldrig tänkt på pengar på det viset, att det är förknippat med känslor. Till exempel hur det känns nu när du har bestämt dig för att spara pengar?

Det kändes skitbra. Sedan såg jag att Charlie hade ett seminarie i Lund och då bokade vi in oss på det. Det fanns en kurs man kunde gå också och då tänkte jag att om några år kanske vi kan gå den kursen. Den kostade 20 000 för en person.

Jan: Jag kommer ihåg att vi gick fram till Charlie och sa att Caroline ska gå kursen. Jag tyckte ju att du hade ett kasst förhållningssätt till pengar, men då tittade Charlie på mig och frågade om jag var fullärd. Jag svarade att jag redan kan detta med budget och pengar och så har vi inte råd att gå båda två, för då blir det ingen semester.

Då sa Charlie något i stil med att bara det svaret visar att du borde gå, om du inte har råd med både och. Han sa att frågan jag borde ställa mig är: hur kan jag både gå utbildningen och åka på semester? För mig var väl det personlig utveckling på riktigt för första gången.

Caroline: Ja, det kändes som att himlen öppnades ovanför oss och vi fattade att vi har mycket att lära. Det var en underbar känsla. När det så hisnar i bröstet, man bara gud, här finns någonting! Men det kände väl både du och jag, att det här med pengar hänger ihop med att växa som person. Jag hade inte fattat det innan.

Jan: Precis. Tesen som vi har levt efter sedan i alla år är ju att din ekonomiska situation är ett resultat av allt det du gör och inte gör. Det beteendet och alla de tankar vi tänker och inte tänker.

Caroline: Vi kan inte se det själva. Jag håller ju på med grejer. Jag tycker oftast att jag gör en massa bra grejer, jag har rutin och så, men ändå har jag inte skrivit färdigt min bok. Det är ju ett resultat. Så vad håller jag på med istället? Samma sak kan man säga om ekonomi.

Första steget var en utbildning med Balansekonomi

Jan: Vi var ju fattiga studenter där ett tag, men sedan var vi inte fattiga för vi började jobba. Typ 2005 tog vi examen. Du började doktorera.

Caroline: Ja de första åren tjänade jag typ 14 900 innan skatt. Redan där hade Jan börjat lägga grunden för sin pension, som är mycket bättre än min.

Jan: Det är den, men vi kompenserar det. Du har bättre pension än de flesta i Sverige. Det ska ju sägas.

Caroline: Ja, men i vilket fall. Jag tjänade inte så bra, men det gjorde du. Vad jobbade du med då?

Jan: ECO TECH. Jag träffade en mentor, Claes-Erik, via Rotary. Rotary hade ett mentorsprogram där unga företagare fick en äldre företagare som mentor. Då hade jag min enskilda firma och Claes-Erik hade sitt företag som hette ECO TECH och han jobbade med miljö- och kvalitetsledningssystem.

Jag köpte in mig i bolaget, så jag var anställd av bolaget som jag ägde. Då programmerade vi appar redan 2005 för webbaserade program och företag som med miljö- och kvalitetsledningssystem. Där var vi då fram till 2007-2008, då vi gick kursen hos Balansekonomi. Det var väl egentligen accelerationen eller starten på vår ekonomiska resa.

Caroline: Ja, det gjorde vi då ja. Jag minns också att du var mycket snabbare än mig där i att plocka upp hela det här ekonomiska tänket och den personliga utvecklingen. Det tog längre tid för mig. Jag behövde göra det på mitt sätt. Sedan ville du jobba med Balansekonomi.

Jan: Precis. Det var en skitbra kurs, men den handlade inte så mycket om ekonomi. Det var väldigt mycket personlig utveckling. Jag hade redan då 96, när jag var tillsammans med mitt ex, Bea, lärt mig om aktier av hennes pappa. Så jag öppnade mitt första Avanza minikonto typ 96 eller 97. Så jag har ett kort Avanzanummer, vilket är ganska kul. Jag höll på med aktier redan då och sedan köpte och sålde vi aktier på gymnasiet.

Stora förluster under 2000-2001 och 2008

Jan: En kompis i klassen hade tipsat oss om att köpa Ericssonaktier på gymnasiet, så vi köpte Ericssonaktier och tjänade jättemycket pengar till klasskassan och så kunde vi åka på klassresa till Oskarshamn eller vad det var, och ingen behövde betala någonting. Så då tänkte vi hur svårt kan det vara med aktier? Vi fick lite hybris och sedan förlorade jag en stor del av de pengarna 2000-2001.

Jag fick ju 100 000 i arv efter pappa, men jag tror att de försvann och spenderades när jag pluggade. När vi var klara med universitetet hade vi inga pengar. Vi flyttade till en hyreslägenhet i Malmö för vi hade inte råd att köpa en bostadsrätt. Vi hade inga pengar till kontantinsats.

Caroline: Vad gjorde du med arvet sa du? Hur försvann det?

Jan: Det var aktier och sedan reste jag lite. Jag var i USA.

Caroline: Ja, ok, du spenderade det också. Men det är skönt att höra att du inte bara var så himla smart med dina pengar. Så där smart som man teoretiskt ska vara, men man behöver också leva lite.

Jan: Jag ska säga så här att en stor del förlorades på aktier, en del spenderades och för de sista 10 000 köpte jag en cykel. Kommer du ihåg att jag hade en mountainbike för typ 8 000 när vi var studenter?

Caroline: Hur kändes det när du hade gjort så med pengarna? Vad tänkte du då?

Jan: Det var jobbigt. Jag tänkte nog inte så mycket, men det var skitjobbigt för jag hade förlorat pengarna efter pappa. Jag tänkte nog att det här med börsen är inte till för mig. Sedan hade jag och Bea gjort slut då också, runt år 2000, så då hade jag inte hennes pappa heller längre, som brukade komma med aktietips. Då hade jag en paus och sedan hade jag inga pengar när vi pluggade. Sedan började vi spara när vi började tjäna pengar och det gick ganska bra fram till 2008. Sedan gick inte det heller. Då förlorade vi ganska mycket pengar igen.

Caroline: Ja, men vi har förlorat pengar där emellan också. Olika tips som inte har varit seriösa och så där. Vi har lärt oss att känna igen ett seriöst tips. Eller inte tips, men lärt oss att känna igen en seriös möjlighet.

Ett rekommenderat brev från svenska justitiedepartementet

Jan: Precis. 2008 hade jag förlorat pengar på aktier andra gången, så då började jag tänka att aktier nog inte är en bra investering. Då läste jag också ”Rich Dad, Poor Dad”, som är en fantastisk bok som liksom boken ”Ett rikare liv” förändrade livet på riktigt. Då började vi testa alla andra möjliga typer av investeringar.

Caroline: Ja, fastighetsbygge utomlands som inte gick och det var en massa lärdomar i det.

Jan: Ska vi ta den kort? Det är ganska kul. Någon gång 2007-2008 investerade vi i en lägenhet i Turkiet som vi skulle köpa, bygga, sälja och göra vinst på. Det var ett svenskt bolag som skötte allt det där. Sedan kom finanskrisen och byggbolaget gick i konkurs.

Då stod vi med lagfart och advokatkostnader och vi hade lagt in flera hundra tusen, som vi dessutom hade lånat, vilket är helt sjukt att tänka på i efterhand. Men vi hade läst i ”Rich Dad, Poor Dad” att man måste satsa för att vinna.

Det är en jättebra bok utifrån ett annat sätt att tänka, men konkreta grejer som att investera i fastigheter, det håller jag inte med om. Men hans inkomstkvadrant som vi har pratat om i podden är skitbra. Hans sätt att tänka kring aktiva och passiva inkomster är jättebra. Hur han tänker kring att tillgångar skapar inkomster och skulder skapar utgifter är också jättebra.

Hela historien är bra där han berättar om sin uppväxt med två pappor. Den ena är väldigt finansiellt kompetent och inte den andra. Så det han pratar om gällande investeringar i fastigheter funkar inte riktigt i Sverige.

Men kommer du ihåg att plötsligt en dag fick vi ett rekommenderat brev som var stämplat svenska justitiedepartementet? Det är läskigt att få ett rekommenderat brev och det är ännu läskigare att få ett brev från svenska justitiedepartementet. Det stod att vi hade blivit stämda i turkisk domstol och vi skulle infinna oss för vi hade bli stämda av landägaren som ville ha tillbaka sin lagfarter. Vi blev blåsta av advokaten där också. Det var så stökigt.

Caroline: Vi var väldigt många som hade investerat, inklusive folk från England. Sedan var det väl ändå till slut så att någon advokatfirma tog sig an det. Vi fick tillbaka mycket lite, men vi behövde inte bli stämda i alla fall.

Jan: Sedan var det några kompisar som frågade om vi ville följa med till Turkiet och vi bara nej, tror inte det. Jag vet inte om det var någon risk eller inte, men jag kommer ihåg att det var skitjobbigt. Så det var Turkiet och vi investerade också i företag som skulle bärga sjunka skepp och vi investerade i onoterade bolag, vi skulle investera i bygglån, vi skulle investera i bettingföretag.

Caroline: Betting? Det vill jag inte investera i. Säg att vi inte gjorde det, Jan.

Den första miljonen var nog en miljon back

Jan: Nej, vi gjorde inte det. Men det var mycket konstiga grejer, som valutaspekulation och bankcertifikat, där vi typ förlorade pengar på i princip allt. På sätt och vis är jag väldigt tacksam för den miljonen. Så för att svara på Niklas fråga om den första miljonen så gick vi back på vår första miljon. Jag kommer ihåg när vi hade det samtalet om att vi hade gått en miljon back. Vi sa att antingen säger vi att det här med ekonomisk resa funkar inte eller så bara sätter vi oss på hästen igen och utnyttjar all den lärdom som vi har.

Caroline: Ja, det var roligare än att backa och säga vi inte kan detta. Det är alltid roligare att göra något bra av det dåliga liksom.

Jan: Ja, precis. Från den tiden är det faktiskt bara en enda investering som fortfarande funkar. På sätt och vis kan jag vara tacksam för att vi förlorade så mycket pengar, för utan de erfarenheterna, utan allt det vi lärde oss då, som att det är normalt att man behöver skriva på en massa avtal eller hur en bluff låter. För det råkade vi också ut för, att vi bara blev blåsta.

Caroline: Men det var också grejer som vi inte investerade i som lät oseriöst och som andra runt omkring oss investerade i. Men det var nog också för att vi hade lärt oss då.

Jan: Vi kan ju ta exemplet med Onecoin-skandalen, som det har skrivits mycket om. Det var en bluff med en kryptovaluta. För mig kändes det som att det där har vi hört innan. Vi rör det inte med tång. Det fanns inget underliggande värde. Vi lärde oss att tänka ”Vad är det underliggande värdet?” Det gör mig t.ex. skeptisk till Bitcoin idag. Jag upplever inte att det finns något underliggande värde. Nu är det säkert många som argumenterar för att det finns ett underliggande värde, men jag upplever inte det värdet. Det finns alltid en annan Bitcoin version 2.0 eller annan kryptovaluta. Så första miljonen var nog en miljon back.

Caroline: Men du, grejen är att jag kan nog ha förträngt hur det kändes, när vi konstaterade det. Men pratade vi så mycket om det? Jag minns inte att vi hade en stor diskussion kring det. Minns du det? Förmodligen så minns jag inte det för att vi liksom gick vidare och man har lagt det bakom sig och tagit nya tag.

Rika på erfarenheter och värdefulla misstag

Jan: Parallellt där med Balansekonomi började jag bloggen. Det började med att jag gjorde anteckningar när jag gick Balansekonomi för 13 år sedan. Sedan kom vi tillbaka till att reglerad verksamhet, alltså börsen, är nog ändå det som är bäst. Det är där alla rika människor sätter sina pengar och då började vi läsa på.

Caroline: Som du säger nu, att där sätter alla rika människor sina pengar – ja – men det som man kan bli lurad av när man vill tjäna pengar, lägga undan och investera och skapa sig en trygghet, det är att man tror att de rika människorna håller på med något annat. Det var därför vi höll på med andra grejer också ju.

Jan: Ja, vi fick höra att börsen är begagnad marknad och då har vinsten redan gått till de andra och sådana idéer. Men återigen, vad är det underliggande värdet? Det är det jag kommer tillbaka till. Finns det sätt att tjäna pengar på utanför börsen? Absolut. Det finns jättebra sätt. Men då behöver man fatta vad värdet är, vad riskerna är och hur det funkar. Det har gjort det möjligt att sedan göra en investering till exempel utanför börsen.

Men en av insikterna jag har dragit där är att i 99 fall av 100 rör jag inte ett onoterat bolag med tång. Det är för att vi har suttit låsta i onoterade bolag och inte fått ut våra pengar, etc. Sedan finns det undantag, så jag skulle säga till er där ute att gör så mycket misstag som möjligt i början med så lite pengar som möjligt. Hitta en bra ratio med så mycket insikt per krona som möjligt.

Caroline: Ja, man betalar sin utbildning. Så se till att den blir billig ändå.

Jan: Ja, jag är så sjukt tacksam att ha gjort de läxorna på en miljon. Det var så sjukt mycket pengar men idag när vi har mer pengar så har vi redan gjort alla misstag. Det var mycket billigare att göra misstagen då än vad det hade varit att göra de misstagen idag. Alltså, en miljon är jättemycket pengar. Vi lånade de pengarna, så vi var helt sjuka i huvudet så här när man tittar bakåt. Andra köpte bostadsrätt men vi bodde i en hyresrätt i 10 år och en stor anledning till det var att vi inte hade råd att köpa en bostadsrätt. Sedan började vi spara, så vi flyttade inte till villa förrän 2016.

Hur mycket jobbar Carro och Jan?

Jan: Vi bodde i hyresrätten i 12 år, där vi visserligen trivdes jättebra, så vi ska inte klaga på det. Sedan började jag driva företag och sedan sparade vi mycket, typ halva lönen, under en lång tid när vi inte hade barn. Vi tyckte att vi hade ett rikt liv som studenter så vi fortsatte med det och försökte investera pengar. Sakta men säkert betade vi av den skulden. Vi hade tur för räntan var låg på lånet. Efteråt kan jag verkligen känna shit, för vi lånade pengarna på min mammas hus. Jag tror faktiskt att vi fortfarande har kvar ett lån på hennes hus på 300 000.

Caroline: Har vi det? Vad f-n har vi det för?

Jan: Vi har haft pengarna investerade och räntan vi betalar är 0,89 och vi tjänar 7% i andra änden. Men vi får väl betala tillbaka det någon gång.

Caroline: Jo, men vi var väl unga och lite orädda och tänkte att det ordnar sig. Det gör det om man jobbar hårt för det.

Jan: Vi har fått in en fråga om hur mycket vi jobbar i veckan. Det var nog egentligen mest den frågan som var intressant för folk: hur mycket jobbar Jan. Hur mycket skulle du säga att jag jobbar i veckan?

Caroline: Men vi pratar alltid om dig, Jan. Nu ska jag säga hur mycket jag jobbar i veckan. Jättemycket. För i mitt jobb ingår också barn och hushåll och mitt skrivande. Så jag kan inte säga hur mycket det är, men det är typ hela tiden känns det som. Också på natten, när Elsa skriker efter mig och vill ha mjölk.

Jan: Ja och det var en deal vi gjorde här för några år sedan. Vi sa att vi värderar en timme på jobbet och en timme i hemmet lika mycket.

Caroline: Ja, men du jobbar också jättemycket.

Jan: Jag jobbar jättemycket. Jag sitter vid datorn från 9.00 till minst 16.00, utan paus. Jag käkar inte lunch. Sedan äter vi vid 17.00. Sedan är det ofta träning eller köra Freja till träning eller något sådant. Just nu jobbar jag väldigt, väldigt mycket till och med för att vara mig. Jag skiljer inte så mycket på jobb och fritid, om jag ska vara helt ärlig. Jag är det som man kallar för inspirationsstyrd.

Caroline: Men vänta här nu. Vi är inte klara med dina arbetstimmar. Sedan klockan 20.00 sätter du dig vid datorn igen och du kan sitta där till 3.00-4.00. Så du sover inte många timmar. Jag tycker att du ska sova mer. Det är tur att vi tränar också, så att du får röra dig lite.

Hårt jobb över lång tid ger resultat

Jan: Jag kan klocka in på 80-100 timmarsveckor och det är ganska vanligt. Men grejen är att jag tycker att det är så himla roligt. Men ja, jag jobbar hårt. Om det är första maj eller röd dag, det spelar ingen roll. Jag jobbar lördag kväll till lördag natt och söndag kväll till söndag natt. Det är ingen skillnad. Min kompis Niklas säger att han inte känner någon som jobbar så mycket som jag och det har jag gjort i över 10 år. Så nu kan väl folk säkert tänka shit, han har inget liv.

Men å andra sidan tänker jag två grejer. Ett: hårt jobb ger resultat. Ingen jag känner som är framgångsrik har låtit bli att jobba hårt. Vi har fått mycket framgång, men vi har jobbat för det 10 år i sträck. Det jag skulle säga till Freja eller Elsa är att hårt jobb ger resultat. Ingen tvekan om det. Jag skulle också säga att det ger oproportionerligt mycket resultat över tid än vad det gör i början. I början lägger man in mycket jobb men man får inget resultat.

Caroline: Men just nu så säger vi till dem att lite jobb ger resultat. Just nu har vi motgångar med multiplikationstabell och så. Bara lite jobb per dag ger också resultat.

Jan: Ja, jag tror mycket på lilla stegets kraft. Vi ska bjuda in Niklas och prata om det. Det handlar om att göra lite varje dag. De första sju åren tjänade vi inte en krona på bloggen. Inte en krona. Bloggen har alltid varit en ball grej och den är fortfarande det, för det mesta. Sedan kan jag ibland känna shit, ny vecka, vad ska vi prata om den här veckan och då kan jag känna att det är lite tvång.

Caroline: Kniven mot strupen. Ja, för det är du som arrangerar bloggen. Det är det. Vi jobbar tillsammans, men jag tror ändå inte att du skulle gilla om jag kom in och sa ”nu ska vi prata om det här”.

Jan: Jo, ibland skulle jag tycka att det var skönt. Vi har också fått in frågor om hur vår förmögenhet ser ut. Privat har vi inte särskilt mycket pengar. Vi är rikare än genomsnittet i Sverige, men våra pengar ligger i våra bolag. Om vi hoppar tillbaka till 2008-2010, där någonstans doktorerade du fram till 2011. Du doktorerade färdigt när Freja föddes och det var då någonstans som mitt intresse växte kring vad forskningen säger om investeringar. Vi hade något samtal om det där.

Caroline: Ja, vi hade det. Du kom inte åt forskningen. Den är stängd, liksom. Man kan inte få fulltext pdf:er om man inte går genom ett universitet. Ibland så kunde vi plocka ut några artiklar genom universitet.

Från aktiv investerare till aktivt passiv investerare

Jan: Ja, någonstans där kom jag över böcker som handlade om passivt sparande. Det här med indexfonder, passivt sparande, jag kom över Harry Brownes bok om permanentportföljen, som blev RikaTillsammans-portföljen, vi började läsa om den här 60-40 kombinationen. Så det känns som att det var ett spann mellan 2010-2014 då jag mer och mer började lämna det här med att vara aktiv investerare till att vara en aktivt passiv investerare. Hela den här grejen med att smart sparande är inte spännande.

Jag minns att vi testade en massa olika grejer, men det är svårt att säga exakt vad som hände när och varför. Vi träffade Ingmar också, som var fondförvaltare, som började visa hur börsen funkar. Vi lärde oss sharpekvot och investerade i hans fond. Vi började titta på det här med hedgefonder.

2014 lanserades Shareville på Nordnet och jag kommer ihåg att vi satte upp vår första modellportfölj då, RikaTillsammans-portföljen. Åren därefter satte vi upp Globala Barnportföljen när vi skrev boken ”Gör ditt barn rikt” och sedan satte vi upp Nybörjarportföljen där också. På något sätt har vår resa förfinats.

Jag upplever att sista förfiningen kom när Lysa lanserades i slutet av 2018. Då började vi prata om Lysa och mer och mer avveckla våra andra investeringar mer eller mindre för att bara fokusera på Lysa och våra modellportföljer. Plus att ha lite pengar i alternativa investeringar i lekhinken. Det var också då vi läste någonstans om den här fyra-hinkar-principen. Så det är svårt att sätta på en tidsskala.

Caroline: Men om man är ung idag liksom, det är klart man kan läsa bloggen och få lite tips. Och man kan verkligen göra det precis som vi gör på bloggen. Men vad tror du att du hade gjort idag om du var ung och ville veta allt om investeringar eller vilket som funkar? Hur man blir rik, liksom.

Jan: Det var också en fråga som kom in, om vi hade gjort andra saker för att skynda på processen. Jag upplever att det hade varit svårt att göra. Visst, vi hade inte behövt förlora den första miljonen och vi hade haft mer pengar om vi hade investerat den korrekt från början.

Caroline: Om vi hade köpt en bostadsrätt, hur hade det gått då?

Jan: Då hade vi amorterat på bostadsrättslånet och förmodligen tjänat pengar på att den hade stigit i värde. Jag tror inte att vi hade investerat på samma sätt då. Vi hade en hyresrätt så pengarna var över. Förlorade vi dem så gjorde det inte så mycket. Men jag skulle säga att på sätt och vis vill man önska att man inte hade förlorat den första miljonen, men å andra sidan upplever jag att då hade jag inte haft den erfarenheten som vi har idag.

PPM är ett fantastiskt exempel. Jag dribblade bort mig i PPM de första åren och sedan någonstans längs vägen insåg jag att AP7 är det bästa man kan välja. Låt oss välja det. Och sedan har vi hållit kvar i det. Om man då hade gjort rätt och inte testat då kan man alltid undra hur det hade gått om man hade testat. Jag tror mycket på att göra de här misstagen och mitt råd skulle vara att göra misstagen tidigt och när de kostar så lite som möjligt. Det är rådet vi ger med barn också. Låt barn börja med veckopeng och låt dem börja investera i aktier, så att de kan göra misstagen. För jag tror att erfarenhet är viktigare.

Frågor från tittare, läsare och lyssnare

Caroline: Här har vi en till fråga.

Vad är mest spännande i vår lekhink just nu?

Jan: Vi försöker investera i ett stort onoterat investmentbolag. Det är helt klart roligast just nu.

Caroline: ”Har ni några större mål när det kommer till pengar? Alltså större hus, ballare bil, etc.”

Jag sa till Jan härom veckan vad coolt det skulle vara att få ha en liten Fiat 500 och bara susa runt i stan med. Jag använder cykel vanligtvis. Men så sa jag köp inte en sådan nu, för det vill jag inte ha, men ändå skulle du dit och titta vad de kostar och så.

Jan: Kan inte jag få säga min morgonrutin, som någon av frågorna var kring? Det är att gå upp från sängen och sätta mig vid datorn.

Caroline: Ja, du dricker ju inte ens ett glas vatten liksom. Har du några större mål?

Jan: Mitt mål är att ha den här livsstilen vi har nu resten av livet. Då tycker jag att det är fantastiskt.

Caroline: Jag har större mål när det kommer till mitt skrivande. Jag vill bygga upp någonting stort där, men jag säger inget mer nu.

Varför tror ni att branschen inte följer forskningen när det kommer till just investeringar?

Jan: För man tjänar för mycket pengar på att inte följa den. Det som funkar är passivt sparande med låga avgifter som man inte rör på flera år och det är svårt att ta betalt för. Ska du göra det så måste man säga ”Vi är bättre än fondrobotar och fondrobotar kommer inte funka och passivt sparande är förjäkligt” och så vidare. Då har vi så klart en expert eller en algoritm eller ett annat sparande som du kan få tillgång till, som är väldigt exklusivt och kommer gå bättre än marknaden. Då kan man ta avgift för det.

Caroline: Det har vi också lärt oss. ”Hur ser processen ut för att ta fram ett avsnitt?”

Jan: Väldigt inspirationsstyrt. Jag läser mycket nyhetsbrev, bloggar och till exempel Cornucopia läser jag varje dag. Sedan har jag Evernote och så fort jag hittar en artikel eller rapport så sparar jag den i Evernote och så taggar jag den som artikelidé. Eller när ni läsare/följare/lyssnare skickar ett mejl så taggar jag det som artikelidé från läsare och när jag inte har inspiration så går jag igenom den listan.

Men helt ärligt, vi har ingen planering eller så. Det är därför det kan ta lite tid innan ett avsnitt kommer, eftersom jag väntar på att inspirationen ska falla på för just det avsnittet. Sedan förbereder jag ofta PowerPoint slidesen, som tar ett antal timmar att sätta ihop och sedan bokar vi tid för inspelning, ofta på tisdagar.

Sedan tar Caspian, vår assistent som är vår tekniska stjärna över, efter att vi har spelat in. Han klipper det och skickar det för transkribering och ljudfix och allting. Sedan sitter jag ofta på söndag eftermiddag och sätter ihop allting och publicerar på söndag kväll. Det är därför det ibland blir sent på söndag kväll. Då har jag planerat dåligt eller det har hänt någonting.

Krav Maga och porslin från IKEA

Caroline: ”Har ni något favoritvin?” Nej, det har vi inte. Just nu är jag på detox så jag dricker inte.

Jan: Carro gillar när det luktar stall och smakar gödsel! Vi har kompisar som är jätteduktiga på viner, mat, porslin och vi har inte så mycket finess. Det är Ikea tallrikar och glas. Jag var med i ett nätverk med mycket företagare och framgångsrika personer, så skulle vi bjuda hem dem och då insåg jag att vi har ju bara Ikea-servis, men fuck it tänkte jag då.

Caroline: Vi har Ikea-servis och ingen vinkällare för att jag kan inte lägga pengarna på det. Det går inte när jag vet att de kan jobba någon annanstans och man ändå kan äta på det. Det är ingen fara. De flesta tycker ändå att maten är ok. ”Vad har ni för hobbies?”

Jan: Jag vet inte. Vågar man säga det? Jag har aldrig fattat grejen med träning, trots att jag har en bror som är vältränad och tränar jättemycket. Du har sprungit Stockholm maraton, springer och jag har inte hittat det. Men förra året så hittade vi krav maga, som är en israelisk kampsport, så vi tränar det tillsammans. Det är väl det roligaste vi har gjort tillsammans på jättelänge? Så vi tränar både i grupp och så har vi personlig tränare och så får man göra saker som man aldrig trodde att vi skulle göra.

Caroline: Det är inte så konstigt egentligen att vi gillar det, för det handlar om att ha kontroll över sin situation. Om någon skulle komma och vara aggressiv och ta din plånbok, det är klart att du kan ge den, men man kan också försvara sig om tillfället är sådant.

Jan: Ja, grundregeln är att om du kan springa där ifrån, gör det. Nu vet jag inte om vår personliga tränare, Armen, skulle hålla med om det, men jag läste någonstans på nätet att om du inte kan fly eller sätta dig i säkerhet, då ska man ”be the danger”. Var då större fara än den andra. Så man tränar mycket spark mot skrevet och sådant. Någon skrev att man tränar på allt det som är förbjudet i alla andra kampsporter.

Caroline: Ja och Armen pratar också om att sätta på, stänga och kontrollera sin aggressivitet. Jag älskar det. Jag har inte gjort det riktigt än tror jag.

Jan: Sedan tränar vi andning och mycket fysisk träning. Så det är väl vår hobby. Vad roligt att jag ändå kände något behov av att hedra krav magan, som en art form.

Caroline: Det är inte mycket finess i den.

Jan: Men säg inte så. Det är det bästa från boxning, det bästa från Brasiliansk jujitsu, och alla de andra stora kampsporterna.

Caroline: Ja, men jag menar det är inte så att man står i kraftposer som man gör i karaten. Där har du mer en art form med finess.

Jan: Ja, Israelerna är mer så att funkar det så gör vi det, funkar det inte så gör vi det inte. Väldigt praktiskt. Allt heter tactical get-up, typ hur reser man sig upp på snabbast möjliga sätt. Under en lektion pratade vi om hur man tar av sig bilbältet och öppnar bildörren snabbast. Då berättade tränaren att det finns övningar där man på tre sekunder ska knäppa upp bilbältet och ta sig ut ur bilen.

Caroline: Och springa 10 meter eller vad det är. Man ska bort från bilen i alla fall.

Jan: Ja, så mycket sådant som är så långt ifrån vår vardag som möjligt, men väldigt roligt.

Vad är drivkraften bakom RikaTillsammans?

Caroline: ”Jan, vilka utgifter har Caroline som du tycker är onödigt?” Nu tar jag en fråga som jag själv vill ha svar på. Vi håller koll på utgifterna i ett program.

Jan: Ja, som vi snart kommer lansera, som jag har sagt aslänge att jag kommer lansera, men nu är det i beta. Helt ärligt skulle jag säga att jag upplever inte att du har några onödiga kostnader, Caroline. Skulle vi behöva skära ner så finns det utrymme för det, men grejen är att du är väldigt ekonomisk och de utgifterna du har upplever jag ger dig mycket energi.

Du är inte slösaktig. Vi har i alla år plockat ut lön under brytgränsen för statlig skatt, så det är typ 43 000 i månaden. Jag vet att många av er som lyssnar har högre månatlig hushållsinkomst än vad vi har. Sedan har vi ganska höga kapitalinkomster, för vi tar utdelning från våra bolag och sådant, men på löpande lön så tycker jag att det funkar bra.

Caroline: Vad skulle du vilja att jag skar ner på? Om det skulle vara så.

Jan: I verktyget Spirecta som vi har så har vi en kategori som heter Skönhet och Hälsa, där det tenderar att hamna några tusenlappar i månaden. Så då hade vi tittat där. För mig själv hade jag skurit ner på prylar. Grejen är att jag köper inte så mycket privat.

Det är mer att jag älskar mitt jobb som också är min hobby. Så det hamnar mycket prylar i företaget. Vi har fyra kameror när vi spelar in poddavsnitt. Varje kamera, Canon M50, har kostat 8 000 spänn. Sedan vill jag naturligtvis ha bra bild, så då köpte jag extra objektiv till alla kameror.

Caroline: ”Vad är det som driver er att skicka ut den här informationen i världen?” Vad är det som driver dig till detta, Jan? Jag är inte så driven som du är. Jag vill ju sitta på min kammare och hålla på.

Jan: Jag är hjälpare. Jag gillar att hjälpa människor och det är ett tvåeggat svärd. Det ena är att jag gillar att hjälpa människor, genuint. Rädslan har en drivkraft, som att det kan gå åt helvete, det är därför vi halvpreppar med vatten i källaren och sådana saker.

Då tänker jag ibland shit, ser ni inte att ni inte kommer kunna gå i pension om inte sparar själva? Ditt liv om 20 år kommer vara att du behöver leva på 40% av din lön. När du går i pension är det för sent att göra någonting åt det. Du måste göra någonting åt det nu och om du gör det nu så är det inte någon stor grej. För du kommer ha 25 år med ränta på ränta.

Caroline: Jo, men någonstans måste det vara så att du själv har insett saker och så tänker du att detta vet inte andra.

Mål att hjälpa andra till ett rikt liv

Jan: Ja och sedan tycker jag att det är orättvist. Jag tycker inte det är rimligt att finansbranschen ska ta 20% performance fee eller ha höga avgifter. Jag vill inte säga att de luras eller ljuger, men det är nästan på gränsen. Då känner jag att detta är inte sant och sedan råkade det för mig bli inom ekonomi. Den andra, om jag ska vara helt ärlig, så gillar jag ju uppmärksamheten när jag kan och andra människor säger att jag är duktig. Det är pinsamt att erkänna, men så är det ju.

Caroline: Jag fattar inte riktigt vad du menar där när du säger att du gillar att få höra det, för jag är inte så. Jag är nog tvärtom. Jag är dålig på att säga att du är duktig och jag gillar inte heller när någon säger att jag är duktig. Men jag har full respekt för att det är så du funkar och det är till glädje för andra.

Jan: Sedan är just ”tillsammans” väldigt viktigt. Jag vill göra saker tillsammans. Sedan råkade RikaTillsammans bli långt mycket större än vad jag någonsin trodde att det skulle bli. Det är därför jag älskar Patreon, som är vår lilla community, för där får vi vara tillsammans i en mindre grupp och vi kan göra andra saker än vad vi kan göra på bloggen.

Jag gillar att göra saker tillsammans och jag vill hjälpa människor. Jag har länge haft som mål att jag vill göra ett antal människor till miljonärer. Jag vill att ett antal människor ska kunna säga de har ett bra liv. Det blev bra. Jag tjänade pengar. Det mäter jag också.

Jag läste en diskussion mellan Trump och en annan miljardär och frågan var hur många människor de hade gjort rika. Den andra miljardären hade gjort väldigt många rika, för de hade fått följa med på hans resa, investerat i hans bolag och varit leverantörer till honom. Alla hade fått bra betalt och tjänat pengar. Han hade gjort människor rika. Sedan var det då kontrasten – nu vet jag inte om det var sant, för det är bara mediabilden – att Trumps företag har gått i konkurs, han hade blåst människor på pengar och hela den biten.

När jag dör så vill jag att alla som hängde med oss under en lång tid, för vi kommer alltid ha fel på kort sikt, men på lång tid vill jag att folk ska säga att de följde RikaTillsammans och det gjorde dem rikare monetärt och att det gav dem ett rikare liv. Det är viktigt. Det blir på riktigt, på värderingsnivå. Varför gör du detta?

Caroline: Jag vet inte. Nej, men jag gillar också vad vi gör med bloggen och det är bloggens förtjänst att vi har det livet som vi har och det är roligt att göra det tillsammans med dig. Men jag vill också ha friheten att kunna göra min research och skriva min bok och allt det där kreativa. Och det kan jag nu.

Korta och snabba frågor och svar

Jan: Jag älskar att du är med och jag tror det är många som älskar det, för du är nyfiken och ställer en massa frågor som inte hade blivit ställda annars. Jag har en tendens att bara nörda iväg liksom.

Caroline: Jag måste säga att de första avsnitten där jag skulle vara med blev du så förbannad på mig.

Jan: Ja, vi bråkade och fick stänga av.

Caroline: Jag tänkte att jag är bara så här att jag ställer de här frågorna. Take it or leave it, liksom. Men sedan fick vi det att funka. Du kände inte längre att jag drog ner byxorna på dig utan det var nyfikenhet där jag inte tänkte på att det kunde framstå som att du inte hade koll eller något annat. Men det var länge sedan vi fick stänga av för att bråka klart.

Jan: Ska vi ta några korta snabba?

”Hur har sparkvoten sett ut genom åren?

Jan: Ja, 10% var det rätt länge. Idag ligger det kanske på 20% i vår hushållsekonomi och tar vi med kapitalinkomster då är den hög, förmodligen över 50%.

”Hur mycket sparar ni nu jämfört med i början?”

Jan: Vi amorterar 10 000 i månaden på vårt bolån och sedan sparar vi lite på Lysa och vi sparar barnens barnbidrag, så typ 10 000-15 000 i månaden och sedan har vi kapitalinkomster på det.

”Hur mycket vill ni uppnå?”

Jan: Vi har inget ekonomiskt mål. Vi har tillräckligt med pengar.

”Vilka tre böcker tycker du alla borde läsa, Caroline?”

Caroline: Jag läser en massa böcker hela tiden, men något som jag stannar kvar vid som är väldigt fantasifullt det är Sandman av Neil Gaiman. Även om man kanske inte gillar fantasy så kan man ge det en chans. Fantastik kallas det på svenska nu, bara så ni vet det.

Jan: För ekonomiböcker skulle jag säga ”Ett rikare liv”, ”Rich Dad, Poor Dad” och ”Gör ditt barn rikt”, som är vår bok. Inte ekonomiböcker då är jag typ Tom Clancy fan. Sedan gillar jag Cornucopias alla böcker, Lars Wilderäng, förutom den som handlar om bostadsmarknaden. Det var inte riktigt min grej.

”Vilka vardagliga utgifter snålar ni med?”

Caroline: Jag har redan berättat att jag snålar med den ekologiska broccolin, men jag har börjat köpa ekologisk broccoli nu, även om den är dubbelt så dyr. Ekologisk gurka snålar jag inte med och det är för att de har vax på gurkorna som inte är ekologiska. Det är inte hälsosamt.

Jan: Vet du vad jag snålar med? Ekologiska vindruvor. 60 spänn.

Caroline: Vet du vad de har sagt att man kan sätta vindruvorna på hyllan med rengöringsmedel. Så mycket pesticider är det på dem. Det är så himla svårt att hitta ekologiska vindruvor.

Välgörenhet genom åren

Jan: ”Ger ni något till välgörenhet? Hur mycket och till vad i så fall”. Vi har haft SOS Barnbyar sedan vi var studenter.

Caroline: Vi hade en 3-åring från Argentina och nu är han snart vuxen. Vi får kort varenda år på honom.

Jan: Sedan försöker vi kombinera välgörenhet med sparande. Vi ger pengar till UNICEF, Läkare Utan Gränser och vi har till och med fått ett tackbrev från UNICEF. Jag tror vi gav 10 000 vid ett tillfälle. Jag vet inte varför vi väljer just UNICEF, men jag gör det alltid på julen. Innan nyår så känner jag att nu borde vi ge och så köper jag ett paket som finns på deras hemsida. Det är väl det vi gör.

Caroline: Något som jag skulle vilja ge till är flickors utbildning, för det har visat sig ha en sådan stark påverkan på resten av samhället. Det blir tryggare, fredligare och bättre. Men det har faktiskt inte kommit till skott med.

Jan: Faktum köper vi också. Jag köper den, och du brukar läsa den. Sedan gillar vi faktiskt Choose, klimatsmart och Climeworks som plockar ut koldioxid ur atmosfären. Det är ingen investering och man får inga pengar tillbaka, men det är för klimatet. Nu har vi pratat i över en timme. Det här var ett annorlunda avsnitt.

Caroline: Vad roligt att ni har så många frågor till oss.

Jan: Ja, jag hoppas att det var svar och nästa vecka kör vi ett ordinarie program med Effektiv Altruism Sverige! Vi får se vad vi får för feedback på det här. Tack så mycket och tack för att ni har hängt med oss. Ni som har hängt med oss i tre år det är fantastiskt. Stort tack och så ses vi nästa vecka igen.

Få våra bästa artiklar till din mejl

En gång i månaden skickar vi ut en sammanställning av bloggen bästa artiklar och tips. Dessutom får du i våra välkomstmejl de bästa tipsen från 10 års bloggande. Självklart är det kostnadsfritt. ?

Relaterade artiklar

Nedan följer relevanta artiklar här på bloggen:

• Om oss - - Jan och Caroline Bolmeson

Jan och Caroline Bolmeson

7 juni, 2020

Den här artikeln publicerades söndagen 7 juni 2020 klockan 19:09 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Globala barnportföljen, Nybörjarportföljen, Personligt med Jan och Caroline, RikaTillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.