Mina tankar om Rich Dad, Poor Dad av Robert Kiyosaki

Mina tankar om Rich Dad, Poor Dad av Robert Kiyosaki

Månadens bok i Finanskvinnans bokklubb var Rich Dad Poor Dad av Robert Kiyosaki. Nedan följer mitt bidrag till diskussionen.

Vad som förvånar mig är att många blir så besvikna på Kiyosaki, sedan när besvikelsen har lagt sig, upplever jag att man ger man sig på honom med argument såsom – han ser ner på anställda, rich dad är bara påhittad, det går inte att göra i Sverige, det finns anställda som har det bra, det är förakt mot lönearbete och utbildning etc.

Jag är i grunden väldigt kritisk och metodisk – antar att det är ett arv från min ingenjörsutbildning – och därför har jag läst hans böcker (de flesta faktiskt) och försökt kontrollera att hans utsaga stämmer med verkligen – och tro det eller ej – den stämmer i de allra flesta fall.

Jag har flers stycken äldre mentorer, klassiska affärsman, som alla väl kvalar in på B/I-sidan av Kiyosakis kvadrant – likaväl som jag har väldigt framgångsrika A-människor (VD-ar m.fl) som också instämmer i de fakta och det tankesätt som Kiyosaki framhäver. Det som verkligen gett mig insikter är att när jag har kommit med idéer från boken och tyckt att det var ”aha”-upplevelser så har de tittat på mig och sagt – ”Ja, men självklart, visste du inte det?” Det är därför jag tycker att denna boken är en av de bättre ekonomi-böckerna. Den springande punkten ligger, som jag ser det i frasen ”if only how-to:s were enough”.

Vad Kiyosaki nämligen säger är att ansvaret för att bli framgångsrika ligger hos oss själva – i vårt eget tankesätt. Det är mycket kontroversiellt och för många väldigt upprörande – att ansvaret och MÖJLIGETEN till ekonomisk framgång ligger hos var och en av oss. Särskilt i sosse-sverige är ju detta kontroversiellt – därför är också det enda allmänt accepterade sättet att bli rik att vinna på lotto (min egen teori). Dessutom så säger han ju faktiskt, flera gånger, att man kan bli framgångsrik inom ALLA kvadranterna – dvs oavsett om man är lönearbetare eller entreprenör.

Sedan huruvida Rich Dad egentligen finns eller inte, spelar mig ingen som helst roll – om det bara är gjort så för att vara mer pedagogiskt – fine. Det förändrar ju faktiskt inte budskapet i boken enligt mig. Han föraktar inte heller utbildning – tvärtom – man ska skaffa sig all utbildning man kan – men man ska ha ett syfte med den. Rich Dad säger ju att man ska gå i skolan för att lära sig att bli entreprenör. Kiyosaki själv lärde sig sälja genom Xerox försäljningsskola etc.

Bokens syfte är alltså att man ska ligga i aktion – göra saker, pröva men framför allt att utbilda sig ekonomiskt och våga satsa. Problemet är, som jag skrev innan, man kan bara gå fram med halmen till åsnan – sedan måste åsnan tugga själv.

Betyg: 5/5 genomgående… =o)
//madwax

Relaterade etiketter och ämnen

kiyosaki, litteratur

Kommentera

6 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Hej Jan!
    Även jag tycker att denna bok är riktigt bra men även det mesta som Robert Kiyosaki producerar och står för. Hans styrka är att han kan förklara saker på ett begripligt sätt som många gånger leverera Aha-upplevelser. Jag är med i hans coaching-program och min uppgift just nu är att hitta en mentor. Detta är något som jag har velat ganska länge men jag har helt enkelt inte vetat vart jag ska leta och hur jag ska gå till väga. Eftersom du skriver att du har flera stycken äldre mentorer som väl kvalar in på B/I-sidan av Kiyosakis kvadrant, så tänkte jag passa på att fråga hur du lyckades skaffa dem?

    Med vänlig hälsning,
    Michel

    Gravatar ikon för användaren
    Michel Abaji
  2. Vit pil

    Man kan ha all kunskap som finns, men är man inte beredd att applicera kunskapen så är den bara dö last.

    Till och med de som är minst utbildade kan klå en professor med hästlängder just pågrund av att de är beredda att bara testa vad de lärt sig i praktiken.

    Gravatar ikon för användaren
    Mathias
  3. Vit pil

    Jag tror att jag gör det för att jag vill förändra och göra gott – mina mentorer har tagit sig tid med mig och haft tålamod med mig, trots att jag inte alltid har förstått eller gjort som de sagt. Det är väl mitt sätt att ge tillbaka.

    Sedan finns det ju gränser – där finns ju ett citat som säger:

    Om du ser en person försöka övertala en idiot så ser du egentligen två idioter…

    Men jag har väl en naiv grundsyn att jag tror på att alla kan – bara man utbildar dem tillräckligt. Sedan finns där ju ett egen syfte – jag mår ju bra och jag får energi av att hjälpa andra…

    Gravatar ikon för användaren
    madwax
  4. Vit pil

    Ja, personligen har jag slutat att hjälpa folk som inte vill ha hjälp. De får väl komma när de vill ha något av mig. Och självfallet (som i all god kapitalistisk anda) har det ett pris:).

    Det finns ett citat som säger i stil med ”Det är enklare att förändra sig själv än andra”. Så skit i om andra tycker si och så, vem bryr sig egentligen. Jag menar gillar jag att gå naken i lägenheten medans jag lagar mat så är det helt okej för mig, om sedan grannarna ogillar en vit bakdel är väl deras problem.

    Kiyosakis idéer är väldigt verkliga och praktiskt genomförbara om man bara ser till att göra de. Jag menar titta bara på de som har förlorat båda benen, men ändå springer de…med styltor. Det är också en omöjlighet. En omöjlighet för den riktigt inbitne cynikern. Men ändå finns de där eldsjälarna där ute.

    Det är som jag brukar säga: Du kan aldrig övertyga en cyniker. Så varför försöka?

    Gravatar ikon för användaren
    Mathias
  5. Vit pil

    Allt beror på vilket synsätt man har – vänd på det istället. Är det inte på sätt och vis skönt att det inte är något ”get-rich-quick”-sätt? Att det inte är några wow?

    För mig är det en trygghet – för det bekräftar egentligen för mig det jag misstänkt innan och det mina mentorer sagt. Finanskvinnan – det är verkligen ett genuint tips från mig – skaffa dig någon eller några mentorer som har gjort resan du har gjort, diskutera dessa ämnen med dem så kommer du få se att det stämmer. Det är en av anledningarna till att jag är odelat positivt.

    Även om det inte är sant – om alla som jag känner som är framgångsrika mer eller mindre lever enligt hans principer – då är jag beredd att göra det, det tilltalar mig och leder mig till de resultat jag vill ha. Att göra resan i A-kvadranten behöver jag bara göra som mina föräldrar eller 95% av mina umgängeskrets. Det är inget svårt…

    Det är nämligen som så att, i mitt fall, så har mina mentorer på sätt och vis försökt förklara Rich Dads principer för mig – men ingen av dem har (tyvärr) varit så pedagogisk som Kiyosaki.

    Vad spelar det egentligen för roll om det är sant eller inte? Om Rich Dad finns eller inte finns – är inte det att lägga energi på fel sak? Vill man vara lite hård så tycker jag att personer som fokuserar på det har ju missat poängen med boken – det handlar inte om att läsa det som står i raderna i en bok, snarare det som står mellan raderna…

    Eller?

    Gravatar ikon för användaren
    madwax
  6. Vit pil

    Svar på mitt inlägg från Finanskvinnan:

    Jag tror ”problemet” för mig var att jag väntade mig mer av en wow-känsla… Kanske är det för att jag hört många av sakerna i olika sammanhang redan innan som det inte kändes så revolutionerande, men jag antar att Kiyosaki var först så det är orättvist som någon annan redan sagt.

    Min känsla är att boken är lite elitistisk, att vissa kan medan andra är för dumma för att ens försöka. Samtidigt säger han ju som du skriver att alla kan men att man måste ta ansvar för att lyckas själv. Ett resonemang jag själv håller med om. Intressant att du påpekade det, det är ju ett i grunden positivt budskap.

    Ett problem med att storyn förmodligen inte är helt sann är att känns som budskapet är att vanligt folk lyssnar på fel personer och gör fel. Men om Rich dad inte var riktig och Kiyosaki inte verkligen blivit rik på (delvis) affärer, vad är det då som säger att figuren Rich dad och Kiysaki är rätt personer att lyssna på?

    //FK

    Gravatar ikon för användaren
    madwax