När är man ekonomiskt fri och därmed klar med pengamaskinen?

Pengamaskinens tre olika faser

Jan Bolmeson

8 februari, 2015

En rätt vanligt förekommande fråga som jag får är; ”När börjar man leva på avkastningen från pengamaskinen och hur går det till rent praktiskt?”

Om jag förenklar det så gott som jag kan så skulle jag säga att en pengamaskin genomlever tre stycken faser:

1. Uppbyggnadsfasen
2. Avkastningsfasen
3. Avvecklingsfasen

vilket stämmer överens med bilden överst på sidan. Det kan naturligtvis skilja från person till person men i grova drag så tänker jag att det stämmer. Poängen är att man börjar plocka ut pengarna när avkastningen är tillräckligt stor för att man ska kunna leva på den, eller att den finansierar de mål som man har satt upp.

Fas 1. Uppbyggnadsfasen och brytpunkten för ekonomisk frihet

I den första fasen (1) så går all energi åt att bygga upp och sätta igång pengamaskinen. Här återinvesterar man all avkastning och den går till för att bygga upp ett så stort värde som möjligt. Man plockar inte ut något.

Övergången till fas två sker vid en punkt när man tycker att nu är avkastningen är tillräckligt stor för att man vill plocka ut den. Enkelt sätt så går den här brytpunkten att räkna ut enligt följande formel:

Årliga utgifter (A) / Årlig avkastning (B) = Målbelopp (C)

Om jag tar ett exempel utifrån ovanstående formel. Mina årliga utgifter ligger på ca 420 000 kr per år. Den årliga genomsnittliga avkastningen som jag räknar med per år ligger på 8 % enligt RikaTillsammans- och nybörjarportföljen. Det ger:

Ekonomiskt målkapital = 420 000 / 0.08 = 5 250 000

Tolkningen av ovanstånde blir:

”Om jag har 5 250 000 kr i en pengamaskin som har en genomsnittlig avkastning om 8 % per år, så blir den årliga avkastningen i kronor 420 000 kr. Dessa 420 000 kr är precis samma som mina årliga utgifter, vilket är definitionen på ekonomisk frihet – mina passiva inkomster och totala utgifter är samma.”

Det betyder att så länge man har en genomsnittlig avkastning på 8 % och bibehållet kapital så kan man från och med 5 250 000 kr börja plocka ut kapitalet. Det vill säga brytpunkten mellan fas (1) och fas (2) sker vid beloppet 5 250 000 kr om de totala årsutgifterna är 420 000 kr (=35 000 kr per månad).

Överkurs – att räkna med skatten

Vän av ordning noterar att i formeln ovan tar jag inte hänsyn till skatteeffekterna. Eftersom det ändå är en uppskattning så tycker jag det är okej. Vill man dock räkna med t.ex. skatten från ett investeringssparkonto (ISK) på 1 % per år (och tycker att avkastningen ska betala skatten också) då blir formeln något mer komplex:

( Årliga utgifter (A) / Årlig avkastning (B) ) / (1 – Årlig skattesats på ISK (D) / Årlig avkastning (B) ) = Målbelopp (C)

Med samma siffror som i förra exemplet så blir det här:

( 420 000 / 0.08 ) / (1 – 0.01 / 0.08 ) = 6 000 000 kr

Då har jag räknat med en årlig skattesats på ISK på 1 % – i ovanstående exempel med 60 000 kr. En avkastning på 8 % på 6 000 000 kr är 480 000 kr och minus skatten på 60 000 så motsvarar det 420 000 kr vilket är samma exempel som ovan. I praktiken innebär det att man är ekonomiskt fri 1.5 år senare än i den den första formeln och den osäkerheten är mindre än osäkerheten för avkastningen ett enskilt år.

Fas 2. Avkastningsfasen

När man kommer till avkastningsfasen (2) så börjar man plocka ut avkastningen från pengamaskinen. Det gör man antingen i form av:

• Årlig utdelning från fonderna
• Försäljning av fonder motsvarande värdeökningen

Det är nämligen som så att många utländska fonder delar ut avkastning med jämna mellanrum, t.ex. var trejde månad. Vissa svenska fonder gör det en gång per år och vissa gör det inte alls, utan låter utdelningen öka värdet på fonden istället.

Tricket är att man plockar ut avkastning men försöker hålla kapitalet konstant. Det är lätt i teorin men lite svårare i praktiken då portföljen inte kommer att ha en genomsnittlig avkastning på just 8 % varje år, utan kan t.ex. göra 11 % ett år och 5 % ett annat. Men där får man kompensera genom att plocka ut mer ett år och spara det till nästkommande år då man kanske plockar ut mindre. Tanken är i alla fall att inte nalla på det arbetande kapitalet, så att man kan få avkastning även efterföljande år.

Det är också därför som strecket i grafen är horisontellt och inte ökar som i fas 1, eftersom avkastningen (det som skulle gjort att beloppet ökar) tas ut.

Fas 3. Avvecklingsfasen

Den sista fasen (3) handlar om att man behöver ta ett beslut om man:

• Vill fortsätta leva av avkastningen och lämna kapitalet till arvvingarna
• Leva upp kapitalet och nedmontera den
• Förvalta upp den i en ny uppbyggnadsfas

Den här fasen är också flytande och man kan ju välja en variant mellan dessa olika alternativ.

Sammanfattning

Det här är en enkel modell som visar hur man kan tänka kring pengamaskinen över tid. Jag brukar många gånger att tänka på pengamaskinen så som den gamla historien i Lyckoslanten om Spara och Slösa. Min kompis Tobias Schildfat beskrev historien för första gången i sin bok (som jag rekommenderar) där han beskriver de två systrarna och deras mer okända lillasyster.

Jag minns det väl från skolan – hur jag förstod att man ska göra som ”Spara”. Det var rätt svar och det som var politiskt korrekt. Däremot minns jag hur jag alltid tyckte att Slösa verkade ha mycket roligare. Hon hade godis, hade roligt och hål i kläderna av alla roliga saker hon gjorde. När jag pratade med Tobias så fick jag reda om att där fanns en yngre syster – Investera. Hon tog det bästa från båda.

Hon sparade pengarna likt sin storasyster Spara, men sedan spenderade hon avkastningen likt sin syster Slösa. Tänk om det faktiskt är det smarta sättet att göra det på? :-)

Relaterade artiklar

• En bra portfölj för nybörjaren som vill bygga en pengamaskin - Förslag på hur man kan börja investera pengar i aktier och fonder
• RikaTillsammans-portföljen - ett sparande som alltid ska gå plus - En portfölj för alla väder som nästan aldrig går back