Nej, bostadsbrist förklarar inte bostadsbubblan...
Sök:

Nej, bostadsbrist förklarar inte bostadsbubblan…

Intervjuad i Aftonbladet Morgon TV-sändning om bostadsbubblan tillsammans med Swedbanks privatekonom

Nej, bostadsbrist förklarar inte bostadsbubblan…

Till följd av min debattartikel igår fick jag imorse möjligheten att medverka i Aftonbladet Morgon-TV för att diskutera bostadsbubblan med annat Swedbanks privatekonom Arturo Arques.

Här nedan följer klippet på Aftonbladet Morgon TV:

Arturo delar inte riktigt min uppfattning utan hävdar att problemet är bristen på bostäder och att det byggs för lite. Problemet som jag ser det är att det är en sanning med modifikation.

Bara ca 20 % av prisuppgången förklaras av bostadsbrist

Den före detta myndigheten Bostadskreditnämnden, numer Boverket, skrev i februari 2013 en rapport med titeln ”Drivs huspriserna av bostadsprist”. I rapporten undersöker man prisökningens olika komponenter och konstaterar att bara en mindre del av prisuppgången kan förklaras bostadsbristen, medan hela 76 % kan förklaras stigande inkomster och spekulation.

I Skånes och Stockholms län där prisökningen har varit som störst mellan 1996 och 2011, har priserna på småhus ökat med 163 resp. 162 procent i reala termer (även om prisnivån är lägre i Skåne än den är i Stockholm). Det som har drivit priserna är i första hand ökade inkomster och bakåtblickande förväntningar, med andra ord både fundamentala och spekulativa krafter. Befolkningsökningen i förhållande till hur mycket som har byggts förklarar endast 21 resp. 12 procent av prisökningen.Boverket, 2013-02, sid 4

De redovisar följande graf över prisuppgångens komponenter:

Faktorer som har drivit husprisutvecklingen i Stockholms län

 

Prisökningen beror på att vi har blivit rikare

Det vill säga att inkomsteffekterna och spekulationen står här för över 75 % av förklaringen. Boverket skriver vidare om inkomsteffekten så här:

Många tenderar att uppfatta bostadsbrist endast i termer av hur många bostäder vi har och hur många människor som vill bo i dem. Men det är viktigt att komma ihåg att även stigande inkomster leder till ökad efterfrågan på bostäder. Vi vill konsumera dyrare och större bostäder när vi blir rikare. Dagens höga bostadsefterfrågan och priser beror därför mer på att vi har blivit rikare snarare än att vi har blivit mer trångbodda.Boverket, 2013-02, sid 3

Med inkomsteffekter avser man bland annat:

  • Fyra jobbskatteavdrag som gjorde de flesta med jobb rikare
  • Historiskt låga räntor med snitträntor på 2 %
  • Fastighetsskatten ersattes med en lägre och fixerad kostnad
  • Vi har fram tills nu inte haft några amorteringskrav
  • Relativt högt ränteavdrag (varför har vi rabatt på att låna pengar?!)
  • Avvecklandet av förmögenhetsskatten 2007

Det vill säga att en rad engångsfaktorer har samverkat för att ge folk mer pengar i plånboken, vilket direkt har slagit på prisökningen på bostäder.

Vi har spekulativa förväntningar på bostadspriset

Den nästa största förklaringen till priset på bostäder är våra spekulativa förväntningar på priset. Det vill säga att vi förväntar oss att priserna kommer att fortsätta öka och att det är riskfritt att investera i bostäder. Det är få idag som handen på hjärtat tänker sig att de kommer att betala tillbaka sina lån. Man räknar snarare med att priserna ska stiga så pass att lånet minskar i förhållande till värdet på bostaden. Jag påstår personligen att det här är symptom på en osund bostadsmarknad.

Andra exempel på spekulationstendenser handlar om beteendepsykologiska egenskaper.

  • Grupptryck – vi gör som alla andra gör. Man ska äga sitt boende, det gör ju alla andra.
  • Mental bokföring – fartblindheten gör att man tappar relationen till pengar. Ett vanligt exempel är att man lägger ett par hundratusen extra i en budgivning, det är ju ändå ”lite” pengar i sammanhanget. Man relaterar inte till pengarna på samma sätt som i sin vanliga ekonomi.
  • Prisillusion – de flesta kan inte skilja på nominella och reala värden. Ett exempel – om min mor skulle sälja sitt hus som hon 1988 köpte för 1 000 000 kr, och idag få 1 850 000 kr så skulle de flesta säga att hon har tjänat 850 000 kr. Det är den nominella prisökningen. Problemet är att på grund av kronans minskade värde (inflation), så hade hon realt inte tjänat en enda krona. 1 Mkr 1988 är nämligen exakt lika mycket värt som 1.85 Mkr idag. Det här leder till en sanning om att man ”alltid” tjänar pengar på sitt boende.
  • Trenden – med program som ”Husdrömmar”, ”Property ladder” och ord såsom ”Bostadskarriär” så visar vi ju vad vi egentligen tänker om marknaden.
  • 20 år sedan sist – eftersom det är mer än 20 år sedan förra kraschen har vi fått in en ny generation som inte har någon egen upplevelse av en bostadskrasch.
  • Bankernas uppmuntran – i sin iver att tjäna pengar har bankerna både uppmuntrat en högre skuldsättning lika väl som lägre amorteringskrav. Det är först nu när det gått överstyr som Bankföreningen kommer med andra rekommendationer.
  • Hysteri – när man ser grannarna tjäna pengar, så vill man själv också tjäna pengar. Även t.ex. lockpriserna är tillbaka enligt TV4 Nyheterna iförrgår.

Andra typer av fakta som talar emot en bostadsbrist

Andra faktorer som talar mot är exempelvis:

  • 7 av 10 i en bostadskö har redan en bostad
  • Svenska ungdomar flyttar tidigast i Europa 19.6 år enligt Eurostat
  • Det går att få boende om du betalar marknadsmässig hyra, men på grund av hyresregleringen är vi vana vid låga hyror i Sverige.
  • Många blandar ihop bostadsbrist, med brist på central hyresrätt med låg hyra

Inget incitament att bygga hyresrätter

Problemet är idag också att där finns lite incitament för byggbolag att producera hyresrätter när man kan producera bostadsrätter. Med risk att jag har fel i just det här resonemanget, men de källor jag har hittat säger följande:

Boende i Stockholms innerstad värderas till 70 000-105 000 per kvadratmeter. Och det kostar i storleksordningen 36 000 kronor per kvadratmeter att bygga. Boverket, 2015-03, sid 20

En professionell fastighetsägare kommer aldrig köpa något för dubbla priset mot produktion eftersom det sänker de egna marginalerna och man får inte ihop affären. Byggfirmor, som ska maximera sin egen vinst, kommer således alltid att sälja till bostadsrättsinnehavare som är villiga att betala betydligt mer för samma fastighet än vad ett professionellt fastighetsbolag någonsin kommer vara.

Det är är ju samma anledning till varför en bostadsrätt ökar i värde efter en ombildning, eftersom summan av alla delar (hus med hyresrätter och en ägare) är lägre än summan av alla delar var för sig (hus med bostadsrätter och många ägare).

Bostadsbrist är ett perfekt argument för politiker

I boken ”Tänka, snabbt och långsamt” argumenterar nobelpristagaren Daniel Kahneman för att hjärnan har två olika system1, där det första agerar snabbt, emotionellt och stereotypiskt. Det andra systemet, som kräver mer energi, är det logiska, beräknande och medvetna. Det första systemet utgår t.ex. från att det vi hör upprepade gånger är sant eftersom det i de flesta fall är både praktiskt och faktiskt sant.

Problemet är att man ganska enkelt lura hjärnan med det här. Genom att påstå något, sant eller osant, många gånger så kommer hjärnan till slut att tro på det. I det här fallet är nämligen bostadsbristen ett perfekt argument för politiker. Det går nämligen:

  • Att skylla på oppositionen och den föregående regeringen med argumentet ”De gjorde för lite”
  • Man kan visa sig handlingskraftig: ”Vi kan nämligen fixa till det, lita på oss!”
  • Det är ett logiskt argument som har ett uns av sanning (hela 21 % i Stockholm, men faktiskt -5 % i hela riket)

Särskilt det sista är ju fascinerande. Den så kallade bostadsbristen har i riket som snitt, faktiskt hållt tillbaka prisutvecklingen.

Lösningen finns – men den är politiskt omöjlig

Utländska experter såsom Robert Schiller, nobelpristagaren Paul Krugman, IMF, EU och OECD har alla gemensamt rekommenderat Sverige att:

  • Avreglera hyresmarknaden
  • Avskaffa ränteavdraget
  • Återinför fastighetsskatten

Problemet är att den här lösningen är ett självmord för en politiker. Alla tre förslagen kommer nämligen att:

  • Öka kostnaderna för alla hushåll i Sverige
  • Krascha bostadsbubblan spektakulärt

Det vill säga att du kommer aldrig lyckas att bli omvald. Ett perfekt exempel är Anders Borg, som nu när han inte längre är finansminister kallar en spade för en spade och säger att vi har bubbeltendenser i Sverige. Grattis…

Alla sammantaget pekar åt fel håll

Bostadskreditnämnden skrev redan 2008 att priserna ligger ca 20 % över sitt fundamentala värde. Sedan dess har priserna ökat med 30 %.

Det finns idag få faktorer som talar för en ytterligare höjning. Vår rödgröna regeringen kommer inte att erbjuda fler skattesänkningar, så inkomsterna lär inte öka drastiskt som med jobbskatteavdragen. Räntan kan inte gå mycket längre, eftersom det då mer eller mindre skulle få följden att vi får betalt av banken för att låna pengar.

Ränteavdragen lär inte höjas eftersom det är en utgift för staten och dessutom går det mot all internationell expertis åsikt. Sedan har vi även andra makrofaktorer såsom att t.ex. Stiftelsen för strategisk forskning, hälften av alla jobb digitaliserade inom 20 år. Så arbetslösheten lär inte heller minska på sikt.

Ett exempel är t.ex. Volvo m.fl. som experimenterar med förarlösa bilar. När de är klara, vilket bara är en tidsfråga, så kommer det finnas väldigt lite anledning för en förarlös bil att stå parkerad på ett ställe… Vad kommer hända med taxi-branschen då? Samma sak händer i allt fler branscher. Tyvärr pekar inte rapporterna heller på att vi kommer att ersätta dessa jobb med andra.

Dessutom, om det nu inte är så att vi har bostadsbubbla;

  • Varför införde vi ett bolånetak 2010?
  • Varför behöver man då införa ett amorteringskrav?
  • Varför införde man 1 juli 2014 regler som begränsar bankernas rätt att lösa lån i förtid om säkerhetens värde har minskat under lånets storlek?

Det vill säga att det handlar inte om att lyssna på vad politiker säger, det handlar som alltid titta på vad de gör. Jag har träffat en del politiker, och på tu man hand så inser man att de fattar problemet. Kjell-Olof Feldt beskrev detta dilemma med orden:

Det som är ekonomiskt nödvändigt är ofta politiskt omöjligt, och när det har blivit politiskt möjligt är det ekonomiskt för sent.

Jean-Claude Juncker, som var Luxemburgs premiärminister i nära 19 år förklarade vid ett tillfälle:

Vi vet alla vad som behöver göras, vi vet bara inte hur man blir återvald efteråt.

Tyvärr har jag således inte så höga förhoppningar om att det här kommer att sluta bra. För de som har/hade makten att göra något, de har schabblat med bollen och tappat den. Å andra sidan har vi ju de politiker vi förtjänar. Vi har ju själva valt dem.

Nu kommer marknaden att lösa bostadsbubblan åt oss, och tyvärr kommer det för en hel del svenskar att sluta med tårar.

Relaterade artiklar

 

Kommentera

23 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Hej!

    Riktigt skoj att du fått möjligheten att medverka där.

    Keep the good work up!

    /Tobias

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Tobias
  2. Vit pil

    Att vi är i en lånebubbla, generellt sett (med eller utan fastigheter som underliggande säkerhet för lånen), är ju en ganska självklar grej med tanke på dagens exceptionellt låga låneräntenivå. Ju lägre räntor, desto högre kapitalvärde på obligationer o dyl. Enda riktningen för kapitalvärdet på obligationer och fastighetsvärden är nedåt. Blanka eller realisera obligationerna nu när ni har chansen.

    Gällande politiker som agerar för sent. Det vore ganska enkelt att åtgärda detta problem genom att, helt sonika, göra det omöjligt för någon enskild politiker att agera som politiskt aktiv längre än 4 år. Med en, där efter, 10 års karantän innan de kan återgå för ytterligare en 4 års tjänstgöring som politiker o s v. En sådan karantän skulle göra politiker mindre benägna att tänka på återvalet snarare än att agera som de folkvalda representanter de i själva verket är. Ta bort egenintresset av att agera för sent så får vi ner intressekonflikterna vi nu ser och har sett. Kanske kan vi då också se mer av det som behöver göras, genomföras i någorlunda rätt tid.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Mathias
    1. Vit pil

      Å andra sidan skulle man då inte ha någon historik för politikerna. Utan någon hållhake kan de ju säga vad som helst i valrörelsen och sedan göra något helt annat sen om de blir valda.

      Bortsett från diverse demokratiska brister så har vi ju de politiker vi förtjänar och blir man omvald på att inte ta itu med problemen så förtjänar folket konsekvenserna av detta.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Skyking
    2. Vit pil

      Skyking: lägg till ett incitament för genomförande. Precis som man gör för prestationsmässiga optioner. En prestation, en given belöning. Sedan karantän på det. Folk styrs generellt av rädsla kontra girighet. Spela på det fullt ut för folkets bästa.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Mathias
    3. Vit pil

      Hur skall man rimligen kunna utforma ett sådant i citament? De enda som kan avgöra ifall politikerna uppfyllt förväntningarna eller har fått godkänt är ju väljarna. Det skulle ju innebära att det blir en popularitetstävling för att få del av incitamenten – det förefaller att det skulle bli samma kriterier som avgör ifall politikerna skulle få del av belöningen ändå.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Skyking
    4. Vit pil

      Skyking:

      håller inte med, incitamenten levereras ifall utlovade vallöften uppfylls. Ifall de ej uppfylls, inget utbetalt incitament. Resultatbaserad ersättning skulle snarare sätta kniven mot strupen och ta bort många floskler i politiken. Kort tid för faktisk leverans av resultat, snabbare puckar för att få belöningen.

      Brukar man inte säga att saker och ting tar den tid som man har avsatt för uppgiften? Nå, förkorta tiden. Sätt tydlig press.

      Många yrkesgrupper har leveranspress. De som inte levererar brukar förlora sitt jobb och inte vara välkomna åter. Varför inte politikerna?

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Mathias
    5. Vit pil

      Skyking:

      Tydlighet och i skrift är hur man mäter ”performance”. Dessa skriftliga löften visas sedan upp inför svenska folket. Var och en av de folkvalda ska göra detta. Tydlighet i löften, i skrift, skapar en tydlig mätbarhet mot faktiskt utfall.

      Avger en folkvald i skrift att ”jag ska ordna så att minst 2000 personer i min kommun får ett icke-subventionerat jobb i åldersintervallet 20-30 år” och denne sedan inte levererar, då är det enkelt att uppvisa huruvida politikern har lyckats leverera eller ej.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Mathias
      1. Vit pil

        Det roliga är att det är precis så här det är i t.ex. Rwanda. Om inte 98 % av t.ex. alla födslar sker på ett health care center under året så får man sparken till nästa år. Gissa att där händer saker. I Sverige är vi väldigt mesiga och vi har till och med avskaffat tjänstemannaansvaret… :-/

        0
        Gravatar ikon för användaren
        Jan Bolmeson
    6. Vit pil

      I ett sånt system är risken att man får just floskler och tomma löften (alternativt att man inte får några löften värda namnet alls). Det finns ju risken att vi får politiker som lovar brett endast i syftet att få några år vid grytorna – och möjligheten att besluta hur de önskar utan tanke på konsekvenser (de vet ju att de ändå inte blir omvalda).

      När det gäller en anställd eller företagare som inte levererar så är det ju så att det är kunden/uppdragsgivaren som sätter stopp för fortsatt anställning/uppdrag (den som levererar däremot brukar vara välkommen åter). Du frågar dig varför inte detta skulle gälla politiker – jo det skulle ju innebära att man ger väljarna (uppdragsgivarna) makt att avgöra ifall de skall få fortsatt förtroende. Det instrumentet är ju det du vill avhända väljarna.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      skyking
    7. Vit pil

      Jan: ”I Sverige är vi väldigt mesiga och vi har till och med avskaffat tjänstemannaansvaret… ”

      Jo det har jag hört, men jag har aldrig hittat någon källa på vad detta egentligen innebar (hur lagen som reglerade detta såg ut och vem som kunde bli straffad hur och när).

      När det gäller ansvarsfrågan så får man fundera på hur den bör se ut i en demokrati? I min syn på det är det folket som är högsta beslutande organ i en demokrati och dess ansvar utkrävs genom konsekvenserna av besluten. Sen får man fundera på hur och när man sen skall utkräva ansvar nedåt i hierarkin. Speciellt i frågan här är hur man skall kräva ansvar för parlamentsledamoter, frågan är ifall det inte är rimligast att man helt enkelt låter folket fälla domen genom att avsätta dem som inte håller måttet?

      0
      Gravatar ikon för användaren
      skyking
  3. Vit pil

    Jag har följt varenda inlägg du gjort sedan lång tid tillbaks och vill bara flika in och visa min uppskattning. Jag har lärt mig väldigt mycket ifrån dig. Har även varit på föreläsning med Balansekonomi (som jag för övrigt starkt rekommenderar!).

    Din inspel i morgontv var grymt bra!
    Kör på som du gör! :)
    Rasmus

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Rasmus K
  4. Vit pil

    Stefan H:
    Visst är det som så att banken räknar med marginal, men den som lever får se. Vi sparar 30000:- varje månad i aktier och buffert PLUS en rejäl slant i amortering, men vi har flera bekanta som inte har mer än ett par tusen över varje månad så får dem skulle höjningen bli en rejäl smäll. Det är ju inte som så att banken är svåra på att få att låna ut mer pengar, SwedBank blir ju jäkligt kinkiga när man vill höja amortering ibland, låta bli kreditkort och aldrig utöka bolånet. Sunt? Knappast!

    Sen har jag en tilltro till börsen också och ligger ute med mycket pengar och mycket pengar i månadssparande. Klart det när att den går jättebra, men jag är realistisk och tror definitivt att man måste stå på flera ben. Bubblan kommer att brista som Jan säger, men det är inte de som bestämmer som behöver ta smällen….

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Erik Sundkvist
    1. Vit pil

      Att använda kreditkort på ett ansvarsfullt sätt (om man har disciplin) är inget osunt. Man får ju i praktiken gratis kredit på en månads utgifter, pengar som du själv kan njuta avkastningen på.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Skyking
    2. Vit pil

      Vi har också bekanta med miljonlån som knappt får nåt över varje månad. I 90% av fallen handlar det vad jag sett till att de bränner dem på oväsentligheter. Att inte kunna och att inte vilja spara är två vitt skilda saker.

      Jag tycker de agerar tokigt/kortsiktigt, men vad man gör med sina pengar är upp till var och en. Går tex räntorna upp så får de väl sätta slösa i baksätet ett tag eller anmäla sig till Lyxfällan. Men att kollektivt omyndigförklara hela befolkningen genom tvångsåtgärder för att vissa inte kan hantera pengar känns för mig som en dum lösning. I så fall är det väl bättre att minska max belåningsgrad på bostad till tex 70-75%, då håller man både priserna nere och minskar radikalt instabiliteten på marknaden.

      Problemet är bara att staten och kapitalet sitter i samma båt… Båda har %-baserad inkomst på bostäder, så ju högre desto bättre…

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Stefan H
  5. Vit pil

    Hej Jan,
    Mycket intressant blogginlägg! Jag har en fundering kring den risk som nämns i inslaget från ATV men även i ditt inlägg.
    Den eventuella bubblan har, som jag ser det, två skal. Det ena är att priserna börjar påverkas av yttre omständigheter såsom slopade ränteavdrag, amorteringskrav, ingen eller liten löneökning mm. Det andra som måste vägas in i risken är sannolikheten för default hos bolånarna dvs. när vi inte har råd att betala våra räntor längre. Det pratas väldigt lite om hur mycket av vår disponibla inkomst vi lägger på boende, mest hur vår belåning ser ut i form av grad och storlek. Bara sen jag skaffade min första villa (2004) så har ju bankerna gått ifrån att kasta pengarna efter kunderna till att titta mer på privatekonomin överlag och se att man klarar ränteuppgång och oförutsedda utgifter… Skulle bolånare hamna i default, då har vi den verkliga smällen av bubblan. Det jag vill komma till är att vi bör också kika på vår ”buffert” som vi har i vår övriga privatekonomi, konsumtionspengar och sparande etc.
    Hur ser du på detta?
    Mvh
    Erik

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Erik
  6. Vit pil

    Du har nog ett sifferfel i pie-charten, summan blir över 100%

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Kalle
    1. Vit pil

      Fixat! Tack för feedbacken!

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  7. Vit pil

    Enda chansen för att få folk att amortera är att tvinga dem till det. Klart att folk borde amortera (eller åtminstone spara i säkra former nu när räntan är låg) men det kommer aldrig att hända när man kan köpa ny bil eller åka till Thailand bara genom att utöka bolånet! Sen tycker jag ang det ev nya amorteringskravet, att det borde i min mening gälla alla som har ett bolån, endast nya kommer aldrig att hjälpa. Alla dessa andra saker som infördes under Alliansens styre borde, om det vore stake i röd-gröna, rivas upp som du säger. Men det är ju som sagt ingen politiker som skulle begå det självmordet…

    Jag tycker synd om min och min frus bekanta som har maxade bolån, nya bilar och endast i några fall är höginkomsttagare. För en normalinkomsttagare kommer inte oförberedd kunna klara av 3-4 ggr så hög ränta på bolånen…

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Erik Sundkvist
    1. Vit pil

      Ja, jag delar din uppfattning. Dock är det svårt och inte direkt lämpligt att ändra redan ingångna avtal.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
    2. Vit pil

      Om man med redan ingångna avtal avser amorteringsfrihet så är det väl så att dessa är utformade som tidsbegränsade undantag från de allmänna villkoren (som i sin tur föreskriver amortering).

      Principen att man inte skall lagstifta sönder redan ingångna avtal skulle kunna lösas genom övergångsregler där redan ingångna avtal tillåts löpa under viss rimlig tid.

      Sen har vi ju ränteavdragets inverkan på folks amorteringsvilja. Avdraget är utformat som en incitament för att skuldsätta sig och en bestraffning av sparande. Hade avdraget varit utformat som ett grundavdrag så skulle folk inte känna att de går miste om avdrag ifall de amorterar.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Skyking
    3. Vit pil

      Nej, visst är det så.
      Men att bara köra på rakt mot avgrunden smakar illa i munnen på mig iaf. Hörde nyss på radion att amorteringskravet som väntat inte kommer tas i bruk.
      Så nu börjar även en annan som är optimist, att fundera på krascher både på bomarknaden och börsen…

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Erik Sundkvist
    4. Vit pil

      Angående att folk i allmänhet inte kommer klara en ränteuppgång på 3-4x…

      Bolånekalkylen jag fick från banken för någon månad sedan räknade med en ränta på 7% (sic!). Det är 5,7% högre än vi har i ränta, dvs 4,4x högre. Dessutom var levnadsomkostnadsbiten så hög så vi funderade på hur tusan vi skulle lyckas göra av med så mycket i månaden. Så jag kan bara anta att de som ständigt målar upp hur lättvindigt banker lånar ut inte har den blekaste aning om hur det faktiskt ser ut.

      Vad gäller amortering, när man lånar för 1,3% och en pengamaskin på börsen senaste halvåret gett 40-50% på helårsbasis… Vem tusan är då så dum så de amorterar av sina lån i snabb takt? Om det är ens uppgift att sätta sina pengar i arbete, så kan man inte låta dem lata sig som amortering för 1.3% avkastning när alternativet är 30x högre…

      I övrigt ska man inte heller glömma bort att både aktier och hus just nu stiger snabbt i värde i SEK, för att Riksbanken just nu genomför ett massivt devalveringsprogram av valutan för att hålla jämna steg med Europas Eurodevalvering. När valutan sjunker som en sten är det inte alls konstigt att alla former av reala tillgångar rör sig uppåt.

      Tips för den intresserade, jämför svenska huspriser omräknat till tex USD senaste 5 åren.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Stefan H
    5. Vit pil

      Stefan: jag har förvisso i te tagit några bolån, men med anekdotisk bevisföring verkar det som att de i vissa fall är ganska optimistiska när det gäller övriga omkostnader utöver räntor och amorteringar.

      Jag är inte så övertygad om att så många faktiskt gör en beräkning av hur DE skulle klara en ränteuppgång utan förlitar sig på bankens beräkning vilken i värsta fall kan vara hu BANKEN klarar scenariot (räknar med att låntagaren kan nöja sig med att leva på det kronofogden lämnar kvar när ränta och amortering är betald).

      Det man bör göra som enskild är att ha en budget som är realistisk och där man även kan visa på vilka nedskärningar man kan tänka sig göra och stå ut med ifall det skulle bli sämre, men det gör väl alla ansvarsfulla personer?

      Sen när det gäller amortering så är det ju mer en fråga om att stärka sin balansräkning och därmed minska riskkänsligheten. Jag ser egentligen (nödvändigtvis) inget fel i att satsa pengarna för högre avkastning än amortering. Att använda hävstång har man ju redan visat sig villig till när man tog lånet.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Skyking

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.