Om bostadsbubblan spricker

Intervjuad av boplats i Göteborg och sammanfattning av senaste tidens nyheter

Det är ingen hemlighet att jag rätt länge ansett att den svenska bostadsmarknaden är i den sista maniska fasen av en bubbla. Sedan jag var med i SVT Debatt i våras har jag inte skrivit så mycket om den, men så här nästan 6 månader senare är det intressant hur läget har förändrats.

Innan sommaren när jag var med i TV om bostadsbubblan så var jag absolut inte ensam om mina åsikter, men det var ändå inte mainstream i Sverige att anse att bostadsmarknaden är i en bubbelfas. Hittills har det mest varit Riksbanken och Boverket som drivit linjen och politikerna har varit ganska ointresserade. Dock har jag aldrig känt att jag inte har på fötterna då organisationer såsom IMF, EU, OECD och flera nobelpristagare har uttryckt exakt samma farhåga. När jag dock var i Almedalen i somras och lyssnade på ett seminarium på ett närliggande ämne och tog upp frågan med moderaternas ekonomisk-politiske talesman så var beskedet som jag fick att det inte var någon bostadsbubbla, fara å färde eller att ränteavdragen skulle röras.

Nu, mindre än ett halvår senare så upplever i alla fall jag annat ljud i skällan. Konjunkturinstitutet gick ut förra veckan med en varning om att de tycker att risken är för hög, bankerna har till och med börjat prata om att avskaffa ränteavdraget(!) och politikerna har också börjat vakna.

– Nu börjar vi bli oroade. Vi är på väg att hamna i ett läge som är ohållbart, man måste bromsa utvecklingen när det gäller bostadspriserna. Om man inte försöker bromsa den här utvecklingen så finns risken för att det blir ett abrupt prisfall längre fram. En krasch! Konjunkturinstitutets generaldirektör Mats Dillén

Förmodligen handlar det som vanligt om att de visst inser problematiken, problemet är att göra något åt det. Därför tävlar de nu i att slå knut på sig själva i kommentarer att eventuellt ränteavdrag ska ske i samförstånd så att ingen blir hängd för att fatta ett för majoriteten av hushållen obekvämt beslut.

Problemet – runt 65 000 hushåll klarar inte sänkt ränteavdrag

Jag kan ju personligen tycka att ränteavdraget är en ganska konstig kvarleva. Jag förstår att grundtanken med det var att kompensera för fastighetsskatten, men den mer eller mindre avskaffade man samtidigt som man lät avdraget vara kvar. Samtidigt så är det också en udda fågel i den svenska lagstiftningen eftersom du får dra av ”tjänste”-relaterade pengar mot ”kapital”-relaterade pengar.

Det vore rimligt att du fick dra av räntekostnader mot en vinst på försäljning, men inte mot ditt jobb. Dessutom, även om jag tycker mig ha center/höger åsikter att ränteavdraget är ganska orättvist utifrån perspektivet att det är de som är rikast – de som behöver det minst – som får störst bidrag. Dessutom kostar det staten nästan 30 miljarder kronor per år – att jämföra med hela försvaret som kostar drygt 40 miljarder. Det är mer eller mindre en rabatt på att låna pengar.

Sveriges Radio gjorde en undersökning på hur ett avskaffat ränteavdrag skulle kunna slå. De kom fram till att runt 65 000 hushåll skulle påverkas väldigt negativt. Till och med varit tvungna att flytta.

65 000 hushåll har så låga inkomster att det klassas som under risk för fattigdom, men ändå så stora lån att de får göra avdrag på 500 kr per månad eller mer. Av dem är 24 000 hushåll barnfamiljer.

Kaliber beskriver hur det drabbade en person på 90-talet

Jag tror också tyvärr att vi kommer att se fler historier likt den som beskrivs av Anders i Kalibers radioprogram.

Det första jag ägde var en bostadsrätt sedan köpte vi ett mindre hus, efter några år köpte vi ett större hus. Med garage och trädgård. Och till slut bestämde vi oss för att köpa ett hus utanför storstaden lite grand på landet, men ändå nära. Jag hade bra inkomster, min fru hade bra inkomster. Så vi kunde unna oss en del grejor plus att vi kunde spara också.

Från Kalibers program; Nu börjar en ond spiral. Han tvingas byta till ett billigare hus på grund av de nya reglerna för ränteavdrag. Men räntorna med lägre avdrag blir till slut ändå för mycket för Anders. Räntorna stiger till rekordnivåer och samtidigt råder en stor fastighets- och finanskris som ger hög arbetslöshet. Anders klarar inte betala lånet. Långivarna tvingar honom sälja huset på exekutiv auktion för långt mindre än han gav för det. Han hamnar nu hos Kronofogden med en miljon i skulder.

Och han förlorar mer än sitt hem. Äktenskapet kraschar. Anders ekonomi klarade alltså inte av kraftigt höjda räntor och samtidigt ändrat ränteavdrag. Han har försökt bli kvitt skulderna i en så kallad skuldsanering.

– Jag har begärt skuldsanering vid ett tillfälle och tyvärr har jag blivit nekad det. Mina skulder ligger idag på över sex miljoner kronor inklusive ränta på ränta.

Bloggrannen Cornucopia räknar baklänges…

En intressant aspekt som jag inte tänkte på är den som bloggrannen Cornucopia tar upp. Hans resonemang i artikeln ”Subprime: 65 000 svenska hushåll klarar inte 0.64 procentenheter högre ränta” är att om 65 000 hushåll har problem med att ränteavdraget försvinner, så klarar de inte heller en ränta som är 0.65 % högre än den är idag, det vill säga en ränta på 2.1 %. Det tycker jag är än mer skrämmande.

En räntehöjning till 2.14% motsvarar att ränteavdraget avskaffas. Enkel uträkning: 0.7*2.14=1.498 eller motsvarande de ca 1.5% som rörlig 3-månaders bolåneränta ligger på idag. Cornucopia

Liknande siffror har jag tyvärr sett på andra håll också. Jag har för mig att Länsförsäkringar publicerade en undersökning om att 37 % av alla hushåll gick plus-minus noll i slutet av månaden. Det här i den extrema lågräntemiljön som vi har nu. Även om Riksbanken har varit usel på sina ränteprognoser på sistone, så räknar de med att en ”normal” ränta bör ligga på 4 – 5 %. Om 65 000 hushåll drabbas så här av en 0.65 %, hur kommer det då se ut när räntorna dubblas mot idag?

Intervjuad av Boplats Göteborg – ”Om bubblan spricker”

Jag blev förra veckan intervjuad på samma ämne av Boplats Göteborg, du kan läsa hela intervjun där med mig och Arturo Arques.

Det är inget nytt för dig som har läst mina tidigare artiklar, men det är ändå en bra sammanfattning av mina åsikter. Mina huvudpoänger är följande:

  • Det finns ingen naturlag som säger att bostadsmarknaden ska gå upp, upp, upp.
  • Boendet är inte en investering, det är en konsumtion
  • Det är helt okej att köpa en dyr bostad, men man behöver se till att man kan klara 5 % ränta och se det som konsumtion enligt föregående punkt
  • Bostadsrätt är sämre än ett hus eller villa
  • I en bostadsrätt behöver du dessutom kolla på föreningens belåning, inte bara din egen

Relaterade artiklar

Externa artiklar

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök