Orsaken till megabonusar – mina tankar om VD-ersättningar och bonusar
Den senaste veckan har mycket av ekonomiartiklarna och drevet handlat om bankchefernas höga bonusar. Det hela började med Anders Borgs kritik och jag tycker att den är helt befogad.
- Jättepension till Nordeas ordförande (Dagens Industri)
- Nordeas ex-VD fick superpension (Dagens Industri)
- Nordeas nye VD får också 150 miljoner (Dagens PS)
- m.fl.
Jag är inte emot att få bra betalt för ett arbete men utför men jag är i grunden emot detta beteende som sker i de stora bolagen. Det som är galet är att ägarna tillåter detta beteende – som egentligen är ett parasiterande på bolaget. Jag tror orsaken till detta är fenomenet ”andra-personers-pengar” – eftersom ägandet är så uppdelad på instituioner så finns där ingen ”person” som man behöver stå till svars inför.
Jag delar Torsten Janssons åsikt om dessa direktörs bonusar – han skriver i sin bok ”halvtid” – att lönen bör relateras till prestation. Fasta löner på över 100.000 SEK i månaden i Sverige är i princip bara löjliga. Att kvittera ut en sådan lön hade jag också skämts över. Däremot hade jag tyckt att det är helt OK att kvittera ut några miljoner efter lång tid om bolaget och aktien gått bra – antingen genom uppgång eller avkastning.
Jag tycker Torsten Jansson har ett väldigt bra förslag till lönesättning för VD eller nyckelpersoner i ett bolag.
Man skulle kunna diskutera ett system som vore bra för alla. Låt mig ge ett exempel på med en maxlön på 100.000 SEK i månaden plus bonus med följande villkor:
- 50.000 SEK i månaden om räntestabiliteten på eget kapital överstiger 10%
- 50.000 SEK i månaden om omsättningen ökar med mer än 10% utan sämre resultat
- X % av vinstökningen varje år som hålls inne och utbetalas löpande och retroaktivt två år senare. Förfaller om personen slutar eller om vinsten nästkommande år minskar.
- 50.000 SEK i månaden om bolaget slår generalindex
- 50.000 SEK i månaden om ägarnas avkastning i form av utdelning eller värdeökning överstiger 10% eller 20% årligen
- 50.000 SEK i månaden om bolaget utvecklas bättre än ett antal namngivna jämförelseföretag.
- 50.000 SEK i månaden om buttovinsten ökar mer än till exempel 2 procent.
- 50.000 SEK i månaden om man slår en förhand bestämd effektivtet.
- 50.000 SEK i månaden om man minskar kostnaderna i relation till omsättning och vinst (investeringar borträknade)
Visst måste man anpassa tal och procentsatser till rådande situationer. Men ser man på exeplet ovan hade vd haft en inkosmt på över 500.000 SEK i månaden – vilket hade varit OK om alla kraven hade uppfyllts.
Problemet är att väldigt många har mycket höga löner utan att prestera. Dessutom borde man ta med två tillägg.
- Ingen bonus utgår alls vid förlust, max 100.000 kronor vid resultatnedgång
- VD ska förbinda sig att köpa aktier i bolaget löpande och till marknadspris för minst 75% av bonusen efter skatt. Dessa får han tidigast sälja tre år efter förvärvstillfället.
Vidare borde VD får finansieringshjälp att köpa aktier till marknadspris för några miljoner för att även den vägen få ett rejält incitament. Anledningen till det är att då är VD med och tar en risk vilket är både nyttigt och bra.
Det jag verkligen tycker är riktigt bra med Torstens resonemang är tanken om risk. Idag är det nästan alltid ägarna som tar all risken. Vilken risk tar VD:n eller ordföranden på Nordea – ingen. De försöker sko sig på företagets beskostnad och den enda risken de tar är att få sparken. Denna risken eliminerar de också med hjälp av sina fallskärmar.
Fallskärmar tycker jag är för jäkliga. En VD sägs inte upp för att han gör ett bra jobb – tvärtom. Ofta är det för att resultatet har försämrats och inte gått i den förutbestämda riktningen. Varför skall då aktieägarna straffas en gång till? Det borde inte heller – ur VDs perspektiv – vara moraliskt att ta emot pengar man inte gjort sig förtjänt av. Eller inser man inte det? Eller var det alla andras fel att det gick som det gick?
Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.
Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.
