På kickoff i Visby med familjen

På kickoff i Visby med familjen

En tillbakablick på det gångna året och planering inför 2015
På kickoff i Visby med familjen

En gång om året brukar jag och min fru åka iväg en helg för att sammanfatta och fira det gångna året och inte minst planera för det kommande. I år tillbringade vi helgen i Visby som verkligen är en helt fantastiskt mysig stad.

Det känns som att planeringen för nästa år rivstartade redan i förra veckan. Vårt fadderbarn sedan många år tillbaka, Barbara i Uganda meddelade att hon kommer gifta sig i början av nästa år. Hennes stora önskning är att Freja skulle vara tärna på hennes bröllop. Efter lite praktisk planering har vi bestämt oss för att åka.

Drömresa till Serengeti och Ugandiskt bröllop

Ända sedan jag var liten och så på ”Mitt i naturen” med Arne Weise (tror jag) har jag drömt om att åka till Serengeti. Enligt min mor pratade jag mycket om det redan som liten – att jag skulle bege mig till Afrika, åka på safari och slänga ner pengar från flygplan för att hjälpa de fattiga människorna.

Så här 25 år senare har det inte riktigt blivit så, men handen på hjärtat är det inte långt ifrån. Jag försöker ju redan bidra ekonomiskt där nere via Better Globe, jag har samlat in pengar så att en ny förskola blev byggd i Mboti för två år sedan och tillsammans med Barbara startade jag en kycklingfarm i våras.

Oavsett vilket så blir det nu ett par dagars safari med egen jeep och egen guide i Serengeti, Lake Manyara och Ngorongoro. Därefter ett par dagar på Zanzibar för att sedan åka till Rwanda och därefter in i Uganda för att delta på Barbaras bröllop och samtidigt träffa vårt andra fadderbarn Grace som är lika gammal som Freja. Fantastiskt roligt!

Höjdpunkterna från i år

Kickoffen började vi med att Caroline gjorde en fantastisk tillbakablick av året redan nu, i form av en PowerPoint med bilder från de stora händelserna och det har verkligen varit ett otroligt år:

  • Höjdpunkten hittills för 2014 är Japan-resan med familjen inkl. min bror och mor och inte minst middagen hos Jiro på världens bästa sushi-restaurang. Bara att vi lyckades få en av de tolv platserna var en bedrift.
  • Resorna till Efteling i Holland, Astrid Lindgrens värld och Noma i Köpenhamn med goda vänner.
  • Bloggen som under året verkligen har fått mogna och växa till sig och inte minst alla positiva tillrop, rekommendationer och gillande (och inte minst kommentarer här i helgen). Tack!
  • Föreläsningarna och kickofferna med Balansekonomi, aldrig har jag haft förmånen att få träffa så många människor.
  • Ekonomiskt sätt har där också varit många höjdpunkter.

Det har varit ett bra år. :-)

Projekten för nästa år

För nästa år så tittade vi framåt utifrån de olika perspektiven på livet såsom vi pratar om dem i Balansekonomi utifrån inre- fysisk och ekonomisk rikedom. Vi gick genom olika delar i livet såsom karriär, livsstil, relationer, familj, hälsa, attityd, personlig utveckling och inte minst olika roller, projekt och mål. Sammanfattade vad som har varit bra, vad vi var nöjda med och vad vi vill förändra till nästa år.

De största och viktigaste projekten och målen för mig under nästa år blir:

  • Drömresan till Serengeti och Barbaras bröllop
  • Springa Göteborgsvarvet och slå förra årets tid på Midnattsloppet i Malmö, på 1 timme 0 minuter 3 sekunder, med mer än 3 sekunder! (stör mig fortfarande lite)
  • Besöka Better Globes verksamhet i Kenya och Uganda än en gång under hösten 2015 med ett antal vänner.
  • Skriva en bok om barnsparande baserat på mina artiklar här på bloggen
  • Fortsätta spara pengar till insatsen för ett hus på Bellevue som vi ska flytta till inom 3 år.
  • Sätta igång ett projekt som lär barn att programmera i samarbete med en skola eller fritids

Sedan är där naturligtvis en hel del andra småmål och avstämningar längs vägen men det här är de stora penseldragen. I övrigt tror jag att det mest handlar om att stå kvar och göra samma sak om och om igen. De finansiella strategierna ligger kvar exakt som förut, mina engagemang i styrelser är samma som förut och även de andra sakerna.

2015 blir helt enkelt ett konsolideringsår – inga nya projekt, utan stå kvar, göra samma sak om och om igen – eller som min bror som spelar lite dataspel hade sagt… ”Dags att grinda lite

Vilka är dina projekt för nästa år?

Även om det inte är dags för det nya året på några veckor än, så tror jag att nu är en lämplig tid att börja stänga böckerna för året och börja dra de stora penseldragen för nästa. Vad tror du är dina mål och projekt för nästa år?

Om jag får tipsa, inspirationen till våra kickoffer kommer från min vän Charlies kommentar på föreläsningen ”Ett rikare liv”:

Vi har åkt på många kickoffer med vårt jobb. Men när åkte du senast på en kickoff själv eller med dem du tycker mest om?Charlie Söderberg

Om du inte har besökt föreläsningen, läs gärna mer här, (det är helt gratis). För dig som är ny på bloggen så är jag part i målet då jag arbetar på Balansekonomi till vardags. Men det förändrar ju inte att jag tycker att det är bra och jag tycker att alla borde åka på en egen kickoff! :-)

//jan

Relaterade etiketter och ämnen

Balansekonomi

Kommentera

15 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Varför belåna portföljerna istället för att belåna huset? Belånar du huset har du ju ändå mkt av portföljen kvar, eller?

    Gravatar ikon för användaren
    Nicklas
    1. Vit pil

      Vad menar du Mathias? Har man inte pengarna till hela köpet måste man ju låna. Eller hur skulle du finansiera ett fastighetsköp?

      Gravatar ikon för användaren
      Nicklas
    2. Vit pil

      Jag ser det lite såhär: om du måste låna för att konsumera, då har du uppenbarligen inte råd att konsumera. Skulle jag någon gång i framtiden få för mig att köpa ett hus då kommer det ske kontant / ”cash”. Inga lån. Dessutom kommer jag troligen inte köpa det som privatperson heller eftersom jag avskyr fasta utgifter. Bättre att jag då köper ett vinstgivande bolag först (som drivs av en kvalificerad styrelse och en kvalificerad VD) och sedan ser jag till att bolaget köper en fastighet (som jag kan bo i. Lite som en ägarförmån) som dessutom kan, och skall, användas som en ”företags resort” (vi pratar således om en ganska stor fastighet och troligen i de finare delarna av Sverige. Plats för, inte bara mig utan även, hela personalstaben en gång om året).

      Fasta utgifter är, enligt mig, ”finansiell cancer”. De ställer bara till med oreda. Det som sänker dig mest när du förlorar inkomsterna är fasta utgifter. Alla andra utgifter är ju fullt justerbara.

      Gravatar ikon för användaren
      Mathias
    3. Vit pil

      Ja, om man lyckas med det du skriver, då har man lyckats ganska väl med sina investeringar kan man lugnt säga. Men så ser inte verkligheten ut för de flesta människor. I ett ”verkligt” scenario måste man belåna sitt boende, om man vill köpa det och om man vill bo i någon större stad. Annars bör man ha väldigt rika föräldrar. Jag tror inte att någon människa gillar att ha fasta utgifter i onödan, men för oss vanliga dödliga finns det inget sådant alternativ som du beskriver. Även hur mycket jag än skulle vilja det.

      Gravatar ikon för användaren
      Nicklas
  2. Vit pil

    Återigen ett bra och intressant inlägg!

    Du skriver att du under nästa år ska fortsätta spara till ert kommande villainköp. Det får mig att tänka på en sak. Hur resonerar du kring upplägget vid det köpet. Ska du/ni sälja av mycket av era tillgångar för att få en så låg lånebild som möjligt? Jag befinner mig själv lite i samma situation. Bor för tillfället i utlandet och sparar ihop så mycket jag kan för att ha råd med ett fint hus när vi snart flyttar tillbaka till Sverige. Rent teoretiskt, och enligt ditt antagande om ca 8 % årlig avkastning på lång sikt, bör ju det smartaste vara att bara ta den delen av sina tillgångar som motsvarar de krävda 15 % i insats. Resterande del bör ju lånas ( vilket idag är väldigt ”billigt”) och de tillgångar du har kvar bör du istället låta växa med ca 8 % årligen. Eller tänker du inte så? Själv är jag kluven och vet inte riktigt hur jag ska fördela de tillgångar jag har. Allt på huset, eller så lite som möjligt där och ha resten i fonder/aktier…

    Gravatar ikon för användaren
    Nicklas
    1. Vit pil

      Ja, det här är klurigt. Jag gissar att vi tyvärr blir tvungna att sälja av en del. Får jag välja själv så skulle vi behålla portföljerna men belåna dem. Vi får se…

      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  3. Vit pil

    Mitt svar på frågan:

    Det absolut viktigaste jag har planerat att göra nästa år är att besegra min Akilleshäl, min rädsla, min fobi, för alltid. (ni som inte hinner vill eller kan läsa hela, läs bara de sista raderna så får ni ett avslut)
    Det var länge sedan jag identifierade den och förstod vad den handlar om, men jag har inte vågat konfrontera den på allvar än.
    Den är riktigt obehaglig och dess rötter sitter djupt inom mig, för den har haft god tid på sig att gro, av rädsla har jag ignorerat den.
    I hela mitt vuxna liv har den hindrat mig från att följa mitt hjärta och ta den rätta vägen.
    Den har tvingat mig att ta omvägar, tacka nej, komma med ursäkter och att ljuga.
    Utan den hade jag varit hästlängder före där jag är idag, men tack vare min outtröttliga envishet (tack för den pappsen) har jag ändå kommit ganska långt.
    Hela detta året har jag arbetat med att kartlägga dess väg genom mitt liv, jag har spårat den ända bak till min barndom.

    Man föds med en personlighetstyp, som bl.a. beror på hjärnans kemi, och balansen mellan våra signalsubstanser och hormoner, t.ex. serotonin, noradrenalin, dopamin, kortisol, adrenalin o.s.v.
    Denna personlighet formas genom hela livet genom yttre påverkan, såsom uppfostran, händelser, miljö, mm.
    I min personlighetstyp finns en inbyggd risk, jag kallar det för ett frö, och om man föds och växer upp med en viss kombination av yttre påverkan, då får detta frö vatten och näring, och då kommer det att växa.
    Mitt frö fick både vatten och näring ganska tidigt, och så har det fortsatt länge, det pågår än idag, det blev inget träd, det blev en Fobi, Social Fobi. Jag har social fobi!

    Jag var aldrig på dagis, det behövdes inte för mamma var hemma på dagarna, hon jobbade natt, och pappa var bara hemma ibland på grund av hans jobb.
    Vi bodde i en liten by på landet, en underbar miljö, väldigt trygg och med en mycket begränsad andel barn i min ålder.
    Jag fick lätt kompisar, inte så många, men vi var tajta, jag var lite ledare och ganska populär, jag tror det berodde på att jag var envis som få och hade många idéer, det fans alltid något spännande att hitta på.

    När jag var 6 år, skulle snart fylla 7, då flyttade vi till ett annat land med ett annat språk och annan kultur, för pappa fick ett bättre jobb där, bra lön.
    Jag var ju bara liten och då lär man sig snabbt nya språk, nya kulturer, får snabbt kompisar, o.s.v. tanken var ju god.
    Efter knappt ett år flyttade jag och mamma hem till byn igen, pappa stannade kvar några månader till innan han också kom hem.

    Jag tyckte det var skönt att komma hem igen, få gå i svensk skola där man kunde förstå vad det pratades om och träffa sina bästa kompisar igen.
    Men det blev inte som förr, mina bästisar hade nya bästisar och alla hade fullt upp med lagsporter och annat som inte verkade spännande och kul för mig.
    Dessutom låg jag efter med en del i skolan, sådant som jag inte förstått på det andra språket, eller som inte lärdes ut i det landet.
    Det var riktigt tufft ett tag, jag var inte speciellt bra på något, alltid sämst på gympan, jag avskydde lagsporter, ingen ville ju ha en i sitt lag.

    Åren gick och jag kom ikapp mer och mer och fick nya kompisar, inte så många men jävligt bra kompisar, vi behövde aldrig bråka.
    Med tiden lärde jag mig att när något kändes svårt eller otäckt i skolan så kunde man ju bara gå hem, eller inte ens åka dit om man visste att något sådant skulle komma.
    Man kunde ju låtsas att man var sjuk så fick man ju vara hemma, mamma fans ju där, även om hon mest sov, för hon hade ju jobbat natt.
    Jag har världens snällaste föräldrar, de ställde inte så stora krav, jag fick för det mesta göra lite som jag ville, om något kändes jobbigt eller obehagligt så kunde man slippa.

    Jag kunde koncentrera mig på sådant som jag tyckte var spännande och kul, mekanik, fysik, kemi, matte och biologi.
    När jag blev äldre utvecklade detta sig till: mopeder, motorcyklar, bilar, hemmagjorda bomber, brudar, mm.
    För att uppnå spänning har jag bl.a. trimmat mopeder (den snabbaste gjorde 85 knyck när polisen provkörde den), kört bil från Stockholm till Linköping i över 200 HELA vägen, sprängt många postlådor och ett utedass (I tidningsrubriken stod det: ”Det blev bara skit kvar”), sen har jag haft en del fina tjejer.
    Även idag gör jag lite som jag själv vill, nu t.ex. struntade jag i ett möte för att kunna skriva klart denna kommentar, på arbetstid.

    Det kanske låter som att jag är vårdslös och halvt galen, och kanske har jag varit på gränsen inom vissa områden, men jag är lugnare idag, vissa kallar mig faktiskt för Lugnet här på mitt jobb, som jag för övrigt har haft i över tjugo år, min fobi har hindrat mig från att göra annat.
    Och jag kan garantera att ingen människa har någonsin kommit till skada under mina bravader eller på grund av mig, i alla fall inte fysiskt, inklusive jag själv.
    Jag är världens snällaste människa och jag har ett mycket stort hjärta, mest efter min mamma, jag har extremt bra disciplin, jag är väldigt envis och jag är intelligentare än de flesta (jag har gjort Mensas inträdesprov).
    Jag har faktiskt även hög social kompetens, Vilket innebär att jag är duktig på att kommunicera, interagera och läsa av människor, jag har inga problem att tala med någon, de allra flesta här på företaget (vi är över 100 anställda) tycker jag är trevlig och mycket kompetent.

    Men så fort det blir en större grupp får jag problem, jag hatar att tala inför grupp, jag hatar att vara i centrum i en grupp, jag vågar inte dansa, jag har överdrivet stor respekt för auktoriteter, även för min pappa och jag är konflikträdd.

    Det gångna året har jag ägnat mycket tid åt att forska, planera och tänka ut hur jag ska gå till väga för att besegra min fobi, och jag tror att det kommer att gå bra.
    Större delen av denna text har jag skrivit för min spykolog och psykiatriker att läsa för att förstå exakt hur det ligger till, så att de kan sätta in rätt resurser.

    Jag vill också vara tydlig med att jag inte tycker att detta är någon annans fel, att jag har en fobi idag är mitt fel till 100%, det är klart som korvspad.
    Mina föräldrar är världens bästa, de älskar mig och jag älskar dem och jag hade aldrig varit där jag är idag utan dem, jag garanterar att jag kommer att göra allt jag kan för att de ska få det så bra som möjligt när de inte längre har förmågan själv, tack för allt.

    Jag tar tacksamt emot tips från någon som har erfarenhet av exakt samma fobi.

    Alla har någon rädsla som hindrar dem från något, enda sättet att nå sin fulla potential, sitt yttersta mål, full frihet och total Lycka är att besegra den eller dessa.

    Nu måste jag göra lite nytta här på jobb, tack för mig.

    Mvh
    GlobalFred

    Gravatar ikon för användaren
    Fredrik
    1. Vit pil

      Jag tror de flesta har social fobi. I olika grad. De flesta av oss har någon uns av anpassningsvilja eller en vilja att vara andra till lags. Oviljan att vara totalt udda. Därför finns den där sociala ångesten hos de flesta. Personligen har min ”fobi” minskat med åren. Exponering, som du också nuddar vid, är enda sättet att minska fobier av alla de slag. Man börjar smått och ökar på. Kontinuerligt.

      Du verkar vara en introvert och analytisk person (med tanke på vad du skriver). Anamma det. Se det inte som något du ska ändra på. Om alla är identiska i sitt sätt att vara kommer mänskligheten att dö ut. Det är ju här konceptet ”samarbete” kommer in i bilden. Den introverta och analytiska har allt att vinna på att samarbeta med det extroverta, sociala ”lejonet”. Så slappna av.

      Dessutom, vem har inte lekt med smällare som liten grabb? Själv testade jag på att skjuta iväg en raket som en projektil när jag precis hade blivit tonåring. Inget jag rekommenderar, men låt mig bara nämna hur enkelt man kan konvertera oskyldiga raketer till livsfarliga vapen. Bara att vända projektilbanan med 90 grader.

      Gravatar ikon för användaren
      Mathias
    2. Vit pil

      Du har helt rätt Mathias, jag har alldeles nyss läst boken: Introvert, den tysta revolutionen av Linus Jonkman.
      Man kan säga att den beskriver mig exakt, enligt självskattningstestet längst bak är jag nästan så introvert man bara kan bli.
      Så visst har jag funderat på om det är rätt eller fel att ge mig på fobin, men det känns som om jag tar den lätta vägen om jag inte gör det, m.a.o. gör jag som jag alltid har gjort i så fall.
      Å ena sidan hindrar den mig från att gå en väg, å andra sidan leder den mig i en annan riktning, frågan är bara vilken riktning som leder till målet?

      Gravatar ikon för användaren
      Fredrik
    3. Vit pil

      Kolla in ”wealth dynamics” av Roger J Hamilton. En pedagogisk väg framåt. Jag studerar Hamiltons material själv. Har gjort det sedan 2006-2007 faktiskt.

      Gravatar ikon för användaren
      Mathias
    4. Vit pil

      Jag får gåshud!

      Redan första gången jag läste en av dina kommentarer fick jag en känsla av att det var något speciellt med dig Mathias.
      Det kändes som att jag skulle komma att få någon form av hjälp av dig, och jag hade rätt, tack för tipset om Wealth Dynamics, det är ju den som är nyckeln!

      Jag kände också att det var något gemensamt mellan Jan och dig, en gemensam nämnare, även här hade jag rätt :-)
      Den gemensamma nämnaren är ju jag!

      Varför? Tack vare Jan lär jag mig att sätta mina pengar i arbete, rekrytera fler soldater till sin armé, = min portfölj. :)
      Och tack vare dig Mathias hittade jag rätt väg, tack igen för tipset om Wealth Dynamics!
      Först trodde jag det var ”The Creator” som var rätt väg, men sen stod det helt klart för mig, givetvis är det ju ”The Lord”.

      Frågan är bara, enligt mig kan ”fixed assets” både vara det som man har i sin portfölj, och då valde jag ju rätt väg redan i mars när vi var på kickoff med Balansekonomi, men det kan även vara en bil.
      Och då nådde jag målet redan när jag var 20 år, för då gjorde jag min första bilaffär, sedan dess har jag gjort affär på över 40 bilar med varierande vinst, och förlust.
      Det är min hobby, jag tycker det är kul, men jag har aldrig trott att jag skulle bli rik på det.
      Senaste bilaffären gjorde jag i maj månad, egentligen var det meningen att jag skulle behålla bilen (Honda NSX) i några år till för jag är säker på att de kommer att stiga mer i värde när nya NSX kommer ut 2015. Men efter kickoffen med Balansekonomi ville jag se pengarna växa rejält, för jag förstod att det var möjligt och då behövde jag pengarna snarast och sålde därför bilen med endast 20 000 i vinst för att kunna placera allt på börsen.

      Men det kan ju faktiskt även vara så att ”fixed assets” i detta fallet syftar på både pengarna på börsen och bilar, det vore ju allra bäst för då kan jag ju välja antingen det som jag tycker är roligast (bilaffärerna) eller mest lönsamt (kanske börsen?), eller rent av både och så småningom :-))
      Det hade verkligen varit Lycka för mig!

      Om allt detta stämmer kan jag ju säga upp mig från jobbet imorgon, när chefen säger att jag har hela helgen på mig att bli klar med min nuvarande uppgift. :-)))

      Nu är jag så trött att jag knappt fattar vad jag har skrivit, fattar ni något av detta?
      Alltså, man måste först läsa mitt lååånga svar på Jans fråga, sedan Mathias och mina kommentarer, sedan läsa på om ”Wealth Dynamics” för att fatta det här med ”The Creator” och ”The Lord”, men det kanske ni redan har fattat?
      Och vad tror ni om ”fixed assets”? Är jag helt ute och cyklar med den betydelsen?

      I sådana fall fattar jag ingenting.

      Vad tror ni om det hela?

      Natti natti
      GlobalFred

      Gravatar ikon för användaren
      Fredrik
    5. Vit pil

      Jag tycker du har förstått ”fixed assets” korrekt, Fredrik. Lord profilen är en person som fokuserar på ”etablerade tillgångar” (i e en bil) och sedan skapar de kassaflöde på denna tillgång (du kan exempelvis hyra ut bilar. Du behöver inte ens sälja de. Säg att du har en bil nu, hyr ut den till folk då och då). Min lillebror är en person som gillar bilar extremt mycket. Han byter bil ofta (ofta Volvo bilar eftersom vår, ni döde, far var en Volvo fantast han också). Min lillebor har inte gjort ”wealth dynamics” testet, men jag kan känna att han är mer av en ”Dealmaker” profil. Han är väldigt duktig med folk och har en umgängeskrets som får mig att få svindel. Duktigare än mig på att behålla socialt umgänge. Samtidigt är min profil ”Mechanic” profil. Denna profil är duktig på att systematisera saker och ting. Jag ser det på min investeringsmetod. Jag ser det också på min träningsregim. Allt följer de tesen om att allt innefattas i ett system. Förändrar man en kugge måste de andra kuggarna absolut påverkas. Allt hör ihop. Jag dras därför till allt som har med systematisering av processer att göra. Nördig, kompulsiv läggning.

      Tittar man på din profil, Fredrik, d v s Lord profilen. Då ser man att denna profil är duktig på att skapa kassaflöde från allt som är en ”fast tillgång”. Det kan vara bilar, det kan vara fastigheter, det kan vara aktier också för den delen (i e utdelningsinkomster) o s v. Allt som går att skapa kassaflöde ifrån (i e via uthyrning, royalties o s v) är Lordens främsta framgångsverktyg. Lorden är duktig på att se de detaljer som de mer extroverta profilerna sällan ser eftersom de har en helt annan dynamik (i e fokus). Det är Lordens värde till samhället. Det främsta värdet Lord profilen kan bidra med är ”detalj tänket”. Medan extroverta profiler är jätteduktiga på att knyta an till folk och att få folk att hjälpa de (i e säljare, marknadsförare, förhandlare, nätverkare, VD:ar m fl) så är de introverta duktiga på att se till att ”hype” inte klår målsättning på sikt. De hjälper de extroverta att inte bli för sålda på sin egen ”hype”. De är exemplariska ägare och styrelsemedlemmar i stora, etablerade företag. De är bättre på hantering av balansrapporten än av resultatrapporten. Låt resultatrapporten hanteras av de extroverta och låt de introverta hantera balansrapporten. Då får ni rätt balans i teamet.

      Jag är väldigt glad och lycklig att jag har hjälpt dig på ett litet hörn, Fredrik. Jag hoppas fler vill kolla på konceptet ”wealth dynamics” och ”wealth spectrum”. Ingen behöver lägga ut pengar. Läsa bara gratis materialet åtminstone. Sök på youtube så kan ni få en massa gratis videoklipp att se (Hamilton är otroligt generös med gratis material och är en självutnämnd ”social entrepreneur”, vilket jag inte alls betvivlar med tanke på hans agerande). Det enda gratismterialet kostar er är lite tid och energi. Om materialet inte passar era önskemål, okej ”no hurt feelings”. Om det är något för er, jättekul. Själv har jag följt Hamilton´s arbete i minst 7 års tid. Jag gillar Hamilton´s syn på pengar och entreprenörskap överlag. Han har väldigt unika infallsvinklar på saker och ting. Något jag uppskattar. Jag är själv en betalande kund dessutom. Jag har betalat för Hamilton´s böcker, tester m m. Jag är helsåld på konceptet. Nyligen läste jag Hamilton´s bok ”The millionaire master plan”. En bok som går in väldigt mycket mer i detalj på hur Hamilton´s koncept kan appliceras i ens liv. Mer än någon av de videoklipp eller böcker Hamilton har publicerat dessförinnan.

      Märk väl: jag tjänar inga pengar på denna promotion. Jag är bara en väldigt nöjd kund som vill sprida ”the gospel”. Jag tror inte på säljtvång utan var och en använder sin egen utvärderingsförmåga. Alla har vi en objektiv intelligens. Bruka den på ett ansvarsfullt sätt.

      Gravatar ikon för användaren
      Mathias
  4. Vit pil

    Hej Jan! Jag har läst mycket av din blogg och även det du skriver om sparande till barn. Jag skulle vilja ha mer tips o råd hur man sparar till flera barn. Du har skrivit lite om det men jag hade velat läsa mer om det. Vi har sex barn och jag tycker att det är svårt att veta hur jag ska göra. För några veckor sen kom jag på att jag ska hjälpa barnen att bygga upp ett eget sparande. Jag har ju en del stora barn. När de fyller 20 år så ska jag hjälpa dem ekonomiskt till ett sparande om de själva också sparar. Nu har två av barnen öppnat konto i Avanza. Tack för en inspirerande blogg! Kommer du till Borlänge i januari? Jag ska dit! Jag bor ju i Falun och vi gick på samma coachutbildningen i Stockholm för några år sen :)

    Gravatar ikon för användaren
    Helene Dyrelöv