Pensionen kommer inte att räcka till…

Tankar kring det orange kuvertet och att redan idag finns 225 000 fattigpensionärer i Sverige

Jan Bolmeson

29 mars, 2015

I förra veckan fick jag äntligen hem det orange kuvertet. Jag har sparat alla mina kuvert från 2007 och det är faktiskt en ganska intressant läsning. Framförallt hur man sakta och försiktigt skjuter fram den genomsnittliga pensionsåldern.

Det är ingen hemlighet att medellivslängden ökar i nästan hela världen. Tack vare framsteg i sjukvården lever vi ju också längre och längre. Således blir det ganska naturligt att det här kommer att få en följd i våra trygghetssystem såsom t.ex. pensionen. Eftersom vi lever längre och föder färre barn är det ingen svår matematik att inse att vi sannolikt kommer behöva gå i pension även senare.

Pensionen, eller framförallt pensionsåldern, är inte anpassad till dagens livslängder. När folkpensionen infördes i Sverige 1913 så var pensionsåldern 67 och medellivslängden 60. Idag 102 år senare är den genomsnittliga pensionsåldern 63,3 år och medellivslängden runt 80. Det säger sig självt att det inte går ihop.

Jag har för vana att scanna de flesta papper för att sedan kunna lagra dem digitalt. Jag har således scannat alla mina orange kuvert sedan 2007. Det gör att jag nu i veckan faktiskt kunde öppna de gamla kuverten och se hur medellivslängden förändras och hur det påverkar pensionen. Första gången något om ålder dyker upp i mitt orange kuvert är 2012. Då står där:

Den genomsnittliga livslängden i Sverige ökar. Därför behöver du som är född 1981 arbeta tills du är 68 år och 5 månader för att få en pension som motsvarar vad skulle fått i pension vid 65 års ålder om medellivslängden hade varit oförändrad.

Det här beror på att pensionen beräknas såsom:

• Din pension = Värdet på dina pensionskonton / genomsnittlig återstående livslängd

I tabellformat ser det ut som följer:

Det går ju väl i linje med vad politikerna vill och vi faktiskt även behöver göra. Vi behöver jobba längre men det är ju ingen som vill göra det frivilligt, har man jobbat i 45 år från 20-års åldern så är de flesta mentalt inställda på att gå i pension när vi fyller 65. Det är idag närmast en helig ålder.

Skulle en politiker komma med förslaget att vi ska jobba till 69, eller ännu högre så är det samma sak som att begå politiskt självmord. Därför tror jag att man försöker göra det i små, små steg så att vi medborgare inte ska märka det. 65 års gränsen togs faktiskt bort redan på 90-talet men ändå går de flesta i pension idag runt 63. Förslag har lagts på att garantipensionen ska höjas från 65 till 66 års ålder. Där har funnits förslag på att höja gränsen för tillåtet uttag av inkomstpension från 61 till 63 år och så vidare. Uttag av tjänstepensioner ska ändras från 55 till 62.

Det vi ser i det orange kuvertet är en föraning om vad som komma skall.

Vad får det här för konsekvenser?

Jag personligen är faktiskt lite oroad. Kanske inte så mycket för min egen skull som för många andra runt omkring. Jag tror inte att pensionssystemen i sin nuvarande form kommer att överleva om vi inte jobbar mer. Saken är ju inte heller att det ”bara” är att jobba mer, för det är svårt med jobb, särskilt för äldre. Tittar vi utanför Sveriges gränser är det inte helt ovanligt att politiker ”lånar” från pensionsfonderna för att täcka lån och andra utgifter, såsom t.ex. i Grekland.

Jag tror också tyvärr att vi kommer att få se mer av fattigpensionärer såsom i inslaget från SVT Rapport nedan:

Jag personligen kan tycka att det faktiskt är lite tragiskt. Beroende på vilket perspektiv man väljer så får Elsy 12 000 kr i månaden med bostadstillägg att jämföra med EU relativa fattigdomsgräns på 11 000 kr i månaden i Sverige. Elsy vill t.ex. att gå på konsert för 200 kr men upplever sig inte ha råd. Nu är det ju svårt att uttala sig eftersom vi inte vet mer om Elsys ekonomi, men bara upplevelsen måste sänka hennes upplevda livskvalitet.

Argumentet mot skulle däremot kunna vara att t.ex. jämför vi med andra delar i världen så är ju även 11 000 kr en hel förmögenhet. Det är ju t.ex. ingenting mot några av de människor som jag träffat i Kenya, Uganda eller Rwanda som verkligen inte äger någonting. De kan inte ens drömma om 11 000 kr än mindre om livet i Sverige.

Däremot om vi hoppar tillbaka till pensionen i Sverige så räknar jag personligen kallt med att man inte kommer att kunna leva på pensionen. Det är därför jag tror att det är så viktigt, särskilt för oss yngre, att ta tag i vår egen ekonomi redan idag. Vi ska spara i våra pengamaskiner – inte nödvändigtvis i bankernas pensionslösningar (kräk på dem) – för att du och jag behöver ta ansvar för vår egen pension. Ingen annan kommer att göra det åt oss – särskilt om man inte vill jobba resten av livet.

Ett bra sätt är att följa eller utöka sparandet i de två pengamaskiner som jag brukar beskriva här på bloggen i form av nybörjar- och RikaTillsammans-portföljen:

• RikaTillsammans-portföljen - ett sparande som alltid ska gå plus - En portfölj för alla väder som nästan aldrig går back
• En bra portfölj för nybörjaren som vill bygga en pengamaskin - Förslag på hur man kan börja investera pengar i aktier och fonder