Rädslor och sammanbrott

Att inte göra det man vet att man borde göra - att tappa sitt VARFÖR?

Jan Bolmeson

22 april, 2009

Den senaste tiden har jag bokstavligt talat varit nere för räkning. Både emotionellt där rädslorna har drivit mig med piska och faktiskt även fysiskt, där jag den senaste veckan dragit på mig en dunderförkylning. Förkylningen har jag ändå klarat hyfsat bra, men det  som varit extremt jobbigt är ”oro-för-pengar”-fällen. Det som dyker upp konstant för mig är:

• Kommer jag att kunna dra in pengar?
• Hur ska det gå nu när jag inte längre har en fast lön?
• Hur mycket kommer jag fakturera?
• Kommer vi att ha råd med det där?
• Kommer vi att behöva flytta hem till min mor? (jag undrar var den kom ifrån egentligen)

Nu när jag börjar komma ut ur det sammanbrottet inser  jag hur dumt och irrationellt jag har betett mig. Från att prioritera det  som faktiskt betyder något, ger mig energi och långsiktigt kan bidra till min ekonomi – t.ex. skriva på bloggen och ta hand om er läsare – har jag sprungit runt i min rädsla. All energi har gått till att oroa mig, oroa mig och oroa mig. En mindre del till sälj och resten av tiden till att försöka bygga upp en buffert av de uppdrag jag har just nu. Gemensam faktor, nästan inget bidrar till mina långsiktiga mål.

Det är ett klassiskt exempel på:

What you resist, persists.

Min rädsla för att inte få in några pengar idag, gör att jag inte lyckas skapa min ekonomiska frihet. Jag är frustrerad för att det inte ”händer någonting”, när det egentligen händer massor av saker men jag inte tar mig tiden eller energin att uppskatta dem. För två år sedan hade jag nästan ingen aning om vad passiv inkomst är. Idag har jag ändå nästan lyckats bygga upp ett flöde på ett par tusen i månaden, men jag räknar inte det, för det går ju inte att leva på enligt mina negativa tankar. Vilket egentligen är galet, för att jag borde uppskatta vartenda liten ström av passiva pengar. Många bäckar små…

Därför har det varit ett ständigt jagande – göra saker för att döva rädslan, fixa det som rädslan oroar sig över just nu. Men rädslan är lurig, för så fort jag har ”fixat” ett område springer rädslan över till ett annat område. Mitt liv har varit  mycket att släcka bränder och springa med hinkar, istället för att reflektera över om det ens är rätt byggnad att släcka bränder i. Eller att bygga en långsiktig vattenledning istället för alla hinkarna.

Jag har slutat förvånas över hur lätt det är att hamna i gamla fotspår och tankemönster. För jag kan detta. Egentligen. Det är precis det vi lär ut inom Balansekonomi. Sätt upp ett inspirerande mål utifrån din vision. Ladda det med känslor och gör det attraktivt så att du får ett starkt varför. Håll fokus på målet och gör det som behöver göras, oavsett hur det känns för stunden. Skapa stöd i din omgivning i form av människor, symboler och displayer för att påminna dig om ditt varför. Utan ett starkt varför blir det nämligen ofta att man uppfyller på andras drömmar istället för sina egna. Du hamnar i baksätet på din egen bil och låter rädslan styra den.

Det är rädslan och sammanbrotten som på senare tid varit ute och gått med mig. Jag har legat i soffan, deppig och orolig. Det har tagit energi och uppslukat allt annat. Om någon hade frågat mig just nu – hade det varit värt att flytta hem till din mor under en period om det var vad som skulle krävas för att du skulle bli långsiktigt framgångsrik, dvs var det som hjälpte dig att få andra att växa? Mitt svar är klockrent ja. Men jag lovar – utan mitt varför, har bara rena frågan inneburit en stor ångest.

Jag vill därför också be om ursäkt till dig, som är en av mina trogna läsare att jag inte gjort det jag åtagit mig att göra – att blogga även när det är jobbigt. Jag ska verkligen göra mitt bästa, och jag kanske till och med kan be dig att hålla mig till en högre nivå genom att ringa eller mejla mig och påminna mig om vägen (tack ingemar!). Detta är vad jag brinner för, jag har bara från tid till annan tappat fokus.

Jag kan ärligt säga att en av de bidragande orsakerna varför jag faktiskt är lite glad och positiv just nu är det överväldigande stödet jag har fått från er – en fantastisk påverkansgrupp – särskilt i de flera hundra bekräftelserna på att ni vill ha mitt nyhetsbrev. Att  det var ett sådant intresse för vad jag skriver var en väldigt skön energiinjektion.

Min inbjudan till dig är således om du känner igen dig i ovan

• stanna upp och fundera, vilket område i ditt liv släcker du bränder just nu utan att se till vad som är bäst i längden?
• ta fram dina mål och ditt varför och påminn dig själv om det och ge dig samtidigt en klapp på axeln för den fantastiska människa du är!

Tack för ditt fantastiska stöd!

//jan

PS: Den senaste månaden har det annars hänt lite spännande saker som jag gärna vill dela med mig av:

• Turkiet-lägenheten (Elite Park) verkar vara tillbaka på banan(!) tack vare det engelska bolaget Ready2Invest. Vilket var fantastiska nyheter, MEN så fick vi mejl att just vår lägenhet var tagen i pant och vi kunde inte få ut äganderätten. Advokaten vill att vi ska byta till en 100kvm mindre lägenhet utan ersättning, men det är något som vi jobbar på.
• Jag kommer att satsa mer tid och mer resurser på bloggen. Ambitionen är att kunna lägga minst en heldag per vecka på både nya inlägg, nya funktioner och mer värde för dig som läsare.
• Jag har satt igång två spännande projekt som har massor av potential som jag kommer att återkomma till mycket framgent.
• En investering där jag haft rätt mycket pengar låsta och inte vetat om jag ska få ut dem eller inte verkar också vara på väg att lösa sig.
• Jag åker till Dublin imorgon 23/4 för en 6-dagars NLP-kurs med Christopher Howard där jag bland annat ska få certifiera mig och lära mig massor om medveten och omedveten kommunikation, grunderna i hypnos och en mängd andra spännande verktyg för att hjälpa mig själv och andra att växa.
• Min mor, som inte har tyckt om Charlie Söderberg sedan hans seminarie i Lund för 2 år sedan, kom på mitt seminarie tillsammans med Charlie tidigare ikväll. Det var helt fantastiskt och totalt oväntat. Min bror som tackat nej till 3 seminarier var också där. Det betydde oerhört mycket för mig, och i sammanhang med att andra faktiskt verkar ta det här jag gör på mer allvar (eller så gör de det, för att jag också gör det – får klura lite till på den)

DS.